Studiens frågeställningar i relation till tidigare forskning och teoretiskt ramverk

grundutbildning i relation till det fortsatta arbetsplatslärandet. Resultatet visar att informanterna upplever att deras utbildning lagt en stadig grund för det fortsatta arbetet hos räddningstjänsten.

Utifrån det kan vi se att utbildningen ger individerna goda förutsättningar för att lära på arbetet.

Däremot visar intervjusvaren att utbildningen inte tillgodoser brandmännen med tillräckliga kunskaper för att hantera oförutsedda situationer och på grund av det kan arbetsplatslärande tänkas bli centralt. Således finner vi ett samband med Sommer och Njås (2011) forskning om att brandmännens utbildning inte är tillräcklig. Sommer och Njå menar att brandmän värderar lärande i det vardagliga arbetet mer än utbildningen. Det är något som vi till viss del kan instämma med då vårt resultat tyder på att informanterna värdesätter lärande i arbetet. Däremot kan vi inte med vår studie urskilja om det är utbildning eller det vardagliga arbetet som väger tyngst. I jämförelse med Illeris (2010) modell kan vi utifrån studiens resultat se att utbildningen har en betydelse på informanternas arbetsplatslärande då det framkommer att informanterna utnyttjar det de lärt sig under sin utbildning vid oförutsedda situationer. Genom att reflektera över tidigare erfarenheter tolkar vi att brandmännen skapar en arbetsidentitet vilket leder till att de kan nå modellens mittpunkt. Det förutsätter dock att det finns en arbetsplatsproduktion. Vår uppfattning är att en sådan existerar då informanterna vid oförutsedda situationer får uppleva konsekvenserna av sitt eget handlande samtidigt som de alltid arbetar tillsammans i grupp.

Vidare i resultatet fann vi att SMO-utbildningen är statlig men att Sveriges räddningstjänster är kommunala. Det anser vi skulle kunna tänkas påverka brandmännens arbetsplatslärande om motivationen för att lära sig nya arbetssätt och rutiner är låga. Därmed kan vi se att Illeris (2010)

teori om arbetsplatslärande blir en viktig beståndsdel för en brandmans fortsatta kunskapstillägnelse.

Studiens andra frågeställning berör frågan om hur brandmän beskriver att de tillgodogör sig kunskap genom formellt och informellt arbetsplatslärande. Intervjusvaren visar att lärande på arbetet är centralt och att brandmännen tillgodogör sig kunskaper genom såväl strukturerade som ostrukturerade aktiviteter. De strukturerade aktiviteterna består dels av simuleringsövningar, teoretiska utbildningstillfällen samt debriefingsamtal, vilka går i linje med Jacobs och Parks (2009) definition av formella lärandesituationer. De ostrukturerade aktiviteterna består till störst del av informella samtal mellan kollegor (jfr Eraut, 2011; Jacobs

& Park, 2009). I likhet med Illeris (2010) modell kan dessa olika lärandeaktiviteter ses gå inom ramen för den sociala nivån.

Vårt resultat visar att informanterna genom simuleringsövningar får öva praktiskt på olika moment. Det är vid genomförandet av övningarna som individernas kunskapstillägnelse möjliggörs. Precis som Ishak och Williams (2017) resultat, om att brandmäns lärande gynnas av iscensatta verkliga händelser, kan vi med vår studie dela denna uppfattning. Att få uppleva konsekvenserna av sitt eget handlande kan tillgängliggöra att ett arbetsplatslärande uppstår (jfr Illeris, 2010). I vårt resultat kan vi se tydliga tendenser på det, speciellt under de formella övningstillfällena, genom att individerna får ta lärdom av sina misstag för att förhindra snedsteg under verkliga oförutsedda situationer. Något som framkom i vår studie var att simuleringsövningar vanligtvis kombineras med ett teoretiskt utbildningstillfälle. Ett ytterligare lager värt att nämna är att informanternas motivation till att lära under ett teoretiskt moment kan tänkas påverkas av handledaren. Mot bakgrund av det kan vi se likheter med Illeris teori om att motivation och meningsfullhet möjliggör arbetsplatslärande.

Manuti et al. (2015) och Eraut (2011) menar att de lärandesituationer som i sin grund är formella alltid har stöttning av informella inslag. Det kan vi med vår studie och dess resultat instämma med. Vårt resultat pekar exempelvis på att det finns inslag av informella dialoger under ett formellt debriefingsamtal. Det menar vi kan tänkas indikera på att det i vissa situationer är svårt att identifiera skarpa skiljelinjer mellan formella och informella lärandeformer. Därmed kan man rimligtvis inte beakta det ena eller det andra. Eraut (2011) menar att individers lärande kan effektiviseras genom diskussioner med kollegor. Huruvida interaktionen effektiviserar lärande ger inte vår studie svar på, men däremot kan vi urskilja att det är ett bra tillvägagångssätt för att

möjliggöra lärande på arbetet. Vidare i vår studie framkommer det att brandmännen i många fall tar vara på tips och tricks från kollegor genom att diskutera oförutsedda situationer i fikarummet. På så sätt blir de informella dialogerna centrala kopplat till brandmäns arbetsplatslärande då de delar erfarenheter med varandra. Således kan vi se likheter med Ishak och Williams (2017) studie där författarna anser att det är viktigt för brandmän att de tar del av varandras erfarenheter genom social interaktion för att lärande ska kunna äga rum. Följaktligen visar vårt resultat att brandmännen kritiskt reflekterar över sitt handlande i grupp. Det sker vanligtvis i bilen påväg hem till stationen efter oförutsedda situationer. Dessa informella samtal har visat sig generera kunskapsutveckling bland gruppdeltagarna, vilket också poängteras i Sommer och Njås (2011) studie.

Vilken betydelse arbetsplatslärande har för en brandmans förmåga att hantera oförutsedda situationer utgör studiens tredje och sista frågeställning. Studiens resultat pekar på att brandmäns förmåga att hantera oförutsedda situationer har sin grund i deras erfarenhet. Genom att öva på verkliga situationer kan brandmännen generera en helhetsbild över sitt handlande samtidigt som de kan tillägnas förkroppsligad kunskap. Det kan i sin tur hjälpa brandmännen att agera utifrån vad som är bäst för situationen. Även teoretiska utbildningstillfällen har visat sig gynna brandmännen i sitt agerande. Detta då de genom reflektion associerar till tidigare kunskaper de har förvärvat från exempelvis en HLR-utbildning. Enligt vår uppfattning har informanternas vilja att lära på arbetet sin grund i att de finner mening i att hjälpa andra. Därav kan vi se ett gemensamt drag mellan vår studie och Taber el al. (2008). I deras mening kan känslan av att vara till nytta bidra till att individen söker ny kunskap. Vi kan även argumentera för att det finns ett samband mellan vårt resultat och Illeris (2010) teori om att meningsfullheten har betydelse för arbetsplatslärande. Vårt resultat pekar nämligen på att brandmännen finner meningsfullhet i att hjälpa andra och därav anser vi att det har en inverkan på deras arbetsplatslärande i en positiv bemärkelse. Vidare i resultatet kan vi se att informanterna söker ny kunskap genom sina kollegor. Därigenom kan de berikas med ytterligare färdigheter som de sedan kan applicera vid oförutsedda situationer. Enligt Sommer och Njå (2011) är det via samtal med mer erfarna personer som brandmän lär. Det är något som vårt resultat till viss del kan överensstämma med men våra intervjusvar visar också att de mer erfarna även lär av de mindre erfarna. Det menar vi kan tänkas härledas till att de mindre erfarna rimligtvis har en färskare utbildning i bagaget, vilket gör att de besitter kunskap som är aktuell gentemot samhället. Därav kan vi, i likhet med Illeris (2010), se att den sociala nivån är nödvändig för att ett arbetsplatslärande ska kunna äga rum och för brandmäns förmåga att hantera oförutsedda

situationer. Det förutsätter dock att arbetsgruppen genomsyras av en öppen kultur och det är något som samtliga informanter poängterar.

Majoriteten av informanterna uppger att de har haft debriefingsamtal och att de tar lärdom av dessa. Vi har således kunnat identifiera ett samband med Ishak och Williams (2017) studie och vår, då bådas resultat indikerar på att debriefingsamtal är ett bra verktyg för kunskapsutveckling. Vårt resultat visar nämligen att informanterna tänker annorlunda vid hantering av oförutsedda situationer efter ett debriefingsamtal. Det framkommer även att vissa debriefingsamtal sker tillsammans med ambulans. Vid dessa samtal menar informanterna att de får möjlighet att ta del av kunskaper från andra yrkesgrupper. Det kan i sin tur tänkas generera en bredare kunskapstillägnelse än om diskussionen endast skett brandmännen emellan. Därav kan vi se en överensstämmande bild med Illeris (2010) beskrivning av den sociala nivån och hur det faktiskt utspelar sig i verkligheten.

Erfarenhet har i denna studie visat sig ha en stor betydelse för brandmäns förmåga att hantera oförutsedda situationer. Intervjupersonerna beskriver att det för varje upplevt larm blir lättare att handskas med ovissheten som tillkommer vid sådana situationer. Väl ute på fält beskriver informanterna att de vid vissa tillfällen kan behöva göra ett omfall när riktlinjerna i sin grund inte går att följa. Här kan vi se likheter med studien av Taber et al. (2008) och deras beskrivningar om att brandmäns beslutfattande bör vara kreativt och automatiskt för att handskas med ett larm. Således kan det tänkas att riktlinjerna fungerar som ett bra verktyg men att det många gånger är genom erfarenhet som brandmännen vet hur de ska agera.