Medstuderande som tankeutvecklare

Exempel på uttalanden som förts till denna kategori:

Lisa berättar att inför prov har hon och några medstuderande pluggat tillsammans.

”……då lär man sig mycket mer. Då får man hjälp. Dom kan ju något som jag inte förstått och vise versa. Men hemma när man läste på distans fick man ringa runt till kompisar och försöka få hjälp. Det är en fördel att sitta här tillsammans med några stycken.”

Hon fortsätter att berätta om sitt samarbete med en speciell medstuderande. ”……Vi känner inte varandra så väl men vi har skolan gemensamt. Efter varje lektion så diskuterar vi vad vi gått igenom. Ibland har jag förstått och då har jag försökt förklara det för henne och vise versa.” Anna :

”Men det viktigaste är ju att man kan diskutera frågorna, uppgifterna, med varandra när man inte förstår. Man kommer ju ihåg olika saker från lektionerna och så pusslar man ihop det tillsammans.”

Per:

”……det finns olika former av social närvaro. ……man hjälper varandra……så vill man behöver man inte komma efter. Sen kanske man inte förstår ändå men man har ju en större chans att klara sig på det viset. ……Den tid man hjälper varandra pratar man ju även vardagliga saker. Men det här……det är ju väldigt koncentrerat när man väl hjälps åt. Då kör man på det. ……Det är ju även en form av grupparbete när man sitter och samtalar kring ett problem.”

För att diskussionerna ska vara givande måste vissa kriterier vara uppfyllda menar Per.

”Sen är det en sak som gör om man kan läsa i grupp eller ej. Det är att alla ska vara engagerade. … Annars har man inte samma utbyte. Då blir det moment som stör i ens inlärning”

Kalle:

”…Internet, nej. …jag vill föra en dialog. ……Vi (en medstuderande och Kalle) repeterar mycket ihop och ställer frågor till varandra och går liksom djupare in i stoffet. Det är hur bra som helst.”

”…..mycket grupparbete så man inte bara sitter stilla utan aktiverar eleverna men utan lärarens överinsyn. Det är mycket så svenska fungerar tycker jag. Det var mycket självständigt arbete…” Kajsa:

”Jag är mest tillsammans med Malin. Men om vi inte klarar någon uppgift så kan vi mycket väl fråga någon annan i gruppen. Om man sitter själv blir det gärna: ’Jaha, det här kan jag inte. Då struntar jag i det.’”

Emma:

”…man sitter och pratar sinsemellan. Man diskuterar sig emellan…De här diskussionerna tycker jag är viktiga….”Jag tycker så här.” ”Vad tycker du?” Sådana diskussioner tycker jag är livsviktiga.”

Steve:

” Det är viktigt att man kan prata med någon, speciellt om man är invandrare och har svårt med språket. Det är bra när jag får förklara för de andra i gruppen och då lär jag mig och de lär mig hur jag ska skriva.”

Flera gånger under intervjun återkommer han till hur viktigt det är för honom att prata med medstuderande.

”Tanken uttrycks inte i ordet, utan fullbordas i ordet……Tankens förlopp sker som en inre rörelse som genomlöper en hel rad olika plan, som en övergång från tanke till ord och från ord till tanke.” (Vygotskij,1999,s.404)

Det här citatet tycker jag kan utgöra en sammanfattning av informanternas utsagor.

Det är tydligt att informanterna insett dialogens värde för sitt lärande såsom meningsskapade. När man för en dialog går man djupare in i stoffet säger Kalle. I skolans värld förmedlas begrepp ofta uppifrån och ner, ett synsätt som Vygotskij använt. Med detta menar Vygotskij att begreppen introduceras för de studerande och först därefter får de skapa en förståelse om hur de används och vad de

betyder. Lärandet i skolan blir därmed betydligt svårare än lärandet i vardagslivet där man möter företeelsen i olika sammanhang och en förståelse växer fram och förfinas allteftersom mötena blir fler och mer varierade. Skolans sätt ställer större krav på appropriering, ett uttryck som först använts av Bakhtin.(Aukrust 2003

(bemästrande) och appropriering. Mastery innebär att individen kan använda begreppet men utan någon djupare förståelse eller övertygelse. Man rabblar en mängd matematiska formler men man vet inte när man ska använda dem. Vid appropriering däremot kan man använda kunskapen, man har nått en djupare förtrogenhet eller insikt. Kunskapen har påverkat individens värderingar och attityder. (Säljö, 2000) För att uppnå den högre förståelsenivån, appropriering, är det nödvändigt att få använda begreppet och testa dess olika innebörder i

diskussion med andra, precis som Kalle säger.

I sociokulturell teori sägs ofta att talet utvecklar tanken. Då man framför sina egna tankar och funderingar blir de samtidigt även tydligare för en själv.

Verbaliserandet medvetandegör tanken. I diskussioner måste man ofta förtydliga, omstrukturera sina tankar och till och med omformulera dem och på så sätt utvecklas tanken. (Hoel, 2003)

”Språket tjänar inte som ett uttryck för en färdig tanke. En tanke som förvandlas till språk omkonstrueras och ändrar form. Tankarna uttrycks inte i orden, utan fullbordas i dem”.(Vygotskij, 1999, s.406)

I diskussionen bygger deltagarna vidare på varandras tankar och i slutfasen konstrueras en mening. (Hoel, 2003 s.287) Eller med Annas ord, så pusslar man ihop det tillsammans.

När Per säger att de växlar mellan vardagligt prat och prat om ämnet kan man se det som ett sätt för dem att träna sig i en ny talgenre (språkspel eller socialt språk är andra uttryck för samma begrepp). Det finns många exempel på uttryck som har en mening i vardagliga sammanhang, kontexter, och en helt annan i vetenskapliga. Att gå upp i atomer är ett uttryck för ilska i vardagliga sammanhang medan i kemiska

sammanhang skulle man mena att föremålet sönderdelades i dess minsta partiklar. I det senare sammanhanget skulle uttalandet säkert ha lett till en mängd funderingar och diskussioner om relevansen i uttalandet.

Genreteoriernas ursprung kan man finna hos Bakhtin, här i Hoels tolkning:

”Genrer är tillgängliga mönster för kommunikativa yttranden i en kultur, och att lära sig en genre innebär att delta i olika former av kommunikativ, social praxis.” (Hoel , 2003 s. 283)

Då är det väldigt koncentrerat, säger Per, om de tillfällen då de går in i den

vetenskapliga talgenren. Vardaglig och vetenskaplig genre skiljer sig inte bara genom att orden har annorlunda mening eller definition. Sättet att formulera sig, behandla språket, värderingar, attityder är också annorlunda. Det betyder också att ens sätt att tänka är olika beroende på i vilken genre man befinner sig. Det krävs både tid och engagemang för att appropriera en ny talgenre.

Invandrare har ännu fler talgenrer att lära sig behärska. Att lära sig ett nytt språk är inte bara att lära sig en mäng nya ord.

”Sociala språk bär alltså med sig kulturell och institutionellt betingade värderingar och synsätt. De språkgemenskaper som vi tillhör och de sociala språk som är ’våra’ inverkar således på vårt sätt att tänka, handla och uttrycka oss och därmed på den mening vi bidrar till att skapa i dialog med andra.” (Igland, Dysthe, Igland, 2003 s.102)

Sett mot denna bakgrund är det inte märkligt att Steve poängterar hur betydelsefullt det är för honom att delta i diskussioner. Han säger vid ett tillfälle i intervjun att

diskussioner med medstuderande hjälper honom att formulera sig skriftligt. Han vet inte hur han ska börja om han inte fått prata om det först.

Per säger att det är viktigt att alla deltagare i diskussionen är engagerade. Bakhtin skiljer på monologisk och dialogisk kommunikation. Den dialogiska är den som utvecklar tänkandet. För att en kommunikation ska vara dialogisk krävs förutom att deltagarna ska prata i tur och ordning att de verkligen engagerar sig i att förstå varandra samt att de svarar på varandras inlägg och inte bara uttrycker sin egen uppfattning.