Slutsatser och bedömning kring tjänstekort på

Regeringen bör bevaka utvecklingen hos det system för tjänstekort som vi haft i uppdrag att analysera, ID06, efter den nyligen genom- förda uppgraderingen men vi har inte förslag på ytterligare åtgärder i nuläget.

Vi bedömer att identifikationskort som måste bäras på arbets- platsen kan vara ett effektivt sätt att motverka arbetslivskriminalitet i personalintensiva branscher där det finns hög risk för oegentlig- heter, så länge regelverken för att kunna få kort utfärdat överens- stämmer med de som finns på arbetsmarknaden i stort och det finns fungerande sätt att säkerställa att kort inte utfärdas till personer som inte bör ha rätt till ett sådant. Vi kan konstatera att det system som finns på plats inom bland annat byggbranschen, ID06, varit föremål för viss kritik under tidigare år men har potential att fungera väsent- ligt bättre efter den nyligen genomförda uppgraderingen av syste- met. En tydlig fördel är att systemet tar avstamp i att kort endast ska kunna utfärdas till personer som har rätt att arbeta i Sverige och ger större möjligheter att säkra att rätt personer befinner sig på arbets- platsen.

I såväl Finland som Norge finns en högre grad av statligt delta- gande i de ländernas motsvarande funktioner. En tänkbar åtgärd från regeringens sida vore att initiera en övergång till ett liknande system i Sverige (eller åtminstone ytterligare utreda förutsättningarna för detta). Möjliga beståndsdelar i ett sådant system skulle kunna vara att inspektörer från Arbetsmiljöverket ges befogenhet att kontrol- lera att de som befinner sig på arbetsplatsen har korrekt utfärdade kort. Det torde också då vara rimligt att man vid bristande regelef- terlevnad gavs möjlighet att utfärda någon form av sanktion. Den svenska modellen medför att arbetsmiljöinspektioner inte kan grunda sig i lön och arbetsvillkor på samma sätt som exempelvis i länder med lagstadgad minimilön. Samtidigt ser vi en allvarlig före- komst av arbetslivskriminalitet, som i sig kan ha en pådrivande funktion för behovet av ytterligare åtgärder från statens sida. Det är tänkbart att en utveckling av statligt utförda kontroller av att rätt personer finns på plats på vissa arbetsplatser, via kontroll av tjänste- kort, skulle kunna vara en rimligt avvägd åtgärd mot denna bak- grund. Den skulle kunna medföra att staten tog en förstärkt roll ur

kontrollhänseende samtidigt som nuvarande ansvarsfördelning avse- ende att följa upp löner och arbetsförhållanden kunde bibehållas. Samtidigt vore det en omfattande förändring som skulle ta ansenlig tid och stora resurser i anspråk. Det är inte givet att ett statligt drivet system i praktiken skulle fungera bättre än ett som bedrivs under de premisser som råder idag. Det skulle också, åtminstone i någon ut- sträckning, innebära att det uppstod behov av att skapa ett delvis nytt system. Detta vore olyckligt i ett läge där det nyligen genom- förts en förbättring av det system som finns. Överlag kan konstate- ras att det finns en tydlig poäng i att låta denna förbättring utvecklas och ge effekt innan regeringen överväger ytterligare åtgärder kring användningen av tjänstekort i snävare mening.

Vårt arbete med frågan har dock resulterat i att vi kunnat konsta- tera att det finns ett behov från ID06, och andra aktörer, att kunna tillgodogöra sig information från myndigheter så effektivt som möj- ligt. Ökade sådana möjligheter skulle kunna stärka möjligheterna till självsanering och kontroll utifrån exempelvis ett branschperspektiv. Se vidare avsnitt 7.2.

Bedömning: Regeringen bör, när en digital hantering är på plats,

uppdra till berörda myndigheter att göra en översyn av formerna för hantering av inkomna A1-intyg i syfte att informationen ska kunna komma fler parter till godo. I samband med detta kan över- vägas förutsättningarna för att berörda myndigheter ska ges möj- lighet att delge information om konstaterat falska A1-intyg.

Regeringen bör, mot bakgrund av den förestående digitali- seringen, även överväga att initiera en översyn av systemet med A1-intyg på EU-nivå.

A1-intygen och hanteringen av dem är en annan aspekt som aktuali- serats i arbetet med denna fråga. En viktig utgångspunkt vid förstå- else av A1-intygens hantering och betydelse är att det huvudsakliga syftet inte är att säkerställa att samtliga som arbetar i Sverige har rätt att göra det på sina aktuella villkor. Istället är det att säkra att kor- rekta sociala avgifter tas ut avseende varje individ. Att ett giltigt A1- intyg finns för utsända individer i Sverige kan vara en indikation på att allt gått rätt till med anställningen, men ett generellt kontrollsyfte

Därför uppstår värdet i den information som återfinns i intygen främst när den stäms av mot annan information, såväl på individnivå som aggregerat. Ett tydligt hinder för att kunna använda denna in- formation för att motverka arbetslivskriminalitet har hittills varit de betydande svårigheter som är förknippade med hanteringen av stora mängder intyg som inkommer på papper utan standardiserade for- mat. När denna situation förväntas förbättras i samband med den kommande digitaliseringen är det motiverat att ge berörda myndig- heter i uppdrag att inventera vilka möjligheter som skapas och vilka processer som skulle kunna etableras på området för att stärka arbe- tet mot arbetslivskriminalitet. Inom ramen för denna inventering bör också frågan om hur berörda myndigheter ska kunna delge in- formation om falska A1-intyg behandlas. Anledningen till att vi inte bedömer att Försäkringskassan ensamt ska vara mottagare av upp- draget är att det bör övervägas att även involvera Skatteverket i ar- betet. Socialförsäkringssystem och skattesystem är i denna fråga (som i så många andra) sammanlänkade och Skatteverket kan i många fall vara den intressent som huvudsakligen har behov av in- formationen i intygen, samtidigt som de kan upptäcka falska sådana. I vår mening är det inte heller givet att Försäkringskassan är den myndighet som är mest lämpad att ansvara för alla delar av hante- ringen givet hur det svenska systemet är konstruerat.

En elektronisk hantering av inkomna A1-intyg ger större möjlig- het till sökbarhet och avstämning, och rent generellt en möjlighet att använda den samlade information som intygen utgör för att säker- ställa att personer som finns på svenska arbetsplatser verkligen har rätt att arbeta här. Att berörda samverkande myndigheter får möj- lighet att informera Försäkringskassan om konstaterat falska A1-in- tyg torde likaledes innebära att denna typ av fall upptäcks enklare.

Vi har observerat ett antal problematiska aspekter som kommer ur den hantering av A1-intygen som finns på plats idag, bland annat att avsaknaden av en gemensamt strukturerad information gör inty- gen svåra att löpande verifiera och hantera. I ljuset av den kommande digitaliseringen kan det därför vara intressant att det genomförs en översyn på EU-nivå kring hur hanteringen eventuellt har förbättrats i EU som helhet.