Grönstrukturen bygger på det planprogram som tagits fram för området (Malmö stad 2006), där stommen utgörs av stadsdelsparken Varvsparken tillsammans med en esplanad med fyra trädrader längs parkens östra del. I illustrationsplanen har hela gatan getts grön färg med ett stort antal oregel- bundet placerade träd (Malmö stad 2006:15). Esplanaden jämförs i storlek med Kungsgatan i Malmö, fast i detta fall med mer planteringsyta i förhållande till trafikyta (Malmö stad 2006:38). Den är tänkt som ett två kilometer obrutet grönstråk genom hela Malmö. Dock visas avbrott i form av en större rondell längs Stora Varvsgatan. Grönstrukturen i området betraktas vara del av en större struktur, men det kan vara svårt att skapa känslan av att röra sig i sammanhängande gröna omgivningar då vägar och andra hårdgjorda ytor skapar både avbrott och möjliga trafikbarriärer för barn.
Behovet av att tillskapa parkmark i området tas upp i samrådsredogörelsen för en av planerna där Gatukontoret beskriver behovet på ett talande sätt:
”Malmö har extremt lite parkmark per person (33 m2) jämfört med många andra städer i Sverige. Målet för kommunen har sedan länge varit att höja andelen parkmark till åtmins- tone 40-45 m2 per person. […] Fortsätter exploateringen att vara lika stor i framtida kvar- ter anser Gatukontoret att det kommer uppstå ett mycket stort underskott av parkmark på Västra Hamnen.” (Malmö stad 2005: 3)
Eftersom detta var en av de första detaljplanerna i området kan konstateras att exploateringen fortsatt. I planeringen har ett viktigt mål dock varit att ge området en ”grön karaktär” (Malmö stad 2008:4). Behovet av gröna miljöer i området beskrivs vara stort då den höga exploateringen tillsammans med en låg grad av obebyggd tomtyta (friytekvot), gör att ” den lilla yta som är tillgänglig för plantering måsteutnyttjas till det yttersta” (Malmö stad 2008:4).
Därmed har det funnits motiv för att använda en så kallad grönytefaktor. I Västra hamnen tillämpas grönytefaktorn sedan områdena som ingick i bostadsmässan Bo01 år 2001, uppfördes, och ska säkerställa att en viss mängd grönska uppnås på bostadsgårdar, och i gatumiljö men även tak och väggar räknas in, samt jorddjup och vattenytor (Malmö stad 2016c). Faktorn har kompletterats med ’gröna punkter’ där minst tre fågel- eller fladdermusholkar eller andra djurbon, två naturliga biotoper och synlig hantering av dagvatten ska skapas om byggherren ska uppnå högsta nivå i programmet. Att rätt faktor infrias kontrolleras sedan under granskningen för bygglovsgivningen (Malmö stad 2005:6). Det finns därmed ett stort fokus på ekologiska värden såsom att ge förutsättningar för biologisk mång- fald och fördröjning av dagvatten i området.
Byggherrarna måste kunna visa att deras tomtmark lever upp till en viss kvot, där olika gröna element kan samla ihop önskvärd summa. I samrådredogörelsen för en av planerna kritiseras verktyget av byggherrar för att vara ”kostnadsdrivande” och en för strikt modell som det inte finns ekonomiskt utrymme för i projektet:
”Utformningen av beräkningsmodellen har sitt ursprung från Bo01 där man ville att träd- gårdarna skall vara etablerade vid mässans invigning. Denna ambition finns det inte längre utrymme för ekonomiskt. Att plantera träd kan gärna premieras, men att bli tvingad att t.ex. köpa ett stort träd för att klara kravet är endast kostnadsdrivande.” (Malmö stad 2005:11) Det belyser således exploatörens ekonomiska intressen som överväger gröna element i planeringen av utemiljöerna. För att få bygglov och därmed tillåtelse att bebygga en tomt i området var dock exploa- tören tvungen att visa att grönytefaktorn kunde uppfyllas. Därtill beskrivs att byggaktörer som gjorde något bra på ett område kunde premieras genom att till exempel tilldelas den bästa tomten med den bästa utsikten (Larsvall, muntl. 2019). Därmed har Malmö stad till viss del kunnat styra byggaktörerna i önskad riktning.
Varvsparken, områdets stadsdelspark, beskrevs då den detaljplanelades vara ett komplement till närområdets övriga parker (Malmö stad 2004: 3). Förutom parken längs vattnet, som är ett längre stråk norr om planområdet är dock Varvsparken den största sammantagna grönytan, som senare planer hänvisar till när det gäller tillgången till parker för barn i området, tillsammans med parken längs havet och skateparken söder om planområdet (Stapelbäddsparken) (Malmö stad 2005:11).
När Varvsparken detaljplanelades år 2004 (s. 2f) kritiserades parkens storlek av Gatukontoret för att parken inte följde de riktlinjer staden satt upp för stadsdelsparker om minst 5 hektar. Planområ- det inklusive skola och park utgör 5,2 hektar och med skolbyggnad och skolgård blir endast cirka 4,4
hektar kvar som parkmark. Stadsbyggnadskontoret förklarar stadsdelsparkens storlek till att det är ett ”gemensamt beslut mellan Fastighetskontoret, Stadsfastigheter, Stadsbyggnadskontoret och Gatukon- toret som tagits i anslutning till parallella uppdrag för skolan.” [utformning etc.]. (Malmö stad 2004: 3)
Kvarterens storlek och parkens placering lades fast i den då gällande Översiktsplanen från år 2000 (Malmö stad 2006:9) Malena Larsvall, som varit med att ta fram detaljplanerna i området, be- kräftar att ÖP:ns ”ganska täta gatustruktur” var styrande för hur kvarteren formades, och därmed också för hur stor Varvsparken kom att bli. Varvsparkens storlek och placering var infogad i ett av kvarteren och Esplanaden var med som ett grönt stråk redan från början. Larsvall beskriver att det var viktigt att det skulle vara stadsmässigt. Man vill inte ”spränga den täta bebyggelsen” för att få plats med en yt- krävande skola så placeringen i parken var en lösning (Larsvall muntl. 2019).
Det blir tydligt vad som prioriteras i utbyggnaden av området. Täthet och stadsmässighet och att få in grönska på små ytor, insprängd i bebyggelsen, såsom på väggar och tak för att inte ta plats, men ändå kunna tjäna som ett grönt element för de många invånarna. Hur användbar den vertikala och högt belägna grönskan är för barn kan ifrågasättas. För användning krävs snarare att grönytan placeras på marken.
I planprogrammet för hela området från 2006 utreds dock ett alternativ där Varvsparken utö- kas över esplanaden öster om parken, och fortsatte österut en bra bit i närliggande kvarter. Det skulle innebära att esplanaden på sträckan utformades som en bilfri zon med en större park och utrymme för idrott (Malmö stad 2006: 35). Till det negativa medgavs att förslaget innebar en mindre yta för explo- atering och försämrad orienterbarhet för biltrafiken. Förslaget med park som innesluts av bebyggelse premieras därmed med beskrivningen ”stadsrumsligt mer definierat” (s. 35) och fick utgöra huvudal- ternativet i planprogrammet.
Att Varvsparken således är omgiven av större gator åt alla håll, vänder sig Larsvall mot, då den intima känslan är svår att få till. I övrigt är Västra hamnen planerad att ha små gröningar inspräng- da mellan kvarteren, menar hon. Trafiken runt parken kan vara ett hinder för både upplevelsen av park- miljön och för barns tillgänglighet till densamma. Eftersom strukturen beskrivs vara klar redan innan detaljplaneringen kom till kan gatorna betraktas som ett strukturerat element och en ram inom vilken detaljplanen uppfördes utan att ha rådighet över den övergripande strukturen. Dock har en alternativ grönyteutformning ändå övervägts i och med tanken på att utöka parken där esplanaden går.
Den omdiskuterade grönytan öster om Varvsparken beskrivs kunna utgöra en ”större park som kan rymma en bollplan” (Malmö stad 2008:4). Därmed finns en ambition om att stödja aktivitet och bollsport inom området. Lekplatser integreras genomgående i de större parkerna med skrivelser som ”plantering lekplats” under markanvändning ”allmän park” på plankartan (Malmö stad 2010). Det visar att tillgång till gröna miljöer och lekplatser nära hemmet ges vikt i området. Larsvall (muntl. 2019) hänvisar till att barnperspektivet i planeringen av området kom till uttryck genom att lekplatser och tillgång till skolor och förskolor möjliggjordes. Att skolan sedan fick ta en bit av områdets stads- delspark, var kanske mindre lyckat, menar hon.
I detaljplanen för Varvsparken (2004) beskrivs också naturen kunna ta plats inom ramen för den täta stadsbebyggelsen, där besökare kan ges ”naturupplevelse med gestaltning för biologisk mång- fald” (Malmö stad 2004: 3). I Varvsparkens västra hörn har Gatukontoret anlagt en miniskog inom ramen för det Vinnovafinansierade BiodiverCity som pågick mellan år 2012 till 2014. Miniskogen ska spegla svensk natur fast med en twist, det vill säga ett stort artantal och med en viss förstärkning av ut- ländska och mer hortikulturella arter (Malmö stad 2014). Syftet med miniskogen var att stärka Västra hamnens biologiska mångfald och att skapa ett vilorum för besökare i parken, och den motiveras alltså inte med att den är en bra lekmiljö för barn. Larsvall upplever också att planeringen av området inte haft primärt fokus på barn. Men att det finns med i bakhuvudet även om det inte ligger i planeringens primära fokus, menar hon.
Socialt motiveras de gröna miljöerna främst av deras värde som avkopplande miljöer som kompletterar Västra hamnens ”intensiva urbana miljöer”, men även som miljöer för eftertanke, rekre- ation och lek (Malmö stad 2007: 27). Naturen beskrivs därmed som en kontrast, och något som ska kunna balansera upp den intensiva urbana miljö som ska uppföras. Naturupplevelse ska kunna rymmas inom stadsbebyggelsens täta ramar och ge utrymme för avkoppling och aktivitet. Larsvall nämner att det bör finnas en spännvidd inom planering mellan ordning och reda och mer naturpräglade miljöer. Säkerhetsinriktningen av barns utemiljöer bidrar dock till att minska utmanande och spännande miljö- er generellt (Larsvall muntl. 2019).
Det nämns att nyexploaterade områden alltid upplevs skrala, med liten tillgång till vegetation då den inte hunnit växa till sig (Larsvall muntl. 2019). Ett stort hinder för att grönskan ska kunna växa till sig är om alltför många gårdar och platsbildningar tillåts ligga på bjälklag med underbyggt garage, då rötterna inte kan utvecklas fritt. I två detaljplaner medges tillåtelse att uppföra underjordiskt garage på samtliga innergårdar inom området (Malmö stad 2008; 2010), respektive att det tillåts för samtliga fastigheter, förutom på förgårdsmark (Malmö stad 2005). Därtill är ett uppenbart hinder för mer gröny- ta att det är små ytor det rör sig om där marken ska tjäna många funktioner i hårdexploaterade lägen, menar Larsvall (muntl. 2019). Risken med små planteringsbäddar på bjälklag är just att växtligheten inte kommer att ”växa till sig” och bli så frodig och storväxt som annars kunnat vara fallet. Därmed minskas möjligheten för vegetationen att vara så livskraftig och tålig som den annars kunnat vara.
Det är dock sämre med skogsbryn att leka i, men den stora ytan längst ut mot havet i norr har medvetet sparats till sist för att kunna utgöra en allmän plats för boende och besökare tills hela området är färdigbyggt (Larsvall muntl. 2019). Där finns just det skogsbryn som kanske saknas i den täta kvartersstrukturen, där stora träd och sly bildar en tät vegetationsridå som möjliggör barns lek i en tillåtande miljö, i alla fall ett tag till.