Regeringens förslag: Leverantörer som sänder tv eller tillhandahåller
beställ-tv och som inte lämnar information om sin verksamhet enligt radio- och tv-lagen ska kunna åläggas att lämna denna information. I ett sådant fall ska marknadsföringslagen tillämpas med undantag för bestämmelserna om marknadsstörningsavgift. Informationen ska anses vara väsentlig enligt marknadsföringslagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Myndigheten för press, radio och tv tillstyrker
förslaget. Konsumentverket delar utredningens bedömning att risken för att en leverantör av beställ-tv skulle kunna träffas av sanktioner både enligt e-handelslagen och radio- och tv-lagen är försumbar. Svenska Advokatsamfundet är av rättssäkerhetsskäl och författningstekniska hänsyn kritiska till att sanktionen ska finnas i två regelverk även om Konsumentverket är ansvarig för tillsynen i båda fallen.
Skälen för regeringens förslag
En leverantör av tv-sändningar och beställ-tv ska lämna information om sin verksamhet
Av artikel 5 i AV-direktivet följer att leverantörer av audiovisuella medietjänster ska se till att mottagarna av tjänsterna alltid har direkt tillgång till viss information. Artikeln är genomförd genom 2 kap. 1 § radio- och tv-lagen där det framgår att programföretag som sänder tv och leverantörer av beställ-tv ska se till att mottagare av deras tjänster alltid och på ett enkelt sätt har tillgång till namnet på leverantören, den geografiska adress där leverantören är etablerad, uppgifter om leverantören, däribland e-postadress och webbplats, och uppgifter om behörig tillsynsmyndighet. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att syftet med bestämmelsen är att en mottagare av en audiovisuell
157 medietjänst smidigt och direkt ska få tillgång till information om
leverantören. Programföretagen och leverantörerna får själva välja på vilket sätt informationen lämnas. Det kan ske i sändning på tv-skärmen, på en sida i text-tv eller på företagets webbplats (se prop. 2009/10:115 s. 274).
Beställ-tv är en tjänst även enligt lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (e-handelslagen). Det innebär att en leverantör av beställ-tv förutom radio- och tv-lagen även ska följa e-handelslagens bestämmelser. I 8 § e-handelslagen finns bestämmelser om information som till stor del motsvarar 2 kap. 1 § radio- och tv-lagen. Enligt 8 § ska en tjänsteleverantör som tillhandahåller informationssamhällets tjänster lämna information om bland annat namn, adress i etableringsstaten och e-postadress. I paragrafen hänvisas i fråga om leverantörer av beställ-tv även till informationskraven i radio- och tv- lagen.
Lämnas inte information enligt 8 § kan leverantören enligt marknadsföringslagen (2008:486) åläggas att lämna informationen. Ett sådant åläggande ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt (se 15 § e-handelslagen).
Sanktion om inte informationsskyldigheten följs
I dag finns i radio- och tv-lagen ingen sanktion om en leverantör inte lämnar den information som krävs enligt 2 kap. 1 §. När bestämmelsen infördes uttalade regeringen att det i och för sig inte fanns några rättsliga hinder mot att koppla en sanktion till bestämmelsen. Något sådant förslag lämnades dock inte av dåvarande AV-utredningen. Det saknades därför underlag för att ta ställning till frågan i lagstiftningsarbetet (prop. 2009/10:115 s. 122).
Regeringen anser att det är rimligt att det finns en sanktionsmöjlighet om en leverantör inte lämnar information enligt 2 kap. 1 §. Som redogörs för ovan har leverantörer av beställ-tv redan i dag en skyldighet att lämna information enligt 8 § e-handelslagen som motsvarar den information som ska lämnas enligt radio- och tv-lagen. Svenska Advokatsamfundet är kritiska till att sanktionen finns i två regelverk. Kravet på att lämna information finns dock redan i dag i två olika lagar. När informationsskyldigheten infördes i radio- och tv-lagen ansåg regeringen också att den information som ska lämnas enligt e-handelslagen inte fullt ut motsvarade vad som krävs enligt AV-direktivet (se prop. 2009/10:115 s. 122).
Eftersom uppgiftsskyldigheten i 2 kap. 1 § gäller både för leverantörer av tv-sändningar och av beställ-tv framstår det inte som lämpligt att införa en sanktion enbart för leverantörer av tv-sändningar som inte följer bestämmelsen. Eftersom samma bestämmelser i marknadsföringslagen föreslås gälla om information inte lämnas enligt 2 kap 1 § radio- och tv- lagen och 8 § e-handelslagen kan regeringen inte heller se att det i praktiken finns någon risk för dubbla sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna. Enligt förslaget kan en leverantör som låter bli att lämna sådan information som krävs enligt 2 kap. 1 § radio- och tv-lagen åläggas att lämna informationen (24 § marknadsföringslagen). Lämnar leverantören information som krävs enligt radio- och tv-lagen uppfylls
158
därmed samtidigt skyldigheten att lämna samma information enligt 8 § e- handelslagen och tvärt om.
22
Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Författningsändringarna ska träda i kraft den 1
december 2020. Av radio- och tv-lagen ska det framgå att lagen delvis genomför AV-direktivet ändrat genom ändringsdirektivet.
Ifråga om överträdelse av tillgänglighetsbeslut som meddelats före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med
regeringens. Utredningen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 19 september 2020. Utredningen föreslår inga övergångsbestämmelser.
Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det bör
övervägas om övergångsbestämmelser behövs.
Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet ska enligt artikel
2.1 vara genomfört i nationell rätt senast den 19 september 2020. Det är inte möjligt att genomföra ändringarna till dess men det är angeläget att de kan träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen föreslår därför att lagändringarna träder i kraft den 1 december 2020. Av artikel 2.1 framgår också att nationella bestämmelser som genomför ändringsdirektivet ska hänvisa till eller åtföljas av en hänvisning till direktivet. AV-direktivet är till största delen genomfört genom radio- och tv-lagens bestämmelser. I lagens inledande kapitel bör därför framgå att lagen genomför AV- direktivet ändrat genom ändringsdirektivet.
Utredningen bedömer att det inte behövs några övergångsbestämmelser med anledning av förslagen. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det bör övervägas om övergångsbestämmelser behövs för att klargöra i vilka situationer som särskild avgift kan påföras för överträdelser av beslut om tillgängliggörande för personer med funktionsnedsättning som meddelats före lagändringarnas ikraftträdande.
Regeringens förslag innebär att den som inte följer ett tillgänglighetsbeslut, i stället för att förelägga vid vite, ska kunna åläggas att betala en särskild avgift (avsnitt 11.4). Eftersom en ny typ av sanktion införs finns det enligt regeringen skäl att i en övergångsbestämmelse ange att äldre bestämmelser ska gälla i fråga om överträdelser av beslut som meddelats före ikraftträdandet.
I avsnitt 19.4 föreslås att straffbestämmelsen i 17 kap. 3 § radio- och tv- lagen ska upphävas. Enligt bestämmelsen döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § till böter. Enligt allmänna straffrättsliga principer ska straff för en gärning bestämmas enligt den lag som gällde när gärningen begicks. Om annan lag gäller när dom meddelas ska dock den lagen tillämpas om den leder till frihet från straff eller lindrigare straff (med ett undantag som inte är aktuellt här). Dessa principer kommer till uttryck i 5 § lagen (1964:163)
159 om införande i brottsbalken. När nuvarande bestämmelse i 17 kap. 3 §
upphävts kommer gärningar enligt bestämmelsen inte längre vara straffbara. Det innebär att den som anmälts för ett brott som anges bestämmelsen går fri från straff om ärendet inte hunnit avgöras före den 1 december 2020 (dvs. dom vunnit laga kraft eller strafföreläggande godkänts).