Pedagogiskt arbete

I samtliga intervjuer framkom det att det pedagogiska arbetet är en förutsättning för att möta stödanvändare med utmanande beteende. Pihl m.fl. (2018) framhåller pedagogiskt arbete både utifrån stödanvändares perspektiv men även utifrån att personal som arbetar pedagogiskt upplever arbetet mer meningsfullt och känner en högre motivation, vilket även Björne m.fl. (2012) menar, att pedagogiska arbetet har en central roll i arbetet med stödanvändare med utmanande beteende. Intervjupersonerna beskrev det pedagogiska arbetet som ett förhållningssätt eller arbetssätt baserat på metoder. De beskrev att det upplever viss komplexitet i arbetet med pedagogiska arbetet, att det inte enbart är att arbeta på ett visst sätt utan det innefattar även en förståelse för varför man gör det.

”Det är lite svårt så, det handlar ju om arbetssättet. Hur man tar sig an sitt arbete på ett professionellt sätt egentligen. Tänker man på metoder och arbetssätt, väljer man att arbeta efter en metod då måste den metoden vara väl känd och alla måste kunna förstå varför man gör det.”

Intervjupersonerna menar att metoder som används i verksamheterna bör vara beprövade och individuellt anpassade till varje enskild stödanvändares behov och förutsättningar. Intervjupersonerna talade även om det pedagogiska arbete som ett sätt att förebygga och möta utmanande beteende. Det framkommer även i

intervjuerna betydelsen av struktur och arbetsbeskrivningar för att bidra med en kontinuitet i arbetet för att samtliga i verksamheten ska arbeta likvärdigt.

Individuellt anpassat pedagogiskt förhållningssätt är även något Pihl m.fl. (2018) beskriver, i syfte att arbeta förebyggande genom att anpassa krav och strukturer efter individen. Vidare beskriver Pihl m.fl. (2018) i linje med tidigare, betydelsen av att arbetsgruppen i arbete med pedagogik har en samsyn, vilket innebär att personalen gör likadant för att skapa kontinuitet, stabilitet och en förutsägbarhet för att bidra till tillit mellan stödanvändare och personal. Intervjupersonerna beskriver dock att de har svårighet med att få personalen att förstå, d.v.s. varför de ska arbeta på ett speciellt sätt och att bibehålla arbetssättet i arbetsgruppen. Detta är något som kan liknas med vad Svensson m.fl. (2008) beskriver som ett av gräsrotsbyråkraternas dilemman, att i sitt arbete få individer i verksamheten att förstå och klara av att följa organisationens riktlinjer och krav. Det innebär inte att individen inte vill, utan snarare inte förstår eller har förmågan att leva upp till de krav som ställs från organisationen.

I intervjuerna framkom två arbetssätt, ett som benämns som mer önskvärt, men inte alltid genomförbart. Det andra sättet beskrev intervjupersonerna som ett arbetssätt som inte alltid upplevs eftersträvansvärt, men som ibland är det enda möjliga utifrån verksamhetens förutsättningar och resurser. Det är också här intervjupersonerna beskrev att det skär sig i relationen mellan arbetsmiljöåtgärder och det pedagogiska arbetet. Det talas om att det är önskvärt att

arbetsmiljöåtgärder och pedagogiskt arbete går hand i hand men att det inte alltid är möjligt.

” Ja, för man har haft en viss pedagogik som man har jobbat med i

verksamheten tidigare. Som inte direkt har varit skadligt för brukarna. Man har kunnat se, om man nu säger sämre i viss kvalitet.”

”I en utopi så går det ju hand i hand. Om vi kan skapa rätt förutsättningar arbetsmiljömässigt så kan vi släppa det och ha den grundtryggheten för att ägna så mycket tid som möjlig till det pedagogiska arbetet. Brister det där då hamnar vi ofta i dåliga jobb där vi bara släcker bränder och brukaren far illa i längden.” Det kräver enligt Svensson m.fl. (2008) att gräsrotbyråkraten använder sitt

handlingsutrymme för att möta de krav som ställs utifrån organisationens ramar. Det förväntas av gräsrotsbyråkraten att göra individuella tillämpningar inom ramen av regler och riktlinjer (Johansson 2007). Det kan i detta fall liknas med AML och LSS som första linjechefer måste förhålla sig till och att de behöver finna arbetssätt som är individuellt anpassat för att kunna efterfölja lagstiftningen i verksamheterna. Enligt intervjupersonerna behövs en balans mellan arbetsmiljö och pedagogiska metoder och menade att när det pedagogiska arbetet brister så upplever de att brukarfokus försvinner och att fokus istället läggs på

arbetsmiljöåtgärder. Intervjupersonerna beskrev att verksamheterna tidigare har haft ett arbetssätt som inte alltid har varit helt korrekt, men att det har utvecklats och att verksamheterna har börjat arbeta annorlunda. Vidare framkom det att intervjupersonerna upplever att hot och våld har minskat efter personalen ändrat sitt arbetssätt. Detta kan vara i likhet med vad Pihl m.fl. (2018) beskriver att arbetssätt som innefattat bl.a. konfrontationer, straff-och belöningsmetoder kan öka utmanande beteende, även fysiska metoder som används i arbetet med stödanvändare med utmanande beteende har visat sig resultera i att konflikter ökar.

”Det var väldigt många arbetsskadeanmälningar som låg inne när jag kom och nu är det väldigt få arbetsskadeanmälningar som ligger inne. Och just att man även har, ändrat förhållningssättet och att man verkligen jobbar med, tidigare har man pratat om lågaffektivt bemötande men vad är lågaffektivt bemötande när man går in och säger tydliggörande pedagogik.”

Intervjupersonerna sa att det kräver att personalen arbeta med ett pedagogiskt arbetssätt som utgångpunkt, och att arbetsmiljön då blir bättre. Arbetssätt som baseras på pedagogiskt arbete utifrån positiv förstärkning och ett empatiskt förhållningssätt, där fokus är på individens individuella behov utifrån funktionsnedsättning beskriver Pihl m.fl. (2018) har visat sig minska arbetsrelaterat hot och våld.

”Men jag tänker man gör lite på det sättet som jag sa, det gäller att hitta, balanspunkten för de hänger ju ihop. Och ofta, jag tror att min utgångspunkt är ju bättre rätt vi kan hitta pedagogiskt desto bättre arbetsmiljö, det tror jag. Sen gäller det att hitta dit och jag har inget svar på det, långt ifrån i alla lägen. Men det är därför vi behöver fortsätta och jobba, jobba och jobba. Så det är klart att det finns en relation tänker jag.”

Även om pedagogiskt arbete anses förbättra arbetsmiljön talar intervjupersonerna om en komplexitet och att de upplever svårighet i hur det ska tillämpas praktiskt i verksamheterna. Svensson m.fl. (2008) beskriver att omvandla organisationens uppdrag till praktisktillämpning i verksamheterna som en del i gräsrotsbyråkratens arbete. Gräsrotsbyråkraten förväntas genom sitt handlingsutrymme förena

organisationens uppdrag med verksamhetens behov så att samtliga parter upplever en tillfredställelse. Vilket i detta fall skulle innebära att första linjechefen genom sitt handlingsutrymme förena organisationens uppdrag, d.v.s. både LSS och AML

genom det pedagogiska arbetet med personalens arbetsmiljö, för att på så vis skapa en balans och tillfredställelse i verksamheten.

Intervjupersonerna framhöll att arbeta pedagogiskt och inte använda sig av begränsningsåtgärder är förenligt enligt LSS och i förlängningen bidrar till en bättre arbetsmiljö. Däremot menade flera av intervjupersoner att de upplever att begränsningsåtgärder var något som användes som tillfällig lösning och som en arbetsmiljöåtgärd för att skydda personal från hot och våld.

”Pedagogiskt arbete i förläggningen skapar bättre arbetsmiljö. Som är mycket bättre än vad dem hade innan där man hela tiden begränsar brukaren istället för att följa med brukaren utifrån den lag som säger att man inte får syssla med begränsningsåtgärder.”

Intervjupersonerna beskrev att pedagogiskt arbete i förlängningen skapar bättre arbetsmiljö, de upplever att personal i verksamheter som inte har ett pedagogiskt arbetssätt tenderar i att begränsar stödanvändare istället för att följa de lagar som finns. Detta är i likhet med Hejlskov Elvén (2015) som menar att verksamheter där det pedagogiska arbetet brister har i större omfattning fler arbetsmiljöåtgärder. Denna problematisk skulle kunna relateras till Johansson (2007) som lyfter att Lipsky beskriver en maktasymmetri mellan individen och gräsrotsbyråkraten. Gräsrotsbyråkraten är överordnad och genom sitt handlingsutrymme bestämmer villkoren och arbetsinsatser i verksamheten. Gräsrotsbyråkraten har större

kunskap och insikt i organisationens regler och bestämmelser samt rättigheter och skyldigheter vilket utgör den överordnade positionen. Individen d.v.s.

stödanvändaren i detta fall, är underordnad och har inte samma insikt eller

kunskap och kan därför inte göra motstånd eller kräva sina rättigheter utan tvingas förlika sig med bestämmelserna.

Sammanfattningsvis beskrev intervjupersonerna pedagogiskt arbete som en förutsättning i verksamheter där det förekommer utmanande beteende. Det

framkom att pedagogiskt arbete för intervjupersonerna är beprövade arbetssätt och metoder som individuellt anpassas efter varje stödanvändare. Pedagogiskt arbete ansågs förbättra arbetsmiljön för personalen, dels utifrån att det minskade hot och våld riktat mot personal och, dels att personalen upplevde större tillfredställelse i sitt arbete både i relation till kollegor och stödanvändare.