Problem och risker med en begränsning av rätten till medborgarskap

7.3   Problem och risker med en begränsning av rätten till

medborgarskap

Efter att ha konstaterat vilken möjlighet det finns att reglera om återkallelse av medborgarskap och vilka konsekvenser detta skulle få för den enskilde kan konstateras att en sådan reglering inte vore utan problem och risker.

Till en början ska nämnas att begränsningar av rättigheter alltid innebär svåra avvägningar som ofta medför att enskildas rättigheter begränsas medan staten får större frihet att agera inom rättighetens område. I fallet med begränsning av medborgarskap vägs individens rätt till medborgarskap (och de rättigheter som kommer med det) mot statens intresse av att motverka terrorism. I det följande ska redogöras för hur en sådan begränsning kan vara problematisk även vid en till synes rimlig avvägning.

För det första är problemet med en begränsning av rätten till medborgarskapet att den i praktiken inte påverkar alla enskilda, utan snarare en minoritet. I detta fall är det personer med dubbelt medborgarskap som träffas och, utifrån den diskussion som fördes ovan gällande Nederländernas reglering, personer med arabisk bakgrund då dessa i större utsträckning ansluter sig till terroristorganisationer som IS. Som nämnts har oro uttryckts över att sådan reglering kan verka diskriminerande mellan personer med ett kontra flera medborgarskap. Utöver de konsekvenser detta innebär för den enskilde, riskerar en sådan reglering att skilja på människor. Om en reglering införs som tillåter en begränsning av medborgarskap för personer som begått terroristbrott ger detta en anledning för staten att söka efter dessa personer för att kunna åtala dem och frånta dem deras medborgarskap. Det är förvisso rimligt att personer som begått brott bör eftersökas så att de kan ställas

inför rätta. I takt med att individens rättigheter inskränks är emellertid risken att statens befogenheter utvidgas. Åtgärderna för att åtala dessa personer riskerar därmed att bli alltmer långtgående och inskränkande ju mer inriktat samhället blir på att bekämpa terrorism. Följden skulle kunna bli att oskyldiga personer inom denna grupp utsätts för kränkande åtgärder.

För det andra ska sägas något om vad jag anser utgör själva kärnan av problemet med begränsning av medborgarskap, nämligen diskussionen om hur man ser på medborgarskapet. I Sverige uttalar politiker att medborgarskapet ska vara något som ska förtjänas och internationellt sett används medborgarskapet som ett verktyg för att bekämpa terrorism.

Att en mänsklig rättighet ses som något som ska förtjänas, och inte något som var och en har rätt till, går emot grundtanken om varför mänskliga rättigheter fastslogs och skrevs ned i bindande traktat. Traktaten och deklarationerna upprättades inte för att fastslå att människor skulle förtjäna sina rättigheter, utan för att de på grund av att de är människor ska vara berättigade dem. Risken med att se på rättigheter som något som ska förtjänas är att rättigheten villkoras. En villkorad rättighet innebär att det blir upp till lagstiftaren att bestämma vilka personer som ska anses uppfylla kraven för att åtnjuta rättigheten. Det öppnar således upp för en diskussion om vem som förtjänar att vara medborgare och inte. En sådan synvinkel kan inte bara ifrågasättas ur en diskrimineringsaspekt, utan även utifrån vad det skulle kunna få för följder för samhället. Ökad polarisering, utanförskap och ojämlika förutsättningar är några icke-önskvärda konsekvenser som kan nämnas. Följden riskerar bli att de drabbade personerna känner sig marginaliserade och behandlade som andra klassens invånare, vilket i värsta fall kan leda till radikalisering eller sympati för terrorism.

Att medborgarskapet ses som något som kan användas som ett verktyg för att motverka terrorism har bland annat framgått av Nederländernas medborgarskapslagstiftning. Sådana tendenser märks även i Sverige. Som nämndes inledningsvis är syftet med att begränsa medborgarskapet i Sverige att hindra svenska IS-krigare från att återvända. Det kan i dessa fall verka rimligt att använda medborgarskapet som ett verktyg, eftersom det starka intresset av att motverka terrorism kan anses väga tyngre än individens rätt till medborgarskap. Problemet med detta synsätt är emellertid att det kan ifrågasättas om det i realiteten motverkar terrorism. Utifrån dokumenten från Europarådets parlamentariska församling och den kritik som framhållits i doktrin verkar ett sådant verktyg snarare innebära att hotet förflyttas från europeisk mark (”export of risk”) och förvärra

terrorismen, eftersom personerna inte kan hållas ansvariga och därmed tillåts fortsätta verka i terroristorganisationer. Vi begränsar alltså människors rättigheter och rättfärdigar det med att hävda att det främjar bekämpningen av terrorism, medan en sådan effekt i praktiken inte uppnås.

Slutligen ska sägas att det är rimligt att alla mänskliga rättigheter inte är absoluta, och att vissa begränsningar måste göras för att tillförsäkra säkerheten i samhället. Rättigheter är ju formulerade på så sätt att de endast kan utnyttjas så länge de inte kränker någon annans rättighet. Vad som dock är rimligt att begära när en begränsning av en mänsklig rättighet sker, är att den ska vara befogad. Som det ser ut idag motverkar berövande av medborgarskap inte terrorism och kan därför inte sägas skydda samhället. I ställer riskerar det att skada samhället genom att dela upp människor som förtjänar att vara medborgare och inte, och i värsta fall genom att främja terrorism. En begränsning av medborgarskapet kan därför inte anses befogad, varför en reglering som inskränker medborgarskapet bör undvikas. Annars riskerar skyddet att urholkas och medborgarskapet att bli ett privilegium snarare än en mänsklig rättighet.