Den ekonomiska tillväxtteorin gjorde sitt genombrott år 1956 då den amerikanska nationalekonomen Robert Solow publicerade artikeln ”A Contribution to the Theory of Economic Growth”, som presenterade modellen för långsiktig ekonomisk tillväxt. Den neoklassiska tillväxtmodellen antyder att utan teknisk tillväxt sker det ingen långsiktig tillväxt i produktionen per capita, medan den kortsiktiga jämvikten i sin tur beror på mängden arbete och kapital i produktionsfunktionen (Sredojević et al, 2016).
Teorin grundar sig huvudsakligen på tre faktorer som krävs för att en ekonomi ska kunna växa, med andra ord arbetskraft, kapital och teknisk innovation. En kapitalökning i ett lands ekonomi samt hur kapitalet utnyttjas är enligt denna teori central för tillväxten i landets ekonomi. Ytterligare bestäms produktionen i ekonomin av förhållandet mellan
6 kapitalet och arbete. Tekniken har en central roll i ökningen av arbetskraftens produktionskapacitet och arbetsproduktiviteten. Om det inte uppstår tekniska innovationer kommer produktiviteten att avstanna, vilket inte möjliggör tillväxt på lång sikt (Sredojević et al, 2016). Produktionsfunktionen för den neoklassiska tillväxtteorin kan härledas som:
Y = F (K, AL).
I funktionen står Y för produktionen i ekonomin eller BNP; F är en beteckning för själva funktionen, medan K står för kapital, A står för teknik och L för arbetskraften, eller mer specifikt mängden arbetare i en ekonomi. Om det sker en ökning i någon insatsvara, syns effekten i landets BNP, vilket leder till en förändring i jämvikten i landets ekonomi (Sredojević et al, 2016). Det är viktigt att notera att ifall de tre faktorerna i produktionsfunktionen inte är lika, kommer avkastningen av både arbetskraften (L) och kapital (K) att minska. Lagen om minskad skalavkastning beskriver att en ökning i produktionsfaktorerna per capita inte kan förklara tillväxten i arbetskraftens produktivitet på lång sikt (Sredojević et al, 2016).
Den minskade avkastningen innebär att en ökning i dessa faktorer har minskat avkastningen exponentiellt, medan tekniken kan bidra till en obegränsad tillväxt och produktion. När marginalprodukten av arbetskraften sjunker tillräckligt lågt, kommer nettoinvesteringarna att sjunka till noll, vilket leder till att bruttoinvesteringarna räcker till enbart för att upprätthålla den befintliga mängden av fysiskt kapital per anställd, dvs.
tillräckligt för att upphäva den effekt värdeminskningen i fysiskt kapital och växande arbetskraft har på minskningen av förhållande mellan kapital och arbetskraft. När den stabila produktionsnivån per anställd uppnås har producenten ingen anledning till att öka kapitelnivåerna per anställd, vilket i sin tur leder till att den ekonomiska tillväxten i ett land avstannar (Sredojević et al, 2016).
7 Figur 2Hur tillväxten i besparingar påverkar ökningen av investeringarna per anställd. Källa:
Sredojević, et al. (2016). Technological Changes in Economic Growth Theory: Neoclassical, Endogenous, and Evolutionary-Institutional Approach, Economic Themes, 54(2), 177-194.
Figur 2 representerar investeringstillväxten. Då tillväxttakten i besparingar ökar, kommer investeringar per anställd person att skifta uppåt från S1Y till S2Y. Förändringen i jämviktsvärdet i förhållandet mellan kapital och arbetskraft från K1 till K2 leder till en ökning av besparingar, vilket resulterar i en ökning av produktiviteten per anställd från Y1 till Y2 (Sredojević et al, 2016). Teorin framför att en högre besparingsgrad leder till ökad produktivitet per arbetskraft. Dock är det värt att nämna att ökningen av besparingar och tillväxttakten i produktiviteten avtar på sikt då ekonomin når en ny jämvikt.
8
2.1.1 Den neoklassiska teorin om investeringar
När man behandlar begreppet investering och närmare bestämt analyserar utländska investeringar (FDI) är det viktigt att förstå hur investeringar fungerar och vad som får företag att investera. Företag expanderar sin verksamhet utomlands genom direktinvesteringar och uppköp av företag för att nå högre tillväxt och förstärka sin globala marknadsposition. Ett företag kan investera utomlands genom att köpa upp sin utländska konkurrent för att expandera sin verksamhet i det aktuella landet och förstärka marknadspositionen, eller investera i en ny fabrik utomlands för att öka produktiviteten.
Den neoklassiska teorin om investeringsbeteende presenterades år 1963 av forskaren Dale Jorgenson i publikationen ”Capital Theory and Investment Behavior”. Jorgensons teori om investeringsbeteende grundar sig på den neoklassiska tillväxtteorin om optimal kapitalackumulering, eftersom han ansåg att den existerande neoklassiska teorin inte var tillräckligt omfattande för att kunna förklara företags investeringsbeteende (Mukherjee, 2020). Den neoklassiska teorin om optimal kapitalackumulering grundar sig på produktionsfaktorernas relativa priser, medan teorin om investeringsbeteendet studerar orsakerna till skiftet i investeringar, som är en grundläggande orsak till konjunkturcykler inom en marknadsekonomi (Mukherjee, 2020). En viktig detalj i den neoklassiska teorin är kapitalstocken, dvs. man strävar efter att förklara hur mycket kapitalstock ett företag vill uppnå. Med företags kapitalstock avses kostsamma resurser som företag genererar inkomst med. Företagens tidsram för investeringar eller investeringstakten bestäms därmed av hur snabbt de kan anpassa kapitalstocken till den önskade nivån (Jorgenson, 1963). Det tar tid för företag att etablera och konstruera nya fabriker, maskiner och lager som krävs för affärsverksamheten, vilket innebär att de inte kan uppnå den önskade nivån på kapitalstocken ögonblickligen. Företag måste därmed noga planera med vilken hastighet och ränta de gör investeringar för att uppnå den önskvärda nivån på kapitalstocken (Mukherjee, 2020).
Den neoklassiska teorin om investeringar argumenterar för att investeringar är beroende av marginalprodukten av kapital och kostnaden för att hyra kapital, vilket kan definieras
9 som ränta. Liksom i den ursprungliga neoklassiska tillväxtteorin leder lagen om avtagande skalavkastning till att marginalprodukten av kapital sjunker ju flera enheter som används för produktionen (Mukherjee, 2020). Eftersom företag strävar efter vinstmaximering, är det lönsamt att öka på kapitalstocken så länge som värdet av marginalprodukten av kapitalet överstiger hyreskostnaderna av kapitalet (Mukherjee, 2020). Därmed minimeras vinsterna när företagen har uppnått en kapitalstock där marginalprodukten för kapitalet är lika med hyreskostnaderna för kapitalet. Hyreskostnaderna för kapitalet utgörs av priset på olika kapitalvaror, räntan, inflationen och skatter som bolagsskatten (Jorgenson &
Siebert, 1968). Därmed kommer inflationen att utgöra en central del i den ekonometriska modellen.
Figur 3 Hur man bestämmer den önskvärda nivån på kapitalstocken.Källa: Mukherjee, S. (2020).
Economics discussion.
Figur 3 presenterar den optimala mängden av kapitalstock för ett företag. Y-axeln står för marginalprodukten av kapital och hyreskostnaden för kapital, medan X-axeln står för kapitalstocken. Det centrala som grafen visar är att så länge marginalprodukten av kapital
10 är högre än hyreskostnaden för kapitalet, kommer företaget att öka sin kapitalstock. När hyreskostnaden för kapitalet är vid den lägre punkten r1, kommer företagets optimala kapitalstock att skifta mot K1. Hyreskostnaden för kapitalet uppskattas med hjälp av räntan på lånet och den rådande inflationen i landet. Kostnaden för kapitalanvändningen beräknas genom att subtrahera räntekostnaderna för lånet med den nominella kapitalvinsten som inflationen kan medföra, med andra ord att pengarna ökar i värde (Jorgenson & Siebert, 1968).
Den neoklassiska teorin om investeringar ger verktyg för att analysera vilken typ av finans- och penningpolitik som kan främja mängden investeringar i samhället. Genom att öka de offentliga utgifterna och skära ner på inkomstskatterna kan man öka efterfrågan i samhället och inkomsterna, vilket har en positiv inverkan på marginaleffektiviteten av kapitalet, som i sin tur ökar investeringarna (Mukherjee, 2020). Dock finns det risk för en så kallad crowding out-effekt, eftersom en ökad efterfrågan kan leda till en högre räntenivå som tränger ut privata investeringar (Investopedia, 2019). Ett sätt att undvika en sådan effekt är att införa skatteavdrag på investeringar, vilket kan tolkas vara en subvention för företag som minskar kapitalkostnaderna.