Nobelbergets konstruktion

Utifrån teorier presenterade i det teoretiska ramverket analyserar vi i kommande kapitel platsen Nobelbergets konstruktion. Då Nobelbergets inblandade aktörer sysslade med kulturella aktiviteter och platsen således kom att få en platsidentitet genomsyrad med kultur analyseras även detta perspektiv med den teoretiska framställningen.

5.2.1 Platsskapande och kultur som platsidentitet

Zukin (1995) framhäver kulturaktörer som en slags makthavare i sin teori om den symboliska ekonomin då de har inflytande på platsers aktivitetsrum, vilket är av intresse för fastighetsutvecklare. Massey (1995) menar att en plats rumsliga aktivitet är det som till stor del utgör, och följaktligen avgör, identiteten av en plats. På Nobelberget har aktivitetsrummet framförallt utgjorts av kulturverksamheter, och vi finner stöd för Zukins teori om kulturaktörernas maktroll i Nobelbergsprojektet då fastighetsutvecklarna AL, enligt dem själva, tillåter kulturutövarna agera förhållandevis fritt inom deras respektive verksamheter. I intervjudelen framgår genom ett flertal citat från såväl AL som kulturaktörerna att framgången för projektet Nobelberget till stor del grundades på den tillit som fanns att kulturaktörerna skulle bidra med ett bra innehåll. Zukin (1995) framhåller kulturen som en platsidentitet som fastighetsutvecklare och kulturutövare alltmer insett värdet av, och den empiriska studien visar alltså att även AL och de inblandade kulturutövarna tillskriver kulturen ett värde som platsidentitet för Nobelberget.

Zukins (1995) teori om den symboliska ekonomin har vissa likheter med det Suitner (2014) benämner som kulturdrivet identitetsskapande, där en grundläggande parameter är att metoden innefattar förhandling mellan kulturaktörer och fastighetsutvecklare. Den kommunikativa process en förhandling innebär tyder på att båda parter besitter makt, och gällande Nobelberget har fallstudien visat att det varken varit en bottom-up planering eller top-down. Studien visar snarare att det skett en kontinuerlig och ömsesidigt lärande förhandling mellan kulturaktörerna och fastighetsutvecklaren AL kring platsens aktivitetsrum. Därmed går det att dra paralleller mellan Nobelberget och kulturdrivet identitetsskapande (Suitner, 2014). Vad som dock inte går att fastslå som likhet mellan projektet och teorin är ifall AL:s husering av kulturaktörer på Nobelberget var en formulerad strategi med intentionen att öka värdet på marken för att sedan marknadsföra den och sälja. Enligt vår empiriska studie är det svårt att fastslå om, och i sådana fall när,

AL formulerar strategin där Nobelberget ska innefatta de kulturella aktivitetsrum det kom att göra. Enligt oss, författare till detta arbete, är det en distinktion mellan en tydlig strategi och det mer slumpmässiga sättet AL knöt an kulturverksamheter till Nobelberget genom personliga nätverk.

Att projektet inte haft den tydligt formulerade strategin om vad för slags plats Nobelberget skulle bli under de två åren som blev till fyra, gör att det inte kan klassificeras som Wyckoffs (2014) definition av strategiskt platsskapande. Inte heller kan vi applicera kreativt platsskapande på projektet, då det innebär en gemensam strategi skapad av offentlig, privat och ideell sektor där en plats ska kretsa kring kulturella aktiviteter. Vi kan däremot påstå att den offentliga sektorn, Nacka kommun, haft en strategi kring platsskapande med kultur i stort, och såg potentialen i att applicera strategin på Nobelberget. Möjligtvis har även den privata sektorn, AL, haft en sådan strategi, men den har i sådana fall formulerats under processens gång, och således inte varit en initial strategi för fastigheten. Den ideella sektorn, kulturaktörerna, har som framgår av fallstudien i sin tur haft intentionen att bedriva dess verksamheter på Nobelberget med kultur från respektive verksamhets början, och deras avsikt var således att platsen ska kretsa kring det. Det har dock inte bedrivits arbete av aktörerna kring en gemensamt formulerad strategi kring kultur som formande av Nobelberget, och därmed är inte kreativt platsskapande tillämpbart. Däremot går Wyckoffs taktiska platsskapande att applicera på Nobelberget, då samtliga inblandade aktörer använt platsens förutsättningar med kortsiktigt engagemang utifrån premissen två år, som senare blev till totalt fyra. Aktiviteterna på Nobelberget har även krävt förhållandevis små investeringar på platsen gentemot den utväxling projektet fick i mediavärde, vilket gör appliceringen av taktiskt platsskapande kompatibelt.

5.2.2 Nätverken som kom att utgöra platsen Nobelberget

Som Suitner (2014), Massey (1995) och Cresswell (2014) menar kan vi genom analys av det empiriska materialet undersöka hur relationerna mellan aktörerna på Nobelberget har tett sig och således skapa oss en uppfattning om hur platsen blivit konstruerad. Ur perspektivet platsteori (Cresswell, 2014; Massey, 1995; Healey, 2007) har empirin visat att individers nätverk haft betydande påverkan på den plats Nobelberget kom att bli. Utan exempelvis Allessons relationer hade förmodligen inte ett företag som AL ingått samarbeten med just de aktörerna som kom att medverka i Nobelberget. AL var de som hade makt att besluta vilka aktörer som deltog i projektet, även om just de aktörernas

medverkan var rätt så oplanerade. En av de för Nobelberget avgörande händelserna är då Allesson efter AL:s förvärv tog sig till fastigheten tillsammans med Lagerberg, senare VD för Huset På Berget AB (Allesson, personlig kommunikation, 30 april 2019). Exkursionen resulterade i att AL ingick samarbete med Lagerbergs verksamhet.

Redan innan exkursionen har Nacka kommun ingått samarbeten med Grandin där avsikten är att jobba med platsskapande och levandegöra Nacka. Utifrån både Klara Palmberg Broryds (personlig kommunikation, 22 mars 2019) och Jakob Grandins (personlig kommunikation, 25 mars 2019) utsagor är det hon som föreslår Nobelberget för Grandin som plats för vidare arbete, då hon efter nära arbete med AL har vetskap om att de där börjat undersöka en temporär användning av lokalerna. Grandin berättar även att han sedan tidigare arbetat med Lagerberg och att en samverkan på Nobelberget därför föll sig naturligt. Ovanstående redogörelse för hur de olika initiala aktörerna etablerat sig i projektet Nobelberget tydliggör hur de olika individernas nätverk påverkat platsen (Healey 2007; Massey 1995). Ytterligare exempel på teorin om nätverk som en förutsättning att skapa en plats framgår i fallstudien då Bard som styrelsemedlem i Grandins projekt Gather som ersättning för sitt arbete önskade en plats för Noden han var verksam inom (Lindblad, personlig kommunikation, 2 maj 2019). Noden tog därmed plats på Nobelberget vilket alltså hände på grund av de inblandade aktörernas nätverk.

Exkursionen fick betydande inverkan på vad för plats Nobelberget kom att bli då det föranledde vad för typ av aktörer, och därmed aktivitetsrum, som blev signifikanta för Nobelberget (Massey, 1995). Till följd av exkursionen beslutades det alltså av AL att Lagerberg och hans verksamhet fick anta rollen som aktör på platsen och således hade AL makten i detta skeende av relationen (Massey, 1995). Nobelberget utgör i vår studie ett exempel på Masseys (2014) och Suitners (2014) teoretiska framställningar av maktförhållanden inom platser, då AL i egenskap av fastighetsägare med kapital av mark innehade makt över platsen till skillnad från de kulturaktörer på Nobelberget som istället hade makt i form av det mer frekventa interagerandet och påverkandet av platsen med sin fysiska närvaro.