Vilka faktorer påverkar inflödet av FDI i de nordiska länderna?
Mathias Sjöblom Pro gradu-avhandling i nationalekonomi Handledare: Edvard Johansson Fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi Åbo Akademi 2021
Innehållsförteckning
1 Introduktion ... 1
1.1 Disposition ... 3
1.2 Inflödet av FDI i Norden ... 3
2 Teori ... 5
2.1 Den neoklassiska tillväxtteorin ... 5
2.1.1 Den neoklassiska teorin om investeringar... 8
2.2 Industrialiseringsteori om FDI och spillover-effekter... 10
2.3 Teorin om institutioner ... 12
2.4 Infrastruktur... 14
2.5 Humankapital ... 16
3 Tidigare forskning om inflödet av FDI ... 19
3.1 Handel, institutioner och infrastrukturell kvalitet ... 21
3.2 Betydelsen av politisk stabilitet ... 23
3.3 Utbildningens betydelse för inflödet av FDI ... 25
3.4 Utmaningar i den tidigare forskningen ... 27
3.5 Kopplingar till Norden ... 28
4 Data ... 30
4.1 Allmänt ... 30
4.2 Deskriptiv statistik ... 31
4.2.1 Deskriptiv statistik om EU-medlemsländerna ... 35
5 Metod ... 37
5.1 Paneldata ... 38
5.2 Valet av modell ... 39
5.2.1 Fixa effekter ... 39
5.2.2 Slumpmässiga effekter ... 40
5.3 Den ekonometriska modellen ... 40
6 Resultat ... 43
6.1 Hausman-test för modellen ... 43
6.2 Resultat för de nordiska länderna ... 44
6.3 Resultat för EU-medlemsländerna ... 49
7 Slutsatser ... 54
7.1 Sammanfattning ... 54
7.2 Förslag till framtida studier ... 60
Källförteckning ... 62
Appendix ... 66
Abstrakt
ÅBO AKADEMI – FAKULTETEN FÖR SAMHÄLLSVETENSKAPER OCH EKONOMI
Ämne: Nationalekonomi Författare: Mathias Sjöblom
Arbetets titel: Vilka faktorer påverkar inflödet av FDI i de nordiska länderna?
Handledare: Edvard Johansson Abstrakt:
Handelsliberalismen och globaliseringen har underlättat internationella företags möjligheter att etablera och expandera sin affärsverksamhet utomlands för att uppnå högre tillväxttakt.
Konkurrensen om utländsk kapital har därmed blivit hårdare och länderna måste ta hänsyn till faktorer som utländska investerare anser vara viktiga för att genomföra investeringar i landet.
Den tidigare forskningen fokuserar för det mesta på utvecklingsländer som skiljer sig från utvecklade länder. Faktorer som påverkar inflödet av FDI i utvecklingsländer är nödvändigtvis inte samma som i utvecklade länder. Nordens konkurrenskraft är i hög grad beroende av utländska investeringar och att kunna identifiera faktorer som påverkar inflödet av FDI kan hjälpa området att bli konkurrenskraftigt gentemot den övriga världen.
Avhandlingens syfte var att undersöka vilka faktorer som påverkar inflödet av FDI i Norden.
Resultaten från den existerande litteraturen granskades för att kontrollera vilka faktorer som påverkar inflödet av FDI i utvecklade länder och ifall de kan kopplas till Norden. Teorierna som tillämpas i avhandlingen beskriver faktorer som kan påverka inflödet av FDI och investerarnas incitament att genomföra investeringar. Det teoretiska ramverket är till för att undersöka ifall förhållandet av FDI kan kopplas till Norden.
Den empiriska analysen genomfördes med paneldata över Norden. Variablerna som behandlades i analysen utgår från den tidigare forskningen. Analysen tillämpar OLS-
regressioner och fixa effekter för att undersöka de utvalda variablernas relation till inflödet av FDI. Ytterligare genomfördes en ekonometrisk analys med samma villkor för 23 EU-
medlemsländer för att jämföra resultaten med Norden. De nordiska länderna utgörs av Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island.
Resultaten som avhandlingen framför tyder på att politisk stabilitet och utbildningsnivån har en tydlig effekt på inflödet av FDI i Norden. Resultaten för EU-medlemsländerna framför att lägre korruption och högre utbildningsnivå har en positiv korrelation med inflödet av FDI. Dessutom visar sig en ökning i BNP per capita ha en negativ effekt på inflödet av FDI bland EU-
medlemsländerna. Resultaten i studien tyder på att fungerande institutioner har en betydelse för inflödet av FDI i de nordiska länderna.
Nyckelord:
FDI, utländska investeringar, ekonomisk tillväxt, institutioner
Datum: 19.04.2021 Sidantal: 66
1
1 Introduktion
Den ekonomiska globaliseringen har betonat utländska investeringars betydelse för enskilda länders ekonomiska tillväxt. För att ett land ska kunna vara attraktivt för utländska investeringar bör man ta hänsyn till faktorer som lockar investerares intresse.
Globaliseringen har även gjort det lättare för företag att genomföra investeringar och expandera sin verksamhet till utlandet för att uppnå tillväxt. Handelsliberalisering kombinerat med avreglering och privatisering har inte bara förbättrat företagens tillgång till marknader för varor och tjänster, utan också ökat konkurrensen mellan marknader, vilket har tvingat företag att söka nya marknader, resurser och tillgångar utomlands (Mallampally & Sauvant, 1999). Detta har i sin tur möjliggjort högre levnadsstandard i länder runtom världen och skapat nya arbetstillfällen som bidrar till ytterligare ekonomisk tillväxt. Utländska investeringar hjälper länder att uppnå sin ekonomiska potential genom att försörja kapital för att finansiera nya industrier och förbättra befintliga industrier, förbättra infrastrukturen och produktiviteten, samt skapa sysselsättningsmöjligheter för befolkningen.
Länder som attraherar utländska investeringar karaktäriseras av fungerande institutioner, marknadsfrihet och politisk stabilitet som reducerar riskerna för långsiktiga investeringar.
De nordiska länderna karaktäriseras av att vara högteknologiskt utvecklade välfärdsstater med fungerande demokrati, marknadsfrihet och politisk stabilitet. Befolkningen har en hög utbildningsnivå som garanterar goda möjligheter för företag att hitta arbetskraft med avancerade kunskaper. Trots allt finns det faktorer som utmanar antagandet om att de nordiska länderna skulle teoretiskt vara harmoniska ställen för att driva affärsverksamhet.
Den nordiska välfärdsmodellen karaktäriseras av stora sociala utgifter och arbetsmarknaderna regleras av sträng lagstiftning och byråkrati, vilket skapar utmaningar för utländska företag i form av höga skatter, kostsam arbetskraft och långsamma processer med myndigheterna.
År 2020 var Norge, Sverige och Danmark rankade bland de tio konkurrenskraftigaste länderna i världen, medan Finland låg på trettonde plats och Island var på plats nummer
2 21 (IMD, 2020). Faktorer som påverkar de högt rankade ländernas resultat är nivån på internationell handel och investeringar, sysselsättningsnivån, samhällets öppenhet, samt åtgärder som bidrar till politisk stabilitet och social jämställdhet (IMD, 2020). År 2018 tillhörde Finland ännu till de tio konkurrenskraftigaste länderna i världen. Sedan dess har landets position sjunkit avsevärt. Finlands ekonomi är storleksmässigt närmast Danmark, vilket är intressant eftersom Danmark var rankad som världens näst konkurrenskraftigaste land år 2020. Att kunna identifiera faktorerna som påverkar inflödet av FDI i Norden kan hjälpa länder som Finland att bli konkurrenskraftigare gentemot andra länder, samt bistå med information till de övriga nordiska länderna för att kunna upprätthålla deras höga konkurrenskraft. FDI är en förkortning av ”Foreign direct investment”, som kan översättas på svenska till utländska direktinvesteringar.
Den existerande litteraturen erbjuder omfattande studier om faktorer som påverkar inflödet av FDI i utvecklingsländer. Problemet som uppstår är att utvecklade länder och utvecklingsländer skiljs åt markant ekonomiskt, politiskt och infrastrukturellt, vilket innebär att det torde finnas skillnader i faktorer som påverkar inflödet av FDI mellan länder på olika utvecklingsnivåer. Faktorer som anses påverka inflödet av FDI i utvecklingsländer är främst makroekonomiska. Den existerande litteraturen har däremot hittat evidens om att institutioner har en större betydelse inom de utvecklade länderna i Europa.
Syftet med avhandlingen är att identifiera faktorerna som påverkar inflödet av FDI i Norden. Med hjälp av en ekonometrisk analys kontrollerar jag för institutioners och makroekonomiska faktorers betydelse för inflödet av utländska investeringar och tar ställning till om evidensen från den existerande litteraturen kan kopplas till Norden.
Resultaten som avhandlingen framför kan hjälpa myndigheterna med att forma affärsfrämjande miljöer och satsa på att förbättra utgångspunkterna så att de lockar utländska investeringar. Om det är möjligt att identifiera de faktorer som påverkar inflödet av FDI i Norden, hjälper det staterna att upprätthålla konkurrenskraften gentemot andra länder och höja den ekonomiska tillväxten. I avhandlingen kommer jag även att jämföra resultaten för Norden med motsvarande resultat för EU-medlemsländerna. Syftet är att
3 kontrollera om resultaten för Norden skiljs åt från de övriga EU-medlemsländerna, samt att kunna föra en bredare diskussion om forskningsresultaten.
1.1 Disposition
Avhandlingen består av sju kapitel. I det första kapitlet presenterar jag en introduktion över ämnet och statistik över hur inflödet av FDI har utvecklats i Norden över tiden.
Kapitel två presenterar teorin som tillämpas i avhandlingen för att skapa en grundläggande uppfattning om faktorer som påverkar inflödet av FDI inom utvecklade länder. I kapitel tre presenterar jag tidigare forskning och studier om ämnet för att skapa en uppfattning om hur studierna är konstruerade och hurdana resultat forskarna har framfört. Kapitel fyra presenterar datamaterialet som använts i den ekonometriska analysen. I kapitel fem presenterar jag forskningsmetoden som används i avhandlingen och i kapitel sex framförs resultaten av den empiriska analysen. I kapitel sju presenterar jag en sammanfattning över resultaten och en diskussion om slutsatserna.
1.2 Inflödet av FDI i Norden
Eftersom syftet med avhandlingen är att identifiera faktorer som påverkar inflödet av FDI i Norden, är det viktigt att presentera och visualisera hur inflödet av FDI har utvecklats i Norden sedan mitten av 1990-talet och under 2010-talet. Figur 1 presenterar hur det totala inflödet av FDI har utvecklats över tiden. Som man ser följer inte inflödet av FDI något specifikt mönster i Norden, utan fluktuerar kraftigt genom åren mellan högt inflöde och lågt inflöde. Det går att särskilja speciellt perioden mellan åren 1996 och 2001, samt perioden mellan åren 2004 och 2009, eftersom inflödet av FDI har varit kraftigast under dessa tidsperioder. Mellan år 2009 och 2019 har inflödet av FDI fluktuerat kring en årlig nivå på ca. 20–40 miljarder dollar och har inte lyckats stiga till sådana nivåer som sågs på 1990-talet och i början av 2000-talet. År 2018 kan man se ett speciellt stort undantag då
4 inflödet av FDI visar ett negativt värde. I princip betyder det att de har skett en del desinvesteringar i Norden, som har resulterat i ett utflöde av FDI snarare än i ett inflöde.
Man kan illustrera fenomenet med ett exempel där ett företag investerar 10 miljoner euro i ett land år 2010. Investeringen visades inte vara lönsam och har sjunkit i värdet, vilket fick företaget att dra bort de resterande 3 miljonerna av den ursprungliga investeringen.
Detta ger ett negativt värde på 3 miljoner euro i inflödet av FDI under det följande året.
Figur 1 Totala inflödet av FDI i de nordiska länderna mellan åren 1996–2019, räknat i miljarder dollar. Källa: The Global Economy (2021).
Inflödet av FDI kan förklaras delvis av världsekonomins utveckling och konjunkturcykler, vilket innebär att man inte kan dra slutsatsen att Norden skulle ha blivit mindre attraktivt för utländska investeringar mellan åren 2009 och 2019. Det här kan bekräftas av situationen efter Finanskrisen år 2008, då vi kan se att inflödet av FDI sjönk markant i Norden till följden av krisen. Trots allt ligger intresset i avhandlingen att analysera hur man kan öka på inflödet av FDI i Norden och höja kurvan i figur 1, eftersom en stark konkurrenskraft underlättar ländernas ekonomiska situation även under lågkonjunktur.
-40 -20 0 20 40 60 80 100 120
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019
Totala inflödet av FDI i Norden mellan åren 1996 och
2019, miljarder dollar
5
2 Teori
I kapitel 2 presenteras teorier om faktorer som anses ha en effekt på inflödet av FDI. Dels behandlas teorier som grundar sig på tidigare forskning inom ämnet, dels presenteras kompletterande teorier om vad som kan antas ha en effekt på FDI. Syftet med teorierna är att förstå vilka faktorer som måste beaktas när man estimerar faktorer som påverkar inflödet av FDI. Teorier som tillämpas i utvecklingsländer är inte nödvändigtvis användbara när man studerar de utvecklade länderna. Genomgången av de olika teorierna visar att inflödet av FDI beror huvudsakligen på marknadens storlek, makroekonomisk stabilitet och institutioner. Förhållandet kan härledas på följande sätt:
FDI = f (Marknadens storlek, Makroekonomisk stabilitet, Institutioner).
Detta förhållande kommer att vara grunden till teorierna som presenteras inom kapitlet, vilka även kompletteras med andra teoretiska antaganden om faktorer som antas påverka inflödet av FDI i de utvecklade länderna (Sabir et al, 2019).
2.1 Den neoklassiska tillväxtteorin
Den ekonomiska tillväxtteorin gjorde sitt genombrott år 1956 då den amerikanska nationalekonomen Robert Solow publicerade artikeln ”A Contribution to the Theory of Economic Growth”, som presenterade modellen för långsiktig ekonomisk tillväxt. Den neoklassiska tillväxtmodellen antyder att utan teknisk tillväxt sker det ingen långsiktig tillväxt i produktionen per capita, medan den kortsiktiga jämvikten i sin tur beror på mängden arbete och kapital i produktionsfunktionen (Sredojević et al, 2016).
Teorin grundar sig huvudsakligen på tre faktorer som krävs för att en ekonomi ska kunna växa, med andra ord arbetskraft, kapital och teknisk innovation. En kapitalökning i ett lands ekonomi samt hur kapitalet utnyttjas är enligt denna teori central för tillväxten i landets ekonomi. Ytterligare bestäms produktionen i ekonomin av förhållandet mellan
6 kapitalet och arbete. Tekniken har en central roll i ökningen av arbetskraftens produktionskapacitet och arbetsproduktiviteten. Om det inte uppstår tekniska innovationer kommer produktiviteten att avstanna, vilket inte möjliggör tillväxt på lång sikt (Sredojević et al, 2016). Produktionsfunktionen för den neoklassiska tillväxtteorin kan härledas som:
Y = F (K, AL).
I funktionen står Y för produktionen i ekonomin eller BNP; F är en beteckning för själva funktionen, medan K står för kapital, A står för teknik och L för arbetskraften, eller mer specifikt mängden arbetare i en ekonomi. Om det sker en ökning i någon insatsvara, syns effekten i landets BNP, vilket leder till en förändring i jämvikten i landets ekonomi (Sredojević et al, 2016). Det är viktigt att notera att ifall de tre faktorerna i produktionsfunktionen inte är lika, kommer avkastningen av både arbetskraften (L) och kapital (K) att minska. Lagen om minskad skalavkastning beskriver att en ökning i produktionsfaktorerna per capita inte kan förklara tillväxten i arbetskraftens produktivitet på lång sikt (Sredojević et al, 2016).
Den minskade avkastningen innebär att en ökning i dessa faktorer har minskat avkastningen exponentiellt, medan tekniken kan bidra till en obegränsad tillväxt och produktion. När marginalprodukten av arbetskraften sjunker tillräckligt lågt, kommer nettoinvesteringarna att sjunka till noll, vilket leder till att bruttoinvesteringarna räcker till enbart för att upprätthålla den befintliga mängden av fysiskt kapital per anställd, dvs.
tillräckligt för att upphäva den effekt värdeminskningen i fysiskt kapital och växande arbetskraft har på minskningen av förhållande mellan kapital och arbetskraft. När den stabila produktionsnivån per anställd uppnås har producenten ingen anledning till att öka kapitelnivåerna per anställd, vilket i sin tur leder till att den ekonomiska tillväxten i ett land avstannar (Sredojević et al, 2016).
7 Figur 2Hur tillväxten i besparingar påverkar ökningen av investeringarna per anställd. Källa:
Sredojević, et al. (2016). Technological Changes in Economic Growth Theory: Neoclassical, Endogenous, and Evolutionary-Institutional Approach, Economic Themes, 54(2), 177-194.
Figur 2 representerar investeringstillväxten. Då tillväxttakten i besparingar ökar, kommer investeringar per anställd person att skifta uppåt från S1Y till S2Y. Förändringen i jämviktsvärdet i förhållandet mellan kapital och arbetskraft från K1 till K2 leder till en ökning av besparingar, vilket resulterar i en ökning av produktiviteten per anställd från Y1 till Y2 (Sredojević et al, 2016). Teorin framför att en högre besparingsgrad leder till ökad produktivitet per arbetskraft. Dock är det värt att nämna att ökningen av besparingar och tillväxttakten i produktiviteten avtar på sikt då ekonomin når en ny jämvikt.
8
2.1.1 Den neoklassiska teorin om investeringar
När man behandlar begreppet investering och närmare bestämt analyserar utländska investeringar (FDI) är det viktigt att förstå hur investeringar fungerar och vad som får företag att investera. Företag expanderar sin verksamhet utomlands genom direktinvesteringar och uppköp av företag för att nå högre tillväxt och förstärka sin globala marknadsposition. Ett företag kan investera utomlands genom att köpa upp sin utländska konkurrent för att expandera sin verksamhet i det aktuella landet och förstärka marknadspositionen, eller investera i en ny fabrik utomlands för att öka produktiviteten.
Den neoklassiska teorin om investeringsbeteende presenterades år 1963 av forskaren Dale Jorgenson i publikationen ”Capital Theory and Investment Behavior”. Jorgensons teori om investeringsbeteende grundar sig på den neoklassiska tillväxtteorin om optimal kapitalackumulering, eftersom han ansåg att den existerande neoklassiska teorin inte var tillräckligt omfattande för att kunna förklara företags investeringsbeteende (Mukherjee, 2020). Den neoklassiska teorin om optimal kapitalackumulering grundar sig på produktionsfaktorernas relativa priser, medan teorin om investeringsbeteendet studerar orsakerna till skiftet i investeringar, som är en grundläggande orsak till konjunkturcykler inom en marknadsekonomi (Mukherjee, 2020). En viktig detalj i den neoklassiska teorin är kapitalstocken, dvs. man strävar efter att förklara hur mycket kapitalstock ett företag vill uppnå. Med företags kapitalstock avses kostsamma resurser som företag genererar inkomst med. Företagens tidsram för investeringar eller investeringstakten bestäms därmed av hur snabbt de kan anpassa kapitalstocken till den önskade nivån (Jorgenson, 1963). Det tar tid för företag att etablera och konstruera nya fabriker, maskiner och lager som krävs för affärsverksamheten, vilket innebär att de inte kan uppnå den önskade nivån på kapitalstocken ögonblickligen. Företag måste därmed noga planera med vilken hastighet och ränta de gör investeringar för att uppnå den önskvärda nivån på kapitalstocken (Mukherjee, 2020).
Den neoklassiska teorin om investeringar argumenterar för att investeringar är beroende av marginalprodukten av kapital och kostnaden för att hyra kapital, vilket kan definieras
9 som ränta. Liksom i den ursprungliga neoklassiska tillväxtteorin leder lagen om avtagande skalavkastning till att marginalprodukten av kapital sjunker ju flera enheter som används för produktionen (Mukherjee, 2020). Eftersom företag strävar efter vinstmaximering, är det lönsamt att öka på kapitalstocken så länge som värdet av marginalprodukten av kapitalet överstiger hyreskostnaderna av kapitalet (Mukherjee, 2020). Därmed minimeras vinsterna när företagen har uppnått en kapitalstock där marginalprodukten för kapitalet är lika med hyreskostnaderna för kapitalet. Hyreskostnaderna för kapitalet utgörs av priset på olika kapitalvaror, räntan, inflationen och skatter som bolagsskatten (Jorgenson &
Siebert, 1968). Därmed kommer inflationen att utgöra en central del i den ekonometriska modellen.
Figur 3 Hur man bestämmer den önskvärda nivån på kapitalstocken.Källa: Mukherjee, S. (2020).
Economics discussion.
Figur 3 presenterar den optimala mängden av kapitalstock för ett företag. Y-axeln står för marginalprodukten av kapital och hyreskostnaden för kapital, medan X-axeln står för kapitalstocken. Det centrala som grafen visar är att så länge marginalprodukten av kapital
10 är högre än hyreskostnaden för kapitalet, kommer företaget att öka sin kapitalstock. När hyreskostnaden för kapitalet är vid den lägre punkten r1, kommer företagets optimala kapitalstock att skifta mot K1. Hyreskostnaden för kapitalet uppskattas med hjälp av räntan på lånet och den rådande inflationen i landet. Kostnaden för kapitalanvändningen beräknas genom att subtrahera räntekostnaderna för lånet med den nominella kapitalvinsten som inflationen kan medföra, med andra ord att pengarna ökar i värde (Jorgenson & Siebert, 1968).
Den neoklassiska teorin om investeringar ger verktyg för att analysera vilken typ av finans- och penningpolitik som kan främja mängden investeringar i samhället. Genom att öka de offentliga utgifterna och skära ner på inkomstskatterna kan man öka efterfrågan i samhället och inkomsterna, vilket har en positiv inverkan på marginaleffektiviteten av kapitalet, som i sin tur ökar investeringarna (Mukherjee, 2020). Dock finns det risk för en så kallad crowding out-effekt, eftersom en ökad efterfrågan kan leda till en högre räntenivå som tränger ut privata investeringar (Investopedia, 2019). Ett sätt att undvika en sådan effekt är att införa skatteavdrag på investeringar, vilket kan tolkas vara en subvention för företag som minskar kapitalkostnaderna.
2.2 Industrialiseringsteori om FDI och spillover-effekter
Industrialiseringsteorin om FDI härstammar från den neoklassiska finansteorin som inte ansågs ge ett tillräckligt uttömmande svar på förhållandet mellan ett lands utveckling och inflödet av utländskt kapital. Teorin utvecklades av Hymers år 1976 och enligt hans uppfattning är FDI mera än bara en process där tillgångar och kapital byter ägare internationellt (Fan, 2002). FDI anses inte bara representera en överföring av kapital, utan ses mera som ett paket där kapital, förvaltningsteknik och ny teknik kombineras, samt överförs till den nya ägaren eller destinationslandet (Fan, 2002). Sedan teorin presenterades har den ytterligare utvecklats till att förklara utmaningar som multinationella bolag möter i destinationslandet eller när de expanderar sin verksamhet.
Multinationella företag möter kulturella och geografiska utmaningar när de genomför
11 investeringar i utlandet i stället för att stanna i hemlandet (Fan, 2002). För att ett företag ska kunna genomföra utländska direktinvesteringar i ett främmande land måste det ha särskilda fördelar i jämförelse med företagets inhemska konkurrenter.
Enligt Fan (2002) tillhör teknisk överlägsenhet eller innehav av vissa immateriella tillgångar med hög avkastning till dessa fördelar, som till exempel varumärket och goda förvaltningskunskaper. Utöver det framför forskaren att FDI är en gränsöverskridande överföring av en mängd olika resurser, inklusive process- och produktionsteknik, ledarskap, marknadsföring, samt kunskap om distribution och humankapital (Fan, 2002).
Det råder ingen tvekan om att FDI har en stor påverkan på utvecklingsländer, samt områden där den tekniska klyftan mellan bolaget som gör investeringen och landet är som störst. Trots allt kan man inte förneka att FDI har en positiv inverkan också på utvecklade länder. Spillover-effekten av FDI kommer dock att vara störst i utvecklingsländer. Teorin hävdar att den tekniska utvecklingen har en konstant hastighet inom utvecklade länder, medan hastigheten i utvecklingsländer är beroende av två faktorer. Ju större den tekniska skillnaden är mellan bolagets hemland och destinationslandet, desto snabbare kommer destinationslandet i kapp med tekniken (Fan, 2002). Den andra faktorn är att tekniska innovationer sprids snabbast då det finns personlig kontakt mellan dem som har teknologisk kunskap och de som ska tillämpa kunskapen (Fan, 2002).
Teorin framför även att det finns en relation mellan kostnaden för att överföra teknologi och multinationella bolags vilja att göra det. Ifall kostnaden för att överföra och ta i bruk den nya tekniken är stor, sjunker bolagets vilja att investera. Teorin framför två särskilda argument som kan kopplas till utvecklade länder och Norden, och som kan vara en fördel för att attrahera FDI. Det första argumentet går ut på att tekniköverföring från ett multinationellt bolag till destinationslandet är positivt i förhållande till inlärningsförmågans kostnadseffektivitet (Fan, 2002). Det andra argumentet framför att ju högre risker affärsverksamheten medför, till exempel politisk instabilitet och låg ekonomisk tillväxt i destinationslandet, desto mer motvilliga kommer multinationella bolag att vara att genomföra en investering (Fan, 2002). Argumenten som framförs om den politiska stabiliteten och betydelsen av inlärningsförmågan för att attrahera FDI kan
12 kopplas till utvecklade länder. Det finns existerande litteratur om faktorer som påverkar inflödet av FDI i utvecklade länder, där forskarna har inkluderat politisk stabilitet och utbildningsnivån i den ekonometriska analysen. Teorin bekräftar betydelsen av att kontrollera för dessa variabler även i denna avhandling.
2.3 Teorin om institutioner
Den neoklassiska teorin har länge varit den dominerande teorin för att analysera marknader och ekonomier inom de utvecklade länderna. Det har varit utmanande för ekonomer att komma överens om institutionernas betydelse för att identifiera nyttan av internationell handel, men det råder en överenskommelse om att institutioner är av stor betydelse när transaktionskostnaderna är höga (North, 1990). Institutioner kan därmed anses ha en beteendeekonomisk aspekt såväl som en human aspekt, eftersom institutionerna utgörs av samarbete mellan myndigheter och länder. Man kunde tolka det som att ingen gillar transaktionskostnader och det bidrar till att alla aktörer har nytta av att reducera på dem. Med hjälp av institutioner kan man förebygga asymmetrisk information mellan aktörerna och bestraffa dem som utnyttjar informationen på andras bekostnad (North, 1990). Ett sätt är att utesluta enskilda länder från avtal som minskar på transaktionskostnaderna, vilket markant höjer landets handelsavgifter.
Enligt North (1990) formas kostnaden för en transaktion av det sammansatta och komplexa ramverket av institutioner, som utgör en ekonomi eller, i ännu större skala, ett samhälle. Institutionsstrukturen formar i slutändan kostnaden för transaktioner på individuell nivå och när ekonomer talar om effektiva marknader, har de helt enkelt tagit för givet att de består av en detaljerad ram av olika begränsningar och institutioner (North, 1990). När man jämför kostnaderna för en transaktion mellan utvecklingsländer och utvecklade länder är kostnaderna signifikant större i utvecklingsländer. I vissa fall kan kostnaderna för en transaktion vara så stora att de helt enkelt förhindrar möjligheten att genomföra affärer (North, 1990). Enligt North (1990) saknar utvecklingsländer den
13 formella strukturen av institutioner som är grunden för effektiva marknader. Bristen på formella skyddsåtgärder för äganderättigheter begränsar affärsverksamheten och beskrivs vara en av de största orsakerna till att inflödet av FDI tenderar att vara lägre i utvecklingsländer. Forskaren hävdar att företag uppstår för att dra nytta av lönsamma möjligheter, som kommer att definieras av den befintliga uppsättningen av begränsningar.
Med osäkra äganderättigheter, svagt tillämpade lagar, hinder för inträde på marknaden och monopolistiska begränsningar, kommer de vinstmaximerande företagen att ha en kortare tidshorisont och lite fast kapital, samt tenderar att vara småskaliga (North, 1990).
När man utvärderar institutioners betydelse måste man komma ihåg att institutionella begränsningarna bestämmer spelreglerna för hur organisationer arbetar och därmed gör det möjligt att förstå samspelet mellan reglerna och aktörernas beteende (North, 1990).
Om organisationer ägnar sig åt produktiv aktivitet, har de institutionella begränsningarna skapat den centrala strukturen för sådan verksamhet. Utvecklingsländerna är betydligt mycket fattigare, eftersom de institutionella begränsningarna inte uppmuntrar till produktiv verksamhet (North, 1990). Forskaren hävdar i sin teori att inom nationalekonomin finns det ett antagande om att aktörerna på korrekt sätt kan identifiera orsaken till sina problem, känna till kostnaderna och fördelarna mellan de alternativa valen och veta hur de ska agera på dem. North (1990) hävdar att rationella val och effektiva marknadshypoteser har gjort oss blinda för konsekvenserna av fullständig information och komplexiteten i miljöer, samt för subjektiva uppfattningar om den yttre världen som individer har. Påståendet kan tolkas som att man måste ta hänsyn till individers beteende och betona den beteendeekonomiska aspekten i affärsverksamheten för att förstå hur institutioner påverkar ekonomin. Alla fenomen kan inte enbart förklaras med rationalitet eller existerande marknadshypoteser om hur ekonomin fungerar. Institutioner har en viktig betydelse för att avgöra hur idéer och ideologier påverkar ett samhälle (North, 1990).
Politiken och ekonomin är obestridligen sammanlänkade när man utvärderar ländernas ekonomiska prestation och därför måste det utvecklas en politisk ekonomidisciplin (North, 1990). En uppsättning institutionella begränsningar definierar utbytesförhållandet
14 mellan två aktörer och bestämmer därför hur ett ekonomiskt system fungerar. Enligt North (1990) specificerar och verkställer institutioner inte enbart rättigheter och äganderättigheter som formar den grundläggande strukturen för en ekonomi. Han menar att inom den utvecklade världen är andelen av bruttonationalprodukten som går genom regeringen och reglerna som införts av regeringen den viktigaste nyckeln till ekonomisk prestation. Institutionerna kan därmed anses representerar de formella och informella spelreglerna, där olika spelare och ekonomiska aktörer samverkar och utför åtgärder för att maximera sin vinst och avkastning, vilket leder till bättre utgångspunkter för att attrahera och utnyttja utländska investeringar (Sabir et al, 2019).
2.4 Infrastruktur
Infrastrukturen hänger delvis ihop med ländernas geografiska position, eftersom en god infrastruktur kan antas minska avstånden mellan länderna och bidra till positiv utveckling av globaliseringen. Om ett land har goda förbindelser till omvärlden med hamnar, flygfält och järnvägsförbindelser, minskar det signifikant på transporttider och förbättrar tillgången till landets marknader. De ekonomiska teorierna om infrastruktur poängterar att en välutvecklad infrastruktur med trafiknätverk, järnvägar, hamnar, telekommunikation och elnät är en förutsättning för hållbar ekonomisk utveckling (Hill et al, 2012). Även den existerande litteraturen om handel och infrastruktur påpekar att transportkostnader hör till faktorer som har den största negativa påverkan på internationell handel (Henderson et al, 2001). En god infrastruktur sänker inte enbart transportkostnaderna och för länderna närmare varandra, utan signalerar även om landets möjligheter att upprätthålla och bilda marknader, utföra affärstransaktioner, samt producera varor och distribuera dem (Hill et al, 2012).
Speciellt i utvecklingsländer har det bevisats att satsningar på landets infrastruktur kan medföra stora positiva effekter för den ekonomiska tillväxten. Detta hänger ihop med konvergenshypotesen om att mindre utvecklade länder har högre tillväxttakt än de
15 utvecklade, eftersom små satsningar på infrastrukturen kan leda till en hög procentuell tillväxt. I de utvecklade länderna går det inte att se lika stora procentuella effekter av satsningar på infrastrukturen. Den existerande forskningen har även empiriskt påvisat att satsningar på infrastrukturen har en positiv inverkan på FDI. I Pakistan ledde en procents satsning på infrastrukturen till 1,03 % ökning i FDI på kort sikt, medan samma satsning på lång sikt ökade inflödet av FDI med 1,31 % (Rehman et al, 2011). Den tidigare forskningen om infrastrukturen visar även en positiv relation med FDI i andra regioner och länder som Kina, Afrika och Turkiet, där transport- och hamnförbindelser hade en positiv relation med inflödet av FDI i landet (Hill et al, 2012).
Infrastruktur innebär inte enbart transportförbindelser, utan utgörs även av teknologiska faktorer som telekommunikation och internet. Tidigare teorier och forskning har visat att telekommunikationen signifikant underlättar utvecklandet av landet.
Informationsspridningen underlättas, vilket stöder företags möjligheter att göra förnuftiga affärsbeslut, samt förbättrar förutsättningarna till att göra affärer via tele- och internetförbindelser, vilket sänker transaktionskostnaderna (Hill et al, 2012). Inte heller från ett vardagligt perspektiv är det möjligt att underskatta IT-infrastrukturens betydelse för ett fungerande samhälle, där en stor del av den sociala interaktionen och även affärsverksamheten har helt eller delvis flyttat till nätet.
Utvecklade nätverksinfrastruktur bidrar även till ett öppnare samhälle och fungerande demokrati genom fritt och snabbt informationsflöde. Coronapandemin som har drabbat världen under det senaste året har likaså visat nätverksinfrastrukturens betydelse för samhället då arbetet huvudsakligen sker på distans från hemmet och företag har tvingats anpassa och utveckla sin online-verksamhet för att överleva. Studien som genomförts av Toader et al. (2018) om IT-infrastrukturens påverkan på ekonomisk tillväxt i EU-länder visar ett positivt samband med utvecklingen av bredband och mobilabonnemang. Den ekonometriska studien som innehåller paneldata om EU-länder under en 18 års tidsperiod visar att en procents ökning i IT-infrastrukturen resulterade till en ökning i BNP per capita med ca. 0,0767 till 0,396 procent.
16 Gholami et al. (2003) undersöker i sin studie sambandet mellan investeringar i informations- och kommunikationsteknik och FDI. Resultaten påpekar att i utvecklade länder lockar den redan existerande informations- och kommunikationstekniken mera FDI. Att öka på investeringarna i den tekniska infrastrukturen leder till ett större inflöde av utländska investeringar, vilket tyder på att informations- och kommunikationsinfrastrukturen bidrar indirekt till högre produktivitet och ekonomisk tillväxt genom att locka mera investeringar (Gholami et al, 2003).
De nordiska länderna är välkända för att vara högteknologiska länder med utvecklad infrastruktur, fungerande demokrati och fria marknader. Antagandet är att dessa faktorer har en positiv inverkan på inflödet av FDI och ländernas attraktivitet för omvärlden. De tidigare studierna om infrastrukturens betydelse för den ekonomiska tillväxten och inflödet av FDI har påvisat positiva samband både i utvecklingsländer och på EU-nivå med utvecklade länder. När man tar hänsyn till dessa faktorer kunde det tänkas att de nordiska länderna har en viss fördel i att attrahera investeringar från utlandet. Trots det finns det även faktorer som kan minska infrastrukturens betydelse för FDI. De högteknologiska samhällena innebär att man producerar primärt avancerad teknologi i länderna, vilket innebär att produktionen av vardagliga varor har förflyttats utomlands, där de är billigare att producera. Produktionsindustrin i de nordiska länderna är därmed begränsad till några få industrier, där länderna tävlar sinsemellan om utländska företagssatsningar.
2.5 Humankapital
Den klassiska humankapitalteorin beskriver högre utbildning som ett offentligt och privat investeringsbeslut för landets regering och befolkning (Maringe, 2015). Argumentet för den offentliga sidan är att en investering i utbildning leder till ekonomisk tillväxt genom ökad produktivitet, stabilare sociala förhållanden och hälsosammare livsstil (Maringe, 2015). Det andra argumentet för den privat sidan lyder att ett investeringsbeslut i högre utbildning leder till högre framtida intäkter, tillgång till bättre betalande jobb, minskad tid
17 på arbetslöshetsmarknaden och snabbare övergång till förbättrade karriärmöjligheter (Maringe, 2015).
Arbetskraftens egenskaper har en central betydelse för landets ekonomiska tillväxt och utveckling. Högutbildad arbetskraft ökar landets produktivitet och har en positiv effekt på innovationer, vilket utgör goda förutsättningar till ekonomisk tillväxt. Länder med högutbildad arbetskraft lockar även investeringar från omvärlden, eftersom de har förutsättningar att producera varor med hög kvalitet. En hög nivå av humankapital garanterar även att landet är konkurrenskraftigt gentemot andra länder. Pelinescu (2015) framför signifikanta resultat om sambandet mellan BNP per capita och innovationer som mäts i antalet patent, samt om sambandet mellan BNP per capita och andra stadiets utbildning. Forskaren poängterar att resultaten är i linje med den ekonomiska teorin om humankapitalets positiva inverkan på ekonomisk tillväxt. En viktig orsak till att satsa på arbetskraftens utbildning är att produktion som sker utomlands kan anses ha en negativ inverkan på landets sysselsättning. Om inhemska bolag anser att arbetskraften inte är tillräckligt produktiva eller avancerade, finns det en stor risk att produktionen förflyttas utomlands, vilket är ett exempel på FDI:s negativa effekt på hemlandet (Accolley, 2003).
Studier på EU-nivå förespråkar även humankapitalets roll för att attrahera utländska investeringar. Forskarna Dorozynska och Dorozynski (2015) studerade humankapitalets och FDI:s samband i centrala- och östra Europa, samt betonar betydelsen av att investera i utbildningen och humankapitalet, eftersom det skapar en god miljö för investeringar. Att uppnå en specifik utbildningsnivå i landet är en förutsättning för att landet ska kunna locka och upprätthålla utländska investeringar, samt säkerställa närvaron av utländska investerare (Dorozynska & Dorozynski, 2015). Enligt forskarna har närvaron av utländska investerare bidragit till en förbättrad kvalitet på arbetskraften i regionen.
Mamatzakis et al. (2019) undersökte i sin studie sambandet mellan forskning och utveckling, humankapitalet, FDI och totala faktorproduktiviteten i OECD-länderna.
Forskarna grupperade länderna i de europeiska och icke-europeiska OECD-länderna och analyserade paneldata mellan åren 2000 och 2015. Den empiriska analysen visar att på lång sikt har forskning och utveckling, samt humankapitalet en positiv inverkan på totala
18 faktorproduktiviteten, medan inflödet av FDI visar enbart ett positivt samband med totala faktorproduktiviteten i icke-europeiska OECD-länder (Mamatzakis et al, 2019).
Forskarna rekommenderar därmed satsningar i system som främjar utvecklingen av vetenskap, forskning och innovation. Samtidigt rekommenderas större offentliga och privata investeringar i högre utbildning och införandet av policyn som främjar kvaliteten, produktiviteten och effektiviteten inom offentliga och privata system (Mamatzakis et al, 2019).
Teorin och studier om utbildningens roll för ekonomisk tillväxt visar att de nordiska länderna har goda förutsättningar för att attrahera utländska investeringar när det gäller högutbildad arbetskraft. Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island erbjuder gratis yrkes- och universitetsutbildning till sina medborgare som finansieras med skattemedel, vilket är en stor orsak till att länderna har vuxit till högteknologiska stater med hög levnadsstandard. Den höga levnadsstandarden och kostnaderna för arbetskraften kan dock vara en faktor som minskar på inflödet av FDI, eftersom den nordiska lönenivån tillhör de högsta i världen. Detta kan anses vara en delorsak till att en stor del av produktionen som tidigare fanns i Norden har förflyttats till utvecklingsländer med lägre produktionskostnader. Trots det innebär den höga utbildningsnivån att länderna inte tävlar inom samma produktionsindustrier med utvecklingsländerna, utan fokuserar primärt på högteknologiska varor.
19
3 Tidigare forskning om inflödet av FDI
I kapitlet behandlar jag de tidigare studierna som genomförts om faktorer som påverkar inflödet av FDI i utvecklade länder. De mest centrala studierna som behandlas presenteras i tabell 1 om tidigare studier om FDI. Utöver de studier som behandlas i tabellen inkluderas även ett fåtal andra studier som är av mindre betydelse men stöder resultaten som framförs i studierna i tabell 1. Genomgången kommer dessutom att behandla problem och brister som framkommit i den existerande litteraturen.
Det har genomförts ett stort antal studier som behandlar faktorer som påverkar inflödet av FDI. Problemet är att majoriteten av dessa studier behandlar huvudsakligen utvecklingsländer, medan antalet studier om utvecklade länder är signifikant mindre.
Litteraturen beskriver att makroekonomiska faktorer har den största effekten på inflödet av FDI i utvecklingsländer, medan politisk stabilitet, frihet och fungerande institutioner anses vara de mest betydande faktorerna i utvecklade länder. Den existerande litteraturen om utvecklingsländer kommer därmed inte att tillämpas i denna avhandling, eftersom det finns stora strukturella, politiska och ekonomiska skillnader mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.
20 Tabell 1 Tidigare studier om FDI
Författare Studie Resultat
Sabir et al. (2019) Institutions and FDI:
evidence from developed and developing countries
Alla indikatorer för institutionell kvalitet påverkar utländska
direktinvesteringar positivt och signifikant i utvecklade länder Saini & Singhania (2018) Determinants
of FDI in developed and developing countries: a quantitative analysis using GMM
Inom utvecklade länder påverkas FDI mest av politiska faktorer, samt tillväxten BNP,
handelsfrihet och allmän frihet Dorozynska & Dorozynski (2015) Human capital
and FDI in Central and Eastern Europe
Ett västeuropeiskt land är ett
attraktivt ställe för utländska
investerare med tanke på den högutbildade befolkningen och arbetskraften Brada et al. (2006) The effects of
transition and political instability on foreign direct investment inflows
Politisk stabilitet har en positiv effekt på inflödet av FDI inom utvecklade länder
Dunning (2002) Determinants
of Foreign Direct Investment:
Globalization Induced Changes and the Role of FDI Policies
Inom avancerade industriländer, är regeringens politik tillsammans med transparent styrning och stödjande infrastruktur viktigt för inflödet av FDI
21
3.1 Handel, institutioner och infrastrukturell kvalitet
Handelsfriheten och kvaliteten på institutioner har betonats mycket inom den existerande litteraturen. Forskningen beskriver att investerare undviker risker genom att investera i utvecklade länder, eftersom investeringarna som görs är oftast långsiktiga och kräver stabila förhållanden. Sabir et al. (2019) genomförde en komparativ analys om faktorer som påverkar inflödet av FDI i utvecklade och utvecklingsländer, där forskarna använde sig av paneldata mellan åren 1996–2016. Studien inkluderar 83 länder som grupperas i låg-, medel och höginkomstländer, där forskarna använder fixa effekter och en GMM- analys för att genomföra den ekonometrisk analysen som kontrollerar för institutioner, makroekonomisk stabilitet och marknadens storlek.
Resultaten som forskarna framför betonar handelsfrihetens, infrastrukturens och institutioners betydelse i utvecklade länder för att attrahera utländska investeringar.
Handelsfrihet visar positiva och signifikanta resultat, som tyder på att öppnare länder har incitament att locka till sig FDI (Sabir et al, 2019). Forskarna framför intressanta resultat om BNP per capitas inverkan på FDI, som beskriver ett negativt och signifikant samband.
Resultatet tyder på att länder med högre BNP per capita inte har fördelar av att attrahera utländska investeringar. En anledning kan vara att utländska investerare inte anser BNP per capita vara en tillräckligt bra indikator för utvecklingsnivån när de beslutar om att investera kapital i utvecklade länder (Sabir et al, 2019). Den andra anledningen som forskarna framför kan vara att när levnadsstandarden ökar, ökar även kostnaderna för att göra affärer.
Studien kontrollerar för infrastrukturen genom att använda sig av antalet mobila prenumerationer per 100 personer. Resultatet ger ett positivt och signifikant samband med inflödet av FDI, vilket tyder på att snabb spridning av information kan locka till sig mer investeringar (Sabir et al, 2019). Khadaroo och Seetanah (2010) beskriver i sin studie att svag infrastruktur i form av långsam informationsspridning ökar transaktionskostnaderna och hindrar tillgången till både lokala och globala marknader, vilket slutligen hindrar utländska investeringar.
22 Sabir et al. (2019) kontrollerar i sin studie för institutionell kvalitet genom att inkludera flera indikatorer i en och samma variabel, vilket underlättar för forskarna att få en helhetsbild av institutioners påverkan. Samtidigt undviker man risken för multikollinearitet i den ekonometriska modellen. Variabeln kontrollerar till exempel för korruption, laglydighet, reglering och regeringens effektivitet m.fl. för att ge en tillräckligt stor vikt för institutioner. Resultaten visar ett starkt och signifikant samband mellan dessa indikatorers inverkan på inflödet av FDI, vilket bekräftar antagandet om att investerare söker riskfria affärsmiljöer med låg korruption och fungerande institutioner.
Saini och Singhania (2018) studerar likaså faktorer som påverkar inflödet av FDI i utvecklade och utvecklingsländer. Studien tillämpar paneldata mellan tidsperioden 2004 och 2013, samt inkluderar 20 länder som grupperas i de ovannämnda kategorierna.
Resultaten som framförs av forskarna beskriver att FDI påverkas främst av politiska faktorer, samt tillväxten i BNP och handelsfriheten i utvecklade länder. Studien kontrollerar för institutioner genom att inkludera indikatorer för korruption, handelsbarriärer, rättsstatsprincipen och förmågan att verkställa avtal, vilket även fungerar som en indikator för ländernas effektivitet. Forskarna diskuterar resultaten för utvecklade länder genom att betona effektivitetens betydelse för att attrahera FDI. Handelsfriheten beskrivs ha en större betydelse i utvecklingsländer, men det går inte att exkludera dess betydelse i utvecklade länder, eftersom resultaten är betydligt signifikanta för frihet, vilket dessutom innefattar handelsfriheten (Saini & Singhania, 2018). De viktigaste verktygen för att attrahera utländsk kapital anses vara att främja inhemsk produktion, erbjuda ekonomiskt stöd, främja kompetensbaserad utbildning och att satsa på utvecklingen av infrastrukturen (Saini & Singhania, 2018). Infrastrukturens och kommunikationens betydelse för att attrahera utländska investeringar betonas även av Banga (2003), som kontrollerade för betydelsen av politiska faktorer och avtal för inflödet av FDI.
23
3.2 Betydelsen av politisk stabilitet
Politisk stabilitet betonas i de flesta studierna om faktorer som påverkar inflödet av FDI inom utvecklade länder. En stabil situation i samhället anses utgöra goda utgångspunkter till att attrahera utländska investeringar, eftersom det minimerar riskerna som investeringen kan lida av och möjliggör långsiktig avkastning för investerare. Brada et al.
(2006) utvärderar effekten av politisk instabilitet på inflödet av FDI inom europeiska ekonomier och Baltikum. Studien framför resultat som betonar att stabilitet och framgångsrik genomförande av reformer gynnar inflödet av FDI. Det visar sig även att Balkan och Baltikum är speciellt känsliga för politisk instabilitet jämfört med västeuropeiska ekonomier, vilket reducerade inflödet av FDI markant inom dessa områden (Brada et al, 2006).
Den ekonometriska modelleringen av studien sker på ett liknande sätt som de flesta som utvärderar faktorer som påverkar inflödet av FDI. Forskarna inkluderar BNP per capita, institutioner och ekonomisk effektivitet för att identifiera stabilitetens betydelse för FDI.
Brada et al. (2006) framför att inflödet av FDI är signifikant lägre inom de östeuropeiska länderna än till exempel i de centraleuropeiska länderna. Orsaker som framförs är det geografiska läget och historiska faktorer som innebär att utvecklingsnivån är betydligt lägre i Östeuropa. Flera östeuropeiska länder blev självständiga på 1990-talet, vilket betyder att utvecklingsnivån inte är på samma nivå som i övriga Europa, samtidigt som det finns större politiska hot som till exempel risk för krig i området (Brada et al, 2006).
Beslutet om att genomföra en investering kräver en bedömning om destinationslandets politiska framtid. Riskerna som betonas är möjligheterna för politisk instabilitet i destinationslandet eller grannländerna, vilket minskar lönsamheten för investeringen då försäljningen, exporten och produktionen rubbas (Brada et al, 2006). Den andra möjliga risken som forskarna framför är värdet på destinationslandets valuta, som kan påverkas negativt av politiska konflikter, vilket kunde minska på värdet av finansiella tillgångar.
Betydelsen av politisk stabilitet granskades även av de tidigare behandlade studierna (Sabir et al, 2019; Saini & Singhania, 2018) som bekräftade positiva och signifikanta
24 samband mellan den ifrågavarande variabeln och inflödet av FDI i utvecklade länder. I politiskt instabila ekonomier är utländska investerare tveksamma till att investera på grund av rädslan för oväntade politiska förändringar, vilket kan leda till stora skador för investerare (Sabir et al, 2019). De utvecklade samhällen i Norden karaktäriseras av fungerande institutioner och politiskt stabila förhållanden, som enligt den existerande litteraturen kan gynna ländernas möjligheter till att attrahera FDI. Framför allt är det möjligt att anta att det finns ett positivt samband mellan variablerna i Norden. Enligt Dunning (2002), har globaliseringen lett till förändringar i faktorer som påverkar determinanterna för inflödet av FDI. Forskaren menar att den snabbt växande transnationaliseringen som skett under de senaste decennierna har ökat andelen utländska direktinvesteringar med tiotals procent och förändrat på kraven för att attrahera FDI.
Globaliseringen har ökat mobiliteten bland investerare, vilket innebär att de landspecifika konkurrensfördelarna har blivit viktigare för att attrahera FDI (Dunning, 2002). Forskaren menar att ländernas regeringar måste identifiera globaliseringens effekter på landspecifika konkurrensfördelar, eftersom konkurrensen om utländska investeringar har blivit hårdare och klassiska ekonomiska faktorer inte nödvändigtvis räcker till för att attrahera kapital.
Till exempel går det att föreställa sig konkurrensen om FDI mellan Kina och USA. Till Kinas fördelar hör billig arbetskraft och låga produktionskostnader, vilket anses vara en stor fördel när det gäller att attrahera ett utländskt bolag att bygga en fabrik i landet. I dagens läge kan den etiska och ansvarsfulla etiketten vara viktig för investerarna och konsumenterna, vilket innebär att investerarna inte godkänner Kinas svaga arbetsförhållanden, samt bristen på demokrati och yttrandefrihet, vilket leder till att USA som är mer ansvarsfullare vinner avtalet om den nya fabriken. Till avancerade industriländers fördelar hör enligt Dunning (2002) faktorer som kunskapsintensiv kompetens, stödande och transparenta marknader, god kommunikationsinfrastruktur, samt politik som främjar globalisering, innovation och entreprenörskap.
25
3.3 Utbildningens betydelse för inflödet av FDI
En hög utbildningsnivå bland befolkningen garanterar landets konkurrenskraft gentemot andra länder, samt möjliggör högre produktivitet och produktionen av högteknologiska varor. Länder med lågutbildad befolkning karaktäriseras av att producera primärt lågteknologiska varor som inte är kapitalintensiva. En satsning på befolkningens utbildningsnivå kan anses vara en investering för framtiden som betalar sig tillbaka, eftersom det främjar innovationer och garanterar en snabbare utveckling av samhället.
Utbildningens betydelse för inflödet av FDI har granskats i ett antal studier som framför det positiva sambandet med utländska investeringar.
Dorozynska och Dorozynski (2015) har i sin studie forskat om humankapitalets roll för att attrahera FDI i Öst- och Centraleuropa. Studien utvärderar först humankapitalets betydelse för FDI i Polen, varefter forskarna jämför resultaten med de övriga europeiska länderna. Från det mikroekonomiska perspektivet påverkar humankapitalet löner, medan det ur makroekonomisk synvinkel påverkar företags investeringsbeslut och transfereringen av innovationer, samt ekonomiers förmåga att implementera ny teknologi (Dorozynska & Dorozynski, 2015). Resultaten från studien visar att satsningar på utbildning och humankapital skapar en god affärsmiljö och förutsättningar för att attrahera FDI. Forskarna betonar betydelsen av att uppnå en viss miniminivå på utbildningen för att landet ska kunna attrahera utländska investeringar och upprätthålla en god affärsmiljö som får internationella investerare att stanna i landet (Dorozynska & Dorozynski, 2015). Enligt forskarna anser flera företag att tillgången till kvalificerad och kreativ arbetskraft är en viktig konkurrensfaktor, samtidigt som förekomsten av utländska investerare har bidragit till förbättrad kvalitet på personal och arbetskraft. Utländskt kapital bidrar till implementeringen av nya organisatoriska lösningar, vilket skapar ett positivt tryck på utbildningssektorn (Dorozynska & Dorozynski, 2015).
Även andra studier har framfört positiva resultat om utbildningens betydelse för att attrahera FDI i utvecklade länder. Banga (2003) finner ett positivt samband mellan hög utbildningsnivå och inflödet av FDI i utvecklade länder, vilket tyder på att hög
26 produktivitet väcker utländska investerares intresse och även innebär lägre kostnader för implementeringen av ny produktionsteknologi. Länder med högutbildad arbetskraft behöver inte lika stora satsningar i nya produktionsmetoder, eftersom kunskapsnivån är hög i utgångsläget, vilket underlättar implementeringen. Blomström och Kokko (2003) genomförde en litteraturgenomgång över sambandet mellan humankapitalet och inflödet av FDI. Syftet med studien var att diskutera relationen mellan humankapitalet och FDI, samtidigt som man föreslog att några ytterligare komponenter borde inkluderas i framtida studier om FDI och humankapital. Forskarna framför att det finns allt tydligare bevis för att FDI kan ha en märkbar inverkan på en högre utbildningsnivå i destinationslandet, eftersom utländska investeringar ökar på efterfrågan av högutbildad arbetskraft. Oftast är det högutbildade personer med en akademisk bakgrund som gynnas mest av utländska investeringar, vilket kan uppmuntra destinationslandets regering till att investera i landets utbildningssystem (Blomström & Kokko, 2003). Utländska investeringar hämtar inte enbart med sig nya maskiner och produktionsmetoder, utan även utbildning av lokal arbetskraft som gynnar hela landet (Blomström & Kokko, 2003).
Akin och Vlad (2011) fann i sin studie om relationen mellan utbildningen och FDI att sambandet är positivt i medelinkomst- och övre medelinkomstländer. Forskarna konstaterar att kurvan som beskriver förhållandet mellan FDI och humankapitalet har ett U-format som är upp och ner vänt. I princip innebär det att låginkomstländer och länder som tillhör det högsta segmentet har mindre nytta av humankapitalet för att attrahera FDI.
Det här kan tolkas som att höginkomstländer redan har en väldigt hög utbildningsnivå, vilket innebär att humankapitalet inte mera är en avgörande faktor för att attrahera utländska investeringar. När det gäller låginkomstländer kan man tolka det som att kostnaderna för att implementera ny teknologi och produktionsmetoder är väldigt stora, vilket får utländska investerare att rikta sina blickar mot segmentet som ligger mitt emellan (Akin & Vlad, 2011). Resultaten som studien framför från paneldata analysen visar att sekundär och tertiära utbildning på lång sikt har en positiv och betydande inverkan på utländska direktinvesteringar. Resultaten är speciellt signifikanta för högre medelinkomstländer, men även signifikanta för höginkomstländer, fastän effekten är något svagare (Akin & Vlad, 2011).
27 Shahbaz et al. (2019) granskade i sin studie faktorer som påverkar inflödet av FDI i Frankrike. Forskarna framför positiva och signifikanta effekter av utbildningen på inflödet av FDI i landet. Frankrike har möjligheter att öka markant på inflödet av FDI genom att investera och satsa på landets utbildningsnivå, vilket kan underlätta lockandet av utländskt kapital (Shahbaz et al, 2019). Genom att logaritmera variabeln som mäter utbildningsnivån kommer forskarna fram till resultat som visar en signifikans på 1- procentsnivå. Utöver det sker den ekonometriska modelleringen genom att logaritmera alla variablerna som inkluderas i analysen för att uppnå empiriskt signifikanta resultat (Shahbaz et al, 2019).
3.4 Utmaningar i den tidigare forskningen
De främsta utmaningarna som forskarna har stött på inom den tidigare forskningen gäller främst den ekonometriska modelleringen av studierna. Speciellt när man kontrollerar för institutioners betydelse för inflödet av FDI har man stött på problem som endogenitet och multikollinearitet. Orsaken är att speciellt institutioner och politisk stabilitet kan kontrolleras för med ett flertal olika indikatorer, vilket innebär att variablerna kan korrelera sinsemellan, som leder till snedvridna resultat. Endogenitetsproblemet kan leda till att man exkluderar variabler från modellen som kan ha betydande effekt på resultaten, vilket leder till mindre trovärdiga slutsatser. Sabir et al. (2019), samt Saini och Singhania (2018) bemöter problemet genom att inkludera flera olika indikatorer för institutioner och politisk stabilitet i en enskild variabel som mäter för institutioners effekter. Syftet var att undvika problemet med multikollinearitet och samtidigt kunna granska effekten av institutioner från ett tillräckligt brett perspektiv.
Andra begränsningar som framförs av Saini och Singhania (2018) är kritiken riktat mot användningen av indexet för ekonomisk frihet. Huvudorsaken är faktumet att index för ekonomisk frihet anses drabbas av vissa brister, som är främst metodologiska och
28 innehållsmässiga, vilket därför kan leda till otillräckliga eller felaktiga ekonomiska slutsatser (Keseljevic, 2013).
Andra utmaningar som en del studier har råkat ut för är grupperingen av länder i utvecklade eller utvecklingsländer. I vissa fall kan skillnaderna mellan länderna vara väldigt små, vilket kan försvåra bedömningen av i vilken kategori länder ska klassas.
Problemet har åtgärdats genom att gruppera de inkluderade länderna i låginkomstländer, medelinkomstländer och höginkomstländer, vilket underlättar kategoriseringen och tolkningen av resultaten, samt reducerar risken för att ett land hamnar i en fel grupp (Akin
& Vlad, 2011).
3.5 Kopplingar till Norden
Resultaten som presenteras i den existerande litteraturen ger indikationer på hurdana resultat som kan förväntas av den empiriska analysen om Norden. Dessutom ger litteraturen perspektiv på faktorer som bör tas i beaktande när analysen genomförs i de kommande kapitlen. Litteraturen visar att institutioner och politisk stabilitet anses vara de viktigaste egenskaperna bland utvecklade länder för att attrahera utländska investeringar.
Betydelsen av infrastrukturen, handelsfriheten och befolkningens utbildningsnivå kommer tätt därefter, vilket visar de faktorer som bör tas i beaktande i den ekonometriska modelleringen. De nordiska länderna tillhör de mest utvecklade länderna i världen med högutvecklade arbetsmarknader och ekonomi, som kräver en välutbildad befolkning. De nordiska länderna har en stor andel befolkning med högskoleutbildning och ett stort antal personer med en utbildning på andra stadiets nivå (Nordiskt samarbete, 2020). Utöver det karaktäriseras de nordiska länderna av frihandel och har med vissa undantag betonat frihandelns betydelse redan under en mycket lång tid. Policyinriktningen är lätt att förstå bland små länder. Det är särskilt rationellt för länder med begränsade resurser och perifert läge. Tillgången till internationella marknader är en förutsättning för att uppnå en hög levnadsstandard (Andersen et al, 2007).
29 De nordiska länderna karaktäriseras i hög grad av faktorer som anses påverka inflödet av FDI i utvecklade länder. Därmed är det möjligt att framföra några hypoteser för de nordiska länderna utgående från resultaten som presenteras i den existerande litteraturen.
Välfungerande och transparenta institutionerna anses attrahera utländska investerare, varför man kan anta att institutioner har en positiv effekt för inflödet av FDI i Norden.
Politisk stabilitet reducerar de potentiella riskerna som investerarna möter och garanterar stabil och långsiktig avkastning, vilket innebär att effekten kan tänkas vara positiv även i de nordiska länderna. Den välutbildade befolkningen garanterar Nordens konkurrenskraft gentemot andra utvecklade länder, vilket kan anses ha en betydande positiv inverkan på inflödet av FDI. Effekten kan dock tänkas vara svagare på grund av de höga arbetskraftskostnaderna. Infrastrukturen och handelsfriheten kan även antas ha en positiv effekt på inflödet av FDI i Norden, eftersom länderna har avancerade kommunikationsnätverk och förespråkar handelsfrihet på grund av de begränsade tillgångarna på resurser.
30
4 Data
Kapitlet presenterar datamaterialet och variablerna som kommer att användas i den empiriska analysen. Variablerna som används baserar på den tidigare forskningen om faktorer som antas påverkar inflödet av FDI i utvecklade länder. Datat består av de nordiska länderna Finland, Sverige, Danmark, Norge och Island. I avsnitt 4.2.1 presenterar jag deskriptiv statistik om EU-medlemsländerna som inkluderas i den empiriska analysen för att jämföra resultaten med Norden. Det finns inga skillnader bland variablerna mellan Norden och EU-medlemsländerna och datamaterialet är samlat från samma databas.
4.1 Allmänt
Datat som använts i de tidigare studier har i genomsnitt varit mer omfattande eftersom man har behandlat ett stort antal utvecklade länder och även jämfört dem med utvecklingsländer. Skillnaden i jämförelse med denna studie är att avhandlingen enbart behandlar de nordiska länderna, vilket innebär att datamaterialet och antalet observationer är signifikant mindre. Den tidigare forskningen har konstaterat att makroekonomiska faktorer har en större betydelse för inflödet av FDI i utvecklingsländer, medan inflödet av FDI i utvecklade länder anses främst påverkas av institutionella faktorer. När man talar om institutionella faktorer brukar man definiera dem som strukturella, ekonomiska, politiska och sociala egenskaper. Institutionerna kan anses representera de formella och informella spelreglerna, genom vilka olika ekonomiska aktörer interagerar och utför åtgärder för att maximera sina vinster och avkastning (Sabir et al. 2019).
Enligt Sabir et al. (2019) anses fungerande institutioner påverka landets ekonomiska aktivitet till exempel genom att minska på transaktions-, tillverknings- och produktionskostnader. Dessutom bidrar fungerande institutioner till att minska på kostnaderna för att göra affärer, vilket ökar lönsamheten för affärsverksamheten.
Marknader med outvecklade institutioner är ineffektivare och binder mera resurser för att
31 övervaka affärsverksamheten. Om äganderättigheter är dåligt skyddade och upprätthållandet av avtal är utmanande kommer riskpremien att stiga och den ekonomiska aktiviteten blir automatiskt långsammare (Sabir et al. 2019). Konsekvenserna är att utländska investerare låter bli att investera i länder med dylika omständigheter, eftersom affärsmiljön präglas av risker och osäkerhet. De nordiska länderna är kända för fungerande institutioner, politisk stabilitet och laglydighet, vilket ger goda förutsättningar för att attrahera utländskt kapital.
4.2 Deskriptiv statistik
Som tidigare konstaterats baserar sig avhandlingen på data om de nordiska länderna som utgörs av Finland, Sverige, Danmark, Norge och Island. Variablerna är valda på basis av de tidigare studierna om faktorer som påverkar inflödet av FDI i utvecklade länder, samt utgående från teorin som behandlats i det tidigare kapitlet. Variablerna utgörs av makroekonomiska faktorer som anses påverka inflödet av FDI. Utöver det inkluderas infrastrukturella och institutionella variabler som fungerar som indikatorer för ländernas stabilitet och samhällets utvecklingsgrad. Datat är samlat från databasen ”The Global Economy”, som innehåller ekonomiska datamaterial från över 200 länder. Databasen betjänar forskare, affärsmän, akademiker och investerare som behöver tillförlitliga ekonomiska data. Databasen uppgörs med hjälp av information som samlas från flera olika officiella källor som Världsbanken, Internationella valutafonden, FN och Världsekonomiska forumet (The Global Economy, 2021).
