göras med utgångspunkt från olika typer av brott.
Tilltron till att minska brottslig- heten med fysisk utformning är särskilt stor hos den Situationella
skolan med den amerikanske forska-
ren Ronald V. Clarke som en av de främsta företrädarna. Enligt hans teori kan brottsligheten minska ge- nom att målmedvetet reducera till- fällen till olika typer av brott. Efter en noggrann analys syftar åtgär- derna till att påverka de omständig- heter i själva situationen som gör att en person väljer att begå brott. Av- sikten med åtgärderna är att minska tillfällen till brottsliga handlingar genom att
• försvåra genomförandet av brotts- liga handlingar genom hinder och kontroll,
• öka risken för upptäckt,
• reducera brottens lönsamhet samt • försvåra bortförklaringar genom
exempelvis nolltolerans.
Analysen av den situation eller de omedelbara omständigheter som gör brott möjliga, det vill säga den företeelse som kriminologerna kallar för tillfällesstrukturen, tar oftast sin
utgångspunkt i rutinaktivitetsteorin (Social Change and Crime Rate
Trends. A Routine Activity Approach.
Cohen och Felson, 1979 refererade av Wikström, 1992). Den pekar på tre orsaker eller nödvändiga förut- sättningar för brott. För det första måste det finnas en person som vill eller inte kan låta bli att begå brott,
en motiverad gärningsman. För det
andra måste det finnas ett lämpligt
brottsobjekt, en människa eller ett
ting som den brottsliga handlingen kan riktas mot. Den tredje förut- sättningen är frånvaro av kapabla
väktare, det vill säga människor som
brottslingen tror skulle kunna ingripa och förhindra brottet. Om man lyckas eliminera en av dessa tre förutsättningar kan det inte bli något brott.
Till de tre nödvändiga förut- sättningarna för brott, enligt rutin- aktivitetsteorin, kan läggas en fjärde som är svår att tänka bort men som kanske ingår som en tyst förut- sättning i teorin. Det måste finnas en normkälla som definierar en handling som brottslig. Det uppstår ett problem om de olika aktörerna – brottslingen, offret och väktaren – uppfattar normkällan på olika sätt. Då råder det inte enighet om huru- vida det är frågan om ett brott eller
inte. Denna situation är måhända snarare regel än undantag. Brotts- lingen kan uppfatta sin handling som under rådande omständigheter högst moralisk och legitim.
Rutinaktivitetsteorins företrä- dare kan kritiseras för att de tar den motiverade brottslingen för given; det intressanta är bara om han eller hon uppträder samtidigt som det lämpliga brottsobjektet och frånva- ron av kapabla väktare. Vad som motiverar brottslingen eller driver honom eller henne att söka efter så- dana tillfällen lämnas ofta därhän. Därför kan rutinaktivitetsteorin i första hand betraktas som en teori om möjliggörande eller motver- kande krafter, inte drivkrafter i sig. Den anger några förhållanden som gör brott möjliga men som inte i sig skapar dem.
På ett mer allmänt plan kan den situationella skolan kritiseras för att den inte betraktar de tillfällesin- riktade åtgärderna som kombiner- bara med sociala. Om inte motiven till de brottsliga handlingarna tas med i det brottsförebyggande arbe- tet blir teorin endast begränsat användbar för att nå långsiktiga resultat och för att reducera rädsla för brott.
En tankeram
Det brottsförebyggande arbetet i den anglosaxiska kulturen har tradi- tionellt varit inriktat på rutinakti- vitetsteorins andra förutsättning, d.v.s att eliminera eller skydda brottsobjektet. I Norden har intres- set istället riktats mot den första för- utsättningen; att minska antalet motiverade gärningsmän. I detta förövarinriktade perspektiv har den typ av brottsmotiv, som beskrivits tidigare i kapitlet, varit viktiga ut- gångspunkter. Enligt den uppfatt- ning som förs fram i denna rapport är det nödvändigt att ta med brottslingens motiv för att begå brott och de förhållanden som i sin tur skapar motiven, när bebyg- gelseinriktade åtgärder diskuteras. Annorlunda uttryckt måste det brottsförebyggande arbetet kombi- nera ett socialt och ett situationellt perspektiv.
En annan slutsats man kan dra från genomgången av brottsföre- byggande teorier och skolor är att en brottsförebyggande strategi bör ta sin utgångspunkt från en analys av väl avgränsade geografiska områ- den. Det behövs en analys av krimi-
naliteten och reaktionerna mot kri- minalitet i den specifika miljön (typ av miljö och typ av brottslighet).
I syfte att tillämpa de samlade kunskaper som finns inom olika skolor har The Delft University of Technology i Nederländerna kon- struerat en begreppsmodell (En-
vironmental Design and Crime Prevention in The Netherlands. The Delft Checklist. Theo JM van der
Voordt, 1997). Med utgångspunkt från begreppsmodellen har universi- tetet utarbetat en checklista som syf- tar till att på ett systematiskt sätt finna de fysiska rum som har brister
i utformningen och som därmed löper störst risk att bli arenor för brott. Den är användbar vid såväl planering av nya områden som kartläggning i redan byggda miljöer. I checklistan betraktas miljön som en länk mellan förövare och offer och utgår från att brottstillfällena är starkt knutna till den fysiska miljöns utformning.
Med hjälp av teorigenomgången och Delfts begreppsmodell kan vi nu strukturera de bebyggelseinriktade brottsförebyggande åtgärderna i fys-
iska hinder, symboliska hinder och sociala hinder.
Begreppsmodell (Delft University).
offender social thresholds
physical thresholds presence of ”protective eyes” involvement visibility attractiveness of the environment accessibility / escape routes target attractiveness physical vulnerability