En person som utför ett arbete, till exempel en hushållstjänst, och får ersättning för detta, är själv skyldig att betala skatt för ersättningen. För en fysisk person inträder inte skyldigheten att deklarera eller betala skatt förrän inkomsterna under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 42,3 procent av prisbasbeloppet (ett prisbasbelopp var år 2006 39 700 kr), (2 kap, 2 § lagen om självdeklaration och inkomstuppgift). Men om hon har högre inkomster än så och med uppsåt lämnar en oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att lämna deklaration, och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna, kan hon göra sig skyldig till skattebrott eller skatteförseelse enligt 2 och 3 §§ skattebrottslagen.468
En fysisk person som anlitar en annan person utan F-skattsedel för att utföra arbete och betalar ut ersättning om 10 000 kronor eller mer under året för arbete till den personen, är som nämnts skyldig att göra skatteavdrag. Den som i sådana fall inte gör skatteavdrag, kan riskera att göra sig skyldig till skatteavdragsbrott (6 § skattebrottslagen (1971:69)). På liknande sätt kan den som inte betalar sociala avgifter, när ersättningen kan antas uppgå till 10 000 eller mer, riskera att göra sig skyldig till brott mot skattebrottslagen (4 kap. 2 § SAL).
Den som anlitar en annan person är också skyldig att lämna kontrolluppgift, om ersättningen uppgår till 1 000 kronor (6 kap. 5 § 1 c. lagen (2001:1227) om självdeklaration och kontrolluppgift). Den som lämnar en oriktig kontrolluppgift eller underlåter att lämna kontrolluppgift kan göra sig skyldig till skatteredovisningsbrott (7 § 2 st. skattebrottslagen).
Straffet för de nämnda brotten kan bli böter eller fängelse. För att en åklagare ska väcka åtal krävs emellertid, förutom att en rad andra förutsättningar är uppfyllda, att de belopp som undandragits uppgår till en viss storlek. Det kan röra sig om summor som ett eller två prisbasbelopp,469 vilket
innebär att bruttoinkomsten måste åtminstone närma sig 100 000 kronor. Detta innebär att beloppsgränserna för åtal för skattebrott ligger avsevärt högre än för ringa förmögenhetsbrott enligt brottsbalken.470
468 Här bortses från det grova brottet enligt 4 § SkBrL, eftersom detta knappast blir aktuellt i den
verksamhet det är fråga om.
469
Den som inte har något uppsåt men som av grov oaktsamhet gör sig skyldig till brott kan dömas för vårdslös skatteuppgift till böter eller fängelse i högst ett år. Också i detta fall krävs i princip att det undandragna beloppet ska uppgå till ett prisbasbelopp för att ansvar ska inträda.471 Om gärningen med hänsyn till
skattebeloppet och övriga omständigheter är av mindre allvarlig art, skall inte dömas till ansvar (5 § SkBrL).
En skattskyldig kan emellertid också enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) oavsett uppsåt och oaktsamhet påföras skattetillägg. Om en tjänsteinkomst inte deklareras och kontrolluppgift kommer in efter november månads utgång taxeringsåret eller om någon kontrolluppgift inte kommer in, och detta upptäcks vid en revision, kan skattetillägg påföras med 40 procent av skatten på den oriktiga uppgiften (5 kap. 4 § taxeringslagen).
Rätten till sjukpenning, föräldrapenning, arbetsskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring påverkas inte i och för sig av att skatt och sociala avgifter inte betalas. När det gäller pension är saken mera komplicerad, eftersom pensionen betalas i efterhand och grundar sig på inbetalade avgifter.
Det är också att märka att den arbetsrättsliga lagstiftningen är tillämplig oavsett om skatt och sociala avgifter betalas. I och med att båda parter i sådana fall kan göra sig skyldiga till skattebrott är de kanske inte benägna att ge offentlighet åt förhållandet genom att inleda en arbetsrättslig tvist. Men om arbetstagaren skulle inleda en tvist om till exempel rätt till semester och tvisten skulle avgöras i domstol, aktualiseras inte skattefrågan, eftersom domstolen bara prövar det parterna tvistar om.472 En sådan situation blev aktuell i ett av
rättsfallen om arbete i arbetsgivarens hushåll. Tingsrätten slog där först fast att hembiträdet enligt anställningsavtalet skulle få 6 000 kronor ”i handen” och fri bostad och konstaterade sedan att detta enligt skattetabellen motsvarade en bruttolön på 13 023 kronor i månaden. Saken kommenterades inte vidare (AD 1991 nr 91). Ingen rapportering från domstolens sida blir aktuell i sådana fall. Förhållandet kan däremot komma till Skatteverkets kännedom till exempel genom en anmälan från en privatperson eller vid någon av verkets egna revisioner.
471 Prop. 1995/96:170 sid. 63.
6.6 Sammanfattande kommentarer och slutsatser
Arbete som utförs i privata hushåll kan arbetsrättsligt kategoriseras som antingen en anställning eller ett uppdrag. För det mesta kan man utgå från att arbetet ska kategoriseras som en anställning, om den som utför arbetet måste utföra det personligen, om hon är ekonomiskt beroende av den person som arbetet utförs åt, om arbetet är varaktigt och ersättningen utgår i form av tidlön. I sådana fall ska de arbetsrättsliga reglerna tillämpas. Om det däremot kategoriseras som ett uppdrag, gäller i stället vad parterna avtalat. Därmed betraktas de båda parterna rättsligt som jämbördiga parter, även om de rent faktiskt är mycket ojämlika. Om ett arbetsavtal behandlas som ett uppdrag av parterna, trots att det egentligen är fråga om en anställning, krävs det att parten går till domstol för att förhållandet ska rättas till, något som kan antas vara mycket ovanligt i sammanhanget.
Både de som är anställda i ett hushåll och de som utför husligt arbete i form av uppdrag kan ha rätt till arbetsbaserade sociala förmåner som sjukpenning och föräldrapenning. Också arbetslöshetsförsäkringen omfattar i princip båda typerna av arbetsavtal men bygger i stället på kategorierna arbetstagare och företagare. Arbetslöshetsförsäkringen innebär speciella krav för arbetande i hushåll, eftersom rätten till ersättning förutsätter medlemskap i a-kassa. I och med att det inte finns någon facklig organisation för anställda i privata hushåll, krävs det att den anställda vidtar en särskild åtgärd och ansluter sig till en a- kassa för att hon ska kunna få del av arbetslöshetsförsäkringen. De sociala förmånernas storlek avgörs av storleken av inkomsterna av anställningen eller uppdraget.
Utländska medborgare som utför hushållstjänster i Sverige har i princip samma rätt som svenska medborgare till de arbetsbaserade sociala förmåner som administreras av försäkringskassan, d.v.s. till exempel sjukpenning och föräldrapenning. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen kan det finnas skillnader framför allt mellan medborgare i länder inom EES-området och medborgare i länder utanför EES-området.
En skillnad mellan anställning och uppdrag är att huvudmannen är skyldig att betala sjuklön för en arbetstagare, men däremot inte för den som har ställning som uppdragstagare. Dessa skyldigheter gäller oavsett medborgarskap hos dem som utför arbetet.
I fråga om ansvaret för administration av rättigheter och skyldigheter råder en stor skillnad mellan näringsidkare som har F-skatt och andra som utför arbete. De som är näringsidkare och har F-skatt, ansvarar själva för inbetalning
av skatt och sociala avgifter. För dem som inte har F-skatt är huvudmannen skyldig att betala skatt och sociala avgifter och detta gäller även om det utförda arbetet arbetsrättsligt kategoriseras som ett uppdrag. Skyldigheten att göra skatteavdrag och betala sociala avgifter inträder dock först när den utbetalda ersättningen kan väntas uppgå till 10 000 kronor per år. Detta gäller oavsett vilken typ av arbete som utförts, men kan antas få särskilt stor betydelse på ett område där ersättningen per timme är relativt låg, till exempel hushållstjänster. För fysiska personer finns det därmed ett relativt stort utrymme att låta utföra arbete utan att behöva göra avdrag för skatt och betala sociala avgifter. Inbetalningarna måste istället göras av den som utför arbetet.
Sammantaget innebär skattereglerna att den som anlitar någon annan för arbete i hushållet riskerar att göra sig skyldig till skattebrott, när arbetet utförs av någon som inte har F-skattsedel och ersättningen överstiger 10 000 under ett år. I andra fall är det den som utför arbetet som tar risken.
Rätten till sjukpenning, föräldrapenning, arbetsskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring är oberoende av om skatter och sociala avgifter betalats för ett visst utfört arbete. Risken för att brotten uppdagas eller rädslan för att brotten ska uppdagas gör emellertid förmodligen att personer, som utför arbete utan att skatt och sociala avgifter betalas, inte tillvaratar sina rättigheter i fråga om sjukpenning, föräldrapenning eller arbetslöshetsförsäkring.
7
Arbetsrättsliga regler för
anställning direkt i hushållet
Detta kapitel innehåller en redogörelse för arbetsgivarens och arbetstagarens arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter när arbete utförs i arbetsgivarens hushåll i Sverige idag.473 Syftet är att beskriva regleringen av praktiskt betydelsefulla områden och någon fullständighet har inte eftersträvats. Den historiska bakgrunden har beskrivits i kapitel 5.
Kapitlet är långt. Det inleds med en redogörelse för en mycket viktig omständighet vid en anställning i ett privat hushåll, nämligen bristen på fackliga organisationer och kollektivavtal. Vidare berörs tillämpningsområdet för lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete. Därefter följer en redogörelse för regleringen av olika arbetsrättsliga frågor i husligt arbete och en jämförelse görs med regleringen på andra områden av arbetsmarknaden. Jämförelsen gäller anställningsavtalets karaktär, arbetstagarens och arbetsgivarens respektive prestationer, arbetsmiljö och skydd mot diskriminering samt arbetstagarinflytande. Förutsättningarna för att anställningsförhållandet ska kunna avbrytas diskuteras och slutligen beskrivs sanktionerna vid brott mot anställningsavtalet. Avslutningsvis sammanfattas skillnaderna mellan de arbetsrättsliga reglerna för arbete i hushåll och motsvarande regler för annat arbete och de rättsliga konsekvenserna av bristen på fackliga organisationer diskuteras.
Lagtext, förarbeten och rättsfall har varit material för redogörelsen. De viktigaste reglerna för området finns i den särskilda lagstiftningen för området, nämligen lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. Som namnet anger, har arbetstidsfrågorna en framskjuten plats i lagen, men den innehåller också bestämmelser om anställningsavtalet, anställningsskydd och arbetsmiljö. Däremot saknas det bestämmelser i lagen om lön474 och arbetstagarinflytande samt om rätt till ledighet (som till exempel semester, föräldraledighet och studieledighet). Bland rättsfallen finns de enda två avgöranden i
473 Detta är den form som favoriserats vid skattesubventionering i Frankrike och som används
betydligt oftare än företagstjänster. I Finland kan hushållen välja mellan att själva anställa en person och att anlita ett företag och båda formerna kan subventioneras (Peter Stein, Skapa
marknad för hushållsnära tjänster, Almega 2004, s. 16 och s. 24 f).
Arbetsdomstolen som gäller lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete.475 Om inget annat anges, gäller paragrafhänvisningarna i detta kapitel lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete.