Nationella och lokala kursmål för historia A

Skolans styrdokument – exempelvis de nationella och lokala kursmålen för de olika gymnasieämnena – är exempel på dokument som är starkt karakteriserade av mål- styrning. Vi ska i detta avsnitt först bekanta oss med termen målstyrning i sig och hur det är tänkt att fungera. Därefter stiftar vi en närmare bekantskap med den nationella kursplanen för historia A, vilken består av strävandemål, uppnåendemål och betygskriterier. Dessa olika delar av kursplanen har i förekommande fall också sina lokala motsvarigheter, givet att den lokala skolan vidareutvecklat sin generella lokala arbetsplan till lokala kursplaner med tillhörande lokala mål samt tillämpningar av betygskriterierna för varje ämne. Vi ska i detta skede titta närmare på hur dessa olika delar av kursplanerna hänger ihop och hur de styr varandra. Slutligen kommer de lokala dokumenten att jämföras med de nationella dokumenten – då samstämmighet är av avgörande vikt för de lokala målens giltighet och relevans.

MÅLSTYRNING: Teoretiskt skulle man kunna tänka sig tre olika sätt att styra en verksamhet (Lundquist, 1992, s.83ff). Detaljstyrning är den mest rigida formen där det högsta beslutande organet (riksdagen) och den högsta implementerande myndigheten (regeringen) detaljerat redogör för, inte bara vad verksamheten syftar till, utan också precis hur den skall utformas och genomföras. Programstyrning är en flexiblare variant av styrning genom att de beslutande och implementerande organen preciserar ett program för verksamheten som sedan skall följas ute i verksamheten.

Den mest flexibla lösningen är att arbeta med målstyrning, vilken uttalar mål man vill att verksamheten skall nå och de ramar inom vilka detta skall ske. I denna form av styrning lämnas åt de lokala närbyråkraterna i form av rektorer och lärare att utifrån sin sakkunskap och lokalkännedom, välja metoder för att förverkliga dessa mål och för att sköta den dagliga utvärderingen av arbetet. Det kan sägas vara självklart att dessa tre olika metoder för styrning av förvaltningen lämpar sig olika väl för olika typer av organisationer och olika typer av önskade slutresultat. Under slutet av 1900-talet och särskilt under 1990-talet har dock förändringshastigheten i samhället accelererat bland annat på grund den ökade tekniska utvecklingen, vilket medfört att man ansett att detaljstyrning visat sig för tungrodd och för illa anpassad till de olika lokala och föränderliga verkligheterna (Lundquist, 1998, s.240). Detta gällde inte minst för skolan vilket ledde till dess kommunalisering år 1989, men även till utformandet av styrdokument med hög grad av mål och ramar (exempelvis Lpf94), snarare än detaljer (Skolverket, 2003, s.40f). Syftet med målstyrning av skolan är att hög effektivitet på ett så lokalt plan som möjligt skall kombineras med allas rätt till likvärdig skola (Skolverket, 2003, s.40).

Således har vi konstaterat att de nationella styrdokumenten och kursplanerna är mål- styrande, vilket tvingar alla underordnade instanser att själva anpassa de nationella föreskrifterna till den lokala undervisningssituationen. Därav följer att de mål och betygskriterier som stipuleras i exempelvis nationell kursplan för historia A måste konkretiseras och uttryckas i mera precisa och definitiva former än de nationella. Det är i detta sammanhang viktigt att notera att skolans samhällsuppdrag (se till exempel avsnitt 3.2) alltid skall komma till uttryck i de konkretiserade målen (det vill säga i form av relevanta kunskaper och färdigheter).

Målstyrning av skolan innebär naturligtvis både fördelar och nackdelar gentemot ett centralt detaljstyrningssystem. De främsta fördelarna med målstyrning är att lärarnas professionalitet bättre tas till vara och att en motivationsskapande autonomi införs i målstyrningssystemet. De främsta nackdelarna med målstyrningssystemet är dels att målen och betygskriterierna kan uppfattas som otydliga och därmed försvåra tolkningen, vilket i värsta fall kan leda till att målen helt förkastas i den lokala verkligheten och att egna oförankrade och omedvetna mål uppstår, dels den osäkerhet som beror av att besluten tas av flera olika personer på olika platser. Båda dessa nackdelar stärker en tendens till olikartade resultat av både målkonkretiseringen samt av själva undervisningen och bedömningen. Dessa olikartade resultat i skolan beror således inte nödvändigtvis på olikartade yttre omständigheter och behov till vilka läraren legitimt anpassar sig, utan även på lärarens godtyckliga pedagogiska käpphästar och sekundära faktorer som exempelvis åsikter och intressen. Resultatet blir att likvärdigheten i skolan försvagas och kan även leda till betygsinflation. I grunden är detta ett hot mot rättsäkerheten i den myndighetsutövning som skolans betygssättning faktiskt utgör. Pedagogikprofessorn Leif Isberg anknyter delvis till detta problem i sin bok Lärarrollen i förändring:

Styrningen av själva undervisningsprocessen sker i nuläget främst via lärarens egna åsikter därefter via statliga bestämmelser och sist av skolenhetens organisation i stort (Isberg, 1996, s.21).

Ett liknande resonemang rörande målstyrningens fördelar och nackdelar, men med fokus på förvaltningen i sin helhet, förs av statsvetaren Lennart Lundquist i boken

Förvaltning, stat och samhälle (1992, s.85 et passim). Lundquist har gjort sig ett namn

som en av Sveriges förnämsta statsvetare och har skrivit ett stort antal böcker på ämnena demokrati och förvaltning.

KURSPLANENS BESTÅNDSDELAR: Vi är nu redo att fördjupa vår bekantskap med kursplanen för historia A och hur den ser ut. Den första delen av kursplanen för historia A är gemensam för samtliga historiekurser i gymnasieskolan, det vill säga kurserna historia A, B och C. Denna gemensamma del anger ämnets syfte, betydelse, uppbyggnad, karaktär och plats i den svenska gymnasieskolan i generella ordalag och anger mål att sträva mot (härefter kallade strävandemål). Dessa mål är inte direkt utslagsgivande i betygssättning utan snarare visioner, härav beteckningen strävandemål, för undervisningen i ämnet historia. Den andra delen består av mål specifika för kursen historia A, kunskapsmål som skall vara uppnådda efter avslutad historiekurs A (härefter kallade uppnåendemål). Den tredje delen innehåller betygskriterier för de tre betygen Godkänd, Väl godkänd och Mycket väl godkänd som också de är specifika för kursen historia A respektive kurserna B och C. Dessa kriterier anger till vilken grad de olika målen skall vara uppfyllda för att de olika betygen ska ges.

Till dessa tre delar som utgör den nationella kursplanen, kommer kompletterande lokala föreskrifter. Dessa lokala föreskrifter skall ta formen av en lokal arbetsplan i allmänhet, men kan också utökas eller konkretiseras genom formulerandet av specifika lokala

kursplaner för varje ämne, innehållandes lokala övergripande mål, lokala uppnåendemål

samt lokala tillämpningar av de nationella betygskriterierna.

Om vi nu tittar på vårt aktuella fall, den undersökta gymnasieskolan, har man där valt att inte upprätta en generell lokal arbetsplan, utan man har istället valt att direkt

formulera lokala kursplaner för varje ämne. Således finns det här utrymme för både kritik och beröm. Den undersökta gymnasieskolan har beklagligtvis duckat från uppgiften att utfärda en generell lokal arbetsplan med föreskrifter för skolans arbetssätt, men har samtidigt berömvärt nog försökt sig på den betydligt svårare uppgiften att göra lokala kursplaner.

BESTÅNDSDELARNAS RELATIONER:Det är onekligen en riklig (och nog så förvirrande)

flora av mål och kriterier. Allmänt kan sägas att om den enskilda skolan inte har producerat några lokala kursplaner eller någon lokal arbetsplan, så är den nationella kursplanen det mest elevnära och normerande dokumentet för undervisningen. Vidare kan sägas att de lokala dokumenten är tänkta som lokala adaptioner och konkretiseringar – inte som nyskapande dokument frikopplade från de nationella förlagorna. Detta skulle också kunna formuleras så att de lokala målen måste vara trogna de nationella dokumenten om de skall vara relevanta i undervisningen. Längre fram i detta avsnitt belyses huruvida detta är fallet för den undersökta gymnasieskolans dokument. För att om möjligt ytterligare klargöra och reda ut begreppen lanseras en modell för att beskriva de inbördes relationerna för dessa många mål och kriterier i den nedanstående grafiska illustrationen:

Relationer: Här redovisas en sammanfattande tabell över de ingående komponenterna i de nationella och lokala kursplanerna som presenteras i detta avsnitt.

Nationella uppnåendemål

(skolsystemets normering av förväntade kunskaper efter genomgången kurs)

Nationella betygskriterier

(skolsystemets kravspecifikation för olika uppnåendegrader i förhållande till

målen)

Läroplan och lagstiftning

(det yttersta ramverket)

UNDERVISNINGEN

De nationella styr- dokumenten fungerar som normerande mallar för de lokala styrdokumenten. Lokala förut- sätt- ningar och lokala behov Lokal arbetsplan

(skolans generella råd och riktlinjer för undervisningen, utarbetade på skolan)

Lokala övergripande mål

(skolans visioner)

Lokala uppnåendemål

(skolans normering av förväntade kunskaper efter genomgången kurs)

Lokala tillämpningar av de nationella betygskriterierna

(skolans tillämpning av de nationella kravspecifikationerna) Nationella strävandemål (skolsystemets visioner)

R

E

L

A

T

I

O

N

E

R

Denna bild är på intet sätt en auktoritativ beskrivning, utan endast tänkt som ett pedagogiskt verktyg för att som vi tror underlätta och förstå de olika målens relationer så som vi ser på dem i föreliggande studie.

Låt oss börja med att beskriva det vänstra ledet i figuren. Rutan längst upp till vänster i illustrationen (Läroplan och lagstiftning) presenterades och diskuterades i föregående avsnitt (3.2). Som vi ser utgör denna box fundamentet för de övriga styrdokumenten och dessas relationer genom att i lagtext och förordningar formulera bestämmelser och riktlinjer. Här på följer de nationella strävandemålen för ämnet historia, det vill säga visioner som skall genomsyra ämnesundervisningen. Dessa strävandemål genomsyrar sedan de så kallade uppnåendemål, vilka i sin tur skall användas för att definiera vad eleverna faktiskt avses kunna när de för sista gången slår igen sin lärobok i kursen historia A. Därefter kommer de nationella betygskriterierna vilka skall användas som måttstock på i vilken grad eleven uppnått de aktuella målen. Låt oss nu förflytta oss horisontellt till det högra ledet, via det filter vi kallar ”lokala förutsättningar och lokala behov”. Som kan utläsas av bilden finns det en möjlig lokal pendang till varje nationell box i vänsterspalten. Som påpekats tidigare skall de lokala varianterna vara trogna de nationella målen/kriterierna men bygga vidare på dessa genom ”filtreringen” så att de blir mer konkreta än de något abstrakta nationella mallarna.

DE LOKALA MÅLEN: Om vi nu vänder oss till det konkreta fallet med undersökningen på skolan kan man snabbt se att någon lokal arbetsplan såsom ett generellt dokument inte finns. Lokala övergripande mål finns inte heller. Det är således de nationella strävandemålen som gäller för den undersökta gymnasieskolan:

Strävandemål: De nationella strävandemålen för ämnet historia i gymnasieskolan. De av författarna kursiverade avsnitten markerar de för studien relevanta målen.

Skolan skall i sin undervisning i historia sträva efter att eleven:

1. utvecklar kunskaper om historiska strukturer, utvecklingslinjer och förändringsprocesser som ger sammanhang och bakgrund för individ och samhälle,

2. tillägnar sig insikter om kulturarvet och dess skiftande innehåll för olika människor och olika nationella minoriteter,

3. på basis av det historiska arvet utvecklar en trygg och demokratisk identitet,

4. fördjupar sitt historiemedvetande och utvecklar sin förmåga att anlägga historiska perspektiv i studierna inom andra ämnen,

5. fördjupar sina historiska kunskaper för att underlätta förståelsen av nutiden, underbygga ställningstaganden och skapa handlingsberedskap inför framtiden

6. utvecklar förståelse av historiska företeelsers och skeendens bakgrund och samband, vare sig det gäller storpolitik eller vardagsliv,

7. utvecklar en förmåga att bedöma tillförlitlighet och värde hos olika texter, bilder, medier och andra källor,

8. utvecklar förmågan att självständigt resonera och föra ett samtal utifrån ett historiskt perspektiv.

S

T

R

Ä

V

A

N

D

E

M

Å

L

Tanken är att studierna i historia skall identifiera, beskriva och förklara de olika krafter och stimuli som genom historien påverkat och påverkar både samhället och individen. Utöver kunskaper skall ämnet utveckla ett kritiskt och analytiskt sinnelag som verktyg och färdigheter för att förstå dessa samhällsstrukturer, processer och aktörer. Dessa kunskaper och färdigheter syftar i sin tur till att åstadkomma både en god bildning och ett positivt förhållningssätt inför fortsatt kunskapssökande hos eleven (väckande av en kunskapstörst), samt till formerandet av en gediget humanistisk människosyn. Kurs- planen menar nämligen, och vi kan inte annat än instämma, att historiska insikter är en förutsättning för den bildade och ansvarstagande samhällsmedborgaren. Låt oss betrakta de strävandemål som lagts fram för historieämnet.

Vi kan se att målen, i synnerhet det tredje, fjärde och femte, fäster stor vikt på demokratisk fostran och identitetsskapande, både i det rent historiska perspektivet och såsom handlingsplan för individen i vardagen och i det politiska livet idag och imorgon. Det tredje målet, det vill säga att ”[…] eleven på basis av det historiska arvet utvecklar

en trygg och demokratisk identitet”, kan konkretiseras bland annat genom undervisning

om sovjetkommunismen, nazismen och fascismen och dessas terror. På så sätt bibringas eleverna kunskap om de historiska krafter och ideologier som varit alternativ till det demokratiska paradigmet under historien. Genom att dessa ideologier fortfarande finns kvar i varierande grad utgör de alltjämt ett alternativ för en del människor. För en skola som tar den demokratiska fostran på allvar, det vill säga följer mål fem som påbjuder att ”[…] eleven fördjupar sina historiska kunskaper för att underlätta förståelsen av

nutiden, underbygga ställningstaganden och skapa handlingsberedskap inför framtiden”, är det av vikt att inte bara ta upp dessa ideologiska skolor såsom redan

passerade historiska fenomen utan som alltjämt levande hot mot både demokratins institutioner och den demokratiska ideologin.

En rimlig tolkning av formuleringarna om underbyggda ställningstaganden och hand- lingsberedskap vore således att ge eleverna möjlighet att koppla dessa totalitära läror till dagens politiska situation och till elevernas medborgerliga ansvarstagande för demo- kratin. Detta sammanfaller med mål fyra som säger att ”[…] eleven fördjupar sitt

historiemedvetande och utvecklar sin förmåga att anlägga historiska perspektiv i studierna inom andra ämnen” – detta genom att fördjupade kunskaper om till exempel

sovjetkommunismen i historien också ger bättre förståelse för ämnet samhällskunskap och de olika ideologiska konfliktdimensioner som tas upp där.

Sammanfattningsvis kan sägas att strävandemål tre, fyra och fem behandlar elevernas demokratiska kompetens och fostran – eleverna utvecklar med hjälp av det historiska arvet och bildningen en trygg demokratisk identitet. Detta, alltså elevernas kunskaper om en av demokratins utmanare, historiskt och idag, sovjetkommunismen, motsvarar också vad vi med hjälp av uppnåendemålen avser att testa hos eleverna.

Låt oss nu gå vidare till dessa uppnåendemål. De lokala uppnåendemålen på den undersökta gymnasieskolan är trogna de nationella målen och kan därmed användas, men samtidigt är de mycket milt konkretiserade och tillför inte många hållpunkter i förhållande till de nationella målen. Nationellt mål 1 motsvaras av lokala mål A och B medan nationellt mål 2 motsvaras av lokalt mål B. Nationella målen 3, 4 samt 6 motsvaras av lokalt mål C och slutligen nationellt mål 5 motsvaras av lokalt mål D. De nationella och lokala uppnåendemålen presenteras i de två följande illustrationerna:

Nationella uppnåendemål: De nationella uppnåendemålen för historia A i gymnasieskolan. De av författarna kursiverade avsnitten markerar de för studien relevanta målen.

Lokala uppnåendemål: Bilden visar de lokala uppnåendemålen för historia A på den undersökta gymnasieskolan i Skåne. Dessa mål korresponderar mot de i bild 14 redovisade nationella uppnåendemålen. De av författarna kursiverade avsnitten markerar de för studien relevanta målen.

NATIONELLA UPPNÅENDEMÅL