Nationella bestämmelser som kompletterar

Utredningens bedömning: Bestämmelser som syftar till att Myn-digheten för vård- och omsorgsanalys ska kunna bedriva sin verk-samhet enligt sin instruktion, som medför en begränsning av rätten till skydd för den personliga integriteten enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen och är tillåtna enligt 2 kap. 21 § regeringsformen, är också tillåtna enligt dataskyddsförordningen.

Det är tillåtet att införa krav på skyddsåtgärder hos Myndig-heten för vård- och omsorgsanalys utöver vad som gäller enligt dataskyddsförordningen och att inskränka myndighetens möjlig-heter till behandling.

Förtydligande bestämmelser som anger vad som är tillåten behandling enligt den direkt tillämpliga dataskyddsförordningen är förenliga med dataskyddsförordningen.

Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig och dess bestämmelser är tvingande. Enligt artikel 6.2 i dataskyddsförordningen får med-lemsstaterna dock behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförord-ningen när det gäller behandling av personuppgifter som är nödvän-dig för att fullgöra en rättslig förpliktelse eller för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller som ett led i den person-uppgiftsansvariges myndighetsutövning, dvs. sådan behandling som avses i artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen. Den rättsliga grund för behandlingen som enligt artikel 6.3 i dataskyddsförord-ningen i dessa fall ska fastställas i den nationella rätten kan också innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av dataskyddsförordningen. Som exempel på sådana bestämmelser anges allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, vilka regi-strerade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får läm-nas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. Den rättsliga regleringen ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.

Av avsnitt 7.1.3 framgår att det är utredningens uppfattning att den verksamhet som Myndigheten för vård- och omsorgsanalys bedriver med stöd av sin instruktion utgör en sådan arbetsuppgift av allmänt intresse som avses i artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen.

Bestämmelser som syftar till att myndigheten på ett ändamålsenligt sätt ska kunna bedriva den verksamhet som anses vara av ett allmänt intresse får också anses uppfylla ett mål av allmänt intresse och är därmed tillåtna under förutsättning att de uppfyller kravet på pro-portionalitet.

Rätten till skydd för den personliga integriteten enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen får enligt 2 kap. 21 § regeringsformen begränsas endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och

inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begräns-ningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Även enligt regeringsformen krävs således en proportionalitetsbedömning. I den mån den förslagna regleringen medför en begränsning av rätten till skydd för den per-sonliga integriteten enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen som är tillåten enligt 2 kap. 21 § regeringsformen, är regleringen enligt utredningens bedömning därför även tillåten enligt dataskydds-förordningen, dvs. regleringen klarar då också det proportionali-tetskrav dataskyddsförordningen uppställer. Det kan tilläggas att det även av 2 kap. 19 § regeringsformen och Europakonventionen följer ett krav på att lagstiftning som begränsar rätten till skydd för privatlivet ska vara proportionerlig. I kapitel 16 redovisas utredningens bedömning av de föreslagna reglernas förenlighet med regerings-formens bestämmelser.

Möjligheten att begränsa myndigheters behandling av person-uppgifter och utöka deras skyldigheter i förhållande till vad som gäller enligt dataskyddsförordningen är i enlighet med den bedömning utredningen har gjort i det första betänkandet inte begränsad till att avse behandling som sker med stöd av de grunder som anges i artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen innebär inte en skyldighet att behandla personuppgifter i de fall det är tillåtet annat än när det föreskrivs en sådan skyldighet, t.ex. när det gäller uppfyllandet av den registrerades rättigheter exempelvis avseende registerutdrag. Dataskyddsförordningen innebär inte heller ett förbud mot att en personuppgiftsansvarig väljer att gå utöver sina skyldigheter enligt dataskyddsförordningen och t.ex. lämna regi-strerade mera information än vad som krävs. I den utsträckning personuppgiftsansvariga har en sådan valrätt enligt dataskyddsför-ordningen, är det utredningens bedömning att medlemsstaterna utan hinder av dataskyddsförordningen genom nationell rätt kan disponera över den valrätten för sina egna myndigheter. Det kan därför i nationell rätt föreskrivas att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ska ha mer begränsade möjligheter att behandla personuppgifter eller utökade skyldigheter i förhållande till vad som gäller enligt dataskyddsförordningen. Det är t.ex. möjligt att i natio-nell lagstiftning införa krav på begränsande åtgärder i form av skyddsåtgärder. Däremot är det förstås inte tillåtet att i nationell rätt

föreskriva att myndigheten får göra eller slipper göra något annat än när detta är tillåtet enligt dataskyddsförordningen.

Det är också tillåtet att i viss utsträckning införliva förordningens bestämmelser i nationell rätt. Av skäl 8 till dataskydds-förordningen framgår att om dataskyddsdataskydds-förordningen föreskriver för-tydliganden eller begränsningar av bestämmelserna i dataskyddsförord-ningen genom den nationella rätten kan medlemsstaterna, i den utsträckning det är nödvändigt för samstämmigheten och för att göra de nationella bestämmelserna begripliga för de personer som de tillämpas på, införliva delar av dataskyddsförordningen i nationell rätt. I betänkandet föreslås några bestämmelser som anger vad som är tillåten behandling enligt den direkt tillämpliga dataskyddsför-ordningen. Bestämmelserna är enligt utredningens mening sådana förtydligande bestämmelser som är förenliga med EU-rätten, med beaktande av skäl 8 till dataskyddsförordningen.