samverkan mellan kommuner, landsting, myndigheter, näringsliv och organisationer. Tydligast sker denna samverkan på regional nivå med läns-styrelserna som pådrivande kraft. Detta ligger i linje med 52 § förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion.5En genomgång av hur och med vilka aktörer länsstyrelserna har samverkat återfinns i kapitel 7.
Övriga myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskapen ska samverka med länsstyrelserna i deras roll som områdesansvarig myndighet samt övriga statliga myndigheter, kommuner, landsting, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda. Nedan sammanfattas den samverkan som myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskapen (förutom länsstyrel-serna) uppger i redovisningarna.
Post- och telestyrelsen bedriver ett nära samarbete med operatörerna inom sektorn elektronisk kommunikation. Man samarbetar även med För-svarsmakten, centrala och regionala myndigheter och kommuner. Styrel-sen för psykologiskt försvar har använt mediernas beredskapsråd som samverkansforum. Man bedriver ett särskilt projekt tillsammans med Post-och telestyrelsen för att kartlägga TV i kabel utifrån ett krisberedskapsper-spektiv. Utöver detta har man samverkat med Statens räddningsverk.
Banverket uppger att ett brett deltagande från hela järnvägssektorn har varit viktigt för att få synpunkter från såväl järnvägsföretag, banhållning och trafikledning. Banverket konstaterar att samverkan mellan näringsliv och samhälle behövs för att stärka krishanteringsförmågan och för att kunna bearbeta de åtgärdsförslag som tas fram. Sjöfartsverket har samverkat med Kustbevakningen, Göteborgs Hamn och Sveriges Redareförening.
Försäkringskassan samverkar inom ramen för samverkansområdet Ekonomisk säkerhet. Samtal sker med storbankerna för att säkerställa funktionaliteten vid störningar i betalsystemen. Finansinspektionens analysarbete har i hög grad utmärkts av privat-offentlig samverkan.
Kustbevakningen har använt risk- och sårbarhetsanalyser från ett flertal länsstyrelser som underlag för sina bedömningar. Vidare har man sam-verkat med Jordbruksverket och Statens kärnkraftinspektion och använt underlag om varuflöden och fiskenäringen från Sjöfartsverket och Fiskeri-verket. Jordbruksverket samverkar inom ramen för samverkansområdet Farliga ämnen. Man har dessutom samverkat med näringen (LRF), Djur-skyddsmyndigheten, EU:s ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa/foder samt Nato (Food and Agriculture Committee). Statens veterinärmedicinska anstalt samverkar särskilt med Jordbruksverket och
5Länsstyrelsen ska avseende krisberedskap vara sammanhållande inom sitt geografiska område och före, under och efter en kris verka för samordning och gemensam inriktning av de åtgärder som behöver vidtas. […] Länsstyrelsen ska särskilt stödja de aktörer som är ansvariga för krisberedskapen i länet avseende planering, risk- och sårbarhetsanalyser samt utbildning och övning.
Livsmedelsverket. Livsmedelsverket har samverkat med länsstyrelser, kommuner och branschföretag. Statens räddningsverk, Rikspolis-styrelsen och SocialRikspolis-styrelsen har utbytt erfarenheter och samarbetat kring metodutveckling. Socialstyrelsen uppmärksammar samverkans-områdena som viktiga forum för samverkan. Myndigheten bygger sina bedömningar på de kunskaper om hälso- och sjukvården, socialtjänsten, smittskyddet och hälsoskyddet som har inhämtats i kontakt med verksam-heterna. Man har dock inte haft möjlighet att inhämta verksamheternas egna genomförda risk- och sårbarhetsanalyser.6
Även myndigheter utan särskilt ansvar för krisberedskapen samverkar i hög grad i arbetet med risk- och sårbarhetsanalys. Lantmäteriet har samverkat med flera länsstyrelser i framtagandet av regionala risk- och sårbarhets-analyser, bland annat Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Länsstyrelsen i Stockholms län. Gentekniknämnden har samverkat med Jordbruksverket, Arbetsmiljöverket och Livsmedelverket. Försvarets radioanstalt har sam-verkat med Vägverket samt vattenproducenter och energibolag. Ekobrotts-myndigheten har samverkat med ÅklagarEkobrotts-myndigheten och Brottsförebyg-gande rådet. BrottsförebygBrottsförebyg-gande rådet har samverkat med myndighe-terna inom RIF-samordningen7. I frågor om säkerhet samverkar Åklagar-myndigheten med Domstolsverket, Kriminalvården och polismyndig-heterna. Bokföringsnämnden har samverkat med Finansinspektionen. I samband med risk- och sårbarhetsanalysen har Insättningsgaranti-nämnden fört samtal med Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden om möjligheten till personell förstärkning vid kris. Myndigheten för internationella adoptionsfrågor har haft samråd med Kammarkollegiet och Utrikesdepartementet. Centrala studiestödsnämnden har också samverkat med Kammarkollegiet. Högskolan på Gotland har samverkat med Gotlands studentkår. SMHI har under året deltagit i ett flertal projekt som expertstöd. Sveriges geologiska undersökning samverkar med ett stort antal aktörer, exempelvis Statens geotekniska institut, Statens räd-dningsverk, Statens strålskyddsinstitut och Naturvårdsverket.
KBM konstaterar att många myndigheter samverkar med varandra och andra berörda aktörer i arbetet med risk- och sårbarhetsanalys. Utöver de ovan nämnda finns troligen fler myndigheter som samverkar på ett till-fredsställande sätt. I motsvarande rapport från förra året rekommenderade dock KBM att myndigheterna samverkar i större utsträckning. Samverkan kan ske inom ramen för samverkansområdenas verksamhet men bör också utsträckas till att omfatta privata aktörer och offentliga aktörer som inte ingår i något samverkansområde men vars verksamhet är av betydelse för krisberedskapen.8 Denna slutsats kvarstår.
6Enligt lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extra-ordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
7Rättsväsendets InformationsFörsörjning, ett samarbete för informationsdelning mellan myndigheter inom det juridiska området.
8Krisberedskapsmyndigheten, Risk- och sårbarhetsanalyser år 2005: En analys per samverkansområde av myndigheternas risk- och sårbarhetsanalyser med koppling till Krisberedskapsmyndighetens årliga uppföljning (0222/2006), s. 16.
5 Tolkningar av roll och ansvarsområde
Ansvarsprincipen är central i krishanteringssystemet: den som har ansvar för en viss verksamhet under normala förhållanden, har motsvarande an-svar för verksamheten under en allvarlig kris. Tydliga roller och mandat är viktiga förutsättningar för effektiv krishantering. Det här kapitlet handlar om hur myndigheterna ser på sin roll och sitt ansvarsområde samt om man an-ger förekomst av samhällsviktig verksamhet ur ett krisberedskapsperspektiv inom ansvarsområdet. När det gäller tolkningar av länsstyrelsernas roll och ansvarsområde hänvisas till kapitel 7.
I och med att myndigheter har vitt skilda funktioner och uppgifter i sam-hället så varierar behovet av att analysera hot, risker och sårbarheter.
Myndighetens ansvarsområde påverkar således omfattningen av risk- och sårbarhetsanalysen.
5.1 Ansvarsområdets olika delar
Ansvarsområdet kan sägas omfatta flera delar. Alla myndigheter har ett grundläggande ansvar för att identifiera och värdera hot och risker som allvarligt kan försämra förmågan i den egna verksamheten. Vissa myn-digheter har ett utökat ansvar genom att de har rätt att utfärda föreskrifter och utöva tillsyn. Verktyg för myndighetsutövning inom denna kategori inkluderar exempelvis föreskrifter, kontroll, inspektion, tillståndsgivning samt råd och anvisningar. Ytterligare andra myndigheters ansvar ligger i att de förfogar över eller förvaltar en allmännyttig verksamhet, resurs eller funktion. Exempel på detta ansvarsområde är drift och förvaltning av infra-struktur eller anläggningar, samt lagring och distribution av materiel.
Banverket, Försäkringskassan, Riksgäldskontoret, Socialstyrelsen och Statens kärnkraftinspektion får här tjäna som exempel på hur man har tolkat sina olika ansvarsområden.
Banverket har som sektorsansvarig för hela järnvägstransportsystemet, inklusive tunnelbana och spårväg, ett ansvar för att verka för att de transportpolitiska målen uppnås. Man har ett samlat ansvar för att banor, fordon, trafik, organisation och transportförmåga utvecklas. Inom ramen för sektorsansvaret ska Banverket vara samlande, stödjande och pådrivande inom järnvägssektorn. Banverket anger att ”fungerande transporter är en förutsättning för ett fungerande samhälle; i vardagen och i än högre utsträckning när samhället utsätts för extraordinära händelser”.
Försäkringskassan administrerar socialförsäkringen, och svarar för huvud-delen av samhällets ekonomiska trygghetssystem. En fjärdedel av den privata konsumtionen i riket kommer från socialförsäkringen. Det är därför mycket viktigt att verksamheten alltid fungerar. Ett avbrott leder till stora problem i samhället, och dessa leder i sin tur till en förtroendekris. Det är framförallt vikten av att utbetalningarna inom socialförsäkringen fungerar som förs fram. Om detta störs kan det snabbt leda till en kris.
Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning, med ansvar för finansiering av det som regering och riksdag beslutar om. En oförmåga för myndigheten att sköta sitt uppdrag drabbar viktiga samhällsfunktioner.
Socialstyrelsen är sektorsansvarig myndighet för hälso- och sjukvården, socialtjänsten, smitt- och hälsoskyddet. Den övergripande slutsatsen är att hälso- och sjukvård och i de flesta situationer har avgörande roll för de drabbades liv och hälsa och för samhällets förmåga. Även smittskyddet, hälsoskyddet och socialtjänsten kan ha avgörande betydelse för liv, hälsa och miljö och för att begränsa utvecklingen och följdverkningarna av det inträffade. Verksamheten har därmed stor betydelse för förtroendet för samhällets förmåga att hantera svåra situationer.
Statens kärnkraftinspektion är central förvaltningsmyndighet för frågor om säkerhet i kärnteknisk verksamhet inklusive fysiskt skydd, slutförvaring av kärnämne och kärnavfall, nukleär icke-spridning samt avveckling och rivning av kärntekniska anläggningar. SKI har även till uppgift att ha ständig beredskap för att kunna ge andra myndigheter tekniska råd vid en olycka eller annan händelse i kärnteknisk verksamhet (nukleär händelse).
Krisberedskapsförordningen förutsätter att summan av alla myndigheters uppgifter och befogenheter täcker behovet av statens åtgärder före, under och efter en allvarlig kris. Det finns dock exempel från inträffade händelser och övningar som visar att så inte är fallet. Vem är exempelvis ansvarig för att transportera hem döda och sårade från utlandet? Kan en myndighet i en kris frångå gällande regler om upphandling av räddningsmateriel eller spen-dera mer pengar än vad myndigheten har i ordinarie anslag? Vem får under bristsituationer prioritera elförsörjningen? Troligen finns det många situa-tioner där det krävs nya uppgifter och nya befogenheter.
5.2 Samhällsviktig verksamhet ur ett