Planeringens förutsättningar

Få av lärarna kan svara exakt på hur mycket tid de har avsatt för planering. På frågan om Anna vet hur mycket planeringstid hon har avsatt svarar hon ”Nej, faktiskt inte… Ibland jobbar man arslet av sig och ibland behöver man inte lägga nån tid alls på det”. Berit kan inte heller riktigt svara på hur mycket tid hon har för planering, och menar att mängden delvis är beroende av vad som händer utöver den effektiva planerings- och lektionstiden:

vi har ju en arbetsförlagd tid på 35 timmar, och i de 35 timmarna så undervisar man ju inte 35. Men om man sen tar bort sånt som rastvakt och pedagogiska luncher och konferenser och undervisning och de samtal man får ta oanmälda, eller samtal när det har varit bråk… Så är det ju egentligen inte så mycket tid kvar till planering. Sen har vi ju förtroendetiden på 10 timmar… Så den kan man ju också använda. Men nej, det känns ju att… Det är tight, det är det. Sen också nu att dokumentera – är jättebra men det ges ju så lite tid till det.

Gemensamt för nästan alla informanter är att de tycker bildlektionerna är tidsmässigt för korta och att detta påverkar planeringsarbetet. Erika berättar att hon har 50-

minuters lektioner och att hon upplever att den ”effektiva tiden där elever ska vara kreativa är ganska lite så när jag lägger in planeringar är det ju självklart läroplanen som styr, men jag försöker se vad jag kan göra rent praktiskt”. Berit har 55-minuters lektioner och upplever även hon att det är svårt att få tiden att räcka till i förhållande till hur många elever hon har:

Nja, egentligen gör det ju inte det, det gör det inte […] jag tror att man hade kunnat göra, eller hjälpa dem mer på traven om man hade kunnat ha dessa samtalen utan att någon kallar i ena änden och att det kommit ett suddgummi flygande, ni vet de här små sysselsättningarna man håller på med också.

Trots synpunkterna kring tiden upplever tre av de intervjuade lärarna i undersökningen att de hinner med kursplanens innehåll. Carolin beskriver det på följande sätt:

Ja, jag tycker nog det. Det är kanske nåt som jag känner att jag missat… Till exempel har jag nog missat att berätta för niorna vilka yrken som fanns... På grund av sjukdom, sådana saker. Men jag tror ändå att jag faktiskt lyckats ändå att täcka in det mesta, men det kan vara någon detalj. Men man har ju ändå alla åren på sig

David anser även han att han hinner med att gå igenom allt innehåll och att det till viss del kan bero på att skolan han arbetar på har goda resurser: ”Det är ju större tryck på de digitala teknikerna i nuvarande kursplanen. Det tycker jag är bra, vi har ju tidigt haft det ganska bra tekniskt förspänt”. Han berättar också att arbetslaget har ett nära samarbete och gemensam planeringstid: ”på måndagar har vi avsatt två timmar”. Berit beskriver situationen annorlunda, hon tycker inte att hon hinner med att behandla alla delar i kursplanen. På frågan om varför säger hon: ”För att jag tycker 55 minuter är för kort tid”. Erika är inne på samma linje och berättar att hon ibland får behandla vissa områden i mindre utsträckning än vad hon önskar: ”Det brukar bli mycket mindre konsthistoria än jag vill […] därför det andra tar sån tid… oftast”.

Flera lärare upplever att skolledningen kan påverka deras möjligheter till god undervisning. Carolin beskriver hur skolledningen på hennes arbetsplats engagerar sig i eleverna: ”Jag har ju förmånen att vara på en skola där man, där ledningen är noga med att det ska funka på lektioner […] man tar tag i problem med eleverna på stort allvar”. Hon menar att ledningens engagemang även inverkar på hennes chanser att hinna med sin undervisning: ”Det gör jättemycket för att man ska få igenom sin

undervisning också, inte bara ta tag i sociala problem hela tiden”. Erika berättar hur hennes lektionstider bestäms av rektorn: ”Det är ju rektorn som bestämmer hur mycket bild en årskurs ska ha […] det fanns förr att bild ska ha så här antal minuter, det finns inte längre, utan rektor bestämmer ungefär hur mycket man ska ha”. Berit är inne på samma linje och berättar att ”Alltså även om timplanen är borttagen, så finns det en timplan som säger på ett ungefär. Så det blir de timmarna i slutändan, när du gått ut nian så ska du ha haft så många timmar”.

5.2.1 Analys: Planeringens förutsättningar

Intervjuerna visar på en huvudsaklig faktor som påverkar planeringsarbetet utöver innehållet: tid. Tiden handlar dels om antalet lektionsminuter och dels om antalet planeringsminuter. Det som framförallt påverkar tidsfaktorn pekar informanterna ut som kursplanens innehållsmängd, händelser utanför klassrummet samt ledningens påverkan.

Både Anna och Berit ger exempel på att de upplever att de inte vet hur mycket tid de har avsatt för planering. Att det inte finns en tydlighet kring planeringens reglering menar både Linde (2006) och Stukát (1998). Det finns egentligen ganska lite som berör lärares planering i styrdokumenten. Lärarens faktiska planeringstid formuleras istället i kollektivavtalet, men regleras av skolledningen, som utifrån styrdokumenten har ansvaret för planeringsarbetet (HÖK 10 Bilaga M 2010). Skolledningen kan enligt lärarna även påverka planeringsarbetet på andra sätt vilket också syns i Casserviks (2005) studie om planeringsarbete i vilken ledningen nämns som en viktig påverkansfaktor. Carolin beskriver hur hon upplever att ledningen på hennes arbetsplats tar sociala problem på allvar och därmed minskar hennes arbetsbelastning, vilket i sin tur leder till att hon upplever sig hinna med mer under lektionerna. Hur längden på lektionerna annars kan upplevas som ett problem är något både Erika och Berit beskriver. Erika nämner även att det är rektorn som avgör hur mycket lektionstid eleverna får och Berit nämner timplanens icke varande och dess inverkan på lektionstiden. Riskerna med timplanens bortfall berör Aulin-Gråhamn (2004) som menar att de estetiska ämnena i och med bortfallet riskerade att marginaliseras tidsmässigt. Författarna nämner även att ämnets lektionstid, på vissa håll, kunde

avgöras utifrån hur pass drivande läraren var. Erika och Berit beskriver vidare att de har svårt att hinna med kursplanens alla mål. Svårigheter med att uppfylla målen kan enligt Hasselberg, Lind & Külhorn (1992) förklaras med en typ av stoffträngsel där ämnet breddas i och med tillkomsten av nya kursplaner, där de gamla samtidigt lever kvar genom ämnestraditioner. En annan problematik som berör lärarens möjligheter att hinna genomföra undervisningens alla moment är den som handlar om att lärarens uppdrag med åren har utökats. Både Kveli (1994) och Hargreaves (1994) beskriver att lärare uppfattar det som att krav och ansvarsområden inte längre enbart fokuseras kring elevers skolprestationer. Att uppdraget även inkluderar ett medansvar för elevernas uppväxtmiljö och sociala och emotionella utveckling. Detta är något Carolin berör, men hon menar att ledningen tar över en del av ansvaret när hon beskriver hur hennes lektioner inte behöver fokuseras så mycket kring ”sociala problem” i och med ledningens engagemang. David upplever också att han hinner med undervisningens alla moment och förklarar det själv med att skolan har de tekniska förutsättningar som krävs. Han beskriver också hur arbetslaget genom ledningen fått tilldelat sig gemensam planeringstid. Kveli (1994) lyfter fram det gemensamma planeringsarbetet som en förutsättning för att klara av det vidgade läraruppdraget.