Näringslivets betydelse för Kinas klimatpåverkan kan knappast överskattas, och inom näringslivet är det industrin – som med avseende på landets kolintensiva energiförsörj- ning är den största avnämarsektorn – vars inflytande är avgörande. Särskilt gäller detta de synnerligen kolintensiva verksamheterna inom kraft-, cement- samt järn- och ståltillverk- ning. Kina är, trots sin status som utvecklingsland, ett i hög utsträckning industrialiserat land – samtidigt som endast omkring trettio procent av befolkningen räknas som urban (Zhou och Ma 2003). Dess industristruktur skiljer sig dock från andra länders, dels i det att den till så stor del kännetecknas av småskaliga landsbygdsindustrier, och dels i att dessa faktiskt förekommer inom de riktigt tunga industrigrenarna, såsom gruvbrytning och de ovan nämnda sektorerna, såväl som inom lättare tillverkning (Maddison 1998, Pei 1998).
10
Ministeri u m el ler statskom mission Statligt verk un de r re ge ri n g en
Ordf. Utvecklings- och reformkommissionen
NDRC, National Development and Reform Commission
×
Utvecklings- och reformkommissionenNDRC, National Development and Reform Commission
×
UtrikesministerietMFA, Ministry of Foreign Affairs
×
Vetenskaps- och teknikministeriet
MOST, Ministry of Science and Technology
×
Kinas meteorologiska institutCMA, China Meteorological Administration
×
Vice ordförandeposter Miljöskyddsstyrelsen
SEPA, State Environmental Protection Administration
×
11 FinansministerietMOF, Ministry of Finance
×
Handelsministeriet
MOFCOM, Ministry of Commerce
×
Jordbruksministeriet
MOA, Ministry of Agriculture
×
Byggnadsministeriet
MOC, Ministry of Construction
×
Kommunikationsministeriet
MOC, Ministry of Communications
×
Vattenresursministeriet
MWR, Ministry of Water Resources
×
Skogsstyrelsen
SFA, State Forestry Administration
×
Kinesiska vetenskapsakademin
CAS, Chinese Academy of Sciences
×
Havsstyrelsen (under Lantmäteri- och naturresursministeriet) SOA, State Oceanic Administration (Ministry of Land and Resources)
Ledamotsposter
Luftfartsstyrelsen
CAAC, Civil Aviation Administration of China
×
Tabell 5. Sammansättningen av Nationella samordningskommittén avseende klimatförändring
Källa: www.ccchina.gov.cn/english/introduce.htm [2003-12-28]
11
Miljöskyddsstyrelsen SEPA tillhör de statliga verk som är direkt underställda regeringen (till skillnad från de verk som är underställda ministerier och statskommissioner), men sedan reformerna av statens institutioner 1998 har dess ledare rangen av minister.
En för det kinesiska näringslivet betydelsefull egenskap är arvet efter decenniers
planekonomiska politik. Detta påverkar hur näring bedrivs, bland annat genom ett utbrett statligt och kollektivt ägande – vilket får genomslag i praktisk drift och verksamhets- strategisk inriktning i och med att politiska hänsyn, företrädesvis lokala sådana, får stor tyngd (Zhao 2001, Pei 1998). Det gör sig också påmint genom att näringslivets organ- isationsstruktur utgör en spegel av den offentliga förvaltningens, med ett i hög grad frag- menterat och på många små enheter utspritt förvaltarskap. Större koncerner, däremot, är mindre vanliga, även om de alltmer eftersträvas och uppmuntras från högre politisk nivå (Smyth 2000). Sammantaget leder den rådande strukturen till svårigheter för närings- livsorganisationer som vill verka i vertikal led, medan de i stället skapar starka, horisont- ella beroende- och lojalitetsband mellan enskilda verksamheter och lokala myndigheter.
Chinese Enterprise Confederation, en central industriell intresseorganisation som bland
annat arbetar med miljö- och energifrågor (om än främst i form av miljöledningssystem), har således helt andra förutsättningar för sin verksamhet, än vad exempelvis Svenskt näringsliv har i Sverige. Och eftersom klimatpolicyer i Kina hittills har ytterst begränsad spridning utanför central politisk nivå, är det lätt att inse att klimatprestanda för de allra flesta inom kinesiskt näringsliv är en icke-fråga.
För utländska aktörer är den kinesiska marknaden fortfarande en svårpenetrerad arena. Också detta hänger i stora stycken samman med det planekonomiska arvet, som uppmuntrar lokal protektionism, samtidigt som marknadsreformerna givit lokala aktörer ökad ekonomisk makt på centralstyrets bekostnad (Zhao 2001, Economy 1998). Visser- ligen är Kina öppet för utländska investeringar, men att skapa goda relationer med lokala myndigheter och en förtroendefull samverkan kan kräva stora ansträngningar av företag som genom ägarskap önskar etablera sig i landet. Utländskt ägande utgör ju fortfarande ett främmande element i näringslivstraditionen på de flesta håll i Kina, och det kan ofta betraktas av de lokala tjänstemännen som ett hot om minskat inflytande över utveckling- en på orten, i regionen eller provinsen. Som utländsk investerare möter man därför många krav och begränsningar, som inte drabbar inhemsk verksamhet på samma sätt.
I och med att Kina formellt stödjer Mekanismen för ren utveckling (CDM, Clean
Development Mechanism), finns det, åtminstone i teorin, också ett stöd för främjandet av
näringslivsinitiativ för förbättrad klimatprestanda, exempelvis genom energieffektiviser- ing. Till skillnad från flera andra länder ges dock inget utrymme för unilaterala CDM- projekt i Kina i dagsläget (Zhang 2004b, AM-CDM 2003). Involvering av utländska aktörer är därför nödvändig redan vid initiering av projekt, men dessutom måste värd- verksamheten vara helt eller till största delen kinesiskt ägd.
Man kan förvänta sig vissa svårigheter som hämmar etablering av företagsinitierade CDM-projekt i Kina. Att kunskap och förståelse i fråga om centrala myndigheters klimat- policy är illa spridd påverkar förstås negativt förtroendet för CDM-konceptet hos lokala verksamheter och myndigheter (Wang och Yan 2003). Inom den kolintensiva elkraftpro- duktionen, exempelvis, upplever och förväntar sig de kinesiska aktörerna en stark efter- frågeökning nu och under de närmaste åren, vilket för tillfället föranleder en massiv pro- duktionskapacitetsutbyggnad, inte minst av småskalig kolkraft. Trots potentialen till växthusgasförebyggande åtgärder ses CDM inte som en attraktiv möjlighet från bransch- ens sida. Kapital till utbyggnaden finns ofta redan, särkilt i ljuset av den emotsedda ökade efterfrågan, och den centrala inblandningen och byråkratin som ett CDM-projekt skulle medföra avskräcker. Ur de utländska aktörernas synvinkel kvarstår, vid sidan av CDM-
byråkratin, den redan omständliga och svåra procedur som en vanlig etablering i Kina innebär. Processen för att få ett CDM-projekt till stånd och vederbörligen godkänt kommer inte – inom överskådlig tid – att samordnas med, eller på annat sätt förändra, de tillstånds- och etableringsrutiner som i övrigt gäller.
Av vad som ovan sagts framgår det att det inte är oproblematiskt att främja klimat- åtgärder inom Kinas näringsliv, särskilt inte CDM-aktiviteter inriktade på energieffektiv- iseringsåtgärder. Trots allt finns det emellertid utländska företag som uttrycker sitt intresse för mekanismen. Även kinesiska aktörer som arbetar med teknik för förnybar energi uttrycker förhoppningar om CDM. (En utförligare diskussion omkring förutsätt- ningarna för CDM i Kina förs i rapportens kapitel 8.1.2.)
För att stärka aktivt klimatengagemang från det kinesiska näringslivets sida återstår myckna och omfattande insatser för bland annat kapacitetsuppbyggnad. Härvidlag försig- går och förbereds aktiviteter med stöd och på initiativ av de centrala klimatpolitiska kretsarna i Peking (World Bank et al. 2004, ADB 2002). Dessutom skulle dock även de nära banden mellan näringsverksamhet och lokal politisk förvaltning successivt behöva lossas för att därigenom tona ner protektionismen, komma tillrätta med den fragment- ariska företagsstrukturen, med mera; förhållanden som alla försvårar genomdrivandet av centrala initiativ och policyer.