Olika frågeområden och brottstyper

Att det finns vissa betydande skillnader mellan frågeformulären framkom- mer tydligt i genomgången, det handlar om vilka brottstyper som finns med och hur frågorna är formulerade. Men det finns också många likheter. En slående likhet är tillgreppsbrottens dominans. Tillgreppsbrott är utan tvekan den brottstyp som tar mest utrymme i frågeformulären, runt hälften av frå-

gorna tenderar att gälla tillgrepp. Tillgreppsbrott är också den enda kategori som finns representerad i samtliga frågeformulär.

Snatteri, inbrott och fordonstillgrepp är de vanligaste tillgreppsfrågorna, dessa finns med i den största delen av frågeformulären. När det gäller for- donstillgrepp och inbrott görs också ofta differentieringar mellan olika typer. Man frågar exempelvis om stöld av olika fordon (bil, motorcykel, moped, cykel) i skilda frågor, och stöld av olika fordonsdelar. Liksom man i olika frågor undrar över inbrott i butik, bostad, förråd och bil. Samma mönster finns i den officiella brottstatistiken där de olika tillgreppsbrotten redovisas på detaljnivå (se Brå:s Kriminalstatistik).

Tabell 1. Frågeformulärens innehåll uppdelat på brottstyper

Till- grepp Ska- degö- relse Våld Bedrä- geri Narko- tika Utsatt- het Trafik- brott Mobb- ning Sexual- brott Dator- relaterat Nyquist & Strahl (1960) X X - X - X X - X - Forsman & Gentz (1962) X X - X - - X - - - Elmhorn (1969) X X - X - - - - Olofsson (1971) X X - - X - X - - - Werner (1972) X X - X - X X - X - Olofsson (1973) * a) X X - X - - - - b) X X X X X - X - - - Dunér & Haglund (1974) X X X X X - X - - - Dolmén & Lindström (1991) X X X - X X - X - - Rolfson (1994) X X X X X - X - - - Stattin (1995) X - X - - X - X - - Elofsson (1995) X X X - X - - - - - ADAD (1997) X X X X X X X X X - Ward (1998) X X X X X - X - - - * Olofsson (1973) är en del av Klientelundersökningen och självdeklarationsstudien är endast ett komplement till annan data. a) och b) motsvarar olika enkäter genomförda med samma individer men vid olika tillfällen. a) genomfördes i en paus i en utförlig socialpsykologisk intervju och b) är en uppföljning vid värnpliktsinskrivningen.

Till- grepp Skade görelse Våld Bedrä- geri Narkot ika Utsat- thet Trafik- brott Mobbn ing Sexual- brott Dator- relaterat Ring/Skol. (1999) X X X X X X X X - _- * Stockholms- enkäten (2000) X X X X X X - X X - Sarnecki (2001 a) X X X X X X X X - - Göte- borgsenkäten (2004) X X X X X X - X - - Umeå (2005) X X X - X X - - - - Svensson (2005) X X X - - - - Malmöenkät- en (2006) X X X X X X - X - - Tuvblad (2006) X X X X X X X X - -

Liv och hälsa, ung (2007)

X X X X X X X X - X

ISRD-2 X X X - X X - X - X

Totalt 24 23 18 17 17 14 13 11 4 3

* I den senaste enkäten som användes i Skolundersökningen 2008 finns det nya frågor som berör datorrelaterad brottslighet, se bilaga 4.

Frågor om våld tar betydligt mindre plats i enkäterna. De fem tidigast ge- nomförda studierna (Nyqvist & Strahl, 1960; Forsman & Gentz, 1962; Wer- ner, 1972; Elmhorn, 1969; Olofsson, 1971) innehåller inga frågor om delak- tighet i våldsbrott. Olofsson (1973 b)) och Dunér & Haglund (1974) är de första studierna där man intresserar sig för våld. Det frågeformulär som Dunér & Haglund använder är konstruerat utifrån Olofssons (1971) formu- lär, men med flera avgörande förändringar. Man lade till två frågor om våldsbrott och menar att de täckte in ”ytterligare en väsentlig och aktuell brottstyp” (Dunér & Haglund, 1974 s. 19). Efter Dunér & Haglund fortsätter också forskare att inkludera frågor om våld, om än inte i samma omfattning som man inkluderar frågor om olika tillgreppsbrott. I de flesta fall handlar det om att man har två till tre frågor om våld och då rör det sig om miss- handel, att ha skadat någon med vapen, att ha burit vapen samt i ett fåtal fall gruppslagsmål.

Skadegörelse är förhållandevis vanligt i bemärkelsen att det finns repre- senterat i den största delen av frågeformulären. Brottstypen berörs dock inte med särskilt många frågor, istället handlar det oftast om att det ställs en ge-

nerell fråga om man har förstört någonting som inte är ens eget. I några av de senare studierna tillkommer frågor om klotter och graffiti. Först med detta är Rolfson (1994). Att frågor om klotter dyker upp redan 1994 är intressant då det ännu inte har kodats som ett enskilt brott av polisen och därmed inte finns representerat i den officiella statistiken förrän 1996 (Brå, 2001 s. 167). Bedrägeri finns inte representerat i lika många enkäter som skadegörelse, men i de enkäter som bedrägeri finns med är det istället uppdelat på flera olika frågor. Flera av bedrägerifrågorna, framför allt i de tidiga studierna, handlar dock om förhållandevis triviala förseelser som antagligen sällan skulle leda till någon allvarlig rättslig åtgärd om de uppdagades. Det gäller exempelvis tjuvåkning på allmänna färdmedel, att ha rest på barnbiljett vid överskriden ålder, att planka på bio eller annan förställning, och springnota. Övriga exempel på frågor om bedrägeri handlar om häleri, förfalskning och försäkringsbedrägeri. Generellt är bedrägeri den brottstyp där typer av frågor om mer specifika beteenden varierar mest. I ett flertal av de senare studierna har man dock använt en fråga med snarlik formulering och frågar helt sonika respondenten om han eller hon skaffat sig pengar genom att luras. En sådan fråga kan dock inte förväntas täcka in samtliga av de exempel som finns representerade i övriga enkäter.

Frågor om sexualrelaterade brott förekommer endast i fyra enkäter. I Nyqvist och Strahl (1960) och Werner (1972) tillfrågas eleverna om de har haft samlag med någon under 15 år. I Stockholmsenkäten och ADAD berör frågan om sexualbrott en mer allvarlig händelse då eleven får svara på om denne har tvingat någon till sex. Den generella avsaknaden av frågor om sexualrelaterade brott är intressant, men inte särskilt förvånande. Frågor om sex kan antas vara känsliga och leda till stort internt bortfall och en minskad validitet (Junger-Tas & Marshall, 1999 s. 321). Möjligt är också att sådana frågor gör det svårare att få skolor att acceptera frågeformuläret och därmed delta i undersökningen. Werner (1972), en av de få studier som har med en fråga om sexualbrott, problematiserar också valet att inkludera brottstypen och menar att liknande frågor varit problematiska i tidigare studier. Det kan också vara så att intresset för sexualbrott inte har varit tillräckligt stort, eller att sexualbrott inte har haft status som ett socialt problem. I Pollacks studie om medierapportering framgår att mediernas intresse för sexbrott inte varit särskilt stort under den moderna historien. Under den tidsperiod hon studerat (1915-1995) utgör texter om sexbrott endast runt 3 procent av alla texter om brott (Pollack, 2001 s.119). En förklaring till det bristande intresset för sexu- alrelaterade brott kan också vara en generell uppfattning att det är handlingar som drabbar flickor i högre utsträckning än pojkar (Ambjörnsson, 2004 s. 185). Historiskt har inte heller kriminologin intresserat sig särskilt mycket för brottslighet i förhållande till kvinnor, utan handlat om en vetenskap av män om mäns brottslighet mot andra män (Lander m.fl., 2003 s. 8f.). Kanske hade en mer genusmedveten kriminologi ställt andra typer av frågor i sina självdeklarationsstudier.

Narkotika berörs i enkäterna dels när det kommer till överlåtelse på olika sätt, dels som en fråga om respondenten har använt narkotika. För använd- ning av narkotika ser det lite olika ut angående differentieringen mellan olika preparat, men att åtminstone skilja ut cannabis från övriga substanser verkar vara ett minimum. I de flesta studier efterfrågas uppgifter om narkotikaan- vändning i avsnitt som även berör andra typer av droger som alkohol, tobak och sniffning. Oftast är dessa avsnitt dock placerade i anslutning till avsnit- ten om delaktighet i brottslig verksamhet. Viktigt att komma ihåg är att de enkäter som användes under den första vågen av svenska självdeklarations- studier konstruerades när bruk av narkotika inte var kriminaliserat.

De enda studier som berör datorrelaterade brott i sina frågor om delaktig- het är ISRD-2, Liv och hälsa ung 2007 och den senaste versionen av Brå:s skolundersökning som genomfördes under 2008. De beteenden kopplade till datorrelaterad brottslighet som hanteras är nedladdning från internet, hack- ning och hot och trakasserier genom datoranvändning eller mobiltelefon.

Tillgreppsbrotten dominerar

I jämförelse med övriga brottstyper är sålunda tillgrepp den brottstyp som prioriteras i de svenska självdeklarationsstudierna. De finns med i samtliga studier och specificeras i flest antal frågor. Enligt flera olika källor är också tillgreppsbrott den vanligaste typen av brottslighet (se t.ex. SCB Undersök- ningar av levnadsförhållanden; Brå Kriminalstatistik) och utgör runt hälften av alla anmälda brott (Brå, 2007 b). Den stora andelen frågor om olika till- greppsbrott i enkäterna skulle alltså kunna ses som en proportionerlig av- spegling av vanlig brottslighet i samhället. Samtidigt kan man se det som att självdeklarationsstudierna reproducerar en bild av tillgreppsbrotten som dominerande brottstyp. Om undersökningarna hade fokuserat på andra frågor hade den bild kriminalstatistiken konstruerar och självdeklarationernas bild skilt sig åt mer. Om det hade funnits fler frågor om exempelvis sexualbrott eller datorrelaterad brottslighet hade följaktligen självdeklarationsstudierna givit ytterligare information och öppnat upp för annorlunda övergripande tolkningar. Kanske hade då inte tillgrepp lika tydligt varit den dominerande brottstypen.

Att den politiska drivkraft som från början till viss del låg bakom självde- klarationsstudiernas utveckling gärna ville visa att ungdomsbrottslighet var vanligt, kan också vara en anledning till att så många frågor om tillgrepp traditionellt ingår i frågeformulären (Kivivuori, 2011). Att ställa många frå- gor om olika typer av stölder kan antas ge högre generella nivåer och således skapa en bild av att brottslighet är ett utbrett och vanligt fenomen. De allra tidigaste studierna innehåller också fler lindriga tillgreppsförseelser som att ha knyckt frukt och undanhållit pengar när man hjälpt någon med ett ärende. Dessa förseelser särredovisas inte alltid i resultaten och beskrivs som brotts- liga handlingar, vilket ger en generell bild av höga brottsprevalenser. Inte någon av studierna i den andra vågen innehåller någon fråga om exempelvis

knyckt frukt. Tillgreppsbrotten dominerar fortfarande i den andra vågen men det är något grövre förseelser som efterfrågas. I Skolundersökningen ingår frågor om stöld från hemmet och stöld från skolan, men dessa exkluderas i det index som används för att redovisa den generella brottsnivån och i olika sambandsanalyser (se bilaga 2).

Man kan också tolka den stora andelen frågor om tillgreppsbrott som att de forskare som konstruerat formulären anser att det är lättare att ställa fun- gerande frågor rörande olika typer av stöldrelaterade handlingar än om andra typer av brottslighet. Om forskaren menar att det finns en faktisk objektiv brottslighet och det man vill mäta är observerbara brottsliga handlingar blir det en naturlig strävan att de observationer man gör i mätningen ska ligga så nära det sanna eller teoretiska värdet som möjligt, då är det också rimligt att välja frågor där risken för allvarliga fel är begränsad (se Spector, 1992 s. 10; Magnusson, 2003). Tillgreppsbrott är i jämförelse med många andra brotts- liga handlingar inte särskilt känsliga och mer socialt accepterade och chan- sen att få uppriktiga svar från de svarande ungdomarna kan därmed förväntas vara hög. Stöldrelaterade handlingar är också förhållandevis konkreta och lätta att exemplifiera utan att riskera alltför stora missförstånd mellan vad som avses mätas och hur en svarande ungdom tolkar frågan. Man kan säga att intersubjektiviteten antas vara högre för de stöldrelaterade frågorna än kring områden som våld och sexualbrott. Här finns dock en skillnad bero- ende på om man ser de olika frågorna som enskilda mätningar eller som indikatorer på ett samlat mått av brottslighet. I de flesta fall gäller båda dessa förhållningssätt, det vill säga forskarna är både intresserade av att mäta om- fattningen av en enskild handling, till exempel snatteri, omfattningen av tillgreppsbrott som samlad kategori, samt den undersökta populationens brottslighet generellt (se bilaga 2). Det nominella begreppet blir alltså fler- faldigt och problemets storlek varierar då automatiskt beroende på vilket av de tre nominella begreppen som avses.

Denna flerfaldighet innebär också en motsättning mellan strävan efter tydliga, okomplicerade frågor och en skala av indikatorer som täcker in hela området som ska undersökas, i det här fallet ungdomsbrottslighet. En över- representation av frågor om stöldrelaterade handlingar ger möjligtvis mindre och färre missförstånd då dessa inte är känsliga och de är tydliga och lätta att förstå för de svarande ungdomarna. Samtidigt innebär tillgreppsbrottens dominans en underrepresentation av andra brottstyper, vilket leder till att frågeformuläret brister i innehållsvaliditet (se Carmines & Zeller, 1979; Björkman, 2000). Frågor om exempelvis våld och datorrelaterad brottslighet tar betydligt mindre plats i frågeformulären, vilket jag menar delvis kan för- klaras med att det är beteenden som är problematiska att formulera i tydliga enkätfrågor. Det går dock knappast att göra anspråk på att mäta brottslighet- ens omfattning utan att ordentligt täcka in även dessa brottstyper (se tidigare diskussioner om den nominella definitionen 3.4). Och om man ska tala om självdeklarationsstudien som en del av konstruktionen av ungdomsbrottslig-

heten gör detta att ungdomsbrottslighet till mycket större del handlar om tillgreppsbrott än om datorrelaterad brottslighet. Jag menar att även i de fall där det inte finns som uttalat syfte eller ambition att ge en samlad bild av ungdomsbrottsligheten och där man knappt redovisar något summerat mått med de olika frågorna eller indikatorerna, så har ändå fördelningen mellan brottstyper i frågorna betydelse för hur bilder av brottsligheten konstrueras. Vissa handlingar uppmärksammas och andra inte, vissa handlingar konstrue- ras som brottsliga och andra inte, och vissa handlingar blir föremål för före- byggande insatser och andra inte.