Samhällets krav – kunskap och social fostran

Vi har i föregående avsnitt motiverat och beskrivit varför det är viktigt för både samhället i sin helhet och för individen att svenska gymnasielever har goda kunskaper om demokrati och dess olika antiteser, däribland sovjetkommunismen. Lyckligtvis delar också den svenska statsmakten denna uppfattning. Det framgår tydligt av de lagar och förordningar som i vid bemärkelse reglerar all offentlig myndighetsutövning (regerings- formen), men också av de specifika styrdokument som särskilt gäller för gymnasie- skolan (skollagen, gymnasieförordningen, läroplanen, de nationella kursplanerna samt de lokala arbetsplanerna). Samhället ställer således specificerade krav genom sina styrdokument på medborgarna i allmänhet samt på lärare och elever i synnerhet, att bland annat befästa demokratiska värderingar i sinne och samhällsliv. I detta avsnitt presenteras kortfattat de krav som ställs på lärare och på elever i dessa dokument.

REGERINGSFORMEN från 1974 är en av Sveriges fyra grundlagar, det vill säga Sveriges konstitution, vilken reglerar det offentliga livet i Sverige (RF 1:1). Grundlagarna är därmed bindande för all offentlig maktutövning för både politiker och offentliga tjänstemän, exempelvis lärare. Vad säger regeringsformen angående denna studies ämnesområde i konkreta ordalag? Regeringsformen slår på flera ställen fast riktlinjer och garanterar värden som är direkt oförenliga med sovjetkommunismen som ideologi och praktik. Exempelvis slås redan i andra paragrafen fast att:

Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. […] Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden (RF 1:2).

Det har tidigare i denna studie konstaterats att det sovjetkommunistiska Ryssland 1917- 1991 var en diktatorisk och totalitär statsbildning som lät mörda, på både godtycklig och politisk grund, människor som inte ansågs lika mycket värda i regimens eller ideologins ögon. Av den första meningen i citatet ovan framgår att dessa former av handlingar är principiellt oförenliga med den svenska regeringsformen. Av den andra meningen i samma citat framgår dessutom att exempelvis skolan skall bibringa eleverna en god demokratisk fostran och att demokratin skall vara den ständige färdvisaren.

Varje medborgare är skyddad mot kroppsstraff. Han är därjämte skyddad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad gentemot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande (RF 1:5 samt 1:6).

Grundlagen syftar således till en humanistisk människosyn som förbjuder kränkningar av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och står därmed i skarp kontrast till sovjetkommunismens människosyn, vilken både förordade och praktiserade flagranta brott mott dessa. För att skolan skall följa grundlagarnas anda måste undervisningen således beröra ämnen som demokrati, humanism och utmanarna till dessa värden samt ta starkast möjliga ställning för demokratin.

SKOLLAGEN som i sin ursprungliga form togs i bruk 1985 men som därefter uppdaterats

i flera omgångar, senast under 2006, är den lag som mera specifikt reglerar verk- samheten för alla de skolformer som finns i Sverige, bland annat gymnasieskolan. I skollagen står följande viktiga stycke att läsa:

Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhälls- medlemmar […]. Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grund- läggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde […] (Skollagen 1:2).

I texten framkommer följaktligen att skolans huvudmål är att ge eleverna kunskaper och färdigheter som är både praktiskt användbara och befrämjande av deras demokratiska och humanistiska bildning och förhållningssätt till andra människor. Därmed förstärks ytterligare grundlagens påbud om en demokratisk fostran av eleverna och det på detta

påbud följande avståndstagandet från totalitära läror som exempelvis sovjetkom- munismen och nazismen.

GYMNASIEFÖRORDNINGEN är den förordning som specifikt reglerar och drar upp

riktlinjerna för verksamheten i gymnasieskolan och är därmed en konkretisering av skollagen med avseende på gymnasieskolan. Den kom i sin ursprungliga form 1992 men har därefter uppdaterats i flera omgångar, senast under 2006. Gymnasie- förordningen är i föreliggande sammanhang främst viktig för att den slår fast att de nationella påbuden, målen och kriterierna måste av lärare i samarbete med elever konkretiseras och förankras på det lokala planet i en lokal arbetsplan för den enskilda skolan (Gymnasieförordningen 1:13 samt jämför citatet ovan i avsnitt 1.4).

LÄROPLANEN för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) utformades under den tidiga delen

av 1990-talet för att ersätta den tidigare 1970 års läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70). Den nya läroplanen bygger till skillnad från den tidigare på centralt fastställda mål, vilka skall konkretiseras på den enskilda skolan. En genomtänkt demokratisk och humanistisk värdegrund genomsyrar också dokumentet och anknyter därmed till regeringsformen, skollagen och gymnasieförordningen. Läroplanen styr skolan och innehåller tvingande föreskrifter för verksamheten.

Låt oss nu studera läroplanens innehåll. På många ställen och helt genomsyrande texten finns uttalanden till förmån för demokratiska och humanistiska värden och därmed även indirekt mot totalitära åsiktsriktningar. Ett första exempel på detta kommer redan i den första meningen i läroplanens första kapitel, där det står att ”[d]et offentliga skol- väsendet vilar på demokratins grund” (Lpf 94 1.1). Vidare står det att:

Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande (Lpf 94, 1.1).

Som kan utläsas av citatet nöjer man sig inte endast med luftiga formuleringar och man väjer inte heller för att explicit exemplifiera olika demokratiska dygder. Dessa dygder skall dessutom inte endast läras ut (förmedlas), utan det skall även ses till att dessa verkligen anammas av (förankras hos) eleverna. Därmed står det klart att gymnasie- lärare har en särskild och viktig uppgift och skyldighet att för eleverna undervisa om demokratin och dess dygder. Underförstått betyder detta också att lärare skall fördöma antidemokratiska läror och riktningar som exempelvis sovjetkommunismen och nazismen samt även hos eleverna förankra detta fördömande. Att lärare har skyldighet att inte endast förmedla kunskaper om demokrati, utan även se till att eleverna tänker och arbetar i demokratisk anda visas tydligt om vi läser vidare i läroplanen:

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värden. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och utveckla elevernas förmåga och vilja att ta personligt ansvar och aktivt deltaga i samhällslivet (Lpf 94, 1.1). Vidare skriver man också: Skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället. Skolan skall förmedla sådana mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället behöver (Lpf 94, 1.2).

Styrdokumentet påpekar således att skolan inte är neutral i den övergripande värde- frågan utan tar aktiv ställning för den demokratiska humanismen som en överideologi över andra mera personliga ideologiska ställningstaganden eller ideologier där skolan däremot är neutral. Vidare påpekas också en viktig pedagogisk insikt – skolan skall inte blott predika demokrati och humanism utan också leva i enlighet med denna överideologi och därmed själv praktisera ett demokratiskt, eller som det också kallas, ett elevaktivt arbetssätt, så att detta blir en naturlig del av elevernas förhållningssätt till samhälle och medmänniskor i övrigt.

NATIONELLA KURSPLANEN FÖR HISTORIA: I detta dokument redovisas specifikt de

nationella kunskapskriterierna för den grundläggande kursen i ämnet historia, utifrån de riktlinjer för skolans verksamhet som getts av de ovan nämnda dokumenten och då särskilt läroplanen (Lpf 94). De nationella kursplanerna (för alla ämnen) upprättas av Skolverket och finns lättillgängliga för den intresserade allmänheten på skolverkets hemsida www.skolverket.se. Även om dessa inte diskuterar de demokratiska värden som står i läroplanen, utan blott anger explicita kunskapsmål, så skall dessa kunskaps- och värdemål stå i samklang med varandra och i praktiken förstärker de varandra. Värdena och kunskaperna är enligt läroplanens kunskapssyn två sidor av samma mynt:

Huvuduppgiften för de frivilliga skolformerna är att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna skall tillägna sig och utveckla kunskaper. Utbildningen skall främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor […] (Lpf 94, 1.2).

Varje lärare skall således beakta dessa värden i undervisningen i samtliga ämnen. För ämnet historia innebär det att läraren har skyldighet att aktivt ta ställning mot de historiska regimer och händelser som präglats av totalitarism och människoförakt. De nationella målen (strävandemål och uppnåendemål) samt betygskriterierna för historia A presenteras specifikt nedan (i avsnitt 3.3).

LOKAL ARBETSPLAN OCH KURSPLAN: Som tidigare nämnts är varje gymnasieskola, enligt gymnasieförordningen, skyldig att upprätta en lokal arbetsplan som i samarbete mellan rektor, lärare och med deltagande av elevrepresentanter skall konkretisera de nationella målen och utgöra en ytterst konkret referenspunkt för undervisningen (Gymnasie- förordningen, 1:13). Detta innebär att varje skola enligt lag skall arbeta med innehålls- och bedömningsfrågor – ett ytterst viktigt arbete som dessvärre inte alltid tas på det allvar som det förtjänar, vilket på ett förtjänstfullt sätt visats av Fredrik Clausson i undersökningen Lokal förvirring (2004).

I arbetet med en lokal arbetsplan skall inte endast kunskaps- och bedömningsfrågor diskuteras. Det framgår i alla de övriga styrdokumenten att även frågor om demokrati skall konkretiseras i detta dokument, då alla mål för verksamheten skall konkretiseras. Det åligger därmed varje skola att upprätta en arbetsplan som på ett tydligt sätt anger hur den aktuella skolan i varje ämne skall implementera de demokratiska och humanistiska värden som framgår av regeringsformen, skollagen och läroplanen.

I detta sammanhang bör nämnas att den undersökta gymnasieskolan har upprättat en lokal arbetsplan i form av en lokal ämnes- och kursplan för historieämnet och kurserna A till C, men inte någon mera övergripande arbetsplan med beskrivningar av hur arbetet på skolan skall genomföras. Kursplanen är dock måttligt konkretiserad och stora delar utgör direkta avskrivningar av den nationella planen (se vidare följande avsnitt).