NO x avgiften

Nuvarande NOX-avgift

Avgiften på utsläpp av kväveoxider (NOX) vid energiproduktion vid stationära förbrän-

ningsanläggningar infördes 1992. Avgiften tas ut från produktionsenheter för el- och vär- meproduktion med en producerad nyttiggjord energi som överskrider 25 gigawattimmar per år. Avgiften är 40 kronor per kilogram utsläppta kväveoxider och tillgodoförs de av- giftspliktiga i proportion till respektive anläggnings andel av den totala mängden nyttig- gjord energi som producerats vid de avgiftspliktiga produktionsenheterna. År 2001 om- fattades knappt 400 avgiftspliktiga produktionsenheter med ett årligt NOX-utsläpp på ca

14 200 ton. Av de totala svenska kväveoxidutsläppen utgör utsläpp från energiproduktion i fasta anläggningar ca 20 %. Ca en fjärdedel av dessa omfattas av NOX-avgiften. Studier

har visat att NOX-avgiftssystemet är ett kostnadseffektivt komplement till utsläppsvillkor

(NV 5335).

Naturvårdsverket anser att NOX-avgiftens konstruktion med tillgodoföring av konkur-

rensskäl är att föredra framför en ren avgift eller skatt. Tillgodoföringen leder inte till att skillnaden i kostnad per producerad energienhet mellan två avgiftspliktiga produktionsen- heter är en annan än vad som skulle vara fallet vid en ren skatt. Konstruktionen med till- godoföring leder däremot till att kostnaden är lägre för den avgiftspliktige än vid en skatt. En skatt med samma drivkraft som NOX-avgiften skulle innebära att den sammanlagda

kostnaden för de aktuella anläggningarna skulle vara cirka 560 miljoner kronor högre per år än vad som nu är fallet.

Naturvårdsverkets förslag

Nedanstående förslag till förändringar i avgiftssystemet framfördes i en redovisning från Naturvårdsverket av ett regeringsuppdrag i februari i år (rapport 5356). Avgiftens storlek är nominellt oförändrad sedan den beslutades 1990. I relation till den allmänna prisnivån, är den dock sänkt. Enligt producentprisindex (PPI) motsvarar dagens (år 2001) 40 kronor 32 kronor år 1990. För att bibehålla sitt relativa värde skulle avgiften i dagens penning- värde ligga på ca 50 kronor (om man istället räknar upp enligt KPI, konsumentprisindex ges en ytterligare höjning till ca 60 kronor). Ett motiv för en höjning av avgiftsnivån är alltså att den bör bibehålla sitt relativa värde. SIKA, Statens institut för kommunikations- analys, har i sin sammanställning över kalkylvärden uppskattat de negativa effekterna av regionala NOX-utsläpp till 60 kr/kg (1999 års prisnivå).

Avgiftsförändring

En höjning av NOX-avgiften till 50 kronor per kilogram kan enligt genomförda beräk-

ningar ge en minskning av de årliga utsläppen med upp till ungefär 5 000 ton till en kost- nad på ca 25 kronor per kilogram utsläppsminskning.

Utvidgning

Genom att utöka avgiftssystemet till att omfatta industriella processer i vilka förbränning sker förväntas utsläppen av kväveoxider från dessa processer att minska. Om de industri- ella processerna omfattas av ett ekonomiskt styrmedel med hög drivkraft såsom kväve- oxidavgiften så kan man förvänta sig ett mer aktivt förhållningssätt i den dagliga driften av förbränningsanläggningarna, vilket leder till att utsläppen minskar. Genom den konti- nuerliga mätningen ökar också möjligheterna att optimera driften med hänsyn till kväve- oxidutsläppen. Vid de idag avgiftspliktiga anläggningarna är kväveoxidutsläppen en vik- tig parameter vid den dagliga justeringen av förbränningsförhållandena. Justering av för- bränningsförhållanden kan i vissa fall halvera utsläppen från en produktionsenhet. Ytterligare cirka 19 500 ton kväveoxider per år bedöms kunna omfattas av kväveoxid- avgiften genom att förbränning i industriella processer inkluderas i avgiftssystemet varvid en utsläppsminskning på mellan 1 000 och 3 000 ton uppnås.

Det råder osäkerhet om de ekonomiska konsekvenserna av avgiften för cementindustri, kalkindustri, gruvindustri, glasindustri och industri som tillverkar spånskivor kan bli orimliga i förhållande till den utsläppsminskning som kan förväntas. Det råder också osä- kerhet om i vilken omfattning utsläppsreducering är möjlig inom dessa verksamheter. Vid cementindustrin har under senare år genomförts omfattande åtgärder för att reducera kvä- veoxidutsläppen och möjligheterna för ytterligare utsläppsminskning bedöms vara be- gränsade. Naturvårdsverket anser därför att det är rimligt att undanta cementindustrin från avgiftsplikten. För övriga ovan nämnda verksamheter bör ytterligare avväganden göras. Naturvårdsverket anser att mycket talar för att avgiften i ett inledningsskede sätts till 50 kronor. Efter att konsekvenserna av utvidgningen av avgiftssystemet har kunnat utvär- deras kan en ytterligare höjning av avgiften övervägas.

Sammanfattning av förslagen

För att uppnå en kostnadseffektiv minskning av kväveoxidutsläppen genom NOX-avgifts-

systemet föreslår Naturvårdsverket att:

• avgiftssystemet utvidgas till att även omfatta skogsindustrins sodapannor och sul- fitlutpannor,

• avgiftssystemet utvidgas till att omfatta förbränning inom industriella processer (dock bör särskilda övervägande göras gällande undantag för vissa industriella processer – Naturvårdsverket anser t.ex. att cementindustrins ugnar bör undantas från avgiften),

• den nedre gränsen för när avgiftsplikt inträder bibehålls vid 25 GWh per år, • avgiftens storlek i ett inledningsskede höjs till 50 kronor, och

• en utvärdering av resultatet av en utvidgning av NOX-avgiftssystemets omfatt-

ning och avgiftens storlek bör göras två år efter att förändringen trätt i kraft. I samband med denna utvärdering bör en ytterligare höjning av avgiftens storlek övervägas mot bakgrund av denna utvärdering.

Genom utvidgningen av NOX-avgiftssystemet kan ytterligare cirka 19 500 ton kväveoxi-

släppsminskningen beräknats till ca 6 500 ton, varav 5 400 ton vid de idag avgiftspliktiga anläggningarna. Det kan dock antas att utsläppsminskningen kan bli större i praktiken, framförallt vid de industriella processerna.