Metaforer som jag funnit intressanta och tolkat som levande På startlinjen ser Mitt Romney formstarkast
ut
Rick Santorum, tog hem spelet
Ju längre kampen pågår utdraget republikanskt inbördeskrig ett rött skynke begravdes i Lyndon Johnsons jordskred
han hade blivit "hjärntvättad" politiskt släkte
skruvar ständigt upp tonläget i den infekterade frågan
det så kallade raskortet spelas ut "matkupongspresident".
det förflutnas demoner republikanernas ursprungliga bastion
genomgått en extreme make over. i detta skådespel
partipolitiskt familjedrama politiska långdistanslopp
Startskottet gick i Iowa loppet pågår fram till målgång
beror också på startfältet Den republikanske veteranen
ett obehagligt bagage krafter som har tagit kontroll
49
varit en så giftig faktor representanthuset, kapitulerade
Den amerikanska drömmen hade lämnat Vita huset
var fortfarande en faktor om republikanernas successiva förfall
nedmontering av de progressiva idéer Ty årets startfält
troligen utdragen strid Som liberal och Obamavän
racet om att bli republikanernas
presidentkandidat
Vad heter "juholtare" på amerikanska?
Ämnesområden
Sydsvenskan hämtar sina metaforer främst från idrotten och allra främst löpningen. Det går att se ordval i stil med ”startfält, ”startskott”, ”målgång” och ”långdistanslopp”. Även
krigsmetaforer i klass med ”kapitulerade”, ”utdragen strid” och ”inbördeskrig” går att finna. Utöver dessa två ämnesområden så är metaforerna hämtade från diverse andra kategorier, till exempel från teatervärlden varifrån ordet ”skådespel” är hämtat.
Metaforfrekvens
Alla texterna har inte levande metaforer och det finns långa stycken som helt saknar metaforer. Per T Ohlssons artiklar (publicerade den åttonde januari och den elfte mars år 2012) är de som innehåller flest metaforer. Metaforerna står då och då i klusterliknande formationer, men de står lika ofta enskilt. Rubrikerna i Sydsvenskans ledare är ganska metaforbefriade. Utav de sex ledare som publicerades om valet inom det analyserade
tidsspannet, innehåller fem stycken av dem olika småskämt baserade på kandidaternas namn. En ledare från den tjugofjärde januari 2012 heter exempelvis ”Njut, Gingrich” och anspelar på Gingrichs förnamn Newt. Dock är en ledare från den tredje januari en anspelning på Mitt Romneys förnamn som samtidigt blir en metafor för hans politiska placering, ”Valår i USA Mitt i mitten”.
Döda metaforer
Precis som i Svenska Dagbladet kommer de flesta av Sydsvenskans döda metaforer från idrottens värld samt från den politiska sfären. Dessa döda metaforer är också nästan precis desamma som i Svenska Dagbladet, eftersom de är så vedertagna i svenska språket. Även dessa metaforer har klassificerats som döda utifrån Lakoff och Johnson (2003).
50 5.3 Den retoriska situationen
Analysen inleds med frågor om den retoriska situationen för att få en inblick i den kontext där artiklarna skapats.
I enlighet med de kvalifikationer som finns för att en situation ska vara retorisk, vilka Mral (Blitzer 1999 cit. efter Mral 2008 s. 66-67) talar om, blir ofullständigheten som här måste bearbetas journalistiskt de ställningstaganden som måste göras till de republikanska
kandidaterna (Mral 2008 tolkar Blitzers s. 66-67). I detta avseende när det gäller åsikterna om kandidaterna, finns det ingen direkt sanning utan de får bedömas utifrån sin politik. Det får göras överväganden om det ska ses på och argumenteras för en kandidat som bra, dålig, rent ut sagt hemsk eller som ett hot.
Den andra kvalifikationen handlar om en påverkningsbar publik, den som ska få
uppfattningen om att ledarnas rapportering om kandidaterna är trovärdig och övertygande, vilket i mitt fall blir mina intervjupersoner. Då vi talar om ledare så är det rimligt
att förutsätta att det främst är individer som stöder tidningens politiska färg som
läser dem. Denna grupp av individer har liknande doxa, (Rosengren 2002 cit. efter Mral 2008 s. 75), en doxa som de troligtvis också delar med ledarskribenten. I frågor om svensk politik så ligger skribenten och dennes läsare på samma våglängd, men det är inte klart att dess läsare har samma syn på, eller från början ens en åsikt om, den amerikanska politiken. Publiken kan dock ändå ha förutfattade meningar, känslor eller fördomar inför vissa aspekter av den
amerikanska politiken. Detta är något ledarna kan vinna på att antingen argumentera emot, om de inte delar deras syn, eller underbygga för att få medhåll.
Andra personer än de som har samma politiska perspektiv som tidningarna kan självklart också läsa dem. De är båda stora tidningar och det är inte troligt att precis alla som läser ledarna ska ha samma politiska syn som skribenten. Mral (2008 s. 66) menar därför att ledarskribenten bör försöka göra sina texter så övertygande att de kan läsas och ses som vettiga av politiska motståndare utan att bli utpekade för att raljera.
I nuläget har vi även kommit in på den tredje kvalifikationen som gäller inre och yttre
restriktioner. Ett annat exempel på detta är att en ledartext speglar den egna tidningens
51
ledarskribent som inte delade tidningens politiska ståndpunkt. När det handlar om
amerikansk politik är det då troligt att skribenten stödjer den politik och kandidat som denna anser överensstämma mest med den egna, svenska politiken och försöker få läsarna att dela denna uppfattning.
Publiken har också förväntningar på dagstidningar överlag, de ska vara sakligare och inte lika sensationsinriktade som kvällstidningar. Dessutom har läsarskaran förväntningar på ledare som genre, ledarartiklarna ska vara seriösa samtidigt som det tillåts framföra politiska åsikter. Journalisten får inte heller obegränsat med utrymme utan artiklar tillmäts olika omfång. Förväntningarna och restriktionerna på en ledarartikel kommer således både från publiken och från tidningens regelverk.
Det viktigaste och intressantaste att hämta ur den retoriska situationen är framställningen av kandidaterna som ges till den bestämda publiken och som visar vad de borde tycka om dem.
När jag diskuterade detta med mina intervjupersoner så var de överens om att dagstidningar hade ett ”seriösare” sätt att rapportera nyheter på. ”Dom ska inte spekulera så mycket, vara
lite tråkigare, men säga precis som det är”, som en av dem uttryckte det (Intervju 3, 5/5-
2012).
”Tycker det är klart att de också måste skriva lite roliga nyheter. Annars kommer ju ingen vilja läsa deras tidning”, sa en annan (Intervju 1, 4/5-2012).