Processen i självdeklarationsstudiers mätning

I kapitlet har jag gått igenom de vetenskapsteoretiska begrepp jag anser vara mest relevanta för avhandlingens frågeställningar och således centrala i en problematisering av självdeklarationsstudier som metod att mäta brottslighet. För att knyta ihop resonemanget ska jag framhålla de viktigaste aspekterna i två sammanfattande modeller.

Utgångpunkten i resonemanget har varit att för att kunna problematisera

hur man kan mäta brottslighet så måste man börja vid den grundläggande

frågan om vad som är ett brott (Box, 1971 s. 1). En avgörande del i den dis- kussionen är också när en handling blir ett brott. Ett möjligt svar på den frågan är att en handling inte är ett brott förrän det avgjorts i domstol (Dit- ton, 1979 s. 20). Av lagen framgår att en person som anklagats för brott ska betraktas som oskyldig fram till dess att skulden lagligen fastställts (Lag 1994:1219 Artikel 6). Domstolens uppgift är att avgöra skuld, detta kräver att domstolen också bedömer huruvida det förekommit gärningar som upp- fyller rekvisiten i lagstiftningen, objektiva såväl som subjektiva. Domstolen tolkar således lagstiftningen och avgör om en handling stämmer med ordaly- delsen i brottsbalken (se Tham, 1979 s. 184; Wennberg, 2008 s. 18ff.). Sam- tidigt innehåller den officiella kriminalstatistiken registreringar om händelser långt tidigare i rättsystemets flöde. Där finns bland annat uppgifter om an- mälda brott och misstänkta personer utan att det har fastställs som brott (Brå, 2006 a). I den officiella statistiken blir en händelse (eller en föreställning om en händelse) således ett brott långt tidigare. Det finns också en uppfattning om en existerande faktisk brottslighet och ett mörkertal (fysiska observer- bara händelser är brott). Man menar att långt ifrån alla brott kommer till rättsystemets kännedom och blir därför inte en del av den officiella kriminal- statistiken. Jag menar att den uppfattningen implicit också innebär att hän- delser är brott även innan de registreras även om de aldrig blir en del av sta-

18

Begreppen paradigm och diskurs härstammar från olika traditioner och används vanligtvis inte tillsammans. I det här sammanhanget har jag dock gjort bedömningen att de kompletterar varandra där paradigm står för att det finns specifika utgångspunkter och tolkningsramar och diskurs för att det finns regler och normer för vad som kan uttryckas.

tistiken. Det finns alltså en motsättning här: en händelse är inte ett brott för- rän det är fastställt i domstol, men det finns massor med brott som aldrig blir föremål för en rättslig prövning.

Självdeklarationsstudier genomförs för att fånga upp även de delar av den ”faktiska brottsligheten” som inte registreras i rättsystemet. Med ett sådant syfte görs antagandet att det existerar en faktisk brottslighet. Samtidigt så innebär det att självdeklarationsstudier blir ett tredje svar på frågan när en händelse blir ett brott – händelser rapporteras i studiernas frågeformulär och registreras som brott. Självdeklarationsstudier konstruerar egna bilder av brottsligheten, men är inte självständiga från de andra tillfällena. Dels utgår de från den juridiska definitionen och menar att det är denna definition som avgör om en handling är ett brott. Dels är det de fysiska observerbara hän- delserna som självdeklarationsstudierna försöker mäta.19

I modellerna nedan skissar jag på självdeklarationsstudiers processer och hur dessa kan se olika ut beroende på olika vetenskapsteoretiska grundanta- ganden. Grundantagandet handlar om den frågeställningen som hanterats ovan: Existerar det en faktisk brottslighet oberoende av människors med- vetande eller blir händelser brott först när de uppfattas och kategoriseras som brottsliga? Jag menar också att detta grundantagande avgör hur man ser på och förhåller sig till studiernas slutprodukter. Den gemensamma nämnaren för båda modellerna eller perspektiven är att självdeklarationsstudiers resul- tat är en konstruerad produkt där komplexa sociala fenomen omvandlats till numeriska värden. Mätningen innebär en konstruktion och data produceras utifrån olika syften, intressen och definitioner och kan aldrig vara helt objek- tiv, vare sig avseende forskare eller de som besvarar studiernas enkätfrågor. Skillnaden mellan de olika perspektiven handlar istället om att det i den ena modellen finns en strävan efter att denna konstruerade produkt ska represen- tera den faktiska brottsligheten så korrekt som möjligt. Medan den andra modellen innebär att självdeklarationsstudier skapar brottslighet genom att kategorisera händelser och tolkningar som brottsliga. Jag har valt att be- nämna den ena modellen Det konventionella perspektivet på självdeklarat-

ionsstudier, då den motsvarar vad jag uppfattar som ett perspektiv där själv-

deklarationsstudier traditionellt placerar sig. Den andra modellen, Det kon-

textuellt konstruktivistiska perspektivet på självdeklarationsstudier motsva-

rar istället den problematisering av de konventionella grundantagandens som jag har försökt göra i det här kapitlet (se Sahlin, 2004 s. 110 om problem med begreppsval i vetenskapsteoretiska diskussioner). Kontextuell kon- struktivism innebär att en konstruktion inte kan förstås tagen ur sitt samman- hang och att den, i enighet med modellen nedan, hänger samman med fak-

19 _{Det här påståendet görs utifrån skriftligt material (se 3.4 Den nominella definitionen). Hur} enskilda forskare resonerar och tänker kring problemställningen är en empirisk fråga som undersöks senare i avhandlingen (kap. 7).

tiska händelser (Best, 1995 s. 347ff.; Estrada, 1999 s. 28f.; Lindgren, 2005 s. 6).

I framställningen av mätningen som en process ingår minst två steg av tolkningar. Först tolkas händelser när de sker. När en elev är med om en händelse uppfattas den och tolkas på ett visst sätt. Sedan, när eleven får en fråga i en enkät ska frågan tolkas och de tidigare tolkningarna bedömas uti- från förståelsen av frågan. Här blir då också minnet relevant. Frågan om minne har inte varit central i den mer principiella diskussionen ovan, men blir viktig i försöket att göra möjliga förhållningssätt mer konkret kopplade till självdeklarationsstudiernas olika led. Minnet fungerar parallellt med in- dividers tolkningar, men det finns också ett samspel dem emellan. Vilka händelser man minns, kan rapportera i en enkät och som därmed blir en del av en självdeklarationsstudies resultat, påverkas av hur man uppfattar och tolkar dem. Liksom att en händelse som efterfrågas i en enkät inte kan tolkas om man inte minns den. Att se på individers minnen som ett orört lager av samtliga erfarenheter blir således problematiskt. Innan händelser lagras i individers minnen måste de tolkas och förstås (Sudman m.fl., 1996 s. 166). När man sedan ska plocka fram sina minnen och redogöra för dem konstrue- ras de så att de blir logiska, sammanhängande och stämmer överens med det man vill förmedla (Järvinen, 2000 s. 372). Tolkningar och minne ligger såle- des tillsammans i det led i processen när tidigare tolkningar av händelser ska användas i besvarandet av en enkätfråga.

I den konventionella modellen är händelsen ett brott oberoende av om den uppfattas så av någon. Det är de observerbara fysiska händelserna som är brotten. Det är då också dessa oberoende observerbara händelser som själv- deklarationsstudierna försöker mäta. Men även om brotten i teorin är obser- verbara fungerar det inte i praktiken och mätningen är beroende av indivi- ders subjektiva tolkningar och minnen. Länken mellan de resultat som mät- ningen producerar och det man menar att brottsligheten är blir således inte direkt, men det är fortfarande den oberoende faktiska brottsligheten studien avser att mäta.

Figur 2. Självdeklarationsstudier utifrån ett konventionellt perspektiv20

I den kontextuella konstruktivistiska modellen är det upplevelser och tolk- ningar som gör händelser till brott. Dessa upplevelser och tolkningar är dock inte oberoende av fysiska händelser (eller icke-händelser). Det självdeklarat- ionsstudier avser att mäta – brottsligheten, vilket innebär minnen, upplevel- ser och tolkningar av situationer – är således också det man mäter. Utifrån det här resonemanget fungerar således självdeklarationsstudier bättre utifrån ett kontextuellt konstruktivistiskt perspektiv. Validiteten är högre då man i större utsträckning mäter det man avser. Samtidigt innebär perspektivet att resultatet inte är en direkt avspegling av studieobjekten/subjekten, utan att även det sista steget består av idéer och tolkningar. Självdeklarationsstudiers resultat består av konstruerade kategorier av de olika tolkningar självdekla- rationsstudien undersöker. Brottsligheten konstrueras alltså först genom in- dividernas tolkningar av situationer och frågor i frågeformuläret, och sedan genom forskarens tolkningar och analytiska kategorier.

20

Ordningen på de olika delarna är uppställd utifrån kronologi och ska inte uppfattas som hierarkisk. Detta gäller även för Figur 3. och Figur 6.

Figur 3. Självdeklarationsstudier utifrån ett kontextuellt konstruktivistiskt perspektiv

Oavsett vilken av modellerna man anser vara mest giltig blir det menings- fullt att göra en konstruktivistisk analys av hur självdeklarationsstudier kon- struerar brottslighet, alternativt en bild av brottsligheten (Lindgren, 2005 s. 16). Den konstruktivistiska analysen skulle undersöka vad de analytiska kategorierna kan innehålla och vad det är som studien mäter. Jag menar också att en sådan konstruktivistisk analys fungerar som en validering. Uti- från det konventionella perspektivet kan den konstruerade bilden av brotts- ligheten vara felaktig. De analytiska kategorierna i resultaten kan återspegla den faktiska brottslighet man avser att mäta på ett korrekt eller oriktigt sätt och ge sämre eller bättre kunskap om mörkertalet, vilket i sin tur innebär en högre eller lägre grad av validitet. Utifrån det kontextuella konstruktivistiska perspektivet är istället de analytiska konstruktionerna brottsligheten, och den konstruktivistiska analysen blir en validering som handlar om att vi får kun- skap om den brottslighet som konstrueras, vad den innehåller och på vilket sätt den kan förstås.