År 1952 publicerades den andra utgåvan av broschyren ”Om kriget kommer” med namnet Om kriget kommer – vägledning för Sveriges medborgare (vilket blev häf- tets bestående namn). Upplagan från 1952 var drygt 30 sidor lång och behandlade bland annat utrymning av tätortsområden och enskilt agerande i händelse av ett kärnvapenanfall.82 Från 1950-talet och i årtionden framåt fanns också ”om kriget
kommer” i slutet av telefonkatalogen.83
Under år 1953 genomförde både USA och Sovjetunionen kärnvapentester inom loppet av sex månader och under 1950-talet utvecklades arbetet med befolk- ningsskyddsrummen. Dessa skyddsrum var ett komplement till de skyddsrum som fastighetsägare var ålagda att anlägga i exempelvis bostadshus och var till för de personer som saknade eget skyddsrum eller som befann sig lång ifrån sitt eget skyddsrum.84 År 1957 stod Katarinabergets skyddsrum färdigt. Det sades då
vara världens största kärnvapensäkra civila skyddsrum och hade plats för 20 000 personer.85 Så småningom fungerade också Stockholms tunnelbanestationer som
befolkningsskyddsrum.86 Det byggdes även speciella civilförsvarsanläggningar i
skyddade bergrum som skulle tåla en atombombsträff. Här skulle representanter
81 Överstyrelsen för civil beredskap (1995), s. 54-55 82 Rosander & Olgarsson (2014), s. 38-40 83 Armémuseum (2018)
84 Sjölin et al (2014), s. 92-96 85 Armémuseum (2018) 86 Sjölin et al (2014), s. 92-96
från kommun, sjukvård och räddningstjänst kunna leda det civila samhället i hän- delse av en allvarlig situation.87
I 1961 års utgåva av ”Om kriget kommer” hade omfånget ökat till knappt 50 sidor. Informationen hade blivit mer detaljerad, layouten lättsammare med ett antal illustrationer och mindre byråkratiskt språk. Även denna utgåva, precis som 1952, behandlade en atombombs verkan, men det mest omfattade avsnittet behandlade utrymning och inkvartering. Teckningar visade schematiskt hur en utrymning var tänkt att genomföras. Häftet illustrerades även med fotografier över vad myndigheter ansåg att packningen borde innehålla vid evakuering.88
Broschyren innehöll också tydliga retoriska texter om vikten av motstånd - texten återfinns under rubriken Totalt krig- totalt försvar och lyder: ”Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på dig det beror – Din insats, Din beslutsam- het, Din vilja att överleva.”89
87 Armémuseum (2018)
88 Rosander & Olgarsson (2014), s. 38-40 89 Kungliga Civilförsvarsstyrelsen (1961), s. 3
Sveriges planering under Kalla kriget
1.7.4. Ett utvecklat psykologiskt försvar
År 1953 presenterades utredningen Psykologiskt försvar (SOU 1953:27), som tagits fram på initiativ av ÖB.90 Utredningen föreslog att en beredskapsnämnd för
svenskt psykologiskt försvar borde inrättas i syfte att följa den svenska opinionen och förbereda utvecklingen av det psykologiska försvaret.91 Efter ett riksdagsbeslut
1954 inrättades Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN). BN:s första uppgift var att organisera Statens upplysningscentral, den särskilda myndigheten som skulle leda det psykologiska försvaret i händelse av krig.92 Till organisationen
rekryterades ca 600 personer.93 Dessutom krigsplacerades fem reklambyråer och
ett reklamfilmsteam vid Statens upplysningscentral.94Totalförsvarets upplys-
ningsnämnd inrättades 1962 med syftet att stödja och samordna informationen om totalförsvar och säkerhetspolitik. Denna nämnd skilde sig från BN, som främst skulle arbeta med krigsplanläggning och forskning. En av de första uppgifterna för Totalförsvarets upplysningsnämnd var att publicera ett koncentrat av broschyren ”Om kriget kommer”, som en annons i landets telefonkataloger.95
1.7.5. Ökad samordning inom totalförsvaret
och fem ledningsnivåer
1966 års Totalförsvarsbeslut (TFB 66) förstärkte förutsättningarna för en sam- ordning av det civila och militära försvaret genom en anpassning av organisatio- ner och geografiska ansvarsområden på regional nivå. Den regionala nivån med militärområden och civilområden samordnades till sex områden96, vilka fick ett
tydligare ansvar för samordning av regional totalförsvarsplanering samt för utbild- ning och övning av regionala totalförsvarsorganisationer.97 Gotland som tidigare
varit ett separat Milo blev istället Militärkommando Gotland (MKG) som kom att tillhöra Östra Milo.98
Det fanns fem ledningsnivåer inom totalförsvaret:
• Högsta ledningen (Försvarsdepartementet ansvarade för samordningen)
90 Tubin (2003), s. 16; Petersson (2018), s. 12 91 Tubin (2003), s. 16 92 Tubin (2003), s. 18 93 Petersson (2018), s. 12 94 Tubin (2003), s. s. 19 95 Tubin (2003), s. 21-23
96 Södra (S), Västra (V), Bergslagen (B), Östra (Ö), Nedre Norra (NN) och övre Norra (ÖN). 97 Navander & Johansson (2009), s. 21
• Central nivå (Försvarsstaben 1937-1994/Högkvarteret 1994- och Civilförsvars- styrelsen 1944-1986/Överstyrelsen för civil beredskap 1986-2002/Krisbered- skapsmyndigheten 2002-2009)
• Högre regional nivå (områdesansvariga myndigheter, dvs. Militärbefälhavare (MB) och Civilbefälhavare (CB))
• Lägre regional nivå (Försvarsområdesbefälhavare (Fobef) och länsstyrelse) • Lokal nivå (kommunledning)
”Ledningskedjan” användes som begrepp för att sammantaget beskriva ovan- stående nivåer.99
1.7.6. Försvarsanslagen börjar reduceras
Efter successiv upprustning av det svenska försvaret sedan andra världskriget kom besparingar att utgöra ett återkommande moment i försvarsbesluten från slutet av 60-talet.100 1968 års försvarsbeslut innebar politiska krav på flera kostnadsef-
fektiviseringar av Sveriges militära försvar. Den tekniska utvecklingen anfördes som ett motiv till varför detta skulle vara möjligt. Anslagen till försvarsbudgeten budgetåret 1967/68 minskade med cirka 10 procent. Reduceringarna av anslagen i slutet av 60-talet motiverades främst av samhällsekonomiska och statsfinansiella orsaker, men även med hänvisning till den internationella lägesutvecklingen. Den politiska bedömningen var att det pågick en politisk avspänning i Europa, delvis på grund av terrorbalansen mellan Nato och Warszawapakten.101
Betänkandet från 1970 års försvarsutredning kom i stort att utgöra grunden för 1972 års försvarsbeslut. Såväl utredningen som regeringens proposition fastslog att ”den operativa styrkan kunde tillåtas nedgå något under de närmaste åren”. Försvarsbeslutet förordade nu ett ”uthållighetsförsvar” istället för ”initialstyrka”, vilket innebar att de dyra fjärrstridskrafterna (främst attackflyg och ubåtar) inte gavs samma prioritet som tidigare.102
Totalförsvarsbeslutet från 1972 (TFB 72) betonade vikten av krigsavhållande förmåga samt vikten av ökad samordning avseende ledning i krig och gemen- samma sambands- och underrättelsesystem.103 1971 bestod krigsorganisationen
bland annat av:
• Armén: 30 brigader, 100 bataljoner lednings-, understöds- och underhållsför- band, 100 bataljoner lokalförsvarsförband.
99 Navander & Johansson (2009), s. 13 100 Agrell (1990), s. 39
101 Agrell (1990), s. 92; Se bl.a. SOU (1976:5), s. 13 ff. 102 Cars, Skoglund & Zetterberg (1986), s. 44; Prop. (1972:75) 103 Navander & Johansson (2009), s. 21
Sveriges planering under Kalla kriget • Marinen: åtta jagare, fem fregatter, två minfartyg, 17 torpedbåtar, 16 motor- torpedbåtar, 22 ubåtar, cirka 40 minsvepare samt cirka 100 kustartilleribatterier. • Flygvapnet: 400 jakt-, 200 attack- och 100 spaningsplan, fördelade på 23 jakt-,
10 attack- och 5 (10) spaningsdivisioner.104
1974 års regeringsform innebar en större grundlagsändring. Den nya regerings- formen innebar bland annat att kungens roll i det svenska försvaret förändrades. Monarken fråntogs sin roll som formell överbefälhavare men kom dock att behålla sina militära grader; general och amiral.105 Vid samma tidpunkt bytte Krigsmakten
namn till Försvarsmakten.
1977 års försvarsbeslut kom att utgöra en fortsatt reducering av försvaret, bland annat eftersom de högre kostnaderna för den tekniska utvecklingen inte kompenserades. Kostnadsutvecklingen för forskning samt anskaffning och underhåll av krigsmateriel var större än den kompensation, som erhölls genom nettoprisindex. Från försvaret begärda ramjusteringar erhölls inte, vilket för- anledde hårda prioriteringar av krigsorganisationen. Inom grundorganisationen genomfördes till exempel sammanslagning eller avveckling av organisations- enheter. Dessutom fick många repetitionsövningar ställas in för att klara de ekonomiska ramarna. Det militära försvarets numerär och kvalitet begränsades således, vilket ledde till ambitionssänkningar.106 Regeringen framhöll att den
internationella utvecklingen och förhållandet mellan stormaktsblocken fortsatt präglades av avspänningstendenser samtidigt som motsättningarna förväntades bestå under överskådlig tid. Även om detta kunde motivera reducerad operativ förmåga var målsättningen för det svenska totalförsvaret fortsatt oförändrad - invasionsförsvar.107
1.7.7. Större händelser i Sverige under 1970-talet –
Flygplanskapningen, Norrmalmstorgsdramat
och ambassadockupationen.
Parallellt med att samordningen inom totalförsvaret förstärktes, inträffade också några händelser som än idag refereras till som exempel på när regeringen på olika sätt frångått författningen, och agerat i linje med så kallad konstitutionell nödrätt. I samtliga fall fick regeringen konstitutionsutskottets godkännande i efterhand (se vidare i bilaga 1).
104 Cars, Skoglund & Zetterberg (1986), s. 40 105 Försvarsmakten (u.å. c)
106 Cars, Skoglund & Zetterberg (1986), s. 51-52