Personer med funktionsnedsättning

Förslag: Brottsförebyggande rådet uppdras att undersöka om brottskodning för våldsbrott mot personer med funktions-nedsättning kan införas.

Socialstyrelsen ska föreslå hur problemen med myndighets-ålder inom socialtjänsten kan lösas för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Bedömning: Det behövs forskning om omfattning och kon-sekvenser av våldet mot personer med funktionsnedsättning.

Avlastning för föräldrar till barn med kognitiva funktions-nedsättningar är en viktig våldsförebyggande åtgärd.

Polisen bör uppmärksamma eventuella funktionsnedsättningar hos våldsutsatta.

124 Se t.ex. Stolt, E. (2010), Mäns utsatthet för våld i nära relationer – mötet med hälso- och sjukvården.

Många har funktionsnedsättning

Uppskattningsvis har ungefär femton procent, eller 1,3 miljoner, av Sveriges vuxna befolkning en funktionsnedsättning. Med funktions-nedsättning menas nedsatt förmåga att fungera fysiskt, psykiskt eller intellektuellt.¹²⁵ Det kan vara i olika grad och påverka livet olika mycket. Funktionsnedsättningar kan vara tillfälliga eller perma-nenta. Det är inte ovanligt att ha flera funktionsnedsättningar samtidigt. En specifik form av våld som drabbar personer med funktionsnedsättningar är det så kallade funktionshinderrelaterade våldet, som till exempel att sätta upp fysiska hinder för en synskadad eller kräva sexuella tjänster i utbyte mot hjälp eller medicin. Till skillnad från annat våld i nära relationer kan personer med funktionsnedsättningar även riskera att utsättas för övergrepp av personer som är anställda för att bistå med assistans eller vård.

Det kan med andra ord finnas flera former av nära relationer till personen.

Brottskod

Den brottskod som i dagsläget rör funktionsnedsättning avser någon som har nedsatt motståndskraft och kopplas till rån, bedrägeri, stöld och så vidare. Däremot finns ingen särskild kodning som rör våldsbrott. Det har diskuterats huruvida det borde framgå även vid andra brott om offret har en funktionsnedsättning. Ett argument för detta är att det skulle öka möjligheten att få en rättvis behandling och bättre utredning. Det skulle också göra det möjligt att analysera omfattningen av våld mot personer med funktions-nedsättning i kriminalstatistiken. Samtidigt har det framhållits att det är integritetskränkande. Nationella samordnaren anser att det med tanke på redan existerande särskilda brottskoder för vissa typer av brott mot personer med funktionsnedsättning, skulle kunna prövas om kodning bör införas även för våldsbrott. Man bör dock vara medveten om att brottskodningen är behäftad med egna problem.

Det finns för närvarande ungefär 400 olika brottskoder, och felkodningen ligger på runt tolv procent enligt en granskning som Brå har gjort.¹²⁶

125 Socialstyrelsen termbank, http://socialstyrelsen.iterm.se/

126 Brå (2012), Användningen av brottskoder. En kvalitetsstudie inom kriminalvården.

Behov av kunskap

Femton procent av Sveriges befolkning har någon form av nedsatt fysisk eller kognitiv förmåga. Samtidigt är ”funktionsnedsättning”

också ett samlingsnamn för sinsemellan högst olika former och grader av nedsatt funktionsförmåga. Bara inom gruppen personer med intellektuella funktionsnedsättningar finns allt från personer som överhuvudtaget inte kan fatta självständiga beslut till dem som med lite hjälp kan ta ansvar för sitt eget liv. Att beteckningen rymmer så skiftande grupper och behov är en svårighet både när det gäller insatser, diskussion och offentlig statistik. Kvinnor med funktionsnedsättning kan vara utsatta både som kvinnor och som personer med funktionsnedsättning, men ibland också på grund av andra faktorer som etnisk bakgrund eller sexualitet. De kan också vara särskilt sårbara för hedersrelaterat förtryck.¹²⁷

Det finns stora brister när det gäller kunskap om våld mot personer med funktionsnedsättningar. Flera instanser framhåller att det behövs kunskap och relevant forskning om våldets uttryck, omfattning och konsekvenser.¹²⁸ Det finns emellertid flera svårigheter när det gäller att samla in statistik om exempelvis omfattningen av våldsutsatthet bland funktionsnedsatta:

• Det är svårt att ställa frågorna på rätt sätt.

• Funktionsnedsättningen hindrar personerna från att delta.

• Den som ska bistå den våldsutsatta att svara kan vara förövaren.

• Det finns förutfattade meningar om personer med funktions-nedsättning.

• Gruppen är heterogen, vilket gör det svårt att få ett säkert underlag.¹²⁹

127 Tris (2012), Trippelt utsatt. Hedersrelaterat förtryck och våld bland ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning.

128 Nationellt centrum för kvinnofrid (2013), Torgny, K. (2011), Hur våldsutsatta är unga kvinnor med funktionsnedsättning?, Socialstyrelsen (2011), Sällan sedda. Utbildningsmaterial om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, samt Brå (2007), Våld mot personer med funktionshinder.

129 Torgny, K. (2011), Hur våldsutsatta är unga kvinnor med funktionsnedsättning?.

Bristande kunskaper om funktionsnedsättningen kan göra att de hjälpsökande får information, krav eller frågor som de inte förstår.¹³⁰ Den som inte kommunicerar med tal eller skrift måste kunna nås på ett annat sätt, exempelvis genom att använda piktogrambilder.¹³¹ Ett annat problem är att vissa är beroende av hjälp av närstående eller assistent, och om den personen samtidigt är förövaren påverkar det givetvis möjligheten att svara. Förutfattade meningar kan göra att myndighetspersoner eller liknande inte tror att en person med funktionsnedsättning utsätts för våld eller sexuella övergrepp. Det kan finnas föreställningar om att sårbara personer inte skulle utsättas för våld, eller att personer med funktionsned-sättning skulle vara asexuella och därför inte hamnar i situationer som är sexuellt utsatta. Detta har setts som en förklaring till varför våld mot kvinnor med funktionsnedsättning inte har uppmärk-sammats mer.¹³²

Det finns en tendens att osynliggöra och förminska betydelsen av brott och övergrepp som riktas mot personer med funktions-nedsättning. Brottssituationer benämns inte alltid som brott utan som till exempel missförhållanden eller utsatthet. Detta leder bland annat till att färre brott anmäls.¹³³

När brott anmäls kan det också vara så att polisen av integritets-skäl inte anger i anmälan att personen har en funktionsnedsättning.

Myndighetsåldern orsakar problem för personer med intellektuell funktionsnedsättning

Det sätts stort fokus på myndighetsåldern inom socialtjänsten. Det kan ställa till problem för personer med intellektuell funktionsned-sättning, som biologiskt sett kan vara vuxna men mentalt vara barn.

Personal inom gymnasiesärskolan vittnar om att personer som har fyllt arton år har mycket svårare att få hjälp från socialtjänsten, och

130 Tris (2012), Trippelt utsatt. Hedersrelaterat förtryck och våld bland ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning, s. 20.

131 Ett sådant material har tagits fram av Bräcke diakoni. Torgny, K. (2014), Reda ut-häftet om våld. Dubbelt Utsatt har under åren 2007 till 2012 utvecklat och förmedlat kunskap om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning.

132 Nationellt centrum för kvinnofrid (2013), Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning.

Risken för sexuellt utnyttjande av intellektuellt funktionsnedsatta kvinnor och flickor har emellertid synliggjorts mer efter några uppmärksammade fall av koppleri.

133 Malmberg, D., Färm, K. (2008), Dolda brottsoffer. Polismyndighetens och socialtjänstens hantering av brott och övergrepp mot personer med funktionshinder.

att de kan ha svårt att förstå att de dessutom måste söka hjälp själva.¹³⁴

Nationella samordnaren föreslår att Socialstyrelsen ska utarbeta förslag på hur de problem kan lösas som skapas av socialtjänstens strikta fokusering på myndighetsåldern för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Avlastning för föräldrar

Vissa kognitiva funktionsnedsättningar ställer anhöriga som vårdar inför stora påfrestningar. Det är välkänt att trötthet, frustration och vanmakt kan öka risken för våld. I en studie om våld mot barn med funktionsnedsättning identifierades tre övergripande katego-rier riskfaktorer: 1) förälderns känslomässiga påfrestningar i särskilt utsatta situationer med barnet, 2) successiv ansvars-förskjutning av omsorgen från det professionella till föräldrar, samt 3) tabu att prata om våld. Det ökade ansvar som lades på föräldrarna förstärkte deras känslomässiga stress, och kunde dessutom göra det svårare att prata om våld genom att distansen mellan föräldrar och professionella blev större.¹³⁵ Den press som föräldrar till barn med funktionsnedsättningar kan uppleva är alltså ibland mycket svår att bära och kan leda till våld mot barnet.

Samtidigt kan det vara svårare att som förälder till barn med kognitiv funktionsnedsättning få avlastning än som förälder till barn med fysiska svårigheter. Föräldrarna kan också själva få skulden för problem kring barnets beteende. Sammantaget innebär detta en mycket pressande situation, och frustrationen riskerar att leda till våld mot barnet. Behov av avlastning för föräldrar till barn med kognitiva funktionsnedsättningar ska därför inte underskattas ur ett våldsförebyggande perspektiv. Samtidigt är det viktigt att föräldrarna erbjuds rådgivning och handledning om hur man kan hantera de speciella situationer som kan uppstå utifrån funktions-nedsättningen.¹³⁶

134 Tris (2012), Trippelt utsatt. Hedersrelaterat förtryck och våld bland ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning, s. 20.

135 Svensson, B. (2013), Barn som riskerar att fara illa i sin hemmiljö. Utmaningar i ett förebyggande perspektiv.

136 Broberg, M., Norlin, D., Nowak, H., Starke, M (2014), Riktat föräldrastöd RiFS-projektets slutrapport. En aktionsforskningsansats för att kartlägga behov och förbättra stödet till föräldrar som har barn med funktionsnedsättning. Göteborg: FoU i Väst. Mer om föräldrastöd till vårdnadshavare till barn med funktionsnedsättning finns i kapitel fyra.