OrganisaUonen kring digitaliseringen under pandemin

Här under kommer de underteman som har identiMierats för hur respondenterna upplevde organisationen under pandemin beskrivas.

Riktlinjer och ledningens stöd – Att det har varit stora utmaningar med planeringen i organisationen i och med att covid-19-pandemin är en exceptionell situation och en helt ny situation för hela samhä llet. Under pandemin har restriktioner och

rekommendationer kommit och gått samt förändrats över tid. Under våren 2020 var det svårt för respondenterna att föreställa sig hur länge det skulle pågå. R5 säger: "Och sen var det ju under hela våren att man inte visste när man skulle få, ska det här pågå hela terminen? Ska vi få komma tillbaka? Vad händer?” Detta har drabbat skolorganisationens planer och strategier som hela tiden har behövts anpassas. Framförallt kring hur många elever som Mick vara på plats i skolan eller inte och hur organisationen ska hantera det. R3 berättar att ”Ja nu rullar vi så det är ungefär var tredje vecka där vi har en årskurs inne i taget.” R3 berättar också att det har sett väldigt olika ut i olika perioder vilket framförallt har drabbat de elever med praktiska inslag i undervisningen: ”Och det har ju varit supersvårt för ja, […] för dom som ska bli bra på att svetsa, det går ju liksom inte riktigt att bli om man gör det hemma så.”

Hur distansundervisningen och digitaliseringen kring den ska fungera har det varit olika för olika respondenter, vissa har inte fått några riktlinjer alls utan från början fått hitta egna lösningar eller lösningar med kollegor kring undervisningen, vissa har senare under pandemin fått mer riktlinjer kring hur de ska arbeta.

”[…]till hösten nu alltså i september eller augusti, då blev det liksom från ledningen uttalat att man ska använda teams och man ska ha teamsmöten på varje lektion. Alltså det är klart att om det är

något annat, något prov eller så men man ska använda teams. Så det blev ju en väldigt stor skillnad. ” R2

Mestadels handlade då riktlinjerna om att lektionerna skulle ske på ett mer synkront sätt med videomöten (i respondenternas fall Microsoft Teams eller Google Meets) mer än ett asynkront sätt med endast inlämningar på skolans lärplattform. Vissa respondenter uppger att de tycker att det hade varit skönt att få tydligare riktlinjer. Både R1 och R5 nämner att de skulle velat haft Mler regler och riktlinjer kring att eleverna ska ha på kameran vid videosamtal och att de upplever att ledningen inte riktigt har satt sig in i de nya arbetsförhållandena och vad de innebär för undervisningen. R5 nämner att i vanliga fall sticker ledningen in huvudet ibland i klassrummet men att det inte går att göra längre och därför kan det vara svårt att sätta sig in i hur distansundervisningen går till. ”Ja, precis, vi har inga regler. Det skulle vara bra att ha regler uppifrån, från ledningen att just eleverna skulle åtminstone i början av lektionen visar sig och sätta på kameran. Men det är upp till varje lärare att kräva detta.” R1 Aqven R6 nämner att vissa riktlinjer eller ramar att förhålla sig till skulle vara skönt men att det också är en balansgång. Det går att tolka som att lärare ändå är vana sen innan pandemin att det är upp till dem själva hur de ska bedriva sin undervisning och vill inte att någon ska gå in och detaljstyra. Lärarnas autonomi är stark och en jämvikt mellan att få riktlinjer men samtidigt inte känna sig överkörd av en ledning verkar vara betydelsefull men kan också tolkas som ett bristande förtroende för ledningen. Andra respondenter upplever ändå att de har fått stöd från ledningen och teknisk support från respektive IT-avdelningar när de har behövt och att respondenterna har en stor förståelse för att situationen är exceptionell och att de känner att ledningen har en förståelse för respondenterna med. R4 säger:

”Jag tycker rent generellt om man tänker digitalisering så har man nog gjort så gott man har kunnat och om då elever och föräldrar säger att det har funkat bra så får vi väl tro på det då. Att man har gjort, rent digitaliseringsmässigt att man har gjort det man har kunnat göra. Så sätt. Och

sen att det har varit faktorer som man inte kan styra över från lednings håll sett. ” R4 R2 som har en del i sin tjänst att arbeta med digitaliseringen beskriver hur helt nya situationer som har varit svåra att planera inför har uppstått.

”Alltså, lite oorganiserat för man vet aldrig vad det Iinns för behov så det kommer alltid upp lite såhär bara okej vi har problem med att vissa elever kastar ut andra elever ur möten. Och då blir det

såhär ”[R2] vet du hur, vad är det som händer då?” Liksom, ledningen sitter ju där och dom brukar ju inte kasta ut varandra från sina interna små möten så dom har ju ingen aning.” R2

Enligt respondenterna verkar det ha varit svårt för organisationens ledning att kunna planera och förutse behov som har uppstå tt i och med pandemin och distansundervisningen. De respondenter som har haft digitaliseringsstrategier innan pandemin som arbetar nära lärare, som hos R4 och R2 eller i R7s fall där en grupp som jobbar med digitaliseringsfrågor, verkar ha klarat det bättre än de andra att fånga upp dessa oförutsedda behov. I fallet med R7 har den gruppen som jobbar med digitaliseringsfrå gor få tt lä gga om fokus att handla om utvecklingen av distansundervisningen där bland annat en webbsida har tagits fram till eleverna där de kan hitta länkar till de verktyg som används i undervisningen. Ett utvecklingsarbete som har utgått från elevernas behov.

Kompetensutveckling – I och med att distansundervisningen är ny för de allra Mlesta lärare med det kommer nya digitala verktyg att lära sig och ny kompetens krävs. I föregående kapitel beskrevs hur det kollegiala lärandet var viktigt under den första tiden av distansundervisning vilket fortsätter vara viktig även under pandemin. R1 uttrycker en besvikelse över att det inte har erbjudits mer kompetensutveckling från ledningen. "Det är ju ingen som säger att du ska inte jobba på det sätt eller du ska inte göra så, inte någon som skulle säga så, men jag skulle önskat mig att vi hade mera formella möten och med just där skulle vi lärt oss lite mer, mera tips. Men det hade skett på egen hand, att man anmälde sig till den kurs, till den andra kurs och så vidare och man får materialet från den lärare, från den andra lärare men annars inte något som kommer uppifrån och det tycker jag är stor brist av, vi kunde ha fått lite mer stöd på det sätt. Mer organi… mer välorganiserat.” R1 Enligt Leino Lindell (2020) behöver lärare kontinuerlig stöd i sin digitala kompetens för digitaliseringen är något som ständigt utvecklas och kraven kring detta i undervisning och organisation ändras. R1 berättar sedan vidare att de har en grupp för kollegialt lärande som själva tagit initiativ till att utveckla sin distansundervisning. Som nämnts tidigare är kollegialt lärande ofta en strategi från ledningens sida för att utveckla kompetensen hos lä rare (Må rell-Olsson & Bergström 2018). Hos vissa av respondenterna ansågs inte detta räcka, kanske har det att göra med att det blev en sådan stor omställning med distansundervisningen att det hade behövts extra stöd kring

just kompetensutvecklingen. R5 beskriver att den ökade arbetsbelastningen har gjort att det inte heller har funnits tid till att verkligen hitta de bästa arbetssätten. ”[…]det innebär ju rätt mycket jobb att undersöka och utvärdera och ställa om hej och hå, det har liksom inte gått och ganska många gånger som man har insett att nej det här är nog inte bästa sättet att göra det på men det Iinns ingen energi eller tid att göra det på något annat sätt utan det är bara att försök jobba på.” R5 R2 har ju som nämnts en roll där hen själv står för det kollegiala lärandet i sin skola och har tyckt att den senaste tiden varit givande i form av att höja andras kompetens samt att hens kompetens har varit mycket mer efterfrågad från kollegor under pandemin jämfört med innan. R3 beskriver hur den skolan hen jobbar på har lagt Mlera studiedagar på att fokusera på det kollegiala lärandet och under pandemin har de handlat om just de verktyg som blivit mer aktuella under pandemin. ”Ja vi har haft såhär på studiedagar att det Iinns möjlighet att gå, det Iinns lite workshops och så ibland för kollegialt lärande och så. […] Och nu senaste tiden har det varit mycket vilka funktioner Iinns i teams, det här är OneNote det funkar så och så här gör ni kanaler, så det har ändå funnits tillgängligt liksom. Men mycket har också varit att man visar varandra och så för vissa av oss har jobbat mer med det innan än andra.” R3 Det som kommer fram här tyder på att kollegialt lärande kan fungera väldigt bra när det faktiskt Minns lärare som besitter kompetensen och har tiden att lära ut. Detta är kanske inte alltid fallet och då kan de lärare som har pressat arbetsschema och ingen kollega med rätt kompetens i närheten drabbas negativt med mindre kompetensutveckling. Det kräver att ledningen på skolan ser till att det kollegiala lärandet faktiskt fungerar, att tillräcklig digital kompetens Minns på plats och att det Minns en tydlig strategi. Håkansson-Lindqvist & Pettersson (2019) menar att kollegialt lärande är bra för att avancera kunskapen kring digitalisering men att skolorganisationen också behöver ha ett system för att öka lärares digitala kompetens. Problemet blir kan bli just att mycket ansvar läggs på de lärare som är ”eldsjälar” och brinner för det de ska lära ut som digital kompetens, då krävs det att de får den möjligheten och tiden att lägga på kompetensutvecklingen både hos sig själv och andra. Något som litteraturen säger (Leino Lindell 2020) och som respondenterna bekräftar är att det tar mycket tid att hitta bra digitala verktyg och lära sig dem.