Strategier och taktiker på Nobelberget

Följande kapitel inbegriper analys om Nobelbergets inblandade aktörers tillvägagångssätt utifrån den teoretiska framställningen om strategi, taktik, strategisk planering och transformativa metoder.

5.3.2 Strategiskt och taktiskt nyttjande i Nobelbergsprojektet

I det empiriska materialet av denna forskning framträder det tydligt två inblandade strateger enligt Certeaus (1984) teori, Nacka kommun och framförallt AL. De två strategerna, AL och Nacka kommun besitter, av olika slag och dignitet, en formell makt kring beslut om Nobelberget. Det framgår i intervjustudien att Palmberg Broryd (personlig kommunikation, 22 mars 2019), Berg (personlig kommunikation, 4 april 2019) och Allesson (Allesson, personlig kommunikaton, 30 april 2019) talar om strategier formulerade av sina respektive arbetsgivare gällande den långsiktiga stadsutvecklingen av Nobelberget med tydliga intentioner. När det temporära projektet nu avslutats har strategernas strategier dominerat utfallet av Nobelberget, då den initiala fastighetsutvecklingsplanen genomförs. Vad vi emellertid kan utläsa är att strategierna påverkats av projektets inblandade taktiker och deras praktik. Dessutom har AL själva agerat taktiskt inom sin egen strategi då de nyttjade de förutsättningar platsen samt den utdragna planprocessen gav upphov till och använde Nobelberget temporärt innan deras långsiktiga strategi för exploateringen kunde genomföras. Att en strateg som AL även kan verka taktiskt överensstämmer med Certeaus (1984) teori.

Certeau (1984) skriver att taktiker nyttjar de möjligheter och begränsningar strategin ger upphov till, samt att de påverkar platser med mer vardagligt frekventa handlingar än strategerna. Varken Nacka kommun eller AL vistades dagligen på platsen, till skillnad från de inblandade kulturaktörerna vi ser som taktiker. Kulturaktörerna har dessutom vittnat om hur de använde sig av platsens och strategins förutsättningar för att genomföra sin praktik. Nyttjandet av tid är också kännetecknande för taktiker, något som verkligen gäller för Nobelberget då kulturaktörerna anpassade sig först till två år, och fortsatte utan problem ytterligare två när nya strategiska förutsättningar blev kända. Att Konstjord tar plats i Formalinfabriken och det framtida Nobelberget är ännu en företeelse som intygar taktikernas påverkan på strategin. Certeaus (1984) teori kring strategi och taktik är alltså väl applicerbart på Nobelberget.

5.3.1 Nobelberget, ett transformativt projekt?

Atrium Ljungberg förvärvade fastigheten på Nobelberget med intentionen att uppföra bolagets första bostadsrättsprojekt då det såg det som en “pusselbit” för ihopkopplandet med Sickla, där de äger mark med ändamål för köpkvarter, Hammarby Sjöstad, där de har uppfört och äger kontorsbyggnader, samt att länka Nacka med Södermalm och resterande Stockholm (Berg, personlig kommunikation, 4 april 2019). Det kan ses som strategisk planering då det är en medveten prioritering av markanvändningen och därmed diktering av vad för typ av aktiviteter och nätverk platsen ska innehålla (Oosterlynck, 2011). Uppförandet av bostadsrätter kompletterar de existerade markanvändningarna och aktiviteterna i Sickla, som är för kultur och lärande, kontorsbyggnaderna, hotellet samt köpkvarteret (Atrium Ljungberg, 2019).

AL:s strategiska planering av fastighetsutvecklandet på Nobelberget har verkligen påverkats av den temporära användningen av platsen. Det som pågick i aktivitetsrummen under de fyra åren av temporär verksamhet har medfört att kulturverksamheten Konstjord fortsatt etablerats på i Formalinfabriken även efter projektet (Blom, personlig kommunikation, 29 mars 2019). Att Konstjord och Formalinfabriken tar plats på det framtida Nobelberget gör att Healeys (2007) teori om strategiskt rumslig planering kan appliceras på projektet, då AL i sin formulerade strategi tagit hänsyn till det som pågått i platsens aktivitetsrum för att se hur den fysiska miljön kan användas för att främja aktiviteten i den mer långsiktiga strategin.

Albrechts (2011) teori om strategiskt rumslig planering som är socialt innovativ inbegriper okonventionella aktörer med fokus på medborgare och främst minoriteter. Vi ser en möjlig parallell mellan den teorin och Nobelbergsprojektet, som lägger vikt vid innefattandet av okonventionella aktörer mer än att det ska vara minoriteter inom medborgarna. Projektet har likt teorin inbegripit flera aktörer ur samhället, och vi menar att projektet definitivt uppfyller kriteriet uppkomst av idéer det vanligtvis inte möjliggörs för, genom uppkomsten och etableringen av Konstjord.

Tydliga likheter mellan Albrechts (2011) teori om transformativa projekt och Nobelberget går att identifiera genom såväl Konstjords inrättande i Formalinfabriken, uppkomsten och etableringen av avdelningen Stadsinnovation på AL, och av uttalanden från inblandade aktörer om förändrade arbetssätt. Konstjords etablering i Formalinfabriken är ett tydligt nytt tänk om hur resurser kan fördelas, då det inte ingick i AL:s ursprungliga plan för det framtida Nobelberget innan det temporära projektet tillkommit. Tänket är likt Chias

(Albrechts 2011) utlägg om ett förhållningssätt till förändring om vad som kan bli snarare än vad som redan är. Detta befäster även Madanipours (2017) teori om att temporära projekt kan vara en transformativ metod.

I fallstudien framgår det i flera av respondenters utsagor hur tendenser av institutionalisering av utfall av det som Nobelberget bidragit till på olika sätt har skett. Exempel på utfall är uppkomsten av Stadsinnovation, som Allesson (personlig kommunikation, 30 april 2019) vittnar om och AL:s värvning av Andreas Blom (personlig kommunikation, 25 mars 2019). Institutionalisering är en parameter i Albrechts (2011) teori om transformativa metoder, och exemplen ur fallstudien vittnar om att Nobelberget trots att det nyligen avslutat, redan kan räknas som transformativt.

I några av yttranden i fallstudien uppenbarar det sig även potentiella institutionaliseringar, exempelvis gällande en ny samverkansform och hur AL i framtiden kommer att arbeta med kultur i stadsutvecklingsprojekt (Allesson, personlig kommunikation, 30 april 2019) och kulturens påverkan på den fortsatta processen i utvecklandet av Nobelberget (Blom, personlig kommunikation, 25 mars 2019). Att mer säkert påvisa huruvida institutionaliseringen verkligen sker eller ej går inte att fastslå i nuläget med tanke på att projektet nyligen avslutats då detta arbete skrivs. En ny forskning hade behövt undersöka frågan om institutionalisering men först efter en viss tid sedan det temporära upphörde. En sådan forskning hade enligt Albrechts (2011) teori behövt göras på andra projekt och platser som aktörer från Nobelberget varit inblandade i, för att se om exempelvis ett bestånd av värderingar eller kunskaper från Nobelbergsprojektet spridit sig till dessa projekt och platser.

Vad som skevar med appliceringen av de teorier som vi tagit del av och refererar till om transformativa projekt på Nobelberget är det återkommande dilemmat kring hur vi klassar det temporära projektet som en formulerad strategi, eller i Albrechts (2011) fall, vision. I teorin om transformativa projekt är visioner en viktig parameter, där aktörerna ska formulera önskade utfall och hur vägen dit kan komma att se ut. Något sådant verkar enligt AL inte ha funnits, och ur den aspekten är projektet inte transformativt enligt den definitionen. Väl medvetna om vår teoriframställning så är det vår uppfattning att om arbetet med Nobelberget påverkar någon inblandad aktör på ett sätt så det förändrar arbetssättet i ett framtida projekt och de själva anser att det är sprunget ur dess medverkan i Nobelberget, så visar sig Nobelbergsprojektet vara transformativt. Oavsett initialt tydlig formulerad vision eller ej.