Neoinstitutionellt perspektiv på resultatet

Som presenterat i kapitel 4.1 går det, enligt Fredriksson och Pallas (2011), att använda den neoinstitutionella teorins begreppsapparat beträffande de tre villkoren regler, normer och föreställningar för att studera vad som skapar förutsättningarna för, samt bestämmer, en organisations kommunikationsaktiviteter. Villkoren regler och föreställningar är utgångspunkter för de två typer av kommunikation som denna studie ämnar att undersöka i relation till Försvarsmaktens två kampanjfilmer.

Inledningsvis kan det konstateras att det går att se stora likheter mellan Försvarsmaktens officiella uppdrag och Försvarsmaktens kommunikation om dess uppdrag. Vid studie av Försvarsmaktens officiella uppdrag urskiljdes åtta teman som kan sägas sammanfatta myndighetens uppdrag. Av dessa kunde sju identifieras i de två kampanjfilmerna. Detta tyder på att den reglerade kommunikationen har fått ta stor plats i Försvarsmaktens kampanjfilmer. Som förklarat i studiens teorikapitel behandlar den reglerade kommunikationen villkoret regler, och består av lagar och regler som i olika grad tvingar organisationens beteende (Lövgren, 2017).

Ett exempel på den reglerade kommunikationen, som enligt den multimodala diskursanalysen har fått ta särskild stor plats i de två kampanjfilmerna, är ​Garantera Sveriges oberoende och självständighet​. Enligt regeringsbeslutet är detta vad Sveriges säkerhetspolitik ytterst syftar till (Regeringsbeslut, Fö2017/01724/MFI), och flera av de koder som temat innefattar (exempelvis värna om svenska intressen, rättigheter och värderingar, samt verka krigsavhållande för en fortsatt fredlig utveckling) framkommer tydligt i kampanjfilmerna. Även det identifierade temat​Ny inriktning mot den nationella försvarsdimensionen får ta stor plats i de två kampanjfilmerna, då Försvarsmakten genomgående under de två kampanjfilmerna använder ett stort antal semiotiska resurser som konnoterar till Sverige och som bidrar med en tydlig uppfattning av att det är Sverige och den stärkta svenska försvarsförmågan som är i fokus. Det identifierade temat ​Personalförsörjning är likaså ett vanligt förekommande tema, vars innehåll gällande Försvarsmaktens uppdrag om att öka andelen kvinnor inom myndigheten, samt arbeta med jämställdhet, likabehandling och icke-diskriminering, porträtteras särskilt ofta.

Som konstaterat ovan har sju av åtta teman identifierats i de två kampanjfilmerna. Det tema som inte har identifierats i samband med någon av de fyra elementen (miljö, händelser, objekt och deltagare) är ​Öka den operativa förmågan i krigsförbanden. ​Detta är särskilt intressant i förhållande till att det, tillsammans med ​Säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret, anses som det enskilt viktigaste att genomföra under den försvarsinriktningsperiod som regeringsbeslutet behandlar (Regeringsbeslut, Fö2017/01724/MFI). Inte heller det sistnämnda temat anser studien är tydligt identifierbart i kampanjfilmerna. Detta skulle skulle kunna tyda på att Försvarsmaktens kommunikation inte överensstämmer med deras officiella uppdrag, och att den reglerade kommunikationen således blivit förbisedd. Däremot anser studien att de fortfarande får ta plats i de två kampanjfilmerna, då det snarare anses troligt att de två temana är av sådan karaktär att de dels är svårporträtterade i en kampanjfilm, dels är svåridentifierade i studiens kampanjfilmer. De två temana är övergripande mål som på ett eller annat sätt kan tänkas inbegripa övriga teman, och som behandlar regeringsbeslutets önskan om att generellt stärka och utveckla Försvarsmakten och dess verksamhet. Vidare är de tillhörande koderna relativt specifika, med exempel såsom ​Förmågan att verka med två brigader och ​Samverkan mellan totalförsvaraktörer inför och under höjd beredskap, krig och krigsfara, ​och som därmed kan vara svårporträtterade i en kampanjfilm.

Det kan även konstateras att den meningsskapande kommunikationen har fått ta stor plats i de två kampanjfilmerna. Som förklarat under 4.1.5 behandlar den meningsskapande kommunikationen villkoret föreställningar, och består av gemensamma och delade övertygelser och förgivettagna antaganden om vad som är konventionellt (Lövgren, 2017). I flera sekvenser används semiotiska resurser som associeras med det civila vardagslivet. Båda kampanjfilmerna är uppbyggda på så vis att sekvenser från Försvarsmakten växlas med sekvenser från det civila. Den miljö och de objekt, händelser och deltagare som förekommer i de civila sekvenserna har inte något att göra med regeringsbeslutet och Försvarsmaktens reglerade kommunikation, utan kan snarare ses som sådant som skapar mening och väcker känslor hos tittaren. Vidare förekommer det ett stort antal sekvenser i vilka en deltagare visar sin affektion mot en annan deltagare, såsom två bröder som tar avsked på en tågstation, tre unga vänner som sitter och skrattar tillsammans i en taxi eller en mamma och en dotter som omfamnas i en stor kram. Antalet sekvenser i vilka affektion visas kan anses bidra till att porträttera Försvarsmakten som en mänsklig och tillmötesgående arbetsplats. Sekvenserna med affektion frambringar känslor såsom värme, familjaritet, uppskattning och kärlek, och

det kan således argumenteras för att detta utmanar den stereotypiska föreställningen om Försvarsmakten som en sträng, hård och känslokall arbetsplats (Sveriges Radio, 2020).

Fredriksson och Pallas (2011) poängterar att meningsskapande inom den meningsskapande kommunikationen inte sker utifrån individuella och subjektiva tolkningar, utan att människors tolkande alltid sker i interaktion med andras tolkningar, och alltid inom ramen för, samt i samklang med, kulturella regler och symbolsystem. Många av de sekvenser som ska porträttera det civila livet är typiska vardagliga situationer som konnoterar ett karaktäristiskt och traditionellt svenskt idealt familjeliv, exempelvis att lämna av barnen på skolan eller att på födelsedagen väcka någon med tårta och sång. Det kan hävdas att dessa sekvenser bidrar till den underliggande idéen, som anses prägla de två kampanjfilmerna, av det ideala svenska vardagslivet, med den ideala familjen och det ideala arbetet. Enligt Fredriksson och Pallas (2011) dikterar villkoret föreställningar vad som är viktigt, vad som gör världen meningsfull och hur individen ska agera, och det kan således uppfattas som att Försvarsmakten, i sina kampanjfilmer, använder sig av förgivettagna samhälleliga föreställningar om hur ett idealt vardagligt liv bör se ut.

Något som kan kopplas både till den reglerade kommunikationen och den meningsskapande kommunikationen är kampanjfilmernas porträttering av kön, och den centrala roll som kvinnor innehar. Fredriksson och Pallas (2011) konstaterar att de tre villkoren regler, normer och föreställningar ofta förekommer i blandform, samt påverkas av varandra. Jämställdhet mellan könen kan sägas vara en del av Försvarsmaktens meningsskapande kommunikation, då det existerar en rådande föreställning i det svenska samhället beträffande jämställdhet mellan könen. Denna innebär bland annat att kvinnor ska ha samma förutsättningar som män i arbetslivet samt att organisationer ska arbeta för en jämställd arbetsplats. Denna föreställning är inte en samhällelig trend i den mening att den är så pass djupt inkorporerad i samhället att den sällan förs på tal, vilket enligt Fredriksson och Pallas (2011) utgör de föreställningar som konstituerar den meningsskapande kommunikationen. Dock anses jämställdhet mellan könen vara ett fenomen som, i enlighet med Fredriksson och Pallas (2011) beskrivning av samhälleliga föreställningar, har fått stor betydelse i dagens svenska samhälle, och som därmed är en del av vår samhälleliga struktur. Jämställdhet mellan könen kan dock även anses vara en del av Försvarsmaktens reglerade kommunikation. I regeringsbeslutet framgår det nämligen att en del av Försvarsmaktens uppdrag, identifierat i temat ​Personalförsörjning​, är att öka andelen kvinnor inom myndigheten, samt att aktivt

arbeta med jämställdhet. Detta kan anses vara en konsekvens av, samt ett bemötande av, den rådande samhälleliga föreställningen beträffande jämställdhet mellan könen.

Vidare går det att argumentera för att porträtteringen av etnicitet är en del av Försvarsmaktens meningsskapande kommunikation. Förvisso framgår det i regeringsbeslutet (Regeringsbeslut, Fö2017/01724/MFI), identifierat i temat ​Personalförsörjning​, att Försvarsmakten ska arbeta för att öka jämställdheten och motverka diskriminering inom myndigheten. Detta kan tänkas inbegripa mångfaldsarbete, och porträtteringen av etnicitet kan på så sätt kopplas till den reglerade kommunikationen. Däremot benämns aldrig specifikt etnicitet som en del av jämställdhetsarbetet, vilket talar för att porträtteringen av etnicitet inte är en del av den reglerade kommunikationen. En aktuell och utbredd föreställning i samhället är att jämställdhet och mångfald bör eftersträvas, vilket talar för att det istället är en del av Försvarsmaktens meningsskapande kommunikation. Att ett flertal etniciteter skildras i de civila sekvenserna i kampanjfilmen från 2018 kan kopplas till just denna samhälleliga idé. Detta kan dock ifrågasättas med tanke på att kampanjfilmen från 2020, samt de militära sekvenserna i båda kampanjfilmerna, enbart innehåller vita deltagare.