Omständigheter att beakta i bedömningen

Principen om barnets bästa medför att en intressekonflikt kan dyka upp. I ut-länningsärenden förekommer detta framförallt vid bedömningen av särskilt ömmande omständigheter då det följer av paragrafen i sig, att det finns fler skäl att beakta än barnets egna. Vidare framhåller regeringen att barnets bästa inte kan vara ensamt avgörande vid bedömningen av om uppehållstillstånd ska be-viljas. Detta bör innebära att en intresseavvägning ska göras i enlighet med Barnkonventionen.

Avgörande vid bedömningen av barnets hälsotillstånd har varit om hälsan går att styrka med förslagsvis ett läkarintyg. Läkarintyget har då vägt mycket tyngre än samhällets intresse av en reglerad invandring. Det som framgår av läkarintygen har bland annat varit att avbrytandet av vård i Sverige skulle ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  ut-  

135 Lundberg, s. 60.  

56

sätta barnet för en allvarlig hälsorisk. Egentligen är det i detta läge lönlöst att göra en intresseavvägning, då resultatet inte skulle visa på annat än att barnets bästa väger tyngre. Anledningen är att vid denna tidpunkt, befinner sig barnet redan i Sverige och tar del av samhällets resurser såsom vård. Önskan att re-glera invandringen blir svår att realisera, då det är uppenbart att barnet skulle påverkas negativt om vården helt plötsligt avbröts. Orsaken till att ett barn sö-ker asyl i Sverige är för att få skydd samt att detta skydd inte går att få i hem-landet. I de allra flesta fall är det fråga om ett utvecklingsland där barnets mänskliga rättigheter inte tillvaratas i samma utsträckning som i Sverige. I de fallen torde det stå klart att vårdmöjligheter saknas i hemlandet eller att en ut-visning skulle störa barnets psykosociala utveckling. Därmed åskådliggörs bar-nets bästa i bedömningen av hälsotillstånd genom att hela hälsoskalan beaktas.

Frågan om barnet har anpassat sig till Sverige är inte särskild svår att styrka då förhållandena oftast är ostridiga. Även här har intresset av att vilja reglera in-vandringen fått backa undan för att barnets bästa har ansetts vara att stanna i Sverige. Lite hårdraget kan man konstatera att orsaken till detta ligger hos de svenska myndigheterna. Efter att ha studerat praxis och MD:s avgöranden kan slutsatsen dras att väldigt många avgöranden gällde just anpassningen till Sve-rige, vilket bör kunna förklaras av den utdragna asylprocessen i Sverige. På grund av MIV:s långa handläggningstider faller det sig naturligt att barn hinner anpassa sig till det svenska samhället i sådan hög grad att uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter blir tillämpligt. Det är således i denna situation, Sveriges eget fel att intresset av att reglera invandringen inte realiseras. Trots att barnen försätts i ett vakuum av att inte kunna leva fullt ut i det svenska samhället i väntan på ett avgörande, löper vistelsetiden på under väntetiden. Därmed blir tiden föremål för tillståndsprövningen och i många fall blir den även avgörande för beslutet.

Huruvida ett barn har anpassat sig till Sverige klargörs ofta av om barnet kan svenska, går i skolan samt har andra sociala eller kulturella band till Sverige.

Dessa anknytningar är inte svåra att erhålla då asylprocessen i Sverige tillåter att barnet integreras i det svenska samhället på detta vis. Exempelvis har

asyl-57

sökande barn rätt till vård och även ”papperslösa” barn rätt till vård som ”ej kan anstå” enligt 6 § Lag (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Även om denna anpassning till Sverige tas i beaktande så finns fortfa-rande vistelsetiden. En ytterligare aspekt som öppnar upp för bedömningen av barnets bästa är att illegal vistelsetid får tas med i bedömningen och att vistel-setiden ska ses i relation till barnets ålder.

Bedömningen av hur anpassningen till Sverige ska göras är inte uttömmande reglerat utan beror snarare på det enskilda barnets omständigheter. Denna in-stabilitet försätter rättsäkerheten i stor risk, särskilt ifall då det är ansökans om-fattning som avgör huruvida MIV behandlar en ansökan omgående eller inte.

Ett relativt simpelt fall innebär att ett beslut är lätt att fatta och därmed görs det ganska omgående. Är det ett avslagsbeslut innebär det att den asylsökande har förlorat sin möjlighet att ”anpassa sig till Sverige”. Av den orsaken har barn med mer komplicerade ärenden ytterligare en möjlighet att erhålla uppehålls-tillstånd då de får en närmare anknytning till Sverige genom tidsutdräkten. Ser man istället till det enskilda fallet kan det sägas att, barnets bästa placeras i det främsta rummet då en avvägning görs av de omständigheter som visar på en anpassning till Sverige. Dessa omständigheter är alltid unika då tidsutdräkten är väldigt individuell. Det kan därför sägas att anpassningen till Sverige är den omständigheten där barnets bästa sätts i det främsta rummet i större utsträck-ning än vad barnets hälsotillstånd och situationen i hemlandet gör.

Vad gäller bedömningen av situationen i hemlandet, styrks den omständigheten oftast med landinformation samt sökandes utsaga. Det som däremot är avgö-rande är vilken risk barnet skulle utsättas för vid ett återvändande. Av domsto-larnas avgöranden kan vi se att det egentligen inte spelar någon roll om säker-hetsläget i hemlandet är dåligt. Avgörande är hur detta säkerhetsläge kommer påverka det enskilda barnet exempelvis om barnet kan knytta an till ett skydds-nätverk som familj och släktingar utgör. Detta visar på att varje enskilt fall är unikt och måste ses i ljuset av barnets bästa. Det innebär att säkerhetsläget inte är det avgörande intresset, utan det är ett avgörande intresse som påverkar be-dömningen. I de fall ett skyddsnätverk finns, är det ett ytterligare intresse att

58

beakta. Därmed kan det sägas att barnets bästa sätts i det främst rummet även i denna del av bedömningen.