Pris eller kvalitet?

”Varför är hela tiden lägsta pris en sådan drivande faktor inom den offentliga

upphandlingen?”

Angående valet av leverantör, säger LOU 1 kap 22 §, att ”en upphandlande enhet skall anta antingen det anbud som är mest ekonomiskt fördelaktigt eller det anbud som har lägst anbudspris”. Vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga skall enheten ta hänsyn till flera kriterier, däribland tjänstens eller produktens kvalitet. Avvägningen däremellan är givetvis svår och görs på olika sätt inom olika offentliga organisationer.

”Man får ju inte jobba med känslan…”

(Upphandlaren vid Linköpings kommun)

Vid upphandling av omsorg vid Linköpings kommun, fungerar det på så sätt att leverantörerna måste uppfylla ett antal grundläggande krav för att komma ifråga. Kraven kan bland annat handla om att leverantören skall ha inregistrerad firma, att de har betalt skatter och avgifter och har en grundläggande kunskap om den verksamhet som anbudet läggs på. Av de leverantörer som uppfyller alla de uppställda så kallade skallkraven, väljs den leverantör som har det lägsta priset. Meningen är att man genom detta system skall ta hänsyn till både pris och kvalitet. Upphandlaren påpekar dock att en leverantör som levererar en högre kvalitet än det grundkrav som uppställts, inte gynnas av det. Linköpings kommuns upphandlare menar att det finns en önskan från deras sida att kunna utvärdera anbuden i högre grad efter kvalitetsaspekter, men att det är svårt att bedöma kvaliteten på tjänster. Som exempel berättar hon om ett tillfälle då skillnaden mellan pris och kvalitet blev väldigt tydlig.

”För något år sedan hade vi upphandling av gruppbostäder i ett område, och det var en

privat utförare som hade den här verksamheten. Alla var väldigt, väldigt nöjda, vi var väldigt nöjda och anhöriga och gode män var jättenöjda. (…) Och vi fick till oss ganska mycket positiva synpunkter av olika slag på hur de hade jobbat. Och när vi gick igenom (…) anbuden, så visade det sig så småningom att (…) den nuvarande leverantören och en annan leverantör båda uppfyllde skallkraven, men den andra leverantören var lite, lite billigare… Och det var en väldigt liten skillnad, och så kände vi att vi måste byta (…). Och det kändes inte bra. Men vi hade kontakter med NOU och ytterligare kontakt med någon jurist, och det var ju solklart att vi var tvungna att byta. Man får ju inte jobba med känslan, så att säga, utan då får man ju gilla läget… Och det har ju blivit bra.”

Möjligheten att väga in kvalitetsaspekter

I Norrköpings kommun har man utvecklat ett kvalitetsvärderingssystem vid upphandling av vård och omsorg. Kommunens upphandlare berättar att kvalitet nästan alltid vägs in i valet av tjänsteleverantör. Systemet går ut på att hög kvalitet ger ett avdrag på anbudspriset. På det sättet framkommer jämförtal, och den leverantör som har lägst jämförtal vinner upphandlingen. Hon påpekar, att trots att kommunen har ett system för att värdera kvalitet, är det mycket svårt att göra värderingen.

”Inom omsorg är ju kvalitet jätteviktigt. Men vad kostar det?”

Det är också mycket viktigt att kommunen verkligen kan argumentera för varför man har gjort ett visst val.

”Man måste ju ha argument. Man kan alltid få frågor kring hur vi har bedömt, och då måste

vi ha svar. Det finns ingen öppen handling, utan det bygger mer på diskussioner.”

Eftersom kvalitetsaspekten i hög grad baseras på diskussioner och är mycket subjektiv, menar många att ett sådant system egentligen inte borde få användas. Andra anser att det åtminstone skulle krävas en mall som visar exakt vad leverantören behöver uppnå för att bli tilldelad en viss poäng.

Pris väljs oftast före kvalitet

Åsikterna bland de leverantörer som har svarat på enkäten är mycket samstämmiga. Under påståendet att offentliga organisationer oftare väljer pris framför kvalitet, jämfört med privata organisationer, har cirka 70 procent av respondenterna svarat ”Instämmer helt” eller snäppet under ”Instämmer helt” på skalan. Endast fyra procent instämmer inte alls i påståendet. Resultatet åskådliggörs i diagrammet nedan.

Offentliga organisationer väljer oftare pris framför kvalitet vid inköp av tjänster, än privata organisationer

0 5 10 15 20 25 30 35 40 Instämmer inte alls

* Vet ej/ingen åsikt * Instämmer helt

P ro ce n t Rädsla för överprövning

Ordföranden i SOI, som har mycket kontakt med offentliga inköpare, säger att valet mellan pris och kvalitet görs väldigt olika, och menar att valet oftast inte är speciellt genomtänkt. Enligt honom är den främsta orsaken till att inköpare väljer pris framför kvalitet, risken för att valet skall överprövas i domstol. En sådan överprövning skulle leda till höga kostnader, eftersom hela affärsprocessen blir försenad.

”Så fort man blandar in sådant här som kvalitet och andra egenskaper, då blir det plötsligt så

mycket lättare att överklaga. Därför vill många av upphandlarna undvika de här kriterierna, och lägger priset som högsta klass… Och trycker på den betydelsen. Det finns en rädsla, och det finns en rädsla hos oss som vill utveckla.”

Försäljningschefen på ISS hävdar att pris mycket ofta väljs framför kvalitet, vilket gör att de upphandlande enheterna förlorar mervärde.

”Väldigt många lägger idag utvärderingen (…) till 80-90 procent pengar, vilket innebär att

de förlorar gärna det de skulle kunna få som mervärde, för då är det bara pengarna som räknas. Då spelar det ingen roll om vi kan leverera bra kvalitet, eller om vi har jättebra referenser, det har ingen betydelse. Utan de vill bara ha pengar.”

Försäljningschefen på ISS säger också att väldigt många inköpare uttalar sig om just rädslan för att bli överprövad. Denna rädsla leder till en onödig byråkrati, eftersom inköparna vill

försäkra sig om att allt verkligen skall gå rätt till. Det innebär exempelvis att all kontakt med leverantören skriftligen skall dokumenteras, för att inga missförstånd skall uppkomma.

Ont om resurser

Ordföranden i SOI vill framhålla att det går att översätta kvalitet till pengar, men att det är ganska komplicerat. Han menar att det finns för lite resurser inom de offentliga verksamheterna, för att lösa det här problemet.

”…Den kompetensen och tiden finns oftast inte. Kunskapen saknas också hos upphandlarna

för vad som går att göra inom LOU.”