Problematiken kring aktuellt regelverk enligt SOU 2020:6 32

Under 2020 presenterades en statlig utredning som, även den, hade till uppgift att närmare utreda kring bedömningsgrunden normalt förekommande arbete. Även i denna utredning uttalar man sig kring svårigheterna med att klarlägga en definition av vad som faktiskt utgör ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. I utredningen framhålls det även att en av tankarna bakom begreppsbildningen är att den försäkrade inte ska uppbära ersättning under obegränsad tid. Ett sådant system skulle medföra att sjukförsäkringen verkade för att enskilda höll kvar vid arbeten som de i realiteten är för sjuka för att utföra, detta på bekostnad av försäkringen. Utredningen framhåller också att det ofta i debatten kring försäkringen framförs en risk för att sjukförsäkringen banar väg mot att bli en yrkesförsäkring och menar att det är i denna aspekt som begreppet normalt förekommande arbete ska förstås.137

En central målsättning i utredningen har varit att kunna säkerställa att den tillämpning som sker är så likformig som möjligt. Likformigheten skulle bidra till en ökad förståelse för de beslut som fattas av Försäkringskassan. Utredningen framhåller att det med ledning av flertalet faktorer är av vikt att begreppet normalt förekommande arbete vid dess tillämpning är förståeligt, rimligt och transparent för den försäkrade.138 _{Utredningen betonar att det}

fundamentala problemet som bidrar till avsaknaden av transparens i besluten mot normalt förekommande arbeten, är att Försäkringskassans prövning tar sin utgångspunkt i ett allmänt arbetsmarknadsbegrepp. Bedömningen grundar sig således i ett begrepp som inte på något vis är konkretiserat, vilket gör det svårt för den försäkrade att få en insyn i hur bedömningen rent faktiskt har gjorts. Den här aspekten pekas ut som problematisk med hänvisning till att det, ur ett rättssäkerhetsperspektiv, är viktigt att besluten är förutsägbara samt förståeliga för den försäkrade.139

Det sagda talar först och främst för att utredningen påtalar brister i den formella rättssäkerheten i form av att förutsägbarheten i myndighetens beslut måste förbättras. De framhåller att det är viktigt att tillämpningen av arbetsmarknadsbegreppet är rimligt för den försäkrade. Det talar för att man vill åstadkomma en förbättrad materiell rättssäkerhet. Vidare att tillämpningen behöver vara transparent talar för formell rättvisa och att det är viktigt att kunna upprätthålla och förbättra enhetligheten i besluten.

3.8.1. Förslag till lagändring

I SOU 2020:6 ges förslag på en lagändring som behöver ta fasta på en konkretiserad bedömning när det avser bedömningen mot ett normalt förekommande arbete. Konkretiseringen kan bestå i att begreppet blir klarlagt i själva lagtexten eller alternativt att man inför en s.k. handläggningsbestämmelse. Det sistnämnda skulle medföra att

137 _{SOU 2020:6 s. 157.} 138 _{Ibid, s. 155.} 139 _{Ibid, s.159.}

33 Försäkringskassan uppbär en skyldighet att, i sina beslut, uppge ett arbete eller en grupp av arbeten där den försäkrade bedöms ha en möjlighet att kunna försörja sig.140 Med detta sagt menar utredningen vidare på att bedömningen av nedsatt arbetsförmåga mot ett normalt förekommande arbete dock inte får vara konkretiserad mer än nödvändigt. Om det är en alltför konkret bedömning i den aspekten att det också ska beaktas om den försäkrade de facto kan få en viss specifik anställning skulle det medföra att sjukförsäkringen skulle få ta ansvar för vissa människors besvär med att ens få ett arbete. Beror inkomstbortfallet på skäl som är att hänföra till arbetsmarknaden så är det något som ska kompenseras genom arbetslöshetsförsäkringen. Med anledning härav framhåller utredningen att bedömningen mot normalt förekommande arbete i viss mån måste vara hypotetisk, men det krävs för den försäkrades rättssäkerhet att den ändock blir mer konkretiserad än vad den är i dagsläget.141 Utredningen framför den aspekten att det finns vissa risker med att påföra en skyldighet för Försäkringskassan att i sina beslut hänvisa till ett konkret arbete. Utfallet skulle kunna bli att omständigheter som t.ex. tillgänglighet till om det konkreta arbetet finns för den försäkrade eller inte skulle kunna få en avgörande betydelse för beslutet. Att sådana faktorer skulle kunna vara avgörande för rätten till ersättning anser utredningen går emot det primära syftet med sjukförsäkringen, vars syfte är att ersätta den försäkrade förlorad inkomst vid sjukdom. Ytterligare en svårighet, om bedömningen skulle göras mot ett konkret angivet arbete, skulle vara att bibehålla gränsen mellan arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Utredningen framhåller således frågan avseende hur konkret bedömningsgrunden kan förutspås kunna vara utan att låta faktorer som inte är medicinska ta över vid bedömningen av den försäkrades arbetsförmåga.142

I linje med den förda argumentationen diskuterar utredningen vidare hur vissa yrken kan komma att klassificeras om försök till konkretion av bedömningen skulle företas. Förslaget som presenteras i utredningen innebär följaktligen att bedömningsgrunden efter 180 dagar ska göras mot sådant angivet arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Vad som avses med angivet normalt förekommande arbete är arbeten som omfattas av en yrkesgrupp i enlighet med Standard för svensk yrkesklassificering (SSYK).143 _{SSYK utgörs}

av ett system som klassificerar viss yrkesinformation och det är Statistiska centralbyrån som har ansvar för SSYK.144

SSYK tar sin utgångspunkt i några fundamentala definitioner. Begreppet arbete får sin definition utifrån de arbetsuppgifter som en person som har en anställning eller ett eget företag genomför. Definitionen på yrke har att göra med den typ av arbete som personen genomför och ett yrke utgörs även av flera arbeten där arbetsuppgifterna bedömts vara av samma art. Vidare uppdelas yrken i fyra olika nivåer. Den första nivån avser yrkesområden 140 _{SOU 2020:6 s. 159 f.} 141 _{Ibid, s. 157.} 142 _{Ibid, s.161.} 143 _{Ibid, s. 156.} 144 _{Ibid, s. 161.}

34 och det kan här t.ex. röra sig om service, omsorgs- och försäljningsyrken. Vidare finns det även olika huvudgrupper under vad som avses med yrkesområden, t.ex. så avser omsorgsyrken en huvudgrupp. Nivå tre utgörs av yrkesgrupper och här kan som exempel nämnas barnskötare och elevassistenter som omfattas av en och samma yrkesgrupp. Den sista nivån utgörs av en undergrupp till yrkesgrupper och i utredningen ges som exempel att barnskötare skulle kunna omfattas av denna undergrupp.145

När det gäller hur konkret bedömningen kan bedömas vara framhålls det bl.a. att det vore alltför oöverskådligt att bedöma arbetsförmågan mot ett visst yrkesområde. Samtidigt vore det alltför konkret att bedömningen skulle ske mot ett arbete i en undergrupp till en yrkesgrupp.146 Avvägningen mellan en för konkret kontra en för vid bedömning mynnar ut i att utredningen anser att det bästa är att bedömningen sker i förhållande till en yrkesgrupp. Utredningen framhåller att inte bara skulle bedömningen bli mer verklighetsförankrad, utan det skulle även bli lättare att uppfylla de ställningstaganden som framgår av praxis. Förutom en ändring i den faktiska lagtexten framhåller utredningen att det bör framgå av förarbetena att vad som avses med ett angivet normalt förekommande arbete är sådant arbete som bedöms ingå i en yrkesgrupp i enlighet med SSYK:s definition.147 Tidigare praxis kring bedömningsgrunden normalt förekommande arbete ska, även efter lagändringen, anses tillämplig.148

Utredningen menar på att förslaget om ett mer konkret angivande av vilket arbete som arbetsförmågan faktiskt bedöms emot, skulle bidra till att besluten blir mer förutsägbara och tydliga för den försäkrade. Vidare bedöms det underlätta för den försäkrade i fråga om att ifrågasätta myndighetens beslut och bedömningen mot att kunna försörja sig i ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.149

3.9. Remissyttranden