Simuleringsövningar i relation till oförutsedda situationer

Samtliga informanter uppger att de under sin tid hos räddningstjänsten genomfört återkommande simuleringsövningar i olika former. De beskriver att övningarna syftar till att rusta dem med kunskaper som behövs för att hantera oförutsedda situationer. Att få öva på verkliga situationer tycks därmed vara en central del för deras lärande. Dock råder en gemensam bild om att övningarna enbart förbereder dem till en viss del. Informant 7 beskriver följande:

(...) och samma vet jag med min första rökdykning var det också skillnad från att du har varit i en container som har raka väggar och inga möbler knappt till att komma in i en bostad där väggar och tak brinner och att det ramlar ner saker från taket. Så att jag tror att det är jättemånga gånger som jag känt att jag skulle behövt mer. (Informant 7)

Beträffande citatet ovan kan det förstås som att Informant 7 har grundläggande kunskaper i hur hen ska släcka elden, men att hen behöver söka ny kunskap för att hantera situationen. Det blir här tydligt att simuleringsövningarnas försök till att illustrera verkliga händelser inte blir överensstämmande med den faktiska verkligheten. På så sätt kan det tolkas som att individen är i behov av att utveckla sina kunskaper vilket hen kan tänkas göra då arbetets innehåll utgör samhällsnytta. Det skulle kunna ge förutsättningar för ett arbetsplatslärande (jfr Illeris, 2010).

Hur många övningstillfällen som ges skiljer sig åt mellan informanternas svar. Intervjusvaren från informanterna som arbetar inom den större regionen indikerar på att de har övningar minst en gång i veckan, medan de i den mindre regionen har färre. Dock beskriver samtliga informanter att det finns årliga krav från svenska brandförsvaret, vilket är att alla ska genomföra varma och kalla rökdykningar varje år. I följande citat illustreras hur en sådan övning kan se ut:

(...) och då åker man helt enkelt dit så har man brandövningshus där man kan tända eld och simulera lägenhetsbrand eller villabrand och så får man då genomföra en rökdykning med en kollega, man är alltid två när man rökdyker, då genomför man en rökdykning med livräddning och då har de placerat ut dockor som väger 90 kilo och då ska man hitta dem och genomföra livräddning i den miljön. (Informant 2)

Vid övningar, likt ovanstående, beskriver informanten att man får öva på ett iscensatt vis genom att rökdyka och livrädda. Det kan liknas med Illeris (2010) beskrivning av den sociala nivån.

Genom dessa övningar kan individen förvärva kunskaper om sin omgivning, i samspel med sina kollegor, mer likt den omgivning de kan tänkas ställas inför i det vardagliga arbetet.

Individen kan då även tänkas utvecklas på individnivå eftersom den tillägnas kunskap som är av betydelse för att hantera sina arbetsuppgifter. Med andra ord förutsätts det, för att arbetsplatslärande skall ske, att individen får ta del av praktiska övningar där denne får vara delaktig i beslutsprocessen och uppleva att det den gör har betydelse. Här kan även modellens mittpunkt urskiljas då övningarna skulle kunna förstås som sociala rum där kollegorna tillsammans löser en praktisk uppgift (jfr Illeris, 2010). Följaktligen kan simuleringsövningar

ses som att brandmännen får möjligheten till att förkroppsliga sina kunskaper. Det menar Informant 3 att en brandman måste erbjudas “för att det ska sätta sig i muskelminnet”. Därav kan det ses som att informanten genom förkroppsligandet av sina praktiska färdigheter förbereds inför att hantera oförutsedda situationer.

Vidare i intervjun ställdes frågan huruvida en simuleringsövning kan ha inverkan på ens individuella lärande. I nedan citat beskriver Informant 7 sin upplevelse:

(...) det bästa är ju att göra fel på en övning för då är det inget som kan gå snett, så länge det inte är något farligt du gör fel med, men säg att till exempel på rökdykningen då har man alltid någon som går efter oss som bara tittar hur vi jobbar där inne. Och det är det jag menar att då kan du ta med dig det när du har fått den feedbacken ”aa men tänk på det här”. Då är det ju det man får ta med sig helt enkelt och ha i bakhuvudet när man väl står där på riktigt – aa men juste det var det här jag skulle tänka på. (Informant 7)

Citatet kan sägas illustrera drivkraftsnivån i Illeris (2010) modell då vi tolkar det som att informanten känner en fortsatt drivkraft i att vilja utvecklas i sitt arbete. Informanten beskriver att hen tagit till sig av den feedback hen har fått genom att vid nästkommande oförutsedd situation reflektera tillbaka på vad det var hen skulle tänka på. Det kan därmed förstås som att individen tillägnats en arbetsidentitet genom att hen lärt sig av sina snedsteg samt tagit del av det praktiska arbetet. När arbetsidentiteten interagerar med dimensionen arbetsplatspraktik kan modellens mittpunkt nås (jfr Illeris, 2010). Vidare kan Informant 7:s svar tyda på att hen, som medlem i en grupp, tagit till sig av denna feedback vilket kan tänkas hjälpa denne vid kommande oförutsedda situationer.

Fyra av sju informanter lyfter att simuleringsövningarna innehar en meningsfullhet gentemot det individuella lärandet och önskar på samma gång att de tillgodoseddes med flera övningar.

Deras svar visar dock att det finns en begränsning vilket rör sig om ekonomiska aspekter.

Informanternas utsagor visar en gemensam bild om att det innebär stora kostnader för förbundet att erbjuda och genomföra simuleringsövningar. Informant 7 lyfter exempelvis att det vid större övningstillfällen kräver att man tar in ersättare som ansvarar för, och täcker upp på brandstationen medan den ordinarie personalen är ute på övning. Flertal informanter lyfter även att vissa simuleringsövningar innefattar statister, vilka är försedda med exempelvis låtsas blod

för att illustrera olycksfall. Inhyrning av dessa personer är också i sig en kostnadsfråga.

Informant 6 lyfter vidare exempel på vilka kostnader övningar kan innebära i följande citat:

Ja precis för problemet är även det att dem här vanliga övningarna, praktiska, det kostar ju pengar det också. Vi ska ju köpa någon skrotbil och vi ska hitta någon som ställer upp med ett hus där vi kan springa in i ett trapphus eller i någon lägenhet. Och bryta dörrar, alltså en dörr den kostar ju hur mycket som helst, då måste vi då köpa en dörr för att få bryta sönder den. Ja allt kostar pengar. (Informant 6)

Med utgångspunkt i citatet kan informantens möjlighet till arbetsplatslärande tänkas påverkas negativt på grund av den ekonomiska aspekten. Detta då resurserna som används vid en simuleringsövning skulle kunna ses som verktyg som ingår i dimensionen arbetsplatsproduktion (jfr Illeris, 2010). För att uppnå arbetsplatslärande menar Illeris att alla dimensioner ska samspela, vilket vi tolkar kan förhindras mot bakgrund av denna aspekt.