Medborgare i EES-länderna och Schweiz har rätt att utan tillstånd uppehålla sig, söka arbete eller arbeta i Sverige under tre månader. EES-medborgare har även därefter i enlighet med reglerna om fri rörlighet för arbetstagare i artiklarna 39–42 i EG-fördraget rätt att vistas och arbeta i Sverige i den mån de har uppehållsrätt i Sverige. Till skillnad från ett uppehållstillstånd grundar sig uppehållsrätten inte på något beslut från en myndighet eller liknande och den kräver inte heller någon ansökan eller annan särskild åtgärd från EU- medborgaren. Om en EES-medborgare uppfyller vissa villkor, har han eller hon uppehållsrätt grundad direkt på EG-fördraget och rörlighetsdirektivet. Unionsmedborgare kan ha uppehållsrätt i egenskap av arbetstagare, egna företagare, arbetssökande eller på vissa villkor som studerande eller i egenskap av personer som kan visa att de har tillräckliga medel för sin försörjning (3 a kap. 3 § UtlL). Också familjemedlemmar kan ha uppehållsrätt. Den som är make eller maka eller sambo till en medborgare i EES-länderna som har uppehållsrätt i egenskap av någon av de ovan nämnda kategorierna och deras barn som är under 21 år eller beroende av föräldrarna för sin försörjning, har uppehållsrätt.242 Detta gäller oavsett dessa personers medborgarskap, men bara
under förutsättning att de följer med eller ansluter sig till en EES-medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet (3 a kap. 4 § UtlL).243 I och med att de har
uppehållsrätt, har familjemedlemmarna rätt att arbeta utan krav på arbets- eller uppehållstillstånd (2 kap. 8 § 1 st. UtlL).
Uppehållsrätten är inte tidsbegränsad utan gäller så länge villkoren för uppehållsrätten är uppfyllda (3 a kap. 5 § UtlL). En medborgare i en EES-stat som har uppehållsrätt som arbetstagare eller företagare och är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall, behåller sin uppehållsrätt. Detsamma gäller om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter mer än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen (3 a kap. 1 § UtlF).244
242 Närmare bestämmelser om vilka som räknas som familjemedlemmar i UtlL finns i 3 a kap.2 §
UtlL. Dit hör även släktingar i rakt uppstigande led som är beroende av unionsmedborgaren för sin försörjning. Även registrerade partner samt sambor omfattas (se prop. 2005/06:77 s. 37 f. med hänvisningar).
243 Reglerna innebär en implementering av artikel 7.1 d och 7.2 i rörlighetsdirektivet. 244Bestämmmelsen utgör en implementering av artikel 7.3 rörlighetsdirektivet.
För en EES-medborgare som inte har någon uppehållsrätt gäller kravet på uppehållstillstånd efter tre månaders vistelse. Detta följer av 2 kap. 5 och 8 §§ UtlL. En EES-medborgare som varken har uppehållsrätt eller uppehållstillstånd kan alltså komma att bli utvisad.245
3.2.1 Uppehållsrätt för arbetstagare
En förutsättning för att en person ska ha uppehållsrätt som arbetstagare246 är att
* hon utför arbete åt någon annan, * hon är under dennes arbetsledning och * arbetet sker mot vederlag247
Enligt EG-domstolens praxis kan en person räknas som arbetstagare oavsett om anställningen är en deltidsanställning eller en tidsbegränsad anställning eller inte ger tillräcklig försörjning.248 Det är tillräckligt att det rör sig om en “genuin
ekonomisk aktivitet“249 och att anställningen är “faktisk och reell“.250 En person
kan vidare betraktas som arbetstagare, även om arbetet inte ersätts kontant, utan i stället genom att arbetsgivaren betalar levnadsomkostnaderna.251
Också en arbetssökande har uppehållsrätt, om personen har en verklig möjlighet att få en anställning (3 a kap. 3 § 2 p. UtlL). Enligt förarbetena till utlänningslagen är bestämmelsen en kodifiering av EG-domstolens praxis.252
Enligt denna har en EES-medborgare rätt att uppehålla sig i ett annat EES-land i ända upp till sex månader,253 om hon har realistiska möjligheter att finna ett
arbete254 och inte ligger det allmänna till last i värdstaten.255
245 I Migrationsverkets handbok framhålls att med hänsyn till att en EES-medborgare enbart
genom att lämna landet kan skaffa sig ny uppehållsrätt i minst tre månader, så torde det i praktiken endast undantagsvis bli fråga om att utvisa EES-medborgare.
246 Begreppet arbetstagare i detta sammanhang är en gemensam EU-definition, som gäller i fråga
om fri rörlighet och alltså inte samma begrepp som används i svensk arbetsrätt.
247 Mål 66/85, Lawrie-Blum, punkterna 16 och 17 och mål C-85/96, Martinez Sala, punkt 32. 248 Målen 59/85, Reed, 139/85, Kempf och 53/81 Levin.
249 Birgitta Nyström, EU och arbetsrätten, 2002, s. 152 med hänvisning till mål 139/85, Kempf. 250 A. a., s. 152, med hänvisning till mål 53/81, Levin.
251 A. a., s. 152, med hänvisning till mål 196/87, Steyman. 252 Prop. 2005/06:77, s. 185.
253 Rättspraxis i fråga om tidsperiodens längd är något oklar. Se vidare Tore Sigeman,
Arbetsrätten. En översikt, 4 rev. upplagan, 2006, s. 122, och Birgitta Nyström, EU och arbetsrätten, 3 upplagan, 2002, s. 155.
254 Mål C-292/89, Antonissen.
255 En regel i 3 a kap. 1 § UtlF ger under vissa förutsättningar en arbetstagare och en
En person som har uppehållsrätt som arbetstagare är skyldig att registrera sig hos Migrationsverket, om hon ska stanna längre tid än tre månader (3 a kap 10 § UtlL). Migrationsverket får förelägga en person att fullgöra registrerings- skyldigheten och att lämna in uppgifter som är nödvändiga för registrering. Föreläggandet får förenas med vite (3 a kap. 11 och 12 §§ UtlL). Vid registreringen får Migrationsverket kräva uppgifter som styrker att medborgaren har en anställning i Sverige (3 a kap. 8 § UtlF).256 Registreringen
är emellertid inte någon förutsättning för uppehållsrätten utan registreringen och det registreringsbevis som utfärdas är enbart en bekräftelse på den uppehållsrätt som personen i fråga redan har. En EES-medborgare som underlåter att registrera sig kan därför inte utvisas av det skälet.
3.2.2 Uppehållsrätt föregenföretagare
Artikel 43 EG förbjuder inskränkningar i EU-medborgares rätt att etablera sig i andra EU-länder257 och etableringsfriheten gäller både bolag och verksamhet
som egenföretagare.258 I den svenska utlänningslagen har det därför införts en
bestämmelse som ger en unionsmedborgare uppehållsrätt som företagare (3 a kap. 3 § UtlL). För att någon ska betraktas som egenföretagare, krävs inte att verksamheten faktiskt har startat utan det räcker att visa att personen har faktiska och verkliga planer på att starta en rörelse.
En person som har uppehållsrätt som företagare ska liksom en arbetstagare registrera sig hos Migrationsverket senast tre månader efter inresan (3 a kap 10 § UtlL).259 Verket får då kräva att sökanden visar handlingar som styrker att hon eller han bedriver verksamhet som egen företagare i Sverige (3 a kap. 8 §
256 På Migrationsverkets hemsida, http://www.migrationsverket.se, Regler för EU/EES-
medborgare, specificeras kraven på ett anställningsbevis. Bland annat ska anställningstiden,
veckoarbetstiden, anställningsformen och arbetsuppgifterna framgå.
257 Med etablering avses att en EU-medborgare “stadigvarande och kontinuerligt utövar
yrkesverksamhet i en annan medlemsstat, där han från en stadigvarande plats för affärsverksamhet vänder sig till medborgare i denna stat.” (Mål C-55/94 Gebhard).
258 En egenföretagare definieras som ”en person [som] utan att vara i underordnad ställning, när
det gäller arbets- och lönevillkor, utövar förvärvsverksamhet på eget ansvar” (Staffan Ingmansson, Erkännande av yrkeskvalifikationer inom EU, s. 88, med hänvisning till mål C- 268/99 Jany m.fl.).
259 Enligt artikel 8.1 rörlighetsdirektivet får medlemsstaten ålägga unionsmedborgare att
registrera sig hos behöriga myndigheter vid uppehåll som överstiger tre månader. Registreringsförfarandet har ersatt uppehållstillstånd genom SFS 2006:219.
UtlF).260 Som redan nämnts är registreringen inte ett krav för uppehållsrätten, utan denna gäller oavsett registrering.
3.2.3 Uppehållsrätt för tillhandahållare av tjänster
För att en person ska få uppehållsrätt som arbetstagare krävs att anställningen är hos en arbetsgivare i Sverige. Om hon är anställd hos en utländsk arbetsgivare och ska utföra arbete i Sverige kan det istället vara fråga om tillhandahållande av tjänster. Som exempel på tillhandahållare av tjänster brukar anges konsulter, men också personer som tillhandahåller till exempel hushållstjänster som anställda av ett företag i hemlandet eller som egenföretagare som är tillfälligt verksamma i Sverige, kan kategoriseras som tillhandahållare av tjänster.
Enligt EG-fördraget omfattas även personer som tillhandahåller tjänster av den fria rörligheten.261 Enligt artikel 49 EG får medlemsstaterna inte inskränka friheten för ett företag att tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater än den stat där företaget är etablerat262 och enligt artikel 50 EG har den som tillhandahåller en tjänst i ett medlemsland rätt att göra detta på samma villkor som landets egna medborgare. En person som tillhandahåller tjänster har därför på samma sätt som arbetstagare och egenföretagare uppehållsrätt så länge hon vistas i värdlandet och utför sina tjänster.263 Om hon avser att stanna längre tid än tre månader i Sverige, omfattas hon likaså av kravet på registrering enligt 3 a kap. 10 § första stycket UtlL. Tillhandahållaren måste för att bli registrerad genom en handling styrka att han eller hon tillhandhåller tjänster.264
260 Detta kan ske t.ex. genom att personen visar en F-Skattsedel eller registreringsbevis från
länsstyrelsen eller Patent- och registreringsverket, undantagsvis även genom att personen visar att det finns ett hyreskontrakt för nödvändiga lokaler eller att sökanden har tidigare erfarenheter och kompetens inom området. (Migrationsverkets handbok 38.1 Fri rörlighet för EES- medborgare och deras familjemedlemmar, s. 31).
261 Varken utlänningslagen eller utlänningsförordningen innehåller några bestämmelser om
tillhandahållare av tjänster. Det hänger samman med att rörlighetsdirektivet till skillnad från direktiv 73/148/EEG inte innehåller några uttryckliga regler i fråga om dem som tillhandahåller eller mottar tjänster.
262 Med tjänster ska särskilt avses verksamhet a/ av industriell natur, b/ av kommersiell natur, c/
inom hantverk och d/ inom fria yrken (artikel 50 EG). Till tjänster räknas även uthyrning av arbetskraft (mål 279/80, Webb, p. 9).
263En mottagare av tjänster betraktas däremot inte som ekonomiskt aktiv och kan inte jämställas
med arbetstagare och egenföretagare (prop. 2005/06:77 s. 42).
264 Eftersom tillhandahållare inte berörs i rörlighetsdirektivet finns inte någon bestämmelse i
3.2.4 Särskilt om villkoren för arbete i hushåll för EES-medborgare
Sammanfattningsvis kan sägas att reglerna om tillträde till den svenska arbetsmarknaden är mycket generösa för EES-medborgare. Under de första tre månaderna av vistelsen/anställningen i Sverige krävs inget tillstånd eller registrering och de tre månaderna räknas från inresan till Sverige, vilket innebär att en EES-medborgare kan lämna landet under en dag och därefter påbörja en ny tremånadersperiod. Så länge en person motsvarar någon av de vitt definierade kategorier som har uppehållsrätt finns det inga rättsliga hinder för personens möjlighet att arbeta i Sverige också en längre tid än tre månader.
En person som arbetar med hushållstjänster kan i den egenskapen tänkas ha uppehållsrätt som arbetstagare, egenföretagare eller tillhandahållare av tjänster.265 Dessutom finns möjligheten för dem som kommer till Sverige i egenskap av familjemedlemmar att arbeta i landet, till exempel med hushållstjänster. Inga särregler gäller för arbete i hushåll jämfört med annat arbete och inga krav ställs heller av någon myndighet i fråga om ersättning för arbetet eller andra anställningsvillkor.
Enligt artikel 39.2 EG ska den fria rörligheten för arbetstagare innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.266 Bestämmelserna riktar sig i första hand till medlemsstaterna men anses också gälla förhållandet mellan enskilda rättssubjekt.267 En arbetsgivare får därmed liksom enligt den svenska arbetsrättsliga diskrimineringslagstiftningen inte behandla arbetstagare av olika nationaliteter olika vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor, i den mån skillnaderna beror på nationaliteten. Jämförelsen av anställningsförhållandena gäller emellertid anställda hos en och samma arbetsgivare och bestämmelserna har därför knappast någon betydelse för anställningar i privata hushåll.
265 I SOU 1997:153 Arbetskraftens fria rörlighet – trygghet och jämställdhet, s. 122, påpekas att
den fria rörligheten berör både egenföretagare, anställda och tjänster och innebär att effekterna av en fri rörlighet för dessa kategorier kan uppträda i olika former och inom olika delar av arbetsmarknaden samtidigt.
266 Detsamma gäller enligt ingressen till förordningen (68/1612/EEG med ändringar 76/312 EEG
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.