Sammanfattning

I avhandlingen har jag studerat vilka faktorer som påverkar inflödet av FDI i de nordiska länderna, som inkluderar Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island. Utöver det har jag genomfört en komparativ ekonometrisk analys om EU-medlemsländerna med en identisk design som för Norden, för att kunna jämföra resultaten med varandra. Analysen genomfördes med paneldata för länderna mellan åren 1996 och 2019, samt tillämpade OLS regressioner och fixa effekter för att estimera effekten av makroekonomiska, infrastrukturella och institutionella faktorers inverkan på inflödet av FDI. Det är värt att konstatera att inflödet av FDI kan påverkas av flera olika faktorer och det är svårt att inkludera alla tänkbara indikatorer för att kontrollera effekten. Variablerna som inkluderas i den ekonometriska analysen kan anses vara de viktigaste när man refererar till teorin och den existerande litteraturen om ämnet. Med fixa effekter kan man utesluta bakomliggande faktorer som kan påverka eller snedvrida resultaten. Samtidigt är det möjligt att göra en objektiv bedömning av de oberoende variablernas effekt på utfallsvariabeln.

Enligt resultaten som framförs gällande fixa effekter för Norden har andra stadiets utbildningsnivå och politisk stabilitet den starkaste effekten på inflödet av FDI i de nordiska länderna. Resultatet är linje med studien som genomfördes av Sabir et al. (2019), samt studien som genomförts av Dorozynska och Dorozynski (2015), som bekräftar betydelsen av humankapitalet och utbildningsnivån för inflödet av FDI. Resultaten är även

55 i linje med teorin om institutioner som framfördes av Dunning (2002) och North (1990), där båda forskarna betonar politiska stabilitetens betydelse för att reducera riskerna för investerare som genomför långsiktiga investeringar. De nordiska länderna är välkända för sin höga utbildningsnivå och politiska stabilitet, vilket kan anses vara betydande faktorer för Nordens attraktivitet när det gäller utländska investeringar. När man jämför resultatet med EU-medlemsländerna ser man att utbildningsnivån har en signifikant betydelse för inflödet av FDI, medan den politiska stabiliteten visar ett snedvridet, men dock ett signifikant resultat. Däremot visar korruptionen ett positivt samband med inflödet av FDI, vilket tyder på att institutioner har en betydelse också inom det övriga Europa. Varför visar inte korruptionen en likande effekt för Norden? Orsaken kan vara att de forna sovjetiska länderna i Östeuropa och mindre utvecklade centraleuropeiska länder är inkluderade i samplet för EU. Dessa länder kännetecknas av högre korruption som har en negativ effekt på investerare och inflödet av FDI. De nordiska länderna kännetecknas inte på samma sätt av korruption och anses tillhöra de mest korruptionsfria länderna i världen, vilket kan vara orsaken till att investerare inte ser detta som ett hot för sina investeringar.

Ett intressant faktum är att fixa effekter inte lyckas visa säkra effekter för mobila prenumerationer, som fungerar som en indikator för teknisk utveckling, eller för handeln som är en indikator för handelsfriheten. Teoretiskt sett borde variablerna ha en positiv effekt på inflödet av FDI, men det är möjligt att tidsperspektivet är för kort och samplet för litet för att kunna fånga effekten. En annan orsak kan vara att utvecklingsnivån i Norden redan är på en väldigt hög nivå och inte anses vara den avgörande faktorn för investeringsbeslutet. Ett annat perspektiv på handeln kunde vara att variabeln inte är tillräckligt effektiv för att mäta handelsfriheten och att ett index skulle vara ett bättre estimat. Norden karaktäriseras av knappa resurser och importen har en stor betydelse för området, vilket kan innebära att om importen är hög kommer resultatet att bli snedvridet.

På motsvarande sätt lyckas resultaten för EU-medlemsländerna inte framföra säkra effekter för mobila prenumerationer eller handeln, vilket är överraskande då samplet är signifikant större när jag kontrollerar för EU-medlemsländerna.

56 Effekten av BNP per capita visar ingen signifikans i resultaten för Norden, men när jag kontrollerar dess betydelse för inflödet av FDI bland EU-medlemsländerna, ser man att effekten är negativ med svag signifikans. Effekten är i linje med resultatet som framfördes av Sabir et al. (2019), där forskarna menar att en högre nivå på BNP per capita tyder på högre levnadsstandard och leder till större kostnader för investeringen, vilket kan påverka investerarna negativt. För Norden kan ett liknande resultat inte påvisas med fixa effekter, men faktum är att regionens höga levnadsstandard och stora arbetskraftskostnader kan ha en negativ effekt på inflödet av FDI i området. Det är även möjligt att investerare inte anser att storleken på BNP per capita är en avgörande faktor som skulle påverka investeringsbesluten i Norden. Orsaken kan vara att de nordiska ländernas ekonomier är relativt lika storleksmässigt, vilket tyder på att det krävs mera specifika fördelar för att attrahera investeringar. Den neoklassiska teorin om investeringar hävdar att en högre inflation leder till större kapitalkostnader och påverkar investeringen negativt, men modellen med fixa effekter lyckas inte påvisa sådana resultat i Norden eller bland EU-medlemsländerna. Resultaten av OLS regressionerna för Norden visar dock ett negativt samband mellan inflationen och inflödet av FDI, vilket gör att antagandet inte kan förkastas. Effekten går i rätt riktning i modellen med fixa effekter, men saknar signifikans.

När man jämför och tolkar resultaten för Norden med resultaten från studien genomförd av Sabir et al. (2019), är det värt att beakta på vilket sätt samplen skiljer sig från varandra.

Samplet med de nordiska länderna inkluderar bara fem länder med små ekonomiska, kulturella och infrastrukturella skillnader, medan studien som genomfördes av Sabir et al.

(2019) inkluderar 83 länder med stora ekonomiska och utvecklingsmässiga skillnader.

Eftersom de nordiska länderna är väldigt liknande, kan det antas vara svårt för modellen med fixa effekter att identifiera och fånga skillnader mellan länderna. Skillnaderna i Norden är med andra ord väldigt små, vilket även kan ses i tabell 5, kolumn 3 och 4, som visar resultat om andra stadiets utbildning och politisk stabilitet. Skillnaden mellan resultaten från OLS regressionen och fixa effekter är inte stor, vilket tyder på små landsvisa skillnader, vilket kan ses även i tabell 2, som presenterar deskriptiv statistik om de nordiska länderna. Orsaken kan tänkas vara att alla länder i Norden erbjuder kostnadsfri utbildning för sina medborgare, samtidigt som de karaktäriseras av liknande

57 välfärdssystem och stabila demokratiska förhållanden, vilket koefficienterna i kolumn 4 med fixa effekter indikerar. När resultaten för andra stadiets utbildning i de nordiska ländernas jämförs med EU-medlemsländerna i tabell 6, kolumn 4, som presenterar resultaten för fixa effekter, kan man se att effekten av andra stadiets utbildning är större än i kolumn 3 med OLS regressionen. Dock har effekten lägre signifikans, vilket tyder på att det finns större skillnader mellan länder på EU-nivå än i Norden, vilket oundvikligen påverkar resultatet. När man jämför resultaten med studien som genomförts av Sabir et al.

(2019), är resultaten likartade i det avseendet att små skillnader mellan länder leder till mindre effekter.

Som tidigare konstaterats har utbildningsnivån och den politiska stabiliteten enligt resultaten en klar signifikant effekt på inflödet av FDI i Norden, vilket tyder på att utländska investerare uppskattar den nordiska arbetskraftens kunskapsnivå och den stabila affärsmiljön. Frågan som kan ställas är att hur utländska investerare väljer vilket nordiskt land de ska investera i när de landsvisa skillnaderna är väldigt små på alla nivåer? Trots allt är de nordiska länderna självständiga stater med egen ekonomi. Fokuset måste därmed riktas mot industriella och branschvisa skillnader mellan länderna, vilket högst sannolikt avgör vilket land som kommer att attrahera utländska investeringar framom ett annat.

Detta kan vara en delorsak till att handeln, BNP per capita och mobila prenumerationer som står för teknisk utveckling inte visar stora effekter för inflödet av FDI i Norden.

Utländska investerares blick kunde därmed tänkas riktas från de allmänna skillnaderna mot de industriella skillnaderna mellan länderna. Om efterfrågan på förnybar energi ökar och Danmark har bättre kunskaper och förutsättningar till att producera teknik som behövs för förnybar energiproduktion, kommer utländska investerare antagligen att investera i Danmark, eftersom de institutionella och ekonomiska skillnaderna mellan de nordiska länderna i övrigt är väldigt små. På motsvarande sätt kan Finland tänkas ha bättre förutsättningar att attrahera IT-investeringar, eftersom landet har gott om teknisk ingenjörskunskap som härstammar från Nokiaeran. Med andra ord kan små detaljskillnader mellan industrierna avgöra vilket land som vinner en utländsk investering.

58 En uppenbar utmaning som kan påverka resultaten negativt är att vissa variabler, både i analysen om Norden och om EU, har ett bortfall för vissa enskilda år, vilket leder till att antalet observationer varierar i samplet. Orsaken är att några länder helt enkelt saknar data om variablerna för varje år, vilket kan påverka koefficienterna i en viss utsträckning.

Resultaten från EU-medlemsländerna lider dessutom av svagheter som orsakas av statistikprogrammet Stata. En del årtal utelämnas i modellen med fixa effekter, vilket oundvikligen kan påverka resultatens trovärdighet, men det är svårt att uppskatta hur mycket resultaten påverkas av problemet.

Hur skiljer sig de nordiska länderna från de övriga EU-medlemsländerna och varför kan det vara svårt att jämföra dem med varandra? Det är svårt att ge ett entydigt svar på detta, speciellt när man analyserar inflödet av utländska investeringar. Dock finns det relevanta faktorer som kännetecknar de nordiska länderna, och som skiljer dem från de övriga europeiska länderna. I den internationella och europeiska kontexten har den nordiska positionen ansetts vara annorlunda än den övriga Europas position (Howard-Grøn et al, 2015). På 2000-talet har de nordiska länderna genomfört stora satsningar på utbildning och forskning, vilket har lett till högre tillväxt i arbetskraftsproduktiviteten än i de övriga euroländerna (Liikanen, 2007). De nordiska länderna har dessutom gjort stora investeringar i informations- och kommunikationsteknik, vilket även anses vara en delorsak till högre produktivitetstillväxt i Norden än i euroområdet (Liikanen, 2007). De nordiska företagens konkurrenskraft har förstärkts på 2000-talet genom en konkurrensfrämjande avreglering av produktmarknaden (Liikanen, 2007). Avregleringen kan tänkas ha en positiv effekt på inflödet av FDI, eftersom det underlättar utländska företag att genomföra investeringar i de nordiska länderna och etablera ny affärsverksamhet. Det som främst skiljer de nordiska länderna från de övriga europeiska länderna är den stora offentliga sektorn. Nästan alla de nordiska ländernas offentliga utgifter utgör närmare 50 % av bruttonationalprodukten (Liikanen, 2007), vilket är en relativt hög siffra och ligger ovanför snittet i euroområdet, som var 47,1 % av BNP år 2019 (Trading economics, 2021).

59 Liikanen (2007) påpekar att den stora offentliga sektorn har medfört en hög offentlig sysselsättningsgrad i de nordiska länderna och den offentliga sysselsättningsgraden är betydligt mycket högre än i de flesta länderna i världen. Den stora offentliga sektorn innebär även att de nordiska länderna erbjuder ett omfattande socialskydd för sina medborgare (Liikanen, 2007), vilket leder till frågan huruvida det kan passivera befolkningen och påverka produktiviteten negativt. Om en stor del av befolkningen arbetar inom den offentliga sektorn, innebär det att den privata sektorn blir mindre, vilket drabbar företag och innovationsverksamheten som är drivkrafter för inflödet av utländska investeringar. Företag kan även ha problem med att rekrytera kvalificerad arbetskraft, vilket minskar tillväxtmöjligheterna och konkurrenskraften. Är det med andra ord möjligt att den stora offentliga sektorn delvis tränger ut den privata sektorn i de nordiska länderna, vilket kunde leda till att ländernas konkurrenskraft drabbas? Detta är relativt svårt att ta ställning till, men man kan anta att den höga beskattningsgraden som den stora offentliga sektorn kräver, kan påverka utländska investerares incitament att investera i de nordiska länderna negativt.

De resultat som presenteras i den här avhandlingen kan i huvudsak anses vara i linje med industrialiseringsteorin om FDI och spillover-effekter, som framför att tekniköverföring från ett multinationellt bolag till destinationslandet är positivt relaterad till inlärningsförmågans kostnadseffektivitet (Fan, 2002). Det andra argumentet innebär att ju högre risker affärsverksamheten innehåller, till exempel på grund av politisk instabilitet, desto mindre kommer inflödet av FDI att bli. Resultaten för de nordiska länderna tyder på att den politiska stabiliteten och utbildningsnivån har den starkaste positiva effekten på inflödet av FDI. Det kan tolkas som att inlärningsförmågan är kopplad till högre utbildningsnivå, vilket anses vara en attraktiv faktor för att attrahera utländska investerare.

Kostnaden för att implementera nya produktionsmetoder och teknik skulle med andra ord vara liten i de nordiska länderna. Samma effekter kan ses i resultaten för EU-medlemsländerna, vilket likaså är förenligt med samma teori.

60