5.1 Rätten till medborgarskap
I framställningen har redogjorts för den internationella regleringen av rätten till medborgarskap i syfte att presentera de internationella ramar och begränsningar Sverige har att förhålla sig till. Uppsatsen går nu vidare till hur rätten till medborgarskap är förankrad i svensk reglering, i syfte att undersöka möjligheterna utifrån svensk rätt att lagstifta om återkallelse av medborgarskap och i så fall hur dessa möjligheter påverkar skyddet för rätten till medborgarskap.
Rätten till medborgarskap förankras i svensk rätt i RF 2 kap. 7 § 2 st. som stadgar att ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap. Det får dock föreskrivas att barn under arton år i fråga om sitt medborgarskap ska följa föräldrarna eller en av dem.
Upphörande av svenskt medborgarskap regleras i lag (2001:82) om svenskt medborgarskap (MedbL). Principen att undvika statslöshet har varit grundläggande vid lagstiftningen, och därav följer att svensk lag aldrig medger förlust av det svenska medborgarskapet om det leder till statslöshet.189 Den folkrättsliga principen om undvikande av statslöshet kan alltså anses slagit fullt ut i svensk rätt.
Lagen medger förlust av medborgarskapet i två typfall, antingen genom preskription eller efter ansökan. Preskriptionsfallet följer av 14 §, som stadgar att en svensk medborgare vid tjugotvå års ålder förlorar sitt medborgarskap om personen är född utomlands, aldrig haft hemvist i Sverige och inte heller varit här under förhållanden som tyder på samhörighet med landet. Som samhörighet med landet har enstaka semestervistelser inte ansetts tillräckligt.190 Enligt 2 st. samma paragraf kan medborgarskapet dock medges om personen ansöker om det innan hen hunnit fylla tjugotvå år. Det har ansetts att ett svenskt medborgarskap bör grunda sig på någon form av anknytning till Sverige som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden, och syftet med bestämmelsen är att förhindra att barn till utlandssvenskar får behålla sitt svenska medborgarskap i flera generationer trots att samhörigheten med Sverige gått förlorad.191
189 Sandesjö & Björk, Medborgarskapslagen med kommentar, s. 160 ff.
190 Sandesjö & Björk, s. 160 ff.
Det andra fallet när det svenska medborgarskapet kan upphöra är genom ansökan om befrielse. Enligt MedbL 15 § får den som önskar bli utländsk medborgare ansöka om att befrias från sitt svenska medborgarskap, så länge personen förvärvar medborgarskap i ett annat land. Även här tillförsäkras alltså principen om undvikande av statslöshet.
5.2 Medborgarskapets skyddsnät i svensk rätt
Utifrån en genomgång av svensk rätt kan konstateras att aktuell lagstiftning inte tillåter återkallelse av medborgarskap förutom vid preskription eller ansökan. Vidare finns ett grundlagsskyddat förbud mot fråntagande av medborgarskap. Liknande den folkrättsliga regleringen har skyddet för medborgarskap även omsatts i praktiken genom andra bestämmelser som indirekt kan sägas skydda rätten till medborgarskap, vilka kommer återges i det följande.
Ett skyddsnät för medborgarskapet kan sägas finnas i de processuella reglerna. Av Brottsbalk (1962:700) (BrB) 2 kap. 2 § följer att brott som begåtts utomlands döms efter svensk lag och vid svensk domstol om brottet begåtts av en svensk medborgare. Enligt BrB 2 kap. 5 § 2 st. 6 p. får åtal väckas mot brott som begåtts utom riket av en svensk medborgare om brottet riktats mot svenska intressen. Av detta följer att svenska medborgare som begått terroristbrott utomlands ska åtalas och dömas vid svensk domstol enligt svensk lag. Av detta följer att de personer som är misstänkta för brott först måste återvända till Sverige för att kunna bli dömd, och sedan eventuellt få sitt medborgarskap återkallat. Det innebär att det inte går att hindra dessa personer att återvända till Sverige genom att beröva deras medborgarskap i deras frånvaro.
För det andra ska nämnas förbudet mot diskriminering, som i folkrätten utgör ett skydd för rätten till medborgarskap eftersom återkallelse av medborgarskap inte får ske på diskriminerande grunder. Detta skydd för medborgarskapet återfinns även i svensk rätt. I RF 1 kap. 2 § st. 5 följer att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av bland annat nationellt eller etniskt ursprung. Vidare framgår av RF 1 kap. 9 § att domstolar och förvaltningsmyndigheter ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. Skrivelsen ”inför lagen” innebär att regeln endast syftar på tillämpningen av regler och inte på skillnader som görs i lagstiftning. I RF 2 kap. 2 § uppställs ett generellt förbud att i lag inte missgynna någon därför att hen tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller sexuell läggning.
Förbudet mot diskriminering och principen om allas likhet inför lagen skulle kunna aktualiseras om en bestämmelse om återkallelse av medborgarskap på grund av terrorism
införs i Sverige. Ett exempel skulle kunna vara den situation där två personer fälls för liknande terroristbrott där återkallelse av medborgarskap är en påföljd, men ena personen innehar endast svenskt medborgarskap medan den andre innehar dubbelt. Med hänsyn till förbudet mot att göra någon statslös skulle personen med endast svenskt medborgarskap inte bli berövad detta. Det skulle således innebära att två liknande handlingar under liknande omständigheter får olika följder. FN:s människorättsråd har emellertid uttalat att även om det kan verka ojämlikt att personer med dubbelt medborgarskap utsätts för en större risk att bli av med sitt medborgarskap än personer med ett medborgarskap, måste detta ställas mot den omständighet att statslöshet vore så ingripande för individen och att förbudet mot det utgör en grundläggande princip i folkrätten, medan det inte utgör någon rättighet att inneha flera medborgarskap.192 En skillnad i behandlingen av dessa personer kan därför anses rättfärdigad.
Till sist ska nämnas det skydd grundlagen ställer upp. Som konstaterades i avsnittet ovan öppnar medborgarskapskonventionen upp för att införa en bestämmelse i svensk rätt som skulle kunna rättfärdiga berövande av medborgarskap på grund av terrorism. Att införa en sådan bestämmelse skulle dock kräva både ändring av MedbL och en grundlagsändring av RF. En grundlag ändras på andra sätt än en vanlig lag eftersom den kräver en särskild ordning.193 Enligt RF 8 kap. 14 § ändras en grundlag efter två likalydande beslut med mellanliggande val, som ska fattas med minst nio månaders mellanrum. Riksdagsvalet och niomånaders-regeln fungerar som en spärr mot illa underbyggda grundlagsändringar, med syftet att det ska finnas tillräckligt med tid för information och debatt där väljarna hinner ta ställning.194 För att beslutet ska bli gällande krävs vidare endast enkel majoritet enligt RF 4 kap. 7 §. Reglerna om grundlagsändring försäkrar således att införandet av en begränsande reglering avseende medborgarskapet inte kan ske utan att en viss tid får löpa under vilken förslaget måste genomgå granskning och vara detsamma efter två val.
192 FN:s råd för mänskliga rättigheter, A/HRC/25/28, p. 6.
193 Derlén, Lindholm & Naarttijärvi, Konstitutionell rätt, s. 97.
5.3 Sammanfattande kommentar
Utifrån detta kan konstateras att regleringen i svensk rätt idag är rätt långt ifrån en bestämmelse om berövande av medborgarskap på grund av terrorism. Det finns dock genom medborgarskapskonventionen möjligheter att införa begränsningar för det svenska medborgarskapet. Statslöshetskonventionen hindrar dock att en sådan svensk reglering leder till statslöshet. Utöver det ställer de processuella reglerna upp krav på att den svenska medborgaren ska åtalas och dömas i svensk domstol enligt svensk lag, vilket torde innebära en viss försäkran för att processuella säkerhetsgarantier följs. Att förbudet mot diskriminering även regleras i svensk rätt gör det enklare för individen att klaga på ett diskriminerande beslut i svensk domstol och kan därmed sägas förstärka skyddet. Grundlagsskyddet i RF säkerställer att rättigheten inte ändras helt lättvindigt genom de krav som finns för en grundlagsändring. Det ska dock noteras att det inte är någon omöjlighet för en knapp politisk majoritet att genomdriva en sådan ändring.
Om en lagändring kommer att ske återstår att se. Ändring av lag, framför allt ändring av grundlag, tar tid och kräver utredning. Vid sådana utredningar är det inte ovanligt att det görs en jämförelse av länder där liknande reglering införts, i syfte att undersöka vilka utmaningar och konsekvenser lagändringen har inneburit. Hur rätten till medborgarskap har begränsats i andra länder än Sverige är av den anledningen intressant att undersöka, men också av den anledning att många europeiska länder är bundna av samma folkrättsliga instrument som Sverige.