Observationer kring arbetslivskriminalitet

Inom ramen för vårt arbete har vi gjort flera olika observationer kring vad som kännetecknar arbetslivskriminaliteten i Sverige idag. Här redovisas kort observationer som syftar till att komplettera den bild av fenomenet som givits ovan.

Det är tydligt, vilket också visas av myndigheternas exempel ovan, att det förekommer att flera typer av regelbrott riktade mot olika samhällsystem systematiskt kombineras för att maximera det ekonomiska utfallet av kriminaliteten. Likaså att det vi kallar arbets- livskriminalitet kan vara knuten till annan typ av organiserad brotts- lighet, både i Sverige och utomlands. Detta kan konstateras bland annat utifrån uppdagade personella kopplingar och ekonomiska flö- den9_{, men är också den samlade bedömningen hos de experter på}

området vi haft kontakt med inom ramen för vårt arbete.

Frågan om arbetslivskriminaliteten sammankopplas också ofta på olika sätt med ökade möjligheter till rörlighet över gränserna som kunnat observeras de senaste årtiondena. Rent praktiskt handlar det om att det uppfattas ha blivit enklare och vanligare för personer från andra länder att komma till Sverige och arbeta, och att en delmängd av de som gör det antingen kan utsättas för eller utöva arbetslivskri- minalitet. Detta gäller både personer som är här utan myndigheters kännedom och sådana som arbetar med exempelvis arbetstillstånd. Vi bedömer att förutsättningarna och villkoren för att få arbeta på svensk arbetsmarknad, och i vilken utsträckning personers rätt att arbeta här kontrolleras, är relevanta parametrar vad gäller såväl ar- betslivskriminalitetens utveckling som möjliga åtgärder för att be- kämpa den. Regeringen tillsatte i februari 2020 en särskild utredare 8 _{Skatteverket, Årsredovisning för Skatteverket 2019, s. 23 ff}

(Dir 2020:8) med uppdrag att se över en del av de frågeställningar som också aktualiserats för oss. Utredaren har ett brett uppdrag att analysera och ta ställning till en rad frågor rörande arbetskraftsin- vandring, varav vissa är av särskild relevans ur vårt perspektiv. I upp- draget ingår bland annat att kartlägga hur och i vilken utsträckning regelverket för arbetskraftsinvandring används för organiserat miss- bruk och att ta ställning till om det finns ett behov av ytterligare myndighetssamverkan vid arbetskraftsinvandring.

Arbetslivskriminalitet kan utövas med en varierande grad av or- ganisation och systematik. Kriminaliteten är inte entydig i meningen att det skulle finnas vissa aktörer som gör allt helt enligt regelverket och andra som enbart bedriver systematiskt kriminell verksamhet. Snarare är fenomenet rimligare att betrakta som en form av successiv skala, där det finns ett icke obetydligt antal aktörer i ett ”grått” fält mellan full regelefterlevnad (eller åtminstone en intention om att uppnå sådan) och organiserad kriminalitet.

Anledningarna kan i vår bedömning sannolikt variera betänkligt. Det kan exempelvis handla om okunskap om gällande regler, att fö- retag som har en ambition att sköta sin verksamhet i enlighet med reglerna tvingas frångå denna ambition på grund av konkurrens från aktörer som avsiktligt bryter mot dem, eller att företag av olika an- ledningar medvetet väljer att följa reglerna i vissa fall men inte i andra. Ur ett kontrollhänseende är det emellertid, oavsett anled- ningar, ändå viktigt att konstatera att det inte rör sig om ett fåtal helt kriminella aktörer som utsätter ett flertal helt regeluppfyllande ak- törer för osund konkurrens – bilden är långt mer nyanserad än så.

2.4.1 Våra sammanfattande bedömningar

Arbetslivskriminalitet som fenomen är tillräckligt väl utkristalliserat jämfört med angränsande typer av kriminalitet för att lämpa sig väl som bas för såväl vidare analys som vidtagandet av särskilda åtgärder från samhällets sida. Denna bedömning baserar vi på ett antal fak- torer. Den mest uppenbara är att det förekommer konkreta brotts- upplägg som har sin utgångspunkt i arbetslivet och ofta förutsätter innehav av företag som agerar arbetsgivare (på ett eller annat sätt) för att fungera. Uppläggen kan vara avancerade och rikta sig mot

i att samhället organiserar sina insatser för att bemöta dem i liknande termer.

En ytterligare faktor bakom bedömningen är att arbetslivskrimi- nalitet i dess olika former präglas av den tydliga gemensamma näm- naren att verksamheten rubbar och åsidosätter de grundläggande villkoren på arbetsmarknaden. Detta behöver inte vara fallet inom annan organiserad brottslighet, exempelvis. Att svensk arbetsmark- nad fungerar på ett sätt som medför att ingen blir utnyttjad och att konkurrensen sker på sunda villkor får anses som ett viktigt sam- hällsintresse, och kriminalitet som till sin natur bygger på att hota detta intresse bör också i vår bedömning bekämpas utifrån kunskap om och utgångspunkt i arbetsmarknadens villkor. I detta avseende kan det uppstå behov av att arbeta fram en mer strukturerad och ge- nerellt tillämpbar definition av begreppet arbetslivskriminalitet i framtiden.

Vi bedömer att arbetslivskriminalitet är ett omfattande och troli- gen växande problem. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få precis kunskap kring den exakta omfattningen vare sig man talar i termer av ekonomiska medel eller om antal anmälda brott. En fun- damental utmaning vid statistiskt baserad analys av detta ämne är, i likhet med flera angränsande områden som rör brottslig verksamhet, att kunna bedöma omfattningen av problematiken på ett ändamåls- enligt sätt. Till sin natur är kriminell verksamhet sådan att de som ansvarar för den aktivt vill dölja den från samhället vilket skapar sär- skilda utmaningar avseende statistik och mörkertal. Ett problem är att samhällets ansträngningar för att upptäcka och beivra brott på- verkar upptäckandegraden och därmed det statistiska underlaget av- seende exempelvis anmälningar eller domar. Den typ av tematiskt område som arbetslivskriminalitet utgör har dessutom särskilda ut- maningar såtillvida att det består av en delmängd av det antal brott eller regelöverträdelser av ett visst slag som begås under ett år.

Det är emellertid möjligt att bedöma arbetslivskriminaliteten som omfattande även utan vetenskaplig säkerhet kring dess exakta storlek. Vi kan inte avgöra precis vilka delmängder av exempelvis fel- aktiga utbetalningar och välfärdsbrott respektive svartarbete som bör klassificeras som arbetslivskriminalitet, men vi kan utifrån det vi observerat konstatera att det sannolikt är mer än tillräckligt för att problemet ska bedömas som omfattande.

Vi kan likväl konstatera att det finns ett betydande utrymme för att förbättra den analys och det kunskapsläge som finns idag från statens och samhällets sida. Förslag och bedömning nedan kring för- stärkt uppföljning inom myndighetssamverkan och en delegation mot arbetslivskriminalitet syftar till att möjliggöra en förbättring av kunskapsläget. I samband med detta kommer det troligen också bli aktuellt att det arbetas fram en mer sammanhållen och generellt till- lämpbar definition än vad som funnits hittills. Den definition som finns i Norge kan tjäna väl som utgångspunkt för sådana diskuss- ioner.