8. Reflektion och resultat
8.2. Nicole Gustavsson
Att analysera och tolka en text genom narrativanalys är väldigt intressant. Beroende på ingångssätt hittas ständigt något nytt, en helt annan vinkel eller framställning som inte sågs vid första läsningen. Det går att se ”dolda” budskap eller förstå att allt inte var så svart och vitt som det först verkade. Skribentens ställning var kanske inte så självklar som den först syntes. Beroende på om man applicerar moralpanik, makt eller representation på en text framkommer helt nya berättelser i samma text. Texten har inte ändrats, bara sättet att se på den. I vår analys utgick vi från hermeneutiken, där det inte finns någon absolut sanning, utan målet är att tolka berättandet. Vi utgick även från det postmodernistiska perspektivet där det finns mer än en sanning.
När vi genomförde analysen såg vi att texttolkning också kan vara negativt. Det kan helt enkelt gå till överdrift. Det finns inget rätt sätt att tolka och inte bara en sanning. Det går alltid att tolka olika beroende på läsare eller från skribentens avsikt. Vi människor är olika och så även våra tolkningar. Det kommer alltid finnas någon som kan missuppfatta texten hur noga skribenten än har valt sina ord, upplägg med mera.
Även om skribenten inte helt och hållet kan styra läsarens tolkning kan hen dra nytta av narrativet för att få fram den berättelse och tolkning som skribenten hoppas åstadkomma. I analysen har vi kunnat se att berättandet utspelar sig likt ett drama, för att fånga och behålla publikens uppmärksamhet. Genom värdeladdade ord och genom att tillskriva de olika
aktörerna roller, skapas drama. Vi fann till exempel att Labyrint framställs som underlägsna i jämförelse med polisen. Vi kunde också se att de värsta exemplen lyftes fram, för att ge en mer intressant historia och därmed ett tydligare drama. Ett annat exempel är hur banden sällan blev direktciterade. Skribenten på Nyheter24 valde att låta Labyrint tala via sina sociala medier, istället för att intervjua dem personligen. Innebörden blev att skribenten kunde styra
narrativet i önskad riktning och därmed regissera ett drama.
Genom att tillämpa Cohens analysmodell och se på artiklarna likt ett drama, blev det tydligt att själva nyhetsvärdet i artiklarna egentligen inte låg i de inställda spelningarna, utan att nyhetsvärdet i stället till stor del bestod av den maktkamp som utspelades mellan de olika aktörerna. Medierna producerar och distribuerar helt enkelt händelser de själva skapat. Ett tydligt exempel på detta är den artikel som Dalarnas Tidningar publicerat, om hur de drar sig ur sponsorskapet av festivalen Peace and Love. Förutom att artikeln är publicerad i DT, handlar om DT, och intervjuar en anställd på DT, refererar även skribenten tillbaka till tidigare artiklar som tidningen publicerat om Kartellen.
Hur väl skribenten än lägger upp narrativet för att påverka läsaren i önskad riktning finns alltid något som kan missuppfattas, ett uttalande från en intervjuperson, att någon hade mer att säga, att de inte fick tag på en annan, med mera.
Genom vår analys har vi kunnat få en bättre förståelse för skribenterna och vilka utmaningar de står inför. Det är mycket de ska ta hänsyn till och mycket som kan påverka deras text och därmed läsarnas tolkning av den. Den ska berätta en historia, ha nyhetsvärde, tilltala många, vara opartisk, låta alla komma till tals och komma till tals på samma sätt – direkt eller indirekt. De ska ställa de rätta frågorna. Allt detta ska göras under oftast kort tid och skrivas på en begränsad plats.
Under tiden som vi genomförde analysen och tolkningen av texterna, märkte vi att tolkandet började hämma oss. Ju fler tolkningar vi fann i en text, ju mer började vi ifrågasätta vårt eget skrivande. Hur kan detta uppfattas, tolkas detta ordet som negativt, hur menar vi här, förstår läsaren vad vi menar? Till slut låste det sig helt. Vi vägde våra ord, tolkningar och
framställningar till överdrift. Det går inte att skriva en text för alla. Det kommer alltid finnas någon som gör en annan tolkning, någon som har ett annat synsätt, någon som ställer sig frågande till det som står i texten. Ingen människa är den andra lik, alla har olika historia, synsätt, åsikter med mera. Det är omöjligt att skriva en text som tolkas exakt likadant av alla läsare.
Det är viktig att bli medveten om alla tolkningsmöjligheter och missförstånd som kan ske. Inte bara för att kunna förstå det vi läser utan också för att kunna bli bättre på att uttrycka oss.
I analysen tolkade vi bara det som skribenten skrev och hur de disponerat texten, men det var svårt att inte analyser aktörernas beslut, vad de sa och hur de handlade. Ständigt kom frågan upp: har de gjort en tolkning av banden, har de läst och funderat krig låttexterna, har de försökt se annorlunda på händelserna, fansen med mera. Har de lyssnat på någon annan än sig själva? Hade det kanske varit annorlunda om de försökt se bandens texter från en annan synvinkel? Det går inte att besvara i vår analys, men det sätter igång en intressant
tankeverksamhet om hur viktig en tolkning kan vara och hur viktigt det är att förstå att saker kan uppfattas olika.
När skribenten försöker påverka läsaren genom narrativet, vad händer då med trovärdigheten? Det skulle vara intressant att forska vidare på. Att mer ingående studera hur media skapar sina egna händelser och nyheter.
Olika analyser av media görs ofta i efterhand, när händelsen och debatten är över. Det kan både vara en för- och nackdel. Fördelen att göra analysen efter händelsen är att man då har all fakta och en klar utgångspunkt i frågan vad händelsen och debatten ledde till. Blev det till exempel moralpanik, användes några specifika ord mer frekvent än andra, går det att urskilja olika teman i händelseförloppet? Nackdelen med att göra analysen i efterhand är just att facit finns att tillgå. En annan svårighet är att det inte går att få tillgång till hela kontexten. I vår analys hade vi svårigheter att återkoppla till läsarnas reaktioner, allt som fanns var det som stod i artiklarna. Därför hade det varit intressant att göra en analys under pågående debatt. Hade resultatet blivit detsamma som om analysen gjorts i efterhand? Går det att urskilja och förutspå olika teman och hur debatten kommer att fortlöpa? Kommer det till exempel bli moralpanik eller kommer den att rinna ut i sanden? Hade andra tolkningar kunnat göras utifrån texten? Om analysen sker under debatten hade det också gått att studera läsarnas makt över medierna. Förändras rapporteringen efter hur läsarna reagerar och hur förändras den i så fall? Går det att utlösa mönster mellan läsarens reaktioner och skribentens rapportering?
En annan intressant forskning hade varit att göra en analys över längre period. Till exempel har Josephine Metcalf, som tas upp i forskningsöversikten, analyserat artiklar över en längre period. Om fler artiklar under en längre period hade analyserats hade vi nog kunnat urskilja ett tydligare mönster. Det hade då blivit tydligare vilka tolkningar som skribenten försökt få fram och vilka tolkningar som läsaren gjort.