9 Uppskattat kontrollbehov enligt befintlig förordning före 11 dec
9.3 Nationell kontroll enligt kraven i befintlig förordning
9.3.1 Kontroll till följd av ozondirektivet
Övervakningen enligt ozondirektivet är – som nämnts – något som Naturvårdsverket ålagts av regeringen att sköta. Förutom mätningar av ozon ska kvävedioxid mätas på hälften av ozonstationerna. Dessutom ska flyktiga organiska ämnen (VOC) mätas på minst en station. Eftersom det i stora delar av landet förekommer ett överskridande av målvärdet för ozon blir mätkraven betydande.
Krav på ozonmätningar i Sverige idag i regional bakgrund
Kravet i ozondirektivet är en ozonstation per 50 000 km2. Eftersom Sveriges yta är ca 450 000 km2 borde antalet stationer i regional bakgrund uppgå till 9 stycken.
Krav på ozonmätningar i Sverige i andra miljöer än regional bakgrund
Utöver regional bakgrund ska mätningar göras i andra typmiljöer; gaturum, urban bakgrund samt förort. Med kraven enligt ozondirektivet på övervakning i de 6 zoner som Sverige har definierat beräknas behovet av antalet stationer uppgå till 7 ozonsta- tioner i tätbebyggelse och 13 stationer i övriga zoner, det vill säga 20 mätstationer utöver ovan nämnda 9 som krävs i regional bakgrund (se tabell 26).
Tabell 26 Krav på ozonstationer vid rapportering från 6 zoner enligt befintlig förord-
ning (inom parentes anges antalet mätstationer med kompletterande in- formation från annan kontroll, med mätrabatt), samt krav i regional bak- grund.
Zon Tätbebyggelse Övrig zon NO2- stationer Mätningar av O3 i
regional bakgrund
Krav Mät. i
nuläge 1 Krav Mätn. i nuläge Krav Mätn. i nuläge2 Krav Mätn. i nuläge
SW 1 Norra Sverige - >1 4 (2) 0? 2 1d+2p - 3 k SW 2 Mellan Sverige - >1 5 (3) 0? 3 1p - 2 k SW 3 Södra Sverige - >1 4 (2) 0? 2 3d+1p - 3 k SW 4 Stockholms tätortsom- råde 3 (2) >3 - 2 2k - - SW 5 Göteborgs tätortsom- råde 2 (1) >2 - 1 1k - - SW 6 Malmö tätortsom- råde 2 (1) >2 - 1 1k - - Totalt: 7 (4) >10 13(7) 11 4 k (+4d+4p) Tot 9 8
1 De mätningar som sker i tätorter idag bekostas av kommuner eller luftvårdsförbund. De ingår inte
i det nationella mätprogrammet, men ger kompletterande kunskap om ozonförekomsten nationellt.
Kostnader för ozonmätningar enligt befintlig förordning
4,4 miljoner kr per år
Inom nationell övervakning behövs alltså totalt 29 stationer (uppskattad kostnad 4,4 miljoner kr). Ett antal ozonmätningar, bl.a. de tre storstädernas mätningar, utförs och bekostas för närvarande av kommunerna. Dessa har uppskattats till ca 1,1 miljoner kr per år. Åtta stationer drivs inom nationella miljöövervakningen (till en kostnad av 1,3 miljoner kr per år). Nationellt behövs alltså ytterligare 21 stationer om man ska följa direktivets krav och inte förlita sig på kommunernas mätningar.
Mätrabatt för ozon nationellt kostnad med mätrabatt 3,0 miljoner kr per år
Direktivet ger dock möjligheter att minska antalet stationer i den mån kompletteran- de information finns tillgänglig. Antalet mätplatser för ozon kan minskas i den mån man kompletterar med modellering eller indikativa mätningar och under förutsätt- ning att:
• metoderna ger adekvat information för utvärderingen av luftkvaliteten. • mätpunkterna och upplösningen räcker till för att koncentrationerna kan
fastställas med bibehållna kvalitetsmål.
• det för varje zon finns minst en mätpunkt per 2 miljoner invånare eller 1 per 50 000 km2. Det som ger flest antal punkter styr.
• varje zon innehåller minst 1 mätpunkt.
• NO2 mäts vid varje mätpunkt, förutom vid punkter vid bakgrundsmätning i landsbygd.
Kompletterande information finns i Sverige i både urban och regional bak- grundsluft samt i gaturum. Som nämnts ovan mäts ozon i urban bakgrund på ytterli- gare några stationer med andra metoder. På uppskattningsvis ett antal mätstationer mäts ozon i tätorter med DOAS-teknik och med diffusionsprovtagare till en sam- manlagd årlig kostnad av 1,1 miljoner kr (se tabell 15). I ett tiotal kommuner sker också mätningar med diffusionsprovtagare i regional bakgrund. Till detta kommer ett betydande antal diffusionsprovtagare i regional bakgrund på krondroppsstationer. Dessa ger inte någon tidsupplösning enligt kraven i förordningen men de tillför ändå kunskap om ozonförekomsten. Utvärderingar som har gjorts av bl.a. P-E Karlsson på IVL bidrar till att kunna tolka resultat erhållna med diffusionsprovtagare till AOT40- värden och därmed risk för skador på vegetation. Vidare har SMHI:s MATCH- modell utvecklats för att beräkna ozonhalter med stor rumsupplösning. Kanske kan detta kompletterande underlag från modeller och mätningar med diffusionsprovtaga- re (icke likvärdig mätmetod dock) vara tillräckligt för att kunna skära ned antalet mätstationer med referensmetod i Sverige till ca 50 % av de ovan uppskattade mät- stationerna (se tabell 26, siffror inom parentes).
Med mätrabatt krävs 20 mätstationer totalt (11 i tätbebyggelse och 9 i regional- bakgrund). Kostnaderna med mätrabatt utgör 3,0 miljoner kr istället för 4,4 miljoner kr per år.
Krav på mätningar av kvävedioxid enligt ozondirektivet
kostnad 1,7 miljoner kr per år
Ozondirektivet kräver vidare att NO2-mätningar ska göras på hälften av ozonstatio- nerna. Med 6 rapporteringszoner i Sverige uppskattas antalet NO2-stationer till 11 st (tabell 26). I tätorterna (zon Stockholm, Göteborg och Malmö) finns tillräckliga mätningar med referensmetoden (kemiluminescensinstrument). I zon 1-3 saknas mätningar med sådana instrument, mätningar sker där med dygnsmetodik som DOAS eller diffusionsprovtagare. I den mån mätrabatt erhålls för ozon krävs dock NO2-mätning på varje kvarvarande ozonstation.
I nuläget mäts kvävedioxid på 4 EMEP-stationer (tabell 18) inom mätprogramet för Luftkonventionen, parallellt med ozon i regional bakgrund. Mätningarna sker med EMEP-metodik och ger dygnsvärden, se avsnitt 8.3.3. Nuvarande förordning ställer krav på 11 mätstationer med referensmetod, vilket ger en årlig mätkostnad på totalt ca 1,7 miljoner kr.
Kostnader för mätning av VOC enligt ozondirektivet
kostnad ca 1-2 miljoner kr per år
Idag sker mätningar av VOC endast kampanjvis, under en vecka per månad i sex månader, d.v.s. under sammanlagt 6 veckor. Kostnaden för detta är ca 230 000 kr per år.
Enligt ozondirektivet skall det finnas minst en station med mätningar av VOC. De enskilda ämnen som rekommenderas att mätas framgår av tabell 5. Kostnaden för dessa mätningar är svår att uppskatta, men bedöms ligga mellan 1 och 2 miljoner kr per år. Intervallet beror bl.a. av vilken tidstäckning och mätfrekvens som används. Att mäta hela året uppskattas innebära en ungefärlig kostnad på 2 miljoner kr per år.
9.3.2 Kontroll av miljökvalitetsnormer för skydd av vegetation och
ekosystem
Kostnad för kontroll av kväveoxider och svaveldioxid 0 miljoner kr per år
Mätkrav för att kontrollera miljökvalitetsnormerna för skydd av växtlighet och eko- system i regional bakgrund ligger i befintlig förordning på kommunerna. Kostnaden enligt förordningen är 0 kr på nationell nivå.
9.3.3 Kontroll av partikelhalter PM10 och PM2,5 i regional bakgrund
Kostnad för kontroll av partiklar 0 miljoner kr per år
Det finns idag inga krav enligt förordningen på att mäta vare sig PM10 eller PM2,5 i regional bakgrund.
9.3.4 Summerad nationell kontroll enligt befintlig förordning
Kostnader sammanlagt för nationell kontroll 7,1-8,1 miljoner kr per år
Summering av kostnaderna för mätningar i nuläge och enligt befintlig förordning framgår av tabell 27.
Tabell 27 Summerade årliga kostnader för mätning på nationell nivå i nuläge och med befintlig förordning i relation till miljökvalitetsnormerna
Mätningar i nuläget (avsnitt 8.3)
Krav enligt befintlig förord- ning
Parametrar som överva- kas med nationell finansi- ering Antal statio- ner Kostnad miljoner kr/år Antal statio- ner Kostnad miljoner kr/år
Regional bakgrund – ozon 8*** 1,3 9 1,4
Övriga miljöer – ozon 0 0 20 3,0 **
NO2 vid ozonstationer* 4 0,4 11 1,7
VOC 1 (tätort) 0,23 1 1-2
Miljökvalitetsnormer för skydd av ekosystem (SO2)*
4 0,4 0 0
Miljökvalitetsnormer för skydd av växtlighet (NOx)*
(4) (0,4) 0 0 PM10 + PM2,5 i regional bakgrund 4 0,5 0 0 Metaller 1 0,11 0 0 PAH 3 0,14 0 0
Nedfall av metaller och PAH
3 0,26 0 0
3,4 7,1-8,1
*Mätning inom EMEP-programmet med annan icke referensmetod, bekostas av Naturvårdsverket. Dessa mätresultat ger användbar information. Kraven i nuläget ligger dock på kommunerna ** med mätrabatt 1,7 miljoner kr per år.