brottsförebyggande råd (Tidskriften
APROPÅ 5-6/97). För kontinuite-
ten och samordningen kan det vara bra med en mindre kärngrupp som svarar för kontakten mellan de in- blandade.
För att undvika insatser av projektkaraktär, som ofta har en be- gränsad livslängd, är det nödvändigt att betrakta brottsförebyggande in- satser som en del av ett bredare lo- kalt utvecklingsarbete som syftar till att åstadkomma långsiktigt hållbara förbättringar. Ett annat skäl till att inte göra det brottsförebyggande arbetet till en specifik fråga är att minska risken för att olika åtgärder inom ett område motverkar varan- dra. Uppgiften för den lokala orga- nisationen bör därför vara att bevaka och följa frågor som har med ortens eller bostadsområdets all- männa utveckling att göra, där det brottsförebyggande arbetet ingår som en naturlig del. En annan upp- gift för den lokala organisationen skulle kunna vara att se till så att de brottsförebyggande frågorna verkli- gen kommer upp på dagordningen och att de diskuteras parallellt med andra frågor.
Det är en fördel om den lokala organisationen kan bygga vidare på
det föreningsliv som redan finns i området. Om det finns en förening som kan ta på sig denna roll så kan befintliga sociala nätverk utnyttjas i utvecklingsarbetet. När en ny orga- nisation behöver skapas måste den ha mandat eller legitimitet från föreningar och andra sammanslut- ningar på orten för att arbetet ska få förankring. En modell, som visat sig framgångsrik, är att en paraply- organisation bildas med represen- tanter för de största föreningarna eller sammanslutningarna på orten eller i bostadsområdet.
Förutom representanter för med- borgarna kan sammanslutningen bestå av polis, skola, socialtjänst, fritidsverksamhet, hälso- och sjuk- vård, arbetsförmedling, föreningsliv, bostadsföretag, fackliga organisatio- ner, försäkringsbolag och kommer- siell verksamhet. Det är nödvändigt att politiker finns med som kommu- nens representanter i denna sam- manslutning. Av erfarenhet vet vi att de former för organisering som kommunens företrädare kan hjälpa till att skapa får betydelse för det lokala engagemangets storlek och för möjligheterna att hålla lågan levande.
Samverkan
Även om erfarenheterna visar att det finns mycket kraft hos enskilda medborgare, föreningslivet och pri- vata företag så finns det begräns- ningar, åtminstone i den meningen att folk inte orkar engagera sig hur mycket och hur länge som helst. Ofta är inte kraften och intresse- gemenskapen tillräcklig för att åstadkomma förändring.
Nu är det är naturligtvis inte bara medborgarnas sak att forma sin när- miljö och att motverka brott. De som är aktiva behöver stöd från främst kommunen men också från bostadsföretag och polisen. Det kan vara i form av stöd för den lokala organiseringen, modeller och meto- der för hur man tar fram, strukture- rar och sammanställer kunskap, hur förändringsarbetet kan få demokra- tiska former och hur man för dialog med invånare och myndigheter. I stor utsträckning handlar det också om att ge moraliskt stöd till initia- tivtagare och eldsjälar.
Samverkan mellan medborgare, föreningar, kommersiell verksam- het, bostadsföretag, polisen och kommunen är särskilt angelägen när det gäller att jämka samman och formulera målen för det lokala
förändringsarbetet och den brotts- förebyggande verksamheten.
Polisen är en viktig samverkans-
part som kan bidra med kunskaper om den aktuella brottssituationen och olika typer av brottsförebyg- gande åtgärder. De bör ansvara för att medborgare och övriga som ingår i det lokala arbetet får nödvändiga kunskaper om olika teorier avseende brott och brottsprevention.
Avsikten med den närpolisverk- samhet som håller på att byggas upp i landet är att arbetet ska bli mer problemorienterat och att polisen ska vara närvarande i lokala miljöer. Syftet är att i ökad utsträckning arbeta med frågor som medborgare, företrädare för kommersiell verksam- het och andra som är verksamma i närmiljön finner angelägna. Det innebär att man försöker komma bort från ett incidentstyrt arbetssätt för att istället söka efter mönster i olika händelser, ta reda på vad som orsakar dem och sedan agera. Verk- samheten med närpolis skapar möj- ligheter för polisen att samarbeta med bostadsförvaltare i de mest socialt utsatta bostadsområdena.
Inom ramen för Rikspolisstyr- elsens Samverkan mot brott, som beskrivits tidigare, finns en särskild Bostadsgrupp. I den ingår bland
annat SABO, Hyrsegästernas Riks- förbund, Svenska Stöldskydds- föreningen och Boverket. Gruppens mål är att genom samverkan minska brottsligheten i bostadsområden. Ett material har tagits fram som kan användas i det lokala brottsförebyg- gande arbetet (Samverkan för ökad
trygghet. Rikspolisstyrelsen, 1997).
Bostadsföretagen är en annan
viktig samverkanspart som har kun- skaper om de problem som kan fin- nas i ett område. I tidigare kapitel har vi sett hur det brottsförebyg- gande arbetet kan bli effektivt när bostadsföretagen samverkar med kommunen som i stadsdelen Jord- bro i Haninge kommun eller med polisen som i bostadsområdet Gott- sunda i Uppsala kommun. Bostads- företagen kan också bidra till det brottsförebyggande arbetet genom att stödja spirande intressegemen- skaper hos de boende. Det kan ske genom att upplåta lokaler till för- eningsverksamhet och stödja ung domsverksamhet som skett i exem- pelvis Hjällbo, Göteborgs Stad, stödja initiativ till självförvaltning som i Holma, Malmö Stad och öka de boendes inflytande på den egna boendemiljön som i Norsborg, Bot- kyrka kommun.
I kapitel sju redovisade vi hur bostadsföretagen strävar efter en de- centraliserad organisation för sin förvaltning i syfte att komma när- mare de boende. Genom att bli mer åtkomlig för de boende kan besluts- vägarna bli kortare och inflytandet öka. När fastighetsskötare och värdar blir mer närvarande och synliga i bostadsområdet kan det också ha en brottsförebyggande funktion ge- nom att ansvarsförhållandena blir tydliga. Mycket talar för att det gamla portvaktssystemet borde åter- uppstå i någon form. Det fyllde oftast en viktig social kontroll- funktion, inte minst i förhållande till de yngre invånarna. Det system med trapphusvärdar som prövats i Holma och bostadsområdet Lill- ängen i Karlstad kommun liksom samarbetet med trappstädarna i bostadsområdet Navestad, Norr- köpings kommun, är steg i denna riktning.
Bostadsföretagen har således stora möjligheter att i samverkan med de boende, kommunen och polisen åstadkomma sociala hinder mot brott genom att öka den sociala kontrollen på detta sätt. Ett annat sätt att skapa sådana hinder är att styra sammansättningen av de bo- ende. Eftersom vi genom statistiken