Metoddiskussion

I detta avsnitt följer en diskussion där vi identifierat såväl styrkor som svagheter kopplat till studiens metodologiska tillvägagångssätt. Att vi valde en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer för att ta oss an den här studien har sin bakgrund i studiens syfte

och frågeställningar. En styrka med att använda semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod är att man kan samla in djupare svar i jämförelse med enkäter (Ahrne &

Svensson, 2015). Därav ansåg vi att enkäter inte var en lämpad datainsamlingsmetod för vår studie eftersom vi ville få en inblick i informanternas individuella upplevelser.

För att en intervju ska bli framgångsrik lyfter Bryman (2018) olika kriterier. Författaren menar att man ska visa hänsyn gentemot sin informant genom att låta personen prata till punkt och lyssna aktivt på vad denne har att berätta. Genom att använda oss av semistrukturerade intervjuer var vår uppfattning att vi på ett bättre sätt kunde förhålla oss till dessa kriterier. Detta då det gav informanten utrymme att lyfta saker som inte var direkt kopplat till frågan. Vidare kunde vi ställa följdfrågor för att bibehålla en empatisk inställning i vår respons gentemot informanten. Vi valde att utgå ifrån samma intervjuguide (se bilaga 8.3) till respektive intervju för att alla informanter skulle få likvärdiga frågor. Ändock har utfallet av intervjuerna till viss del skiljt sig åt då semistrukturerade intervjuer, som tidigare nämnt, tillåter följdfrågor. Det är något som i vår mening varit till studiens fördel eftersom informanterna har kunnat vidareutveckla sina utsagor. Därav har vi kunnat nå nya inriktningar på frågorna samt fått mer nyanserade svar. Om vi istället använt oss av en strukturerad intervjuguide, där inga följdfrågor tillåts, är vår uppfattning att studiens insamlade material rimligtvis blivit mer begränsat (jfr Bryman, 2018).

Urvalsmetoden som tillämpats går i linje med snöbollsurval (jfr Bryman, 2018). Ahrne och Svensson (2015) lyfter en möjlig risk med ett sådant urval, vilket är att deltagarna kan tänkas ha liknande attityder och erfarenheter kring ett fenomen då de rimligtvis ingår i samma kontaktnät. Därmed finns det en viss risk att det insamlade materialet inte blir lika objektivt (Ahrne & Svensson, 2015). Alvehus (2019) lyfter ett ytterligare lager till det vilket är att denna urvalsstrategi kan vara begränsande i den mening att man som forskare inte vet vad man kan gå miste om när man inte forskat utanför det befintliga nätverket. Vi har således tagit det i beaktning och tillfrågat två olika kontaktpersoner som sedan tidigare inte haft kontakt med varandra. Eftersom informanterna utgår från olika räddningstjänster tillhörande skilda regioner har vi reducerat risken. En fördel med denna urvalsstrategi är att ett snöbollsurval är relativt effektivt i motsats till att göra ett slumpmässigt urval (Alvehus, 2019). Gällande urvalets storlek upplevde vi en mättnad då vi i transkriberingen kom till insikt att det inte skulle göra någon betydande skillnad att tillfråga ytterligare informanter, förutom att kunna stärka det som sagts genom fler uttalanden (jfr Ahrne & Svensson, 2015; Alvehus, 2019). Även om vi såg en

mättnad hade ett större och bredare urval kunnat ge oss ett starkare resultat. Dock gav inte den här studien oss möjlighet att göra det på grund av tidsbrist.

Att vi valde att genomföra våra intervjuer digitalt hade sin grund i geografiska aspekter, då vi inte befann oss i samma region som de intervjuade brandmännen. Eftersom vi utgick från ett snöbollsurval ansåg vi även att det var gynnsamt och tidseffektivt att genomföra digitala intervjuer (jfr Ahrne & Svensson, 2015), då vår uppfattning var att det kunde öka möjligheten till att informanterna skulle tacka ja. Vi kunde dessutom vara mer flexibla utifrån deras scheman då varken vi eller informanterna behövde ta oss till en specifik plats. Därmed ansåg vi att det var godtagbart att genomföra våra intervjuer via Microsoft Teams. Ändock poängterar Ahrne och Svensson (2015) en nackdel med digitala intervjuer vilket är att de kan bli av en mer formell karaktär. Däremot är vår uppfattning att det inte är något som har påverkat utfallet av intervjuerna då informanterna sedan tidigare hade en bekantskap med Microsoft Teams. Dock har vi kunnat identifiera en begränsning med digitala intervjuer, vilket är att vid genomförandet av en intervju hade en av våra informanter emellanåt svagt internet (jfr Bryman, 2018). Det ledde till att vi fick upprepa frågan för att inte missa något inspelningsmaterial av vikt. Under transkriberingen hördes två hackande sekvenser och det medförde att två ord inte gick att fastställa. Av den anledningen hade därför fysiska intervjuer kunnat vara ett alternativ för att reducera begränsningar likt denna.

Fejes och Thornberg (2019) lyfter att det finns olika traditioner i hur man kan gå tillväga vid analysarbete inom kvalitativa studier, även kallat metodansatser. Vi hade inte för avsikt att följa någon specifik tradition, däremot kan vi nu i efterhand se utifrån vårt syfte att vårt tillvägagångssätt till viss del liknar det författarna benämner som fenomenografiskt metodansats. Vår metod, likt den fenomenografiska, utgår från semistrukturerade intervjuer och ämnar få ökad förståelse kring ett fenomen genom individers upplevelser samt uppfattningar (jfr Fejes & Thornberg, 2019).

Ahrne och Svensson (2015) lyfter att det kan uppstå problem vid kvalitativa analyser. Genom att tillämpa arbetssättet sortera, reducera och argumentera menar författarna att man kan undvika problem såsom oreda i materialet. Därav ansåg vi att det var viktigt för studiens kvalité att tillämpa deras arbetssätt, då vårt material resulterade i 56-A4 sidor. Eftersom analysarbetet resulterade i olika teman var vi vaksamma över att inte utforma teman som inte existerade (jfr Bryman, 2018). Gällande framställandet av det empiriska materialet i studiens resultat (se

avsnitt 5) kan man se att vissa informanter synliggörs mer än andra. Enligt vår uppfattning kan det härledas till att några informanter hade utförligare svar, vilket skulle kunna bero på individens personlighet alternativt antal år i yrket.