Propositionen bygger på KAMU:s (Kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen) be­ tänkande 1974:79, Utbildning för arbete I betänkandet talas om följande tre mål för arbets­

marknadsutbildningen: ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska, fördelningspolitiska samt ut­ bildningspolitiska mål. De senare betraktas dock inte i pr oposition 1975:45 som självständiga mål för arbetsmarknadsutbildningen.

- 3 0 -

Ï regeringens proposition 1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens framtida in­ riktning framhålls speciellt behovet av att förbättra arbetsmarknadens funktions­ sätt samt att underlätta anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildningen betraktas, jämte platsförmedlingen, som det kanske viktigaste medlet att främja anpassningen på arbetsmarknaden.

I de nästföljande avsnitten skall kortfattat beröras hur arbetsmarknadsutbild­ ningen kan bidra till att uppfylla de övergripande ekonomisk-politiska målen. Framställningen blir med nödvändighet vag och ofullständig beroende bl a på svårigheten att identifiera en politisk preferensfunktion som utsäger politikers och övriga beslutsfattares avvägning av olika mål i förhållande till varandra.

En enskild individ, som överväger en arbetsmarknadsutbildning, är förmodligen inte intresserad av om han genom att utbilda sig bidrar till att uppnå de över­ gripande ekonomisk-politiska målen. Troligen är individen huvudsakligen intres­ serad av om han efter genomgången utbildning kan erhålla ökade arbetsinkoms­ ter. Föreligger det då något samband mellan utbildning och inkomst? De flesta ut- bildningsekonomiska analyser tar sin utgångspunkt i den s k humankapitalansat- scn. Denna ansats bygger på vissa mycket enkla antaganden. Utgångspunkten är att individens förmåga (humankapital) kan påverkas. Genom att individen utbildar sig (investerar) kan han erhålla nya kunskaper (öka sitt humankapital). Den in­ komstförändring som kan hänföras till utbildningen tolkas som räntan på ökningen av humankapitalet.

En annorlunda syn på utbildningens roll avspeglas i hypoteserna om utbildning som huvudsakligen en serie av arbetsmarknadsfilter eller en sorteringsprocess. Sorteringshypotescn är besläktad med humankapitalansatsen i det att båda in­ rymmer produktivitetsaspekten. Sorteringshypotesen liknar filterhypotesen på så sätt att i b ägge ansatserna sorteras individerna utifrån vissa kriterier; i sorterings­ ansatsen utifrån relativa fördelar för ett visst arbete och i filteransatsen efter ab­ soluta begåvningsfördelar. I kapitlets avslutande del presenteras översiktligt dessa olika utbildningsekonomiska ansatser.

- 3 1 -

Kapitel 3

3.2

Arbetsmarknadsutbildning som

stabiliseringspolitik

Inledningsvis i detta kapitel påpekades att arbetsmarknadspolitiken, enligt den Rehnska modellen, kan uppfattas som en del av en effektiv stabiliseringspolitik. Målkonflikten mellan full sysselsättning och stabila priser skulle kunna lindras genom att kombinera generella stabiliseringspolitiska åtgärder med olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.6 Därigenom skulle utbytesförhållandet mellan

inflation och arbetslöshet förbättras jämfört med ett läge där enbart generella finans- och penningpolitiska åtgärder används. Den bakomliggande teoretiska föreställningsramen skulle kunna beskrivas i termer av en kortsiktig Phillipskurva (KP i figur 3.1) som beskriver ett tämligen stabilt samband mellan inflationstakt och arbetslöshetsgrad. Ett förbättrat utbytesförhållande mellan inflation och ar­ betslöshet kan grafiskt illustreras som en förskjutning nedåt av den kortsiktiga Phillipskurvan i figur 3.1, dvs till en given inflationstakt erhålls en lägre arbetslös­ hetgrad.

Figur 3.1 Phillipskurvesamband på kort (KP) och lång (LP) sikt.

Inflations­ takt

Relativ arbetslöshet

6 För cn ingående diskussion av hur den generella stabiliseringspolitiken lyckats under olika tids­ perioder samt hur avvägningen mellan generella och arbetsmarknadspolitiska åtgärder sett ut, se SOU 1978:60, kap 7. Se också diskussionen i B jörklund & Holmlund (1980). I H olmlund (1982) diskuteras behovet av omprövningar och kompletteringar av den ekonomiska politiken mot bak­ grund av erfarenheterna under 1970-talet.

- 3 2 -

Dcn teoretiska utveckling och den empiriska forskning som bedrevs under 1970- talet har visat att den enkla Phillipskurvan inte är stabil.7 Inflationstakten bestäms,

i m odern makrockonomisk teori, inte enbart av kapacitetsutnyttjandet i ekonomin utan också av de ekonomiska subjektens förväntningar om framtida inflation. Om inflationsförväntningarna ökar kommer den kortsiktiga Phillipskurvan att för­ skjutas uppåt, dvs till en given arbetslöshet svarar nu en högre inflationstakt. För att erhålla jämvikt på längre sikt måste det råda överensstämmelse mellan faktisk och förväntad inflationstakt. Det har blivit en allt mer dominerande uppfattning att det på längre sikt inte föreligger något utbytesförhållande mellan inflationstakt och arbetslöshet; den långsiktiga Phillipskurvan (LP i fig ur 3.1) skulle alltså vara verti­ kal. Den arbetslöshetsnivå som ges av den långsiktiga Phillipskurvan brukar be­ tecknas som den "naturliga" arbetslöshetsnivån (u* i figur 3.1).

Den naturliga arbetslöshetens storlek brukar antas i huvudsak bero på institu­ tionella faktorer som t ex företags och arbetslösas tillgång till information. Den rådande uppfattningen, att man med hjälp av arbetsmarknadspolitiska åtgärder knappast kan påverka inflationstakten på längre sikt, innebär att arbetsmarknads­ politikens uppgifter i stä llet blir att försöka påverka den naturliga arbetslöshetsni­ vån. Ett sätt arbetsmarknadsutbildningen skulle kunna påverka den naturliga ar­ betslöshetsnivån är att förbättra anpassningen mellan utbud och efterfrågan på ar­ betskraft. Ett annat sätt är att genom arbetsmarknadsutbildning påverka arbets­ kraftsutbudets kvalitativa sammansättning och därigenom höja dess produktivitet. Därmed möjliggörs t ex att produktionsökningar kan ske utan alltför kraftigt ökade arbetskraftskostnader per producerad enhet.

Vi skall inte försöka utvärdera om och i vilken utsträckning den förda arbetsmark- nadsutbildningspolitiken har lyckats reducera den naturliga arbetslöshetsnivån. En utvärdering ur stabiliscringspolitisk synvinkel innebär att man jämför den faktiska arbetslöshets- och inflationsutvecklingen i ekonomin med en alternativ politik utan arbetsmarknadsutbildningspolitiska insatser. Detta är inte någon lätt uppgift. Vi skall därför fortsättningsvis i detta avsnitt nöja oss med att diskutera vissa aspekter kring denna frågeställning.

7 För cn översikt av den makroekonomiska teoriutvecklingen under 1970-talet, se t ex Persson-