När det gäller de stora företagen kommer kunden enligt författarna inte så nära revisorn att det kan bli ett problem att kvalitetssäkra. Inte heller de företag som träffar revisorn enbart vid slutrevisionsmötet anser författarna att detta kan ifrågasättas. Det är istället i de små och medelstora ägarledda företagen där revisorn ser sig själv som ett bollplank som författarna ser detta problem som större. Författarna anser att det främst är i karaktärsdraget långsiktighet som problematiken kan uppstå. Detta då en mer långsiktig relation ofta innebär att parterna lär känna varandra bättre och därigenom kommer varandra närmare. Genom en långsiktig relation kan därmed en vänskaplig relation uppstå mellan revisor och kund, vilket kan leda till att vänskaps- och förtroendehotet enligt analysmodellen blir ett problem. Detta innebär att även karaktärsdraget närhet genom en långsiktig relation hotar oberoendet.
Författarna menar således att nära och långsiktiga relationer framförallt uppstår mellan revisorn och de kunder där revisorn ser sig själv som ett bollplank. För dessa personer är det revisorn som kunden tar kontakt med vid alla eventuella frågor, också sådana som inte har med revision att göra. I dessa uppdrag sker interaktionen mellan samma individer, vilket resulterar i att parterna även kommer närmare varandra av den orsaken. Genom att parterna kommer närmare varandra anser författarna att det bildas en god emotionell närhet mellan parterna. Men anledning av den nära relationen stannar dessutom kunden kvar länge hos sin revisor.
Revisorerna anser att de är oberoende i sin yrkesutövning. Detta ställer sig författarna frågande till, då författarna menar att det kan finnas en risk att revisor inte se hur nära relationen är. Författarna bygger resonemanget på att revisorn anser att problemet finns, trots att de själva uppgav att de aldrig har haft problemet i sina relationer. En orsak till detta skulle kunna vara att närheten mellan parterna uppstår successivt och att revisorn därmed inte är medveten om hur nära parterna egentligen är varandra.
Revisorerna är inte överens om var gränsen för ett oberoende yrkesutövande går. Vissa revisorer kan tänka sig att gå utanför oberoendereglerna, vilket författarna menar kan bidra till en uttänjning av gränsen för vad revisorerna anser är acceptabelt. Vissa av de handlingar som revisorerna utför trots att de bryter mot oberoendet menar författarna kan ses som bagateller.
Författarna anser dock att det är principen att vissa revisorer kan tänka sig att bryta mot oberoendet som är det väsentliga.
Författarna anser med bakgrund av ovanstående resonemang att revisorn inte ens rent teoretiskt kan vara oberoende. Att vara oberoende i en relation är en omöjlighet enligt författarna. Detta på grund av att båda parterna är beroende av varandra för att tjänsten skall kunna genomföras, exempelvis genom att kunden väljer sin revisor och att revisorn erhåller arvode från kunden. Om revisor och kund genom sin relation dessutom har en emotionell närhet anser författarna att omöjligheten blir ännu mera uppenbar. Författarna anser därmed, likt bland annat Macey och Sale (2003), att det inte är möjligt för en revisor att ha en relation med någon typ av kund men samtidigt vara oberoende.
På ett generellt plan menar författarna att ingen kan vara oberoende. Det kommer alltid att uppstå ett beroendeförhållande så länge den ena parten är beroende av att den andre finns. Detta anser författarna är applicerbart på alla yrkesgrupper som skall ha någon form av oberoende. När det däremot kommer till vänskaps- och förtroendehotet kan slutsatsen inte dras att detta problem skulle kunna finnas i alla affärsrelationer där leverantören skall vara oberoende. Författarna anser ändå att det finns en risk att denna problematik mycket väl skulle kunna finnas i andra yrkesgrupper som skall vara oberoende och då framförallt på små orter samt när leverantören är ett litet företag.
7.3 Efter revisionspliktens avskaffande
Författarna anser att om revisionsplikten avskaffas kan relationen komma att präglas mer av att revisorn kan ge ett mervärde till kunden. Eftersom en majoritet av företagen inte längre skulle behöva ha en revision anser författarna att det skulle krävas att revisorerna i högre utsträckning anpassar sig efter kundens behov. Om kunden inte upplever att denne får valuta för pengarna kan det innebära att kunden kommer att överväga att inte fortsätta att ha tjänsten. Detta kan också medföra att makten i mångt och mycket flyttas över från revisorn till kunden. Författarna ser att denna maktförändring framförallt skulle innebära att kunden i framtiden skulle kunna påverka mer gällande hur mycket resurser revisorn skall lägga på kundens uppdrag samt hur tjänsten skall utformas.
Om lagförändringen genomförs anser författarna att karaktärsdraget beroende inte borde vara lika betydelsefullt i relationen. Eftersom revisionen inte längre skulle vara obligatorisk för alla företag innebär det att beroendet av tjänsten minskar. Däremot anser författarna att karaktärsdraget vikt istället borde öka, då intressenterna även fortsättningsvis kan kräva en kvalitetssäkring.
Med anledning av en eventuell lagförändring anser författarna att revisorn och kunden skulle kunna föra en dialog på fler områden än vad som tidigare varit möjligt. Lagförslaget borde därmed innebära att revisorn skulle kunna erbjuda andra tjänster och då framförallt rådgivning. Detta medför att kommunikationen borde bli mer öppen och därigenom menar författarna att karaktärsdraget frekvens kan komma att förändras. Om kunden vill ha mer råd och mer valuta för pengarna skulle det innebära att intensiteten men framförallt frekvensen kommer att öka i interaktionen.
Vidare kommer det formella karaktärsdraget att förändras om revisionsplikten avskaffas Förutom detta anser åtskilliga revisorer samt att det dessutom stadgas i en statlig offentlig utredning att jävsreglerna borde avvecklas och att analysmodellen istället skulle bli applicerbar på de flesta eventuella problem. Detta skulle då innebära att revisionsbyrån kan utföra flera tjänster, vilket enligt författarna skulle kunna innebära att vissa av analysmodellens punkter blir viktigare efter en eventuell lagförändring. Partställningshotet är en av dessa punkter som författarna i framtiden anser kan bli mer betydelsefullt att ta i beaktande. Revisorn kommer att kunna företräda kunden i flera frågor som skulle kunna innebära att de biträder kunden i ena frågan och kvalitetssäkrar i en annan, vilket inte skulle vara förenligt med analysmodellen. Samtidigt anser författarna, med liknade motivering, att självgranskningshotet likaså skulle kunna bli ett problem. Detta då revisorn skulle kunna ge rådgivning i en roll och kvalitetssäkra i en annan. Samtidigt kan ett indirekt intygande av det egna arbetet skapa problem. Detta eftersom arbetet ligger utanför revisionsrollen och därmed inte regleras av lagstiftningen om ett oberoende yrkesutövande. Trots att revisorerna ansåg att kunden och revisorn inte skulle komma närmare varandra om lagförändringen träder i kraft ifrågasätter författarna detta. Som sagts här ovan anser författarna att vissa av kunderna är för nära revisorn. Om kunden och revisorn kan komma att diskutera och även lär känna varandra mer, ser författarna ändå ett potentiellt hot i vänskaps- och förtroendehotet.
Författarna anser att tjänsteerbjudandet troligtvis kommer att vara den största förändringen om revisionsplikten avskaffas. Kunden borde enligt revisorerna och författarna vilja ha ett mervärde, vilket skulle ge kunden mer makt och krav på revisorn att anpassa sig. Samtidigt anser författarna att om lagstiftningen släpps blir revisorn friare i sin yrkesutövning, vilket kan bidra med ytterligare problem för revisorns oberoende.