Temporär användning av plats för dynamisk stadsutveckling

Temporär användning av plats för

dynamisk stadsutveckling

En fallstudie om den temporära delen av projektet Nobelberget i Nacka, Stockholm

Temporary use of place for dynamic urban development

Dennis Hård af Segerstad och Hjalmar Wallin

Kandidatuppsats - Bachelor thesis (20 HP) BY212C VT19

Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering Huvudområde: Byggd miljö

Handledare: Fredrik Linander Institution: Urbana Studier

Sammanfattning

Uppsatsen undersöker huruvida temporär användning av plats kan vara en alternativ metod som ett svar på en del av de utmaningar städer står inför, något som efterfrågas i SOU Ett snabbare bostadsbyggande (Byggrättsutredningen, 2018). En fallstudie av det temporära projektet Nobelberget i Sickla, Stockholm, har genomförts. Temporär användning av Nobelberget initierades av Atrium Ljungberg, ett privat fastighetsbolag, bostadsexploatering på Nobelberget senarelades till följd av en utdragen planprocess. Under det temporära projektet som pågick i fyra år, 2015–2019, blev platsen en arena för kultur och evenemang. Genom fallstudien som baseras främst på intervjuer har vi kunnat studera vilken inverkan det temporära haft på den privata aktören Atrium Ljungberg, kommunen (offentlig sektor), aktörerna på platsen som främst sysslat med kultur, samt hur det temporära påverkat staden och det som idag byggs på Nobelberget. Fallstudien analyseras utifrån det teoretiska ramverket som i uppsatsen framställs, vilket utgår från teorier om temporalitet, plats, strategisk

planering och taktik.

Studien påvisar att det temporära projektet medfört att samtliga inblandade aktörers verksamheter har utvecklats som en konsekvens av det temporära projektet. Atrium Ljungberg och kommunen har tvingats utmana sig själva och gå utanför de ramar de vanligtvis verkar inom för att genomföra projektet. Kulturaktörernas verksamheter har stimulerats av det temporära, ett fokus på skapande och aktion har kunnat ske då tidsbegränsningen som uppstår med det temporära inte rymmer ältande och utdragna processer. Fallstudien synliggör dock att det finns en problematik till följd av det temporära, framförallt att kulturaktörer strukturellt förpassas till stadens mindre beständiga och perifera platser. Därför är en slutsats av denna uppsats att det temporära nödvändigtvis inte är lösningen på stadens utmaningar, men att det kan ha en katalyserande kraft samt en förmåga att synliggöra styrkor och brister i planeringen av det urbana.

Nyckelord: temporalitet, plats, nätverk, strategi, taktik, kultur, privat sektor,

Abstract

This thesis investigates whether temporary use of space can be an alternative method in meeting the city's challenges, such as is requested in the government inquiry Ett snabbare bostadsbyggande (translated to: A more rapid housing development) (Byggrättsutredningen, 2018). A case study of the temporary project Nobelberget in Sickla, Stockholm, was implemented. Temporary use of Nobelberget was initiated by Atrium Ljungberg, a private real estate company, when their property with planned housing development was delayed as a result of an extended planning process. During the temporary project that ran for four years (2015-2019), the site became an arena for cultural activities and events. Through the case study, which is based primarily on interviews, we have been able to study the effect the temporary use had on the private actor Atrium Ljungberg, the municipality (public sector), the actors on the site who mainly engaged in culture, and how its temporary use affected the city and what is currently being built on Nobelberget. The case study is analyzed based on the theoretical framework presented in the thesis, which is based on theories of temporality, place, strategic planning and tactics.

The study shows that the temporary project led to development in the internal organization of involved actors and their activities. To carry out the project, Atrium Ljungberg and the municipality have been forced to challenge themselves and go beyond the framework they usually operate within. The limited timeframe, resulting from the temporary use of space, has resulted in an environment which promotes increased creativity and accelerated action. However, the case study also highlights problematic consequences of the temporary use of space, not least the structural dispatching of cultural actors to the less permanent and peripheral areas of the city. Therefore, one conclusion of this thesis is that the temporary use of space is not necessarily the solution to the city's challenges, but rather a catalyzing power and an ability to make the strengths and shortcomings of urban city spaces visible.

Keywords: temporality, place, network, strategy, tactic, culture, private

Förord

Vi har två primära tack att rikta. Atkins Malmö, vi vill tacka er för att vi fick skriva vårt examensarbete hos er. De tre månader vi tillbringade på kontoret möjliggjorde för rutiner och en nivå av fokus vi hade haft svårt att hitta till utan er. Tack för trevliga samtal, frukostar, pingissessioner, och inblick i er verksamhet och ert arbete med stadsutveckling.

Tack till Fredrik Linander för undervisning under programmet och handledning av vårt uppsatsskrivande. När det uppdagades att vi tilldelats dig som handledare sa vi YES(!) i kör, det får summera vår upplevelse av dig som handledare, lärare och person.

Vi vill även tacka samtliga respondenter i vår intervjustudie. Ni utgör stommen för fallstudien och uppsatsen.

Innehåll

1. Inledning ... 7

1.1 Bakgrund och problemformulering ... 8

1.2 Syfte ... 10

1.3 Frågeställningar ... 10

1.4 Disposition ... 11

2. Metodologi ... 12

2.1 Forskningsdesign och metod ... 13

2.2 Litteraturstudie ... 13 2.3 Fallstudie ... 14 2.4 Kvalitativa intervjuer ... 15 2.5 Avgränsning ... 15 2.6 Arbetsfördelning ... 16 3. Teoretiskt ramverk ... 17 3.1 Temporalitet ... 18

3.1.1 Temporalitet inom stadsutveckling ... 18

3.1.2 Drömmen om permanens ... 18

3.1.3 Föränderliga tider och utmaningar ... 19

3.1.4 Temporär användning av plats i dagens planering ... 19

3.1.5 Temporär användnings potential och risker... 20

3.1.6 Storheten i det lilla ... 21

3.1.7 Kapitalismen som pådrivare av utveckling ... 21

3.2 Plats ... 22

3.2.1 Plats och rum ... 22

3.2.2 Nätverk ... 23

3.2.3 Aktivitetsrum ... 23

3.2.4 Maktrelationer inom platser ... 23

3.2.5 Platsidentitet ... 24

3.2.6 Kultur som platsidentitet ... 24

3.2.7 Platsskapande... 25

3.3 Strategiskt rumslig planering & taktiskt nyttjande av plats ... 27

3.3.1 Strategiskt rumslig planering ... 27

3.3.2 Socialt innovativ stadsutveckling ... 28

3.3.3 Strategiskt rumslig planering, en transformativ metod ... 28

3.3.4 Strategi och taktik ... 29

4. Fallstudie ... 31

4.2 Det temporära projektet ... 32

4.3 Intervjuer ... 33

4.3.1 Klara Palmberg Broryd, Nacka kommun ... 34

4.3.2 Jon Allesson, Atrium Ljungberg ... 36

4.3.3 Joanna Berg, Atrium Ljungberg ... 39

4.3.4 Lukas Lybeck Sköld ... 41

4.3.5 Jakob Grandin, House Of Gather ... 42

4.3.6 Andreas Blom, Satans Demokrati ... 44

4.3.7 Hampus Lindblad, Noden ... 47

5. Analys ... 49

5.1 Det temporäras natur och roll på Nobelberget ... 50

5.1.1 Temporalitet som metod på Nobelberget ... 50

5.1.2 Nobelbergets påverkan på Nacka kommun och AL ... 50

5.1.3 Temporalitetens dynamiska förmåga ... 51

5.1.4 Temporalitet som kreativt stimulerande ... 52

5.1.5 Nobelberget som testbädd för Atrium Ljungberg...53

5.1.6 Mångfacetterade resultat av Nobelberget ... 54

5.1.7 Kulturens plats i staden ... 55

5.2 Nobelbergets konstruktion ... 57

5.2.1 Platsskapande och kultur som platsidentitet ... 57

5.2.2 Nätverken som kom att utgöra platsen Nobelberget ... 58

5.3 Strategier och taktiker på Nobelberget ...60

5.3.2 Strategiskt och taktiskt nyttjande i Nobelbergsprojektet ... 60

5.3.1 Nobelberget, ett transformativt projekt? ... 61

5.4 Sammanfattande analys och slutsatser ... 63

6 Diskussion ... 65

6.1 Temporalitet – utmanande och utvecklande ... 66

6.1.1 Vikten av att våga ta risker ... 66

6.1.2 Behovet av alternativa användningar ... 67

6.1.3 Nobelberget sattes på kartan ... 68

6.1.4 En samordnande roll... 69

6.2 Slutsatser ... 71

6.3 Våra förslag till vidare forskning ... 73

6.3.1 Atrium Ljungbergs vidare arbete ... 73

6.3.2 Offentlig sektors roll ... 74

1. Inledning

I Del 1 ges läsaren en fördjupad introduktion till uppsatsen. Genom redogörelse för uppsatsens bakgrund, problemformulering, syfte och frågeställningar ämnar Del 1 bidra med förståelse av vad uppsatsen ämnar studera och sedermera besvara.

1.1 Bakgrund och problemformulering

Enligt WHO (2014) kommer två tredjedelar av jordens befolkning bo i städer år 2050, och i tider av urbanisering diskuteras det frekvent om hur städernas expansion medfört höga exploateringstal av fastigheter. I Sverige krävs det detaljplan för exploatering av fastighet, något som är lagstiftat i Plan- och bygglagen (PBL, SFS 2010:900). I PBL (2010:900) framgår det hur detaljplaneprocessen innefattar etapper som kan leda till tidsförskjutningar för planerad bebyggelse av mark, exempelvis samråd och överklagan. Planläggning av mark vars tid för genomförande av någon anledning försenas kan bland annat ge upphov till vakanta fastigheter, trots trycket på städernas åtråvärda mark. I den statliga offentliga utredningen till statsrådet och dåvarande bostadsminister Peter Eriksson (MP), Ett snabbare bostadsbyggande (Byggrättsutredningen, 2018) står det:

“Regeringen framhöll i uppdraget att det är angeläget att de resurser samhället lägger på planläggning utnyttjas på ett effektivt sätt. Det innebär att sådan mark som planläggs för ett visst ändamål också får den faktiska användningen som planeringen syftat till och möjliggjort. En planläggning som skapar byggrätter för ett visst ändamål och som inte genomförs missgynnar en rationell markanvändning och förhindrar samtidigt en alternativ användning av den aktuella marken.”

Byggrättsutredningen, 2018, 34.

Ovanstående citat tyder på en situation som kräver nya metoder med högre grad av flexibilitet och det är därmed angeläget att undersöka hur alternativ användning av mark kan nyttjas i väntan på exploatering. Då exploatörer ofta behöver förhålla sig till tidsmässigt relativt långa processer kan ett alternativt användande av marken tillämpas

under tidsfönstret som uppstår innan bygglov beviljats och spaden satts i marken. En

alternativ användning kan vara att nyttja platsen temporärt, en typ av användning som idag inte är vanligt förekommande vilket påpekas av flera teoretiker inom det urbana fältet.

Ett temporärt projekt vi inspirerats av är det danska platsskapande projektet Papirøen i Köpenhamn, där restauranger temporärt etablerade på fastighet med planlagd exploatering. Projektet gjorde att platsen aktiverades och var så lyckat att projekt av den typen ökat i popularitet inom dansk stadsutveckling (Satz, 2017). Just exploateringsprojekt av platser i urban miljö som redan består av bebyggelse finns även i Sverige, vilka i framtiden förhoppningsvis kan utgöra intressanta temporära användningar av platser i svenska städer.

Teorier om temporalitet inom stadsutveckling är förhållandevis unga vilket tyder på en disciplin inom stadsutveckling som historiskt sett inte stått i fokus. Teoretiker och förespråkare för temporär användning av staden kritiserar och problematiserar dagens statiska planeringssystem för fysisk planering och städers utveckling. Det temporäras plats i det urbana har även fått större utrymme i debatten, arkitekturskribenten Allison Arieff (2011) belyser i sin artikel It’s Time to Rethink ‘Temporary’, likt flera av teorierna, den rigida planeringens (i följande citat: master plan) behov av komplement i form av temporär användning:

“No single master plan can anticipate the evolving and varied needs of an increasingly diverse population or achieve the resiliency, responsiveness and flexibility that shorter-term, experimental endeavors can. Which is not to say long-term planning doesn’t have its place. The two work well hand in hand.”

Arieff, 2011.

Hanséns (2015) examensarbete från landskapsarkitektprogrammet vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Temporär användning som planeringsverktyg, behandlar temporär användning som planeringsverktyg med perspektiv på gestaltning. Examensarbetet ger läsaren en djupare förståelse för möjligheter temporär användning som alternativt planeringsverktyg ger upphov till, och har inspirerat oss till valet av ämne för vår forskning. Studien vi gör skiljer sig gentemot Hanséns (2015) då vi frångår det övergripande och mer långsiktiga planeringsperspektivet, och undersöker istället hur temporär användning av en plats kan tillämpas under en utdragen planprocess då den planerade exploateringen av fastighet ännu inte realiserats.

Såväl teorier, den mediala debatten, samt underlag till svensk politik som vi tagit del av belyser den rådande planeringen som alltför rigid och inkompatibel att nyttja stadens fulla potential. Fokus för kritiken är många gånger att städers potential, som en följd av ett stelbent planeringssystem, inte utnyttjas fullt ut. Flera röster tyder därmed på att dagens planering är i behov av kompletterande alternativa metoder för att vara mer flexibel och nyttja potentialen i städers underutnyttjade ytor. Enligt flera teoretiker kan temporär användning vara ett sådant alternativ, vilket skulle kunna bidra till bättre kvalitet i stadens utveckling (Arieff, 2011; Bishop & Williams, 2012; Madanipour, 2017; Oswalt, Overmeyer & Misselwitz, 2013). Vi kommer därför i denna studie undersöka temporär användning, dess förutsättningar, egenskaper och konsekvenser samt hur temporär användning kan te sig i Sverige.

1.2 Syfte

Tre års studier med byggd miljö som huvudområde har givit oss kunskap om hur den traditionella planeringen fungerar med dess för- och nackdelar. Denna studie fokuserar på en av de brister vi identifierat i svensk planering, att den tenderar te sig för rigid och odynamisk. Likt flertalet teorier som används i denna forskning anser vi att det finns behov av alternativa metoder inom planeringen för att nyttja stadens fulla potential och möta de utmaningar staden står inför. Syftet med studien är att bidra till ökad kunskap om temporär användning av plats då vi anser att det kan vara en alternativ användning vilket SOU Ett snabbare bostadsbyggande (Byggrättsutredningen, 2018) efterfrågar. Vi har sökt efter tidigare studier om temporär användning av plats och anser att det råder en kunskapslucka i svensk forskning kring fenomenet. Kunskapsluckan förmodar vi beror på att det inte genomförts så många storskaliga temporära projekt i Sverige. Vår förhoppning är att bidra till fyllandet av kunskapsluckan samt motivera och inspirera till fler temporära användningar av platser i Sverige då både teori och empiri påvisat dess kvaliteter och potential. I litteratur och artiklar vi läst exemplifieras temporär användning av plats med spännande urbana referensprojekt. Valet av Nobelberget, i Sickla, Nacka kommun, sker mot bakgrund av att det är det svenska projekt vi hittat som bäst exemplifierar hur temporär användning kan tillämpas för att en plats potential ska tillvaratas i väntan på exploatering.

1.3 Frågeställningar

Genom undersökandet av följande frågeställningar är vår ambition att bidra med kunskap kring de brister och möjligheter studiens problemformulering lyfter. Forskningens primära frågeställning lyder:

Vilka egenskaper har temporär användning av plats och hur kan de påverka stadsutvecklingen?

För att besvara den primära frågeställningen, och tillskriva den praktisk form ställs den sekundära frågeställningen:

Hur konstruerades Nobelberget och på vilka sätt påverkade projektet de inblandade aktörerna samt deras verksamheter?

1.4 Disposition

Arbetet består av de sex delarna Inledning, Forskningsdesign och metod, Teoretiskt

ramverk, Fallstudie, Analys samt Diskussion. Varje del innehåller kapitel och avsnitt. I

fallstudiens intervjudel presenteras respondenterna i den ordning de blev involverade i projektet.

2. Metodologi

I del 2 skildras studiens tillvägagångssätt och vilka metoder som applicerats i undersökningen av frågeställningarna. Val av metoder diskuteras, motiveras och kritiseras. Intentionen med kapitlet är att transparent framställa de bedömningar och val av metoder för insamling av data som gjorts för att åstadkomma en intersubjektiv forskningsprocess.

2.1 Forskningsdesign och metod

Studiens tillvägagångssätt har varit av kvalitativt slag då vi undersöker ett fenomen som bearbetats via text och därmed tolkats och analyserats verbalt (Patel & Davidson, 2011). Undersökningen består av litteraturstudie och en fallstudie av den temporära användningen av Nobelberget i Sickla, Nacka. Litteraturstudien är baserad på teorier kompatibla med såväl temporalitet inom det urbana som teorier kompatibla med för studien relevanta ämnen som uppdagats under den empiriska fallstudien. Fallstudien utgörs av en intervjustudie som transkriberats. Intervjustudiens respondenter består av företrädare för inblandade aktörer i det temporära projektet Nobelberget.

Patel och Davidson (2011) skriver att löpande analys som arbetssätt är praktiskt vid kvalitativ forskning då det kan ge idéer till det vidare arbetet samt åskådliggöra vad som eventuellt behöver kompletteras. I denna studie använder vi oss av just löpande analys för att säkerställa att allt som inkorporeras i uppsatsen är av relevans.

2.2 Litteraturstudie

Arbetets litteraturstudie syftar till att begreppsliggöra ämnen som framkommit i fallstudien. Patel och Davidson (2011) skriver att samhällsvetenskapliga fenomen ofta är komplexa och sällan kan förklaras med enbart en teoretisk struktur. Det teoretiska ramverket med teorier framställda sida vid sida i litteraturstudien förtydligar hur de olika ämnena och begreppen är relaterade, det möjliggör ett förklarande av det samhällsvetenskapliga fenomenet (Patel & Davidson, 2011). I stora drag består det teoretiska ramverket av ämnena temporalitet i urban kontext, plats och dess

konstruktion, kultur som platsidentitet, transformativa metoder, samt strategi och taktik. Teorierna som framställts ämnar ge oss djupare förståelse för de ämnen arbetet

behandlar. Ramverket används som verktyg för jämförelse av den empiriska studien och bidrar till att kontextualisera analys och diskussion (Rienecker & Stray Jørgensen, 2014). Arbetet med litteraturstudien utgick från teorier om temporalitet, som i sin tur stärkte oss i vårt val av Nobelberget som fallstudie. Vartefter undersökandet av fallstudien fortgick tillkom ytterligare teorier till ramverket, vilket föranlett att teorier mer specifikt förenliga för fallet Nobelberget är med i studien. Det teoretiska ramverket har alltså kontinuerligt utökats för att vara anpassat till fallstudiens specifika innehåll.

2.3 Fallstudie

För att besvara studiens problemformulering samt formulerade frågeställning framställs en fallstudie där det temporära projektet på Nobelberget i Sickla, Nacka, studeras. I en fallstudie undersöks en situation eller en mindre avgränsad grupp och ett snävare fokus snarare än ett brett forskningsperspektiv (Patel & Davidson, 2011). Det snäva fokuset tillåter forskaren att djupgående undersöka fenomenet vilket bidrar ytterligare till forskningsområdet (Yin, 2007). Patel och Davidson (2011) skriver att en fallstudie lämpar sig väl vid undersökning av processer och förändringar, och metoden är därmed kompatibel med denna studie då undersökandet av förändringsprocesser är centralt. Förändringsprocesserna som undersöks är hur temporär användning av plats påverkar stadsutvecklingen, samt hur Nobelberget påverkade de inblandade aktörerna och verksamheterna.

Det går dock att problematisera studiens användande av endast ett fenomen som fallstudie, och problematiken ligger i hur väl den då representerar det generella. Yin (2007) skriver om de meningsskiljaktigheter som råder olika forskningsdiscipliner sinsemellan gällande fallstudiers generaliserbarhet, och att det därmed är önskvärt att använda sig av flera fenomen. Efter såväl eget planeringsarbete och rådgivning fastslog vi Nobelberget som fallstudiens enda undersökande fall. Nobelberget som fall är enligt oss det mest kompatibla för en undersökning av temporär användning av plats i svensk stadsutveckling. Dels på grund av dess skala, dels då det är ett nyligen genomfört projekt med enligt oss intressanta aktörer och innehåll. Anledningar till att vi höll oss till enbart ett projekt för fallstudie var den begränsade tid som var avsatt för arbetet, att det är båda författarnas första studie av detta slag, det begränsade utbudet av temporära projekt i Sverige, samt att vi med ett fall har möjlighet att mer djupgående undersöka det. Yin (2007) tillskriver faktorn att fallstudiens fall avslutats som berättigande för studiens validitet, vilket det temporära projektet har gjort och därmed är relevant att undersöka. Även utfallet av litteraturstudiens teorier om temporalitet befäste Nobelberget som förenligt fall att undersöka studiens problem med.

2.4 Kvalitativa intervjuer

En kvalitativ intervju syftar till att upptäcka och identifiera egenskaper hos ämnet som studeras genom att undersöka intervjuobjektets livsvärld och perspektiv gällande specifikt fenomen (Patel & Davidson, 2011; Kvale & Brinkmann, 2014). Vid kvalitativ forskning förespråkas en semistrukturerad typ av intervju av såväl Patel och Davidson (2011) som Creswell (2014). En semistrukturerad intervju innebär att vissa frågor formulerats på förhand, men att fler frågor kan tillkomma under intervjuns gång. Den semistrukturerade typen av intervju ger intervjuaren möjlighet att rikta diskussionen kring ett specifikt ämne samtidigt som upplägget möjliggör svar från intervjuobjektet som är konstruerade utifrån dess eget perspektiv och livsvärld, och är därmed relevanta för en kvalitativ studie. De kvalitativa intervjuerna bidrar med vissa av projektets inblandade aktörers olika perspektiv och upplevelser av den temporära delen av Nobelberget.

2.5 Avgränsning

Vår studie kommer fokusera på temporär användning av plats med en tydlig begränsning av tid då platsen ska genomgå planerad exploatering. Den avgränsningen görs då alternativ användning för planlagd mark som än inte börjat genomföras är vad Byggrättsutredningen (2018) eftersöker.

I linje med Madanipours (2017) teori om privat sektors ökade betydelse i europeisk stadsutveckling kommer studien främst fokusera på hur en privat aktör kan nyttja temporär användning. Detta görs då Nobelbergets projektägare är AL, ett privat företag. Undersökningen av fallstudien utgår från ett processinriktat perspektiv, och inte ett designinriktat sådant. Motiveringen är att vår studie strävar efter kunskap om hur såväl offentlig som privat sektor kan använda sig av temporära initiativ i processer snarare än som verktyg för gestaltning. Studien genomförs dock på ett temporärt projekt initierat av en aktör inom privat sektor. Vi anser att såväl det privata som det processinriktade perspektivet bidrar till aspekter som saknas i den existerande svenska forskningen. De arbeten vi funnit som bäst behandlar temporalitet i urban kontext är Hanséns (2015) som behandlar temporär användning i urban kontext med designinriktat och offentligt perspektiv, och Nästesjös (2016) som utgår från ett offentligt planeringsperspektiv.

Studien kommer inte att behandla perspektivet gentrifiering då det handlar om ett temporärt projekt som pågått under fyra år där vi fokuserar på de aktörerna inblandade i Nobelberget, samt den geografiska platsen påverkats av projektet. Ett gentrifieringsperspektiv hade behövt omfatta ett undersökande av hur Nacka kommun, och troligtvis även Stockholm, eventuellt påverkats socioekonomiskt av projektet. Ett sådant perspektiv anser vi behövt en längre tid sedan avslutat projekt än vad vi har då denna studie genomförs. Då vi undersöker ifall en temporär användning av plats som metod kan komplettera den mer långsiktiga planeringen för att skapa en mer dynamisk stadsutveckling anser vi att de perspektiv vi valt att studera utifrån är av högre relevans än perspektivet om gentrifiering.

2.6 Arbetsfördelning

Arbetet med uppsatsen har fördelats likvärdigt mellan författarna. Vid läsning av litteratur och framställning av den teoretiska ramen har ansvarsområden fördelats för en effektivare arbetsprocess. Varje intervju bestod av trepartssamtal över högtalartelefon, båda författarna och respondent. Analys och diskussion har genomförts gemensamt genom ett skrivande framburet av ständigt bollande av idéer. Vi har nästan uteslutande suttit tillsammans under arbetets gång och gemensamt ansvarat för slutprodukten med allt vad det innefattar.

3. Teoretiskt

ramverk

I denna del framställs det teoretiska ramverket vilket har utformats för att vara kompatibelt med studiens problemformulering och forskningsfrågor. Studiens första forskningsfråga eftersöker temporär användnings egenskaper i samband med stadsutveckling, varpå teorier om temporalitet i stadsutveckling framställs. För att besvara studiens andra forskningsfråga som mer specifikt riktar sig mot undersökandet av Nobelberget, dess konstruktion samt påverkan på de inblandade aktörerna, har teorier om plats och

3.1 Temporalitet

Kapitlet kommer utifrån teorier redogöra begreppet temporalitet i en urban kontext. Teorierna om temporalitet tas främst ur professorn i urban design, Ali Madanipours (2017) bok Cities in Time: Temporary Urbanism and the Future of the City. Madanipours teorier vidgas med teorier ur stadsplanerarna Peter Bishop och Lesley Williams (2012) bok The Temporary City, ur professorerna inom arkitektur, Philipp Oswalt och Philipp Misselwitz, och professorn i landskapsarkitektur Klaus Overmeyers (2013) bok Urban

Catalyst: The power of temporary use, samt professorn i arkitektur Kim Doveys (2016)

bok Urban Design Thinking. Artikeln It’s Time to Rethink ‘Temporary’ skriven av Allison Arieff (2011) bidrar med ett mer frispråkigt och kritiskt perspektiv på rådande planering och nödvändigheten i alternativa metoder för att bemöta stadens utmaningar.

3.1.1 Temporalitet inom stadsutveckling

Begreppet temporalitet är enligt Bishop och Williams (2012) svårdefinierat då det syftar till något som endast gäller för en viss begränsad tid, och kan därmed appliceras på i stort sett allt vi människor har vetskap kring. Temporalitet karaktäriseras av något som har en definierad start och ett definierat slut, en aktivitet eller användning kan inte definieras som temporär förrän den är avslutad (Bishop & Williams 2012). Projekt, aktiviteter och användningar kan dock benämnas som temporära innan de avslutats ifall initiativtagarens avsikt är att fenomenet ska existera under en begränsad tid, med definierad början och definierat slut.

Bishop och Williams menar alltså att det temporära projektet är begränsat till en tidsram, men enligt Madanipour (2017) kan inte analysen av en temporär händelse begränsas till den temporära dimensionen. Madanipour menar att händelser på specifika platser inverkar på dem, en påverkan som sträcker sig längre efter det temporäras upphörande.

3.1.2 Drömmen om permanens

Bishop och Williams (2012) menar att permanens är synonymt med trygghet för de flesta och att strävan efter permanens styr många av våra beslut. Människan vill uppnå bestående resultat, hitta permanenta lösningar och varaktig kärlek. Men drömmen om permanens kommer aldrig att infrias till fullo, och det enda vi med säkerhet kan säga är att allt ständigt förändras (Bishop & Williams, 2012).

Madanipour (2017) lyfter hur stora delar av världen idag lever i ett konstant temporärt tillstånd där infrastruktur, vård, skola, krig och naturkatastrofer utgör ett mer obeständigt tillstånd med stor osäkerhet. I flera av utvecklingsländerna är en ökad grad av permanens en avlägsen dröm, samtidigt som det i många av industriländerna efterfrågas temporära inslag som alternativ till det permanenta.

3.1.3 Föränderliga tider och utmaningar

Förändring är en fundamental del av naturen och den sociala värld människan skapat, och stiftandet av lagar och uppförandet av statliga organ är exempel på instrument med vilka kontroll av förändring eftersträvas (Madanipour, 2017). Människan eftersträvar att alltid kunna förklara verkligheten och dess förändringar (genom vetenskap, filosofi eller religion), tygla den (genom teknologi) samt hantera den (genom vanor, lagar och institutioner). Det oförutsägbara inträffar dock alltid förr eller senare och skapar en oro, samt utgör ett hot mot de strukturer som byggts upp för att reglera tillvaron. Enligt Madanipour (2017) har ekonomisk och teknologisk utveckling skruvat upp tempot i samhället. I det nya samhället ersätts fysiska strukturer med icke-fysiska, fabriker ersätts med flexibla arbetsplatser och massrutiner ersätts med diversifierade levnadsmönster. Samhällets nya former ställer nya krav på de institutioner vars uppgift är att hantera förändringen. Madanipour menar att den snabba utvecklingen destabiliserar institutioner vars funktion är att kontrollera och styra den rumsliga och sociala ordningen.

3.1.4 Temporär användning av plats i dagens planering

Arieff (2011) anser att den traditionella planeringen är nödvändig, men att temporär användning av plats möjliggör för en lyhördhet och flexibilitet som i mycket högre grad kan bemöta stadens varierande och föränderliga behov.

Overmeyer (2007) menar att temporär användning av plats tidigare betraktats av marknadens etablerade aktörer som trams utövat av socialt engagerade aktivister från vänsterrörelsen. Synsättet har dock skiftat enligt Overmeyer, och numer har affärsutvecklare, kommuner och fastighetsägare insett att hållbara och attraktiva urbana miljöer inte går att utveckla utan att ta hänsyn till den kontextuella aspekten temporär användning av plats kan bidra med. Madanipour (2017) beskriver temporalitet likt Overmeyer (2007) som en växande internationell trend som kan återfinnas i många olika verksamhetsområden där aktörer investerar i det som är innovativt och trendsättande.

Madanipour (2017) skildrar hur det även från statlig nivå efterfrågas temporära initiativ, exempelvis uttryckte den brittiska regeringen 2009 behovet av tillfälliga användningar av det stora beståndet tomma kommersiella lokaler som uppstått efter finanskrisen.

3.1.5 Temporär användnings potential och risker

Temporär användning av staden och dess platser utgör tillåtande plattformar för utforskandet av alternativa metoder och idéer enligt Madanipour (2017), som menar att det temporäras natur är mer dynamisk än den permanentas. Temporär användning kan användas som verktyg för att lyfta frågor om etablerade strukturer och utmana status quo, vilket bidrar till flödet av idéer och ett framåtsträvande. Det möjliggör för en sfär av möjligheter då temporaliteten karaktäriseras av mindre byråkrati och färre hinder. Temporär användning kan fungera som en katalysator som mobiliserar sociala och ekonomiska krafter i nya riktningar, eller som ett transformativt medium med förmåga att skapa nya användningar i rådande struktur. Följande utdrag ur Urban Design Thinking:

A Conceptual Toolkit (Dovey 2016) exemplifierar Madanipours resonemang:

“Temporary/tactical urbanism enables a much higher level of creativity and innovation in urban design, because it turns the city into a testing ground where new forms of thinking can be implemented without the danger of permanent failure. The temporary framework is a key to bypassing the formal planning processes that are necessary to secure approval for permanent change: because the change is temporary, a higher level of innovation is seen as legitimate.”

Dovey, 2016, 241.

Användandet av temporära projekt kan enligt Madanipour (2017) möjliggöra en förbättrad tillvaro, men strukturers förfall kan också leda till oförutsägbara och ibland negativa konsekvenser. Konsekvenser kan alltså vara socialt regressiva, exempelvis gentrifiering, eller progressiva, som när heterogena samhällsgrupper inkorporeras och stärks. Madanipour framställer containerarkitektur som ett exempel på hur temporär användning kan vara dubbelbottnad. Containerarkitektur är när fraktcontainrar konverteras till lägenheter och är ett samtida innovativt alternativ till, och kritik av, klassisk arkitektur och planering som istället möjliggör för snabb och billig framställning av bostäder. Samtidigt är produkten också ett accepterande av lägre kvalitet och standard för alternativa platser och dess användare.

Kortsiktigheten och ovissheten som vistandet på en temporär plats medför, i relation till en permanent plats, bidrar ofta till en lägre hyra. Det skapar vidgade möjligheter för grupper att ta sig in och få en plats i staden:

“The artists, civil society groups, charities and community organizations, who had difficulty getting access to space in buoyant property markets, see the oversupply of space as a way of developing community facilities, relations and cultural activities.”

Madanipour, 2017, 160.

Som i fallet med containerarkitektur ämnar inte det temporära att bidra med den långsiktiga lösningen, men det kan synliggöra problemen och fungera som en språngbräda som för staden i nya riktningar:

“A temporary state therefore may become a stepping stone rather than a stop-gap, going beyond thinking about crisis and what happens next.”

Madanipour, 2017, 165.

3.1.6 Storheten i det lilla

Festivaler, löparlopp och andra temporära evenemang är en växande trend för städer att marknadsföra sig och skapa identitet enligt Madanipour (2017). Det kommersiella syftet är dock en aspekt av flera, och det vore ett kraftigt förenklande av stadens komplexitet att påstå att alla evenemang enbart drivs av kommersiella intressen. Madanipour åskådliggör betydelsen av det stora i det lilla och dess inneboende potential, och menar att även småskaliga händelser som vågar gå utanför den atomiserade och kontrollerade tillvaron kan bära oväntad frukt. Även om ett temporärt evenemang primärt bidrar med ytligt och bräckligt värdeskapande så finns där alltid något av värde:

“When groups of people, large or small, in a major festival or a small street performance, share an experience, they are inherently creating the possibility of the generation of new meaning in social life.”

Madanipour, 2017, 159.

3.1.7 Kapitalismen som pådrivare av utveckling

Kapitalismen måste ständigt utvecklas för att förbli konkurrenskraftig, och är därmed en stark pådrivare av utveckling, ofta till det bättre (Madanipour, 2017). Kapitalismen har emellertid många olika sidor och konsekvenser, i och med att den är vinstdrivande finns risken för att hänsyn till aspekter som ekologisk och social hållbarhet inte prioriteras. Ett

dilemma i analysen av temporära projekt som bidrar till en ökad förändringstakt, är att utröna huruvida det enbart är en pådrivare av kapitalismen eller om det har intentioner bortom det ekonomiska.

3.2 Plats

Detta kapitel kommer utifrån teorier redogöra begreppet plats för att vidare presentera relaterade termer som platsidentitet och platsskapande. Teorierna om platsbegreppet är främst ur humangeografen Tim Cresswells (2014) bok Place: An Introduction, och professorn i geografi Doreen Masseys (1995) kapitel The conceptualization of place i antologin A Place in the World?, vilka båda härstammar ur filosofen Henri Lefebvres bok

The Production of Space. Kapitlet leder vidare till platsidentitet och kultur, där vi

använder teorier ur sociologiprofessorn Sharon Zukins (1995) bok The Cultures of Cities och doktorn i urban och regional planering Johannes Suitners (2014) artikel Cultures of

Image Construction Approaching Planning Cultures as a Factor in Urban Image Production, publicerad i European Spatial Research and Policy. Slutligen behandlar

kapitlet begreppet platsskapande och gör det utifrån Mark Wyckoffs (2014), professor i urban planering, artikel Definition of Placemaking: Four Different Types.

3.2.1 Plats och rum

“Places possess a distinctive spatiality as agglomerations of diversity locked into a multitude of relational networks of varying geographical reach. The interactions of actors is located in specific institutional arenas where ideas are expressed, strategies played out, decisions made and power games fought out (González and Healey 2005: 2061).”

Louis Albrechts, 2011, 21.

Cresswell (2014) skriver att plats är en av de allra viktigaste termerna och beståndsdelarna av geografi, men plats är ett koncept som har fler innebörder än den lokalitet och punkt i ett koordinatsystem det ofta syftas till i daglig användning. I begreppet plats ingår, utöver de fysiska komponenterna i lokaliteten, sociala och immateriella komponenter som de

individer som verkar i lokaliteten och deras medföljande aktiviteter och relationer som

pågår där. Individer påverkar således plats. Lefebvre (Cresswell, 2014) benämner de sociala och immateriella komponenterna av plats som rum/-slighet, ett begrepp som är relationellt till begreppet plats (Cresswell, 2014; Massey, 1995).

3.2.2 Nätverk

Individer påverkas av relationer, kommunikation och influenser som i den rådande globala världen kan sträcka sig långt bortom det geografiska område en individ befinner sig i. Castells (Healey, 2007) benämner företeelsen som nätverk. De nätverk som är viktiga för en individ kan i den globala världen skilja sig väsentligt gentemot dess grannes, vilket medför att vi inte kan se platser med kringliggande områden som integrerade enheter, de bör betraktas som mer svåröverskådliga. Platser är därmed komplexa konstruktioner skapade av samspelet mellan individer och deras nätverk.

3.2.3 Aktivitetsrum

Massey (1995) benämner de komplexa konstruktionerna av plats som utgörs av individer med tillhörande nätverk som activity space (vidare används: aktivitetsrum) och förklarar det som följande:

“The activity space of something is the spatial network of links and activities, of spatial connections and locations, within which a particular agent operates.”

Doreen Massey, 1995, 54.

Aktivitetsrum ackumulerar tidigare gjorda beskrivningar för innebörd av begreppen plats, rum och nätverk. Vidare i arbetet kommer användningen av aktivitetsrum syfta till detta avsnitts framställning.

3.2.4 Maktrelationer inom platser

Då aktivitetsrum inbegriper aktörer och deras relationer är platsteorin vi framställt en relationell teori och innefattar följaktligen maktförhållanden (Massey, 1995). Det finns olika typer av makt, och därmed olika maktaktörer. Vissa aktörer styr över kapital av olika former, exempelvis rent monetärt, kulturellt eller genom markägande, och vissa påverkar aktivitetsrummet genom mer dagligt interagerande med platsen. Massey (1995) menar att kapital rör sig snabbare och enklare mellan platser än människor, och besitter därmed högre rörelsetakt. De olika förutsättningarna för rörelsetakt ger upphov till bristande jämvikt, och är således av stor betydelse när man ska studera och förstå hur makten är fördelad bland en plats aktörer. Genom att undersöka relationerna mellan en plats aktörer och vilken typ av makt de besitter kan vi skapa en bild av hur platsen är konstruerad.

3.2.5 Platsidentitet

Massey (1995) anser att det är avgörande för en plats som verkar på den rådande marknaden att attrahera investerare och därmed generera kapital, och menar att platsens attraktionskraft för kapitalsatsningar avgörs av platsens identitet. Platsidentitet består av det som sker kontinuerligt i aktivitetsrummet. Även Zukin (1995) framhåller vikten av en stads porträttering, och då en stad består av platser menar vi att hennes användande av

porträttering går att likna vid Masseys (1995) platsidentitet.

3.2.6 Kultur som platsidentitet

Zukin (1995) skriver att ekonomi, samhälle och aktivitetsrum samspelar, och att de aktörer som kontrollerar aktivitetsrummen besitter stor makt att påverka sin omvärld. Vidare skriver hon att kulturen verkar i aktivitetsrummen, och framställer den som ett kraftfullt verktyg som fått en alltmer tongivande roll i strategier för stadsutvecklingsprojekt. Hon menar att kulturen kan tillämpas av aktörer inom fastighetsutveckling:

“Culture can also be used to frame, and humanize, the space of real estate development.” Sharon Zukin 1995, 22.

Medan faktorer som mark, arbetskraft och kapital ses som den traditionella ekonomin räknas platsidentitet till det Zukin (1995) benämner den symboliska ekonomin. Som aktörer i den symboliska ekonomin har kulturutövarnas roll i fastighetsutvecklingsprojekt tillskrivits ett värde som både kulturutövarna och fastighetsutvecklarna insett och blivit alltmer medvetna om. Zukin (1995) beskriver hur kulturutövarna påverkar aktivitetsrummet och agerar värdeskapare i den symboliska ekonomin:

“Often they (kulturutövare; red:s anm.) have been co-opted into property redevelopment projects as beneficiaries, both developers of an aesthetic mode of producing space (in public art, for example) and investors in a symbolic economy.”

Användning av kulturutövare i fastighetsutvecklingsprojekt gagnar dock inte bara kulturutövarna, i den utsträckning de har makt att påverka platsen, utan är enligt Zukin även till gagn för fastighetsutvecklarna själva:

“Among business elites, those from finance, insurance and real estate are generally great patrons of both art museums and public art, as if to emphasize their prominence in the city’s symbolic economy.”

Sharon Zukin 1995, 23.

Suitner (2014) skriver att kulturen är både det förenande och det unika för platser, och likt Masseys (1995) platsidentitet, därmed det som skiljer platser åt. Kulturen används ofta i strategier, vilka Suitner (2014) benämner som culture-led image construction (vidare används: kulturdrivet identitetsskapande). Kulturdrivet identitetsskapande är en metod där platsidentiteten används i en formulerad strategi vars intention är att öka värdet på marken för att sedan marknadsföra och sälja platsen, något som gagnar fastighetsägarna. Suitner (2014) förtydligar dock att metoden innefattar förhandling mellan aktörer då kulturutövare och fastighetsägare har olika avsikter med kulturen, en kommunikativ process likt den Patsy Healey (Suitner 2014) benämner planning through

debate. Kulturdrivet identitetsskapande är således varken ren bottom-up (idéer från

medborgare som institutionaliseras i planeringen) eller top-downplanering (idéer från yrkesverksamma institutionaliserade i planeringen), trots att det kan verka så då metoden används för att sälja platsen som är av störst intresse för top-aktörerna, exempelvis fastighetsägarna.

3.2.7 Platsskapande

Såväl Suitners (2014) begrepp kulturdrivet identitetsskapande som Masseys (1995) platsidentitet tangerar det Mark Wyckoff (2014) benämner som platsskapande. Till skillnad från Suitner (2014) som menar att kulturdrivet identitetsskapande används i syfte att marknadsföra och sälja platsen förtydligar Wyckoff (2014) att platsskapande ofta ses som en metod till för att attrahera kapital, men att det perspektivet underminerar begreppet då dess innebörd är:

“Placemaking is the process of creating quality places that people want to live, work, play

and learn in.”

Som begreppsdefinitionen indikerar innebär platsskapande förbättrande av livsmiljöer. Platsskapande bottnar i brett engagemang av aktörer och Wyckoff (2014) menar att den därför skiljer sig gentemot många andra typer av tillvägagångssätt inom samhällsutveckling, där det ofta är ett fåtal initierade aktörer som deltar.

Det finns fyra typer av platsskapande varav strategiskt, kreativt och taktiskt är de tre specialiserade typerna som tillsammans utgör standardiserat platsskapande. Vidare följer förklaringar av varianterna som alltså har olika inriktningar på den plats platsskapandet ska leda till:

Strategiskt platsskapande

Innebär en strategi med formulerad intention om att attrahera en specifik målgrupp till platsen genom att göra den unik. Leder till mer livfulla platser som invånare, företag och besökare bryr sig om.

Kreativt platsskapande

Innebär att offentliga, privata och ideella organisationer gemensamt arbetar fram en plan för att forma det fysiska och aktivitetsrummet kring kulturella aktiviteter. Leder till mer ökad dragningskraft till platsen genom att attrahera människor och följaktligen företag och utbildningar än strategiskt platsskapande.

Taktiskt platsskapande

Kännetecknas av aktörer som använder sig av platsens förutsättningar, ofta med kortsiktigt engagemang. Aktörerna är flexibla och kan snabbt etablera sig på platsen med aktiviteter som ofta innebär investeringar med låga risker men med potential till stor utväxling. Effekterna av taktiskt platsskapande kan vara långsamma och därmed svåra att observera, men metoden besitter ändå förmågan att omvandla platser och gör det ofta till en låg kostnad.

3.3 Strategiskt rumslig planering & taktiskt nyttjande av plats

Detta kapitel redogör för teorier kring strategiskt rumslig planering, transformativa metoder i stadsutveckling samt strategi och taktik. Utifrån professor i stadsplanering Patsy Healeys (2007) bok Urban Complexity and Spatial Strategies och Louis Albrechts (2011), även han professor i stadsplanering, kapitel Transformative Practices i antologin

Strategic Spatial Projects: Catalysts for Change (Oosterlynck, 2011) framställs teorier

kring strategiskt rumslig planering och transformativa metoder. Teori om strategi och taktik framställs ur antropologen Michel de Certeaus (1984) bok The Practice of Everyday

Life.

3.3.1 Strategiskt rumslig planering

Oosterlynck (2011) problematiserar dagens stadsutveckling och menar att dess arbetssätt inte på ett bra sätt motsvarar dess utmaningar. Enligt Patsy Healey (2007) har emellertid den europeiska planeringen sedan slutet av 1900-talet till stor del gått från en förenklad syn på staden som sammankopplade enskilda områden bestående av fysiska byggnader, till en mer komplex syn där även platser med ett socialt perspektiv, och områden ingår i nätverk:

“In the 1990s, the relation is more often conveyed in the ‘network’ language articulated by Manuel Castells (1996), as a tension between ‘places’ and ‘flows’.”

Patsy Healey, 2007, 2.

Som citeringen ovan tyder består nätverk av platser och flöden, där platser innefattar Masseys (1995) begrepp aktivitetsrum. Healey (2007) skriver att stadsutvecklingen inte längre bör planeras enskilt av de yrkesverksamma utan att fler typer av aktörer med olika relationella nätverk ska ingå i processen, exempelvis de individer verksamma i aktivitetsrummen. Det som pågår i aktivitetsrummen tenderar att nyttja platsers fysiska beståndsdelar på sätt som ofta är svåra att förutse för de planeringsansvariga (Healey, 2007). Healey skriver att en planering som inkorporerar aktivitetsrummen och dess aktörer har mer möjligheter att förutse resultatet av planeringen än om endast de planeringsansvariga formulerat strategin.

Såväl Healey (2007) som Albrechts (2011) benämner den planering som utöver att fokusera på det fysiska även tar hänsyn till platsens aktivitetsrum som strategic spatial

strategiskt rumslig planering är en kollektiv process i stadsutveckling som strävar efter nya tillvägagångssätt för att påverka den byggda miljön genom gemensamma prioriteringar. Prioriteringarna görs dels utifrån de strategier som formulerats av de makthavare med mandat att ta beslut, dels utifrån en hänsyn till aktivitetsrummen för att se hur den fysiska miljön kan användas för att främja de handlingar strategin framkommit till.

3.3.2 Socialt innovativ stadsutveckling

Louis Albrechts (2011) skriver om en viss typ av strategiskt rumsliga projekt han benämner som socialt innovativa. De inbegriper okonventionella aktörer för stadsutveckling, och Albrechts syftar då till medborgare, med specifikt fokus på minoriteter. Då socialt innovativa projekt inbegriper aktörer från flera sektorer, offentlig, privat och civilsamhället, ges möjligheter till uppkomst av idéer som det vanligtvis inte finns förutsättningar för. Enligt Surowiecki (Albrechts, 2011) ger det legitimitet och förtroende för processen då den kollektiva intelligensen överträffar den enskilda individens.

3.3.3 Strategiskt rumslig planering, en transformativ metod

Strategiskt rumsliga projekt har intentionen att förändra, och Albrechts (2011) benämner därför den typen av planering som transformative practice (vidare: transformativ/-a metod/-er; transformativa projekt). Transformativa projekt har förmågan att mobilisera aktörer, utveckla diskurser samt strukturellt förändra arbetssätt. De har intentionen att förändra, då de fokuserar på nya koncept och sätt att tänka kring hur resurser av olika slag fördelas och används. Förhållningssättet till förändring fokuserar på det som kan bli snarare än det som är, och Chia (Albrechts, 2011) menar att det innebär ett skifte från en ontologi av att vara som fokuserar på det slutgiltiga utfallet, till en ontologi av att bli där handlingar, relationer och process sätts i fokus.

Likt Healeys (2007) användning av strategi skriver Albrechts (2011) om visioner som en del av transformativ metod, där det konstrueras och formuleras önskade utfall av ett stadsutvecklingsprojekt och framförallt hur vägen dit kan komma att se ut. Visioner formulerar gemensamma förhoppningar och förväntningar på platser och inspirerar aktörer från olika sektorer, organisationer och nätverk att samarbeta.

Vidare skriver Albrechts om betydelsen av att förändringar institutionaliseras i arbetsmetoder för att förändringen ska fortleva. Institutionaliseringen är viktig då förändring är något ansträngande och ofta obekvämt och därmed är exponerat för motarbetning så fort momentum i det pågående arbetet inte längre bibehålls, exempelvis att drivande individer inte längre är aktiva i processen. Transformativa metoder är alltså till naturen föränderliga och därmed kompatibla att bemöta samhälleliga utmaningar. Tillvägagångssättet såväl uppmanar som utmanar den mer traditionella planeringens utövare att reflektera över metodikens roll och framtid. Vidare beskrivs hur transformativa förändringar ter sig och eventuellt etableras:

“Transformative change rarely occurs in instant revolutions. It is change that actually evolves in many small ways to produce an emergent pattern that, retrospectively, comes together and becomes evident in what history may then describe as ‘a transformative moment’ (Chia 1999: 212; Healey 2005: 158; Healey 2006: 541).”

Louis Albrechts, 2011, 19.

Idéer sprungna ur transformativa metoder kan alltså komma att bli institutionaliserade och etablera sig i attityder, normer och arbetssätt. Därifrån kan ett gemensamt bestånd av exempelvis värderingar och kunskaper, som det finns en ömsesidig förståelse kring, sprida sig genom organisationer och grupper av aktörer och därmed även till andra projekt och platser.

3.3.4 Strategi och taktik

Strategiskt rumslig planering innefattar flera aktörer, dels de makthavare med mandat att ta beslut som kan liknas vid de Michel de Certeau (1984) benämner som strateger, samt de individer som också ingår i platsen men inte besitter en formell makt, som kan liknas vid de han benämner som taktiker. Strateger och taktiker är samexisterande aktörer som praktiserar olika tillvägagångssätt inom exempelvis stadsutvecklingsprojekt. En strategs tillvägagångssätt är strategi och en taktikers är taktik. En strategi är enligt Certeau det övergripande ramverket initierat av styrande institutionella makter, ett ramverk med tydliga intentioner som exempelvis kan vara att styra strukturer, tillskriva en plats en specifik användning eller att något ska generera vinst. Det strategerna formulerar i ramverket föranleder det som senare anses vara rationellt och det som legitimerar vissa handlingar som går i linje med strategin. Strateger ämnar dominera och strukturera dessa handlingar genom sitt tillvägagångssätt. Taktikers praktik är däremot inte resultat av

planering utan de nyttjar, och är beroende av, möjligheterna och begränsningarna strategins handlingar ger förutsättningar till. Taktiker manipulerar ofta platser genom mer vardagliga handlingar än strateger, och tenderar att nyttja platser på sätt de inte är ämnade för. Taktiker använder sig av flera parametrar, bland annat platsens fysiska beståndsdelar och platsens aktivitetsrum. Även nyttjandet av parametern tid är kännetecknande för taktiker:

“Tactics are procedures that gain validity in relation to the pertinence they lend to time--to the circumstances which the precise instant of an intervention transforms into a favorable situation, to the rapidity of the movements that change the organization of a space, to the relations among successive moments in an action, to the possible intersections of durations and heterogenous rhythms, etc.”

Certeau, 1984, 38.

Certeau (1984) menar att de olika handlingssätten, strategi och taktik, innefattar maktförhållanden och såväl strateger som taktiker besitter olika typer av makt i olika situationer. Strategier kan vara formulerade på många olika sätt med mer eller mindre artikulerade intentioner som i sin tur kan ge upphov till mer eller mindre, och framförallt olika möjligheter för taktikerna att utöva sina taktiker och därmed sin makt. Certeau belyser även att det finns olika grader av medvetenhet kring styrandet genom strategier och användandet genom taktiker, och ser strategerna till viss del också som taktiker då även de använder sig av platsens förutsättningar.

4. Fallstudie

I kommande del redogörs arbetets fallstudie som behandlar på det temporära projektet Nobelberget som utspelade sig 2015–2019. Inledningsvis presenteras en kort historisk bakgrund om platsen, för att sedan följas av den kvalitativa intervjustudien med det temporära projektets inblandade aktörer.

4.1 Introduktion till Nobelberget

Nobelberget är en del av området Sickla i Nacka kommun, Stockholm, och omfattar en area på cirka 35 000 m² (Aspfors, 2010). Platsens historia präglas av 1800-talets industrier och verkstäder. 1942–1971 uppfördes bebyggelsen på platsen där vår fallstudie ägt rum. Byggnaderna uppfördes i regi av det som senare kom att bli företaget AkzoNobel och var avsedda för tillverkning, kontor, matsal, gympahall samt lager.

4.2 Det temporära projektet

Tidigt 2014 förvärvade Atrium Ljungberg (vidare: AL) fastigheten Nobelberget i Sickla från Humlegården Fastigheter AB (Berg, personlig kommunikation, 4 april 2019). Intentionen var att utveckla området med bostäder, kontor och eventuellt utbildningslokaler som kopplar samman Sickla med Hammarby Sjöstad och Stockholm i övrigt. AL:s arbetssätt består av att förvärva stora fastigheter för att utveckla områden. När AL förvärvat fastigheten var Jon Allesson, anställd inom AL:s affärsområde Affärsutveckling, på promenad i området vid Nobelberget med Martin Lagerberg, en arbetsbekant som verkade inom kultur- och musikevenemang (Allesson, personlig kommunikation, 30 april 2019). Lagerberg sökte efter en plats där han kunde genomföra ett event baserat på foodtrucks, något Allesson tänkte att AL:s nyförvärvade mark som var i ett tidigt stadie av planläggning kunde vara lämpligt för. När de väl kom till platsen insåg de att platsens potential var större än enbart ett event med foodtrucks.

Ungefär samtidigt får Allesson och Lagerberg vetskap om att kulturentreprenören Jakob Grandin, har uppdrag från Carlsberg att genomföra deras klubbkoncept The Green Door

Project (Allesson, personlig kommunikation, 30 april 2019). Carlsberg beskriver på sin

Facebooksida The Green Door Project som ett projekt som grundar sig i en vilja att utforska framtiden för den svenska samtidskulturen genom att skapa samarbeten mellan tongivande kreatörer inom områden som musik, konst, teknik och vetenskap. AL, Lagerberg och Grandin kommer överens om att evenemanget ska genomföras på Nobelberget. Evenemanget blir över förväntan vilket gav aktörerna samt arrangörerna bakom evenemanget blodad tand. The Green Door Project kunde som första arrangemang på platsen genomföras med ett slags tillfälligt tillstånd, och till nästa arrangemang skärptes kraven från Nacka kommun vilket medförde att investeringar i lokalen samt utökade tillstånd behövdes. En användning av Nobelberget som kultur- och

evenemangsarena tar vid detta stadie form, vilket konkretiseras med både starten av

Huset På Berget AB (vidare: HPB) med Lagerberg som verkställande direktör, och att det

nya affärsområdet Stadsinnovation skapades inom AL med Allesson som affärsområdeschef. Den temporära användningen planerades initialt för två år, men en utdragen planprocess resulterade i totalt fyra års temporär verksamhet på Nobelberget. I oktober 2015, under etableringsfasen av Nobelberget, nådde migrationskrisen Sverige och Stockholm. Refugees Welcome Stockholm skapas för att hjälpa människor på flykt som anlänt till Stockholm, och verksamheten kommer i kontakt med HPB (Lybeck Sköld, personlig kommunikation, 29 april 2019). Kontakten resulterade i att lokalerna på Nobelberget under två veckor användes för tillfälligt transitflyktingboende medan myndigheter samlade sig för att sedan hantera situationen. Efter två veckor av transitflyktingboende fortskred HPBs arbete med att aktivera Nobelberget, fler aktörer etablerade sig på Nobelberget, primärt kulturaktörer. I korrespondens med samtliga aktörer vi pratat med framgår det att projektägaren AL tydlig uttalat att vistelsen på Nobelberget var tillfällig.

Efter fyra års temporär användning med 22 festivaler, 167 konserter, 204 klubbar, åtta marknader och totalt över en halv miljon besökare, påbörjas i januari 2019 stadsomvandlingen till en plats med bostäder, kontor, etcetera, på Nobelberget (SVT, 2019).

4.3 Intervjuer

Detta avsnitt består av utvalda intervjuer med respondenter delaktiga i Nobelbergsprojektet. Urvalet har gjorts av oss författare då vi ansett att omfattningen av samtliga intervjuer hade tagit för stor plats för att publiceras. Intervjuerna är förkortade, och de citat som vi bedömt ha mest relevans för arbetet är de som publicerats. De intervjuer vi beslutat att inte publicera har bestått av kulturaktörer i projektet som varit delaktiga kortast tid. Vi anser att de kulturaktörer som kommer till tals i kommande avsnitt dels har varit tillräckliga och speglat liknande perspektiv, samt att de varit del av Nobelbergsprojektet en längre tid. Företrädare för Huset på Berget AB har inte kunnat höras.

4.3.1 Klara Palmberg Broryd, Nacka kommun

Palmberg Broryd är biträdande stadsdirektör på Nacka kommun sedan februari, 2019. Innan det var hon strategi- och förnyelsedirektör på kommunen, ett ansvarsområde hon fortfarande är verksam inom på sin nuvarande position. Palmberg Broryd är civilingenjör i grunden och specialiserad på att driva utveckling i komplexa system som hon disputerade inom på Luleå tekniska universitet 2009.

Satsning på temporära projekt

Palmberg Broryd förklarar att Nacka kommuns intention med Nobelberget var att göra platsen attraktiv under och efter stadsutvecklingsprocessen (Palmberg Broryd, personlig kommunikation, 22 mars 2019). Hon benämner Nobelberget som ett platsskapandeprojekt där man genom aktivering av platsen skapar ett värde som är attraktivt för bostadsutvecklare och eventuella framtida boende i området. Kommunen har tidigare arbetat med aktivering av plats på Kvarnholmen där musikfestivalen Yard tog plats 2014. Kvarnholmen var då en plats som stod inför exploatering, 3 500 bostäder och 1000 arbetsplatser skulle byggas. Yard bidrog till uppståndelse och publicitet vilket aktiverade Kvarnholmen som plats. Den positiva erfarenheten av platsaktivering på Kvarnholmen föranledde Nacka kommuns arbete med Nobelberget.

“Både Kvarnholmen och Nobelberget har ju varit helt okända platser på Stockholmskartan, så det har handlat om att möjliggöra för aktiviteter under tiden de utvecklas, så de kan bli starkare platser vilket de också blivit. Vi som kommun vill att Nacka ska vara en attraktiv plats att både bostadsutveckla och flytta till, vilket projektet på Nobelberget ökar chanserna för. Det har varit ingången från min sida.”

Klara Palmberg Broryd, Nacka kommun, personlig kommunikation, 22 mars 2019.

Nacka kommuns roll på Nobelberget

När aktörerna etablerat sig på Nobelberget innebar Nacka kommuns roll att primärt vara tillståndsgivare. De hanterade frågor som bygglov, utrymningsvägar och restaurangkök för alkoholservering. För Nacka kommun har utveckling skett internt för att hantera de krav som den temporära typen av verksamhet ställer:

“Det handlade väldigt mycket om brand och utrymning, restaurangkök för alkoholserveringen och sådant. Det har varit en jättestor del av kommunens utveckling, hur vi har lärt oss jobba med denna typ av verksamheter.”

Hur ser Nacka kommun på kulturens plats i staden?

Aktörerna på Nobelberget lämnade platsen när bostadsbyggande inleddes. Då det främst hade varit kulturaktörer på platsen frågar vi Palmberg Broryd om hennes syn på kulturens plats i staden som ofta präglas av temporär tillvaro:

“Det är klart att temporaliteten skapar begränsningar i vad de aktörerna kan göra för investeringar och att de inte kan vara långsiktiga. Att premissen med begränsad tid är uttalad och supertransparent ser jag som det viktigaste. Det är ju också det som gör att de kan sitta där på i princip omsättningsbaserad hyra, på grund av att det är temporärt. Det är ju en del av leken, det är vad som möjliggör att detta kan hända."

4.3.2 Jon Allesson, Atrium Ljungberg

Allesson är idag affärsutvecklingsansvarig för Stadsinnovation, en avdelning som är sprungen ur AL:s arbete med Nobelberget (Allesson, personlig kommunikation, 30 april 2019). Dessförinnan jobbade Allesson som affärsutvecklare hos AL i Sickla där AL äger flera fastigheter med kontor och handel. Stadsinnovation letar efter nya sätt att jobba med stadsutveckling, och på Nobelberget var skapande av platsidentitet och kulturen centralt för Stadsinnovation och AL.

Initierandet av projektet, en utmaning

AL ställdes inför flera utmaningar i och med att de öppnade upp Nobelberget för evenemang och verksamheter (Allesson, personlig kommunikation, 30 april 2019). Vid första evenemanget krävdes det att AL tog fram arkitektritningar på hus de visste skulle rivas för att genomföra evenemanget. Det första eventet kunde genomföras under bestämmelser för tillfälliga evenemang, men så fort ett andra evenemang skulle genomföras på fastigheten klassades det som stadigvarande istället för tillfälligt, det medförde en mängd myndighetskrav. Platsen hade tidigare klassats som industrilokal, och nu krävdes nytt bygglov för ändrad användning då lokalen nu skulle användas för publik verksamhet. Ett flertal myndighetskrav tillkom och Allesson uttalar sig följande:

“Det (skaffandet av det nya bygglovet; red:s anm.) var enda gången som projektet riskerade att inte bli av. Att uppfylla alla myndighetskrav är förknippat med höga kostnader i relation till den begränsade tiden. Här hade någon form av förenklad hantering vid tillfälliga projekt underlättat och kanske kunde få till effekt att fler väljer att genomföra tillfälliga kulturprojekt.”

Jon Allesson, Atrium Ljungberg, personlig kommunikation, 30 april 2019.

Vid etableringen av Nobelberget hade alla parter begränsad erfarenhet av tillfälliga aktiveringar i denna stora skala. Enligt Allesson ser det annorlunda ut idag då det sker fler temporära inslag i staden, han framhåller att det framförallt är fler som vill jobba temporärt. Senare i processen hittar AL och Nacka kommun nya sätt att förenkla och möjliggöra projektet. Allesson berättar att AL och Nacka kommun tvingades vara kreativa i hur de tänkte kring möjliggörandet av Nobelberget som en plats för event och kultur:

“Vi skapade en ny samverkansform med återkommande rundabordssamtal där alla berörda discipliner inom kommunen deltog tillsammans med fastighetsägare och kulturaktörer. Där kunde vi tillsammans tänka kreativt och hitta ibland oortodoxa lösningar.”

AL:s intentioner med den temporära användningen av Nobelberget

Jon Allesson, Atrium Ljungberg, personlig kommunikation, 30 april 2019.

Allesson förklarar att intentionerna med den temporära användningen av platsen var flerbottnad. Dels handlade det om att tillföra spetsig kultur till Sickla, något som skulle skapa värde för besökarna och attrahera nya målgrupper. Dels handlade projektet om AL:s varumärke i stort, och med Nobelberget var målet att tillskriva platsen identitet och publicitet genom platsskapande. Allesson beskriver att de inte visste riktigt hur eller vad utvecklingen av temporär användning på Nobelberget skulle medföra, men de förstod att det skulle ge viss uppmärksamhet i media och bra publicitet. Att resultatet sedan skulle generera ett medievärde långt större än det AL uppskattat i ett tidigt skede hade de inte räknat med (Allesson, personlig kommunikation, 30 april 2019).

Nobelberget fungerade även som en testbädd för AL. Affärsområdet Stadsinnovation utvecklades under projektets gång och har utvecklats till en plattform för att

utveckla både AL:s verksamhet och staden de är med och bygger. Nobelberget var ett projekt där de kunde testa alternativa metoder:

”Stadsinnovation har utvecklats till Atrium Ljungbergs RnD (research and development; red:s anm.) för stadsutveckling. Vi har möjlighet att testa nya typer av innehåll, affärsmodeller och arbetssätt. Exempelvis jobbar vi mycket med medskapande och pilotande i skala 1:1.”

Jon Allesson, Atrium Ljungberg, personlig kommunikation, 30 april 2019.

AL:s syn på kulturutövarnas frihet på Nobelberget

Allesson berättar att han med bakgrund inom musik och kultur inte tror att det blir bra om AL skulle försöka styra innehållet på platsen. Han menar att AL kunde välja vilka som hyrde lokalerna, men att det sedan var upp till aktörerna att göra sin grej:

“Vi lierade oss med duktiga aktörer och förlitade oss på att de skulle skapa grymma saker. Jag tror man måste stanna där. [...] Om vi börjar försöka styra innehållet, då är vi väldigt illa ute tror jag.”