4 Motstående intressen
5.2 Tillstånd prövas av länsstyrelsen eller miljödomstol
En ansökan om tillstånd till markavvattning prövas av länsstyrelsen. I vissa fall ska dock prövningen göras av MD. Av 7 kap. 19 § LSV framgår att länsstyrelsen ska överlämna ärenden till MD, om det framställs yrkande om:
1. att även någon annan än sökanden skall delta i markavvattningen, 2. särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken, eller
3. ersättning enligt 31 kap. 16 § miljöbalken eller inlösen enligt 31 kap. 17 § miljöbalken. MD ska också pröva en markavvattning som det beslutats om i samband med en fastighetsreglering86.
Länsstyrelsen får lämna över ett markavvattningsärende till MD om andra fas- tigheter än sökandens är berörda87. Vid överlämnandet ska länsstyrelsen bifoga ett yttrande angående den planerade verksamhetens inverkan på allmänna intressen. I detta yttrande ska särskild vikt läggas vid naturvärdena i området88. Det är lämpligt
att bifoga beslutet om dispens från markavvattningsförbudet till yttrandet i de fall det krävs dispens.
5.2.1 Avgifter för en ansökan
Ansökan om tillstånd för markavvattning är avgiftsbelagd. Avgiftens storlek fram- går av bestämmelser i 3 kap. 6 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt MB och 10 § Avgiftsförordningen (1992:191). Avgiftens storlek beror på dikets längd. Avgiften tas ut oavsett om ansökan leder till ett tillstånd eller avslag. 85 21 kap. 3 § MB 86 7 kap. 20 § LSV 87 7 kap 19 § 2 st. LSV 88 LSV 7 kap. 19 § 2 och 3 st.
5.2.2 Länsstyrelsens tillståndprövning
5.2.2.1 GEMENSAM HANDLÄGGNING AV OLIKA ÄRENDETYPER
Vissa ärenden omfattar prövning enligt flera kapitel i MB. Det är då i allmänhet önskvärt att samtliga frågor prövas i samma beslut. När tillståndsprövningen berör både kommun och länsstyrelsen kan det vara lämpligt att länsstyrelsen prövar alla frågor.
Länsstyrelsen kan på eget initiativ förbehålla sig rätten att pröva en fråga som annars skulle ha prövats av en kommun89. Kommunen är skyldig att på begäran lämna över ett ärende till länsstyrelsen. Ett exempel på en sådan situation är en ny dikning eller en anmälningspliktig rensning av ett dike inom strandskyddat område när kommunen beslutar om strandskyddet. Vid handläggningen av ett sådant ären- de kan det vara smidigare om länsstyrelsen väljer att hantera frågor om strandskydd och vattenverksamhet samlat. (När det gäller strandskydd se även 7.3.3.3 samt 10.4.3). Ett annat exempel där det kan vara lämpligt med en gemensam handlägg- ning är hanteringen av uppgrävda massor i samband med en rensning (avfallshan- tering).
5.2.2.2 UTFORMNING AV TILLSTÅNDSANSÖKAN TILL LÄNSSTYRELSEN Innehållet i en ansökan om tillstånd för markavvattning regleras av 4 § FVV och 22 kap. 1 och 2 §§ MB. Ansökan ska vara skriftlig. I Bilaga 2 redovisas vilka uppgif- ter som lämpligen bör finnas i en ansökan om markavvattning.
5.2.2.3 MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING
En ansökan om tillstånd till markavvattning ska innehålla en miljökonsekvensbe- skrivning (MKB) enligt 6 kap. MB. Undantaget är sådana markavvattningsåtgärder vars miljöpåverkan är utan betydelse. Undantaget bör enbart avse mindre markav- vattningsärenden där tillstånd söks hos länsstyrelsen.
I en arbetsplan för en väg, liksom i en järnvägsplan ingår en miljökonsekvens- beskrivning (MKB). Den ska tas fram enligt bestämmelserna i 6 kap. MB. Inför en efterföljande prövning av en tillhörande vattenverksamhet ska en motsvarande MKB-process genomföras.
5.2.2.4 SAMRÅD
Innan en ansökan görs och inför upprättandet av en MKB ska sökanden i ett tidigt skede vända sig till länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten (i det fall det inte är fråga om länsstyrelsen) och till de enskilda som kan antas bli särskilt berörda för samråd.
Syftet med samrådet är att skapa en dialog och lyfta fram de viktiga frågorna i ett tidigt skede. En redogörelse för samrådet ska biläggas ansökan tillsammans med MKB:n.
89
Före samrådet ska verksamhetsutövaren lämna information till dem som ska ingå i samrådet90. Informationen bör innehålla uppgifter om den planerade verk-
samhetens lokalisering, omfattning och utformning, vilken miljöpåverkan den be- döms ge upphov till och vilka försiktighetsmått som kan vidtas för att begränsa negativa miljöeffekter.
I samband med tillståndsprövning i ett område som också ingår i en arbetsplan för en väg eller järnväg kan man göra rationaliseringsvinster genom att samordna samrådsförfarandet, i varje fall när det gäller enklare väg- och järnvägsärenden. Det kan ge tidsvinster för i synnerhet verksamhetsutövaren, men också för länssty- relsen och andra. Intressenterna i vattenärendet har i allmänhet varit inblandade också i den tidigare arbetsplanprocessen.
En sådan samordning kan t.ex. gälla en markavvattning i samband med ett vägärende. En förutsättning för samordning är att underlag och information till de enskilda i vägärendet också belyser frågor som rör vattenverksamheten.
I mer komplicerade ärenden är det för det mesta alltför många oklarheter om vilken vattenverksamhet det kan bli fråga om och var den kommer att äga rum för att ett gemensamt samrådsförfarande ska vara möjligt.
5.2.2.5 BESLUT OM MILJÖPÅVERKAN
Under samrådet ska länsstyrelsen besluta om åtgärden kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan eller inte. Ett sådant beslut fattar länsstyrelsen sedan verk- samhetsutövaren gett en eventuell tillsynsmyndighet och de enskilda som är sär- skilt berörda tillfälle att yttra sig.
Är det fråga om betydande miljöpåverkan ska samrådet utökas med övriga stat- liga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda.
Beslutar länsstyrelsen att miljöpåverkan inte blir betydande kan samrådspro- cessen avslutas. Det hindrar inte att verksamhetsutövaren vid behov tar förnyade kontakter med exempelvis länsstyrelsen.
Att länsstyrelsen ska fatta beslut om miljöpåverkans omfattning – betydande el- ler inte betydande – framgår av 3 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvens- beskrivningar. Till stöd i beslutet finns kriterier i bilaga 2 till förordningen.
En sammantagen bedömning av markavvattningens miljöpåverkan bör göras, framförallt med hänsyn till åtgärdernas omfattning och naturvärden och känslighet i de miljöer som direkt eller indirekt berörs av åtgärden. Risken för miljöpåverkan bör bedömas både i ett tillfälligt och i ett mer långsiktigt perspektiv.
Miljöpåverkan av markavvattningsprojekt medför i allmänhet ingen betydande miljöpåverkan. Det är svårt att ange några mått eller tydliga riktlinjer för bedöm- ningen, eftersom många olika faktorer ska vägas samman i varje enskilt ärende. Projekt som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan är ofta små, och det är lätt att överblicka vilka miljöeffekterna kommer att bli.
Exempel på situationer när ett markavvattningsprojekt kan antas medföra bety- dande miljöpåverkan är då det finns en risk för att en miljökvalitetsnorm kan över-
90
trädas och när riksintresseområden, Natura 2000-områden eller andra värdefulla eller skyddade områden är direkt eller indirekt berörda i väsentlig grad. Ett annat exempel är om åtgärden kräver dispens enligt 14 § artskyddsförordningen (2007:845) och länsstyrelsen bedömer att en dispens sannolikt inte kan lämnas.
För en ansökan om markavvattning där åtgärden inte medför betydande miljö- påverkan finns ingen skyldighet att upprätta en fullständig miljökonsekvensbe- skrivning91. Ansökan om dispens från markavvattningsförbudet samt ansökan om
tillstånd till åtgärden ska dock skickas till länsstyrelsen92. Då åtgärdens miljöpå-
verkan antas vara utan betydelse blir prövningen något enklare eftersom ansökan inte behöver kungöras.