Validitet

Det övergripande temat genom hela det här avsnittet om avhandlingens ve- tenskapliga tolkningsramar har handlat om hur man kan förhålla sig till självdeklarationsstudier. Att man kan göra det på olika sätt beroende på om man menar att det finns en oberoende faktisk brottslighet eller om brottslig- het definieras och därmed utgörs av tolkningar och idéer. Även frågan om validitet kommer att behandlas med ett liknande upplägg, för att sedan övergå i en uppsummering av kapitlet och landa i två modeller över hur jag menar att man vetenskapsteoretiskt kan förhålla sig till självdeklarationsstu- dier.

Validitet är ett begrepp som används i redogörelser av en undersöknings kvalitet, eller mer specifikt uttryckt; ett begrepp som beskriver på vilket sätt man kan anta att en undersökning mäter det som avses. Jag har konstaterat ovan att de mätningar som görs i självdeklarationsstudier innebär så kallade indirekta mätningar, vilket gör frågan om validitet extra viktig att hantera. Eftersom fenomenet som ska studeras inte kan observeras utan att först oper- ationaliseras till en rad empiriska indikatorer blir det avgörande att förhålla sig till om indikatorerna mäter fenomenet på ett tillfredställande sätt. Frågan om vad som mäts med självdeklarationsstudier blir således en fråga om vali- ditet (Wolming, 1998). Bedömningen av validiteten blir dock olika bero- ende på hur man ser på det fenomen eller begrepp man avser att mäta (Svensson & Starrin, 1996 s.211). Oavsett perspektiv och forskningstradition handlar en validering av en självdeklarationsstudie om att studera och granska mätningen. Men då de grundläggande positionerna om verklighetens beståndsdelar skiljer sig blir det en skillnad mellan perspektiven avseende om en mätning kan vara ”korrekt” eller ”felaktig”. Utifrån en materialistisk syn på brottslighet avser granskningen och graden av validitet hur väl mät- ningen överensstämmer med den faktiska brottsligheten, eller hur väl mör-

kertalet fångas.15 Mätningen kan vara rätt eller fel. Valideringen skulle kunna göras genom att jämföra resultaten med andra data som antas mäta samma sak och kan behandlas som ett sanningskriterium, exempelvis krimi- nalstatistiken, så kallad kriterievalidering.16 Man skulle också kunna granska urvalet av indikatorer i operationaliseringen, till exempel brottstyper i frå- gorna, och i vilket utsträckning de representerar och täcker in hela det feno- men man vill mäta, så kallad innehållsvaliditet, eller analysera om mätning- en av ett teoretiskt begrepp på ett logiskt rimligt sätt korrelerar med andra teoretiska begrepp, så kallad begreppsvaliditet (Cronbach & Meehl, 1955; Carmines & Zeller, 1979; Kvale, 1997 s. 217; Junger-Tas & Marshall, 1999; Björkman, 2000).

Om utgångspunkten handlar om att brottslighet utgörs av människors upplevelser och tolkningar av olika händelser skulle en validering istället för att avgöra om en mätning är ”rätt” eller ”fel” handla om att kritiskt granska rimligheten i de analyser och tolkningar som görs i den granskade studien. Det handlar således i hög grad om en kvalitativ bedömning av en kvantitativ studie (Kvale, 1997 s. 216f.). Frågan om validitet blir synonym med frågan om en studies trovärdighet och användbarhet och handlar snarare om i vilken grad den tillför någonting till förståelsen av ett fenomen än om den korre- sponderar med en ”sanning”. Finns det alternativa förklaringar, tolkningar och bilder som skulle ge en djupare och mer konstruktiv förståelse? (Max- well, 2005 s. 106 ff.).

Teoretiskt menar jag alltså att synen på validitet och validering av själv- deklarationsstudier skiljer sig åt beroende på verklighetsuppfattning och kunskapssyn. Men praktiskt verkar det också som att när det kommer till frågan om validitet kan olika forskningstraditioner till stor del mötas. Även inom forskningstraditioner förknippade med en materialistisk verklighetssyn (som kritisk realism och post-positivism se Clark, 1998 s. 1245; Patomäki & Wight, 2000 s. 224) hanteras validering delvis som en kvalitativ bedömning som inte på ett direkt sätt ska kontrollera och avgöra mätningens sannings- grad, utan istället bör ses som en granskning av den tolkning och argumente- ring som sker utifrån mätningens resultat (Kane, 1990 s. 9). Tolkningar av mätresultat innebär alltid en rad antaganden och kan aldrig vara absoluta sanningar, men dessa tolkningar med sina antaganden kan vara mer eller mindre rimliga och hållbara och en validering bör därmed handla om att granska hur argumenteringen fram till tolkningarna är giltig (Cronbach,

15

Inom mätteori pratar man här om det sanna värdet (T), det observerade värdet (O) och mätfelet (E). Ju mindre mätfelet är desto mer liknar det observerade värdet det sanna värdet (T=O+E) och desto högre är validiteten (Spector, 1992 s. 10).

16

I praktiken är det dock problematiskt att göra en kriterievalidering i klassisk bemärkelse även om man menar att det finns en objektiv faktisk brottslighet, då det inte finns någon data med information om denna (Farrington, 1973; Thornberry & Krohn, 2000). I de kriterievali- deringar som gjorts av olika självdeklarationsstudier har man behandlat detta på olika sätt. Se 3.3.1 om Metodologisk forskning.

1971; Kane 1990 s. 10). Det handlar också om att en validering aldrig är färdig, vad som är rimliga tolkningar och argumentationer varierar över tid och det är inte konstruktivt att söka svart-vit validering som antingen ger tummen upp eller ner åt en studie (Cronbach, 1988 s. 4f.; Messick, 1989 s.13).

Med det här synsättet blir det också relevant att ta hänsyn till den kontex- tuella situationen vid datainsamlingen. Istället för att se omständigheter, som exempelvis närvarande lärare, instruktionsbrev, individers förförståelse o.s.v., som felkällor att reducera genom standardisering, bör de finnas med i tolkning, analys och sedermera validering av resultaten (Messick, 1989 s. 14). Det kan också handla om att en viss operationalisering fungerar i en viss kontext men inte i en annan (Adcock & Collier, 2001 s. 534). Men framför allt bör man vara medveten om den sammanhang i vilken studien genomförs. Vilka studier som genomförs, hur begrepp operationaliseras och hur resulta- ten tolkas är inte på något sätt oberoende av de värderingar som finns i sam- hället (Wolming, 1998).

Inom konstruktivistiska traditioner med tydligare idealistiska utgångs- punkter går det dock att dra resonemanget ytterligare lite längre och hävda att graden av validitet endast är en produkt av det rådande paradigmet.17 Det skulle innebära att en mätning, för att den ska kunna accepteras som giltig, måste överensstämma med den rådande bilden av verkligheten. En mätning med ett resultat som på ett allt för drastiskt sätt utmanar den gällande bilden kommer inte att godtas som valid (Messick, 1989 s.24). Det leder oss till- baka till att vetenskapen är en del av konstruktionen av verkligheten då den bekräftar eller förstärker en redan rådande bild genom vilka frågor som ställs och hur resultaten tolkas, eller tillbakavisas om de inte passar. Att graden av validitet endast är en produkt av det rådande paradigmet innebär också att olika forskningstraditioner skulle bedöma graden av validitet olika. Om självdeklarationsstudiens syfte är att mäta den faktiska brottsligheten och fånga mörkertalet är den inte särskilt valid utifrån ett perspektiv som menar att någon objektiv faktisk brottslighet inte existerar. Om man istället godtar att självdeklarationsstudier mäter subjektiva idéer om brottslighet är studier- na inte meningsfulla och har inte någon validitet utifrån en materialistisk verklighetssyn.

Här kan man återigen koppla validitet till frågan om användbarhet och att graden av användbarhet hänger samman med förförståelse och förväntan (och politiska uppfattningar). En studie blir mer eller mindre användbar eller valid beroende på vad det är man tror (och omedvetet kanske vill) att den ska visa. Om man menar att brottslighet är ett utbrett fenomen och inte är be- gränsat till vissa marginaliserade grupper, blir en självdeklarationsstudie mer

17 _{Begreppet paradigm härstammar från Kuhn (1962) och handlar om betydelsen av den histo-} riska kontexten i vetenskapen. Kuhn menar att det i olika sammanhang finns gemensamma föreställningar som fungerar som utgångspunkter och tolkningsramar inom vetenskapen.

valid genom att man däri ställer frågor man tror att många svarar ja på. På det sättet konstruerar man en bild av brottsligheten som är valid med den egna uppfattningen. Om man istället menar att brottsligheten är koncentrerad till vissa specifika grupper blir självdeklarationsstudien mer valid genom att däri ställa andra typer av frågor. Vilken av studierna och vilka resultat som mer generellt accepteras som valida beror på den rådande diskursen.18 Och ”sanningen” blir en fråga om makt (se Enerstvedt, 1989 s. 158; Foucault, 2003 s. 225).