En rätt till konsultation och samråd kan härledas från artikel 6 och 7 i ILO 169 och förpliktar staterna att genom lämpliga förfaranden när lagstiftnings- och administrativa åtgärder vidtas som direkt kan påverka urfolken, samråda med dem. Urfolk ska ha möjlighet att delta åtminstone i samma utsträckning som andra sektorer av befolkningen.177 Konsultationen ska vidtas i god tro och i en form som är lämplig till omständigheterna i syfte att nå en överenskommelse eller få ett samtycke till de föreslagna åtgärderna.178 Enligt ILO:s expertkommitté (CEACR), innebär det att procedurerna måste möjliggöra ett fullständigt uttryck för urfolkens åsikter och att samråden ska hållas i god tid och baseras på en fullständig förståelse för urfolksfrågorna.179 Urfolken som konsulteras måste således ha en verklig möjlighet att påverka resultatet och det bör finnas en verklig möjlighet att uppnå en
175 International Labour standards Department, Understanding the Indigenous and Tribal People Convention, 1989 (No. 169), Handbook for ILO Tripartite Constituents, s. 11.
176CEACR, General Observation, publication 2019, s. 3.
177 ILO 169 artikel 6.1 (b). 178 ILO 169 artikel 6.2.
42
kommelse. Om samråden genomförs på detta sätt anser CEACR att det kan bidra till en äkta dialog och social sammanhållning som förhindrar och löser konflikter.180
Staterna ska även etablera medel för en full utveckling av urfolks egna institutioner och initiativ och i lämpliga fall tillhandahålla nödvändiga resurser för detta.181 Enligt CEACR är det viktigt att det organ som ansvarar för frågor som rör ursprungsfolk har tillräcklig personal och ekonomiska resurser samt en väldefinierad rättslig ram och beslutsfattande.182 CEACR framhåller också vikten av att dessa organ har en representation från ursprungsfolket.183 Organ som ansvarar för frågor som rör urfolk har tagit olika former i olika länder, det kan bland annat röra sig om rådgivande råd, samordnande organ, oberoende institutioner, särskilt dedikerade avdelningar i de flesta ministerier och offentliga institutioner eller permanent dialog och deltagarforum.184
Urfolk har även en rätt enligt artikel 7 i konventionen att, i så stor utsträckning som möjligt, bestämma sina egna prioriteringar för processen att utveckla och utöva kontroll över sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Staterna ska prioritera att urfolks livs- och arbetsförhållanden förbättras när de planerar den övergripande utvecklingen i de områden där urfolk bor och skapa särskilda utvecklingsprojekt i dessa områden för att främja en sådan förbättring.185 Vidare ska staterna, när det är lämpligt, se till att studier genomförs i samarbete med de berörda urfolken för att bedöma den sociala, andliga, kulturella och miljömässiga inverkan den planerade åtgärden kan ha.186 Resultatet av studierna ska betraktas som grundläggande kriterier för genomförandet av åtgärderna.187
Kritiker till ILO 169 menar att rätten till konsultation i ILO 169 endast innebär en skyldighet för staterna att upprätta en formell process att samråda med de berörda folken innan åtgärder vidtas som påverkar dem, utan att behöva erhålla ett riktigt
180 A.a.
181 ILO 169 artikel 6.1 (b).
182CEACR, General Observation, publication 2019, s. 2. 183 A.st.
184 A.st.
185 ILO 169 artikel 7.2. 186 ILO 169 artikel 7.3. 187 ILO 169 artikel 7.3.
43
samtycke eftersom konventionen inte inkluderar en rätt till veto för urfolk.188 Detta stöds även av konventionens förarbeten där det framgår att syftet med bestämmelsen aldrig var att konsultation måste resultera i en överenskommelse eller samtycke utan att det ska vara ett mål för konsultationen.189 Det betyder att staterna genom en snäv tolkning av rätten till konsultation i konventionen kan bibehålla kontroll över urfolk som lever i staternas territorium.
Enligt artikel 15 i konventionen ska urfolks rätt till naturresurser skyddas särskilt. Denna rättighet inkluderar en rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarande av dessa resurser. Enligt artikeln har urfolk även en rätt till samråd om det gäller mineral-, underjords, eller andra markresurser som staten har vidhållit äganderätten över. Samråden ska ske i syfte att fastställa om och i vilken utsträckning urfolkens intressen skulle påverkas, innan några program för utnyttjande av sådana resurser som gäller deras land genomförs eller tillåts. De berörda folken ska dessutom, när det är möjligt, delta i fördelarna av en sådan verksamhet och få en skälig ersättning för alla skador som de kan lida till följd av verksamheten.190 Urfolk har inte heller en vetorätt när det gäller exploatering av naturresurser på deras marker enligt konventionen. Staternas intresse av att förvalta naturresurserna är starkt och det skulle innebära stora ekonomiska konsekvenser om urfolk fick en vetorätt när det gäller naturresurser. Därför fanns en oro för att stater inte skulle ratificera konventionen om den medgav en rätt till veto för urfolk när det gäller naturresurser.191
ILO 169 medger inte, till skillnad från andra regelverk som berör urfolk, en rätt till självbestämmande trots att konventionen definierar urfolk som folk. Detta kan anses bero på de förhandlingar som föranledde konventionen där staterna uttryckte sin oro för att det kunna innebära långtgående anspråk på självbestämmanderätt som sedan i förlängningen kunde innebära utbrytningar om konventionen benämner urfolk som
folk.192
188 Yupsanis, ILO Convention No. 169 Concerning Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries 1989-2009: An Overview, s. 445.
189 International Labour Conference, Partial Revision of the Indigenous and Tribal Populations Convention, 1957 (No. 107), Report IV (2A), s. 5.
190 ILO 169, artikel 15.1.
191 Yupsanis, ILO Convention No. 169 Concerning Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries 1989-2009: An Overview, s. 445.
44