Parterna som individer

Det framkom under intervjuerna att kunden och revisorns personlighet är något som påverkar relationen mellan parterna, likväl som personligheten påverkar i alla andra relationer eller som en revisor uttryckte sig: ”Vi samarbetar olika bra med olika personer.”(Revisor H) Flertalet av respondenterna menade att kundens personlighet avspeglar sig i vilken typ av

personligheter och dess inverkan på relationen ansåg åtskilliga revisorer att det är viktigt att revisorn är smidig och fogar sig efter kundens personlighet. Det uppgavs dessutom att de större byråerna försöker välja revisor till ett visst uppdrag utifrån kundens personlighet. Allt för att personkemin mellan parterna skall fungera så tillfredsställande som möjligt.

Ibland händer det trots allt att personkemin och arbetet tillsammans inte fungerar. På en stor revisionsbyrå byts då revisorn ut mot någon annan, som kan passa bättre för den aktuella kunden. Det kan därtill hända att revisorn ber kunden att byta revisor. Om personkemin däremot stämmer bra mellan revisorn och kunden kan det stärka tilltron, vilket i sin tur kan leda till att kunden är mer öppen och berättar mer om sin verksamhet. Genom att revisorn blir mer insatt blir det enklare för revisorn att ge goda råd till sin kund.

”En klient ringde en gång och sa… jag ska skilja mig men säg inget för det är bara brorsan som vet… men sen sa han… vad är företaget värt? Det är det som är den viktiga grejen. Så kan det vara… man får en bra kontakt med dem så pratar de om precis allting.”(Revisor C)

Ovanstående citat vittnar om vilken tilltro som kunden kan få för sin revisor. Vad gäller uppbyggandet av tilltron framkom att revisorns titel och därmed medföljande kompetens samt att revisorns tystnadsplikt medför en tillit. Det framkom även att tilltro byggs upp genom att revisorn uttrycker sina åsikter samt är öppen och ärlig gentemot kunden. En av respondenterna sa följande:

”Då tycker jag att det är bättre att vara tydlig och sätta ner foten och så får jag ta risken att det är rätt eller fel. Men man måste ju ha en åsikt. Det är precis som du lirar en fotbollsmatch. Ska vi spela defensivt eller offensivt. Jag menar har du Mourinho som kliver in där så är han nog rätt så tydlig i hur han tycker att Inter ska lira. Komma dit och lira och ge ert bästa grabbar. Ja hur då? Ja det får ni bestämma och så efteråt så nej fan grabbar ni anföll för mycket. Ja men du sa ju ingenting om det. Nej men det borde ni förstått. Det är väldigt lätt att sitta så i efterhand.”(Revisor G)

En revisor menade dock att det är svårare att bygga upp en tillit hos de större företagen, eftersom dessa har mer kunskap än de små och medelstora ägarledda företagen. Det krävs därmed en större ansträngning från revisorn. Därtill kan revisorns grad av inblandning vara betydelsefullt för att bygga upp en tillit. Därmed är det viktigt att revisorn tar sig tid att prata med kunden och lära känna denne. Det kan också vara av yttersta vikt att revisorn visar att denne bryr sig om sin kund för att det skall finnas tillit mellan parterna. En revisor pekade på tre faktorer som denne ansåg är särskilt framträdande vid uppbyggandet av en tilltro: att det både går snabbt att få kontakt med revisorn och att få svar från denne, att fakturorna är specificerade samt att revisorn föregår och kommer med lösningar utan att kunden lyft fram problemet. Det sistnämnda beskrevs på följande sätt: ”Vi brukar säga till våra kunder att vi ska berätta svaren på de frågor som ni inte ens har förstånd att ställa. Det ger ju ett slags förtroende.”(Revisor A)

Ett par av revisorerna uppgav att tillit likaså handlar om en känsla och att personkemin fungerar mellan parterna. En revisor uttryckte att revisionen handlar om att lita på kunden och att revisorn måste ta ställning till om denne tror att kunden är ute efter att luras eller inte.

5.4.5 Förväntningsgapet

Majoriteten av respondenterna ansåg att kunden och revisorn inte har gemensamma värderingar angående utförandet av tjänsten. Det framkom under flera av intervjuerna att det finns ett förväntningsgap, vilket är generellt för hela revisorsbranschen. Det handlar bland annat om att kunderna har svårt att skilja mellan revisorns roll och redovisningskonsultens roll. Vid första mötet försöker revisorerna att ta reda på om detta förväntningsgap finns för att undvika problem i framtiden. Några av revisorerna påpekade att det främst är i ägarledda bolag som det finns ett förväntningsgap. I dessa små och medelstora ägarledda bolag förväntar sig ofta kunden att revisorn skall vara ett ombud, vid exempelvis kontakt med banken, och således göra mer än vad som är tanken med tjänsten. En av respondenterna ansåg dock att förväntningsgapet har minskat på senare tid. En annan respondent menade däremot att:

företaget eller annars så ser dem en som skattemyndighetens förlängda arm. Eller någonstans däremellan.”(Revisor G)

En av revisorerna uttryckte emellertid att det finns gemensamma värderingar, i form av att båda parter vill få revisionen gjord på ett korrekt sätt. Detta eftersom kunden inser att det är företaget och inte revisorn som bär det yttersta ansvaret för att redovisning är korrekt. Samtidigt ansåg en annan revisor att gemensamma värderingar finns mellan revisor och kund så länge det blir en ren revisionsberättelse. Vissa kunder har helt enkelt svårt att förlika sig med att revisorn är skyldig att anmärka om exempelvis skatter och avgifter inte är betalda i rätt tid.