• No results found

Reducering av slöserier med hjälp av anpassad modell - Forskningsfråga 3

Tabell 15 nedan visar hur de olika delarna i den föreslagna modellen för körplanering kan reducera slöserier kopplade till körplaneringen på avdelning 10 genom att den hjälper till att hantera och minska påverkan av de begränsningar som identifieras.

Klassificering av artiklarna ger produktionsplaneraren vägledning om vilka artiklar som

bör planeras in för tillverkning i första hand med hänvisning till deras årsvolymer. Vid analys av säkerhetslagernivåerna från början av mars så visar det att de artiklar som har mest kritiska lagernivå alla hör till A-artiklar, vilket styrker antagandet att de bör

prioriteras. Avdelning 10 har idag begränsningar i kapacitet kopplat till bemanningsnivå som varierar mellan olika skift, i viss mån påverkar utbildningsnivå hos personal hur körplaneringen kan utformas samt de begränsningar i kapacitet hos maskiner och tillgänglighet av verktyg som finns. Genom klassificeringen kan de viktigaste artiklarna prioriteras från början vilket reducerar överarbete i samband med körplaneringen.

MODELL

KÖRPLANERING

Anpassad batchstorlek Sekvenserings-metod

Prioverktyg med A och B-artiklar som prio

Optimera Kapacitets-utnyttjandet (Linjär programmering) Prioriterings-ordning (ABC-klassificering) Frystid

Den sekvenseringsmetod som valts, prioverktyg med A- och B-artiklar som prio, gör att de begränsningar som är knutna till att kapaciteten är begränsad hos tillverkningen. Genom att de verktyg som har artiklar där lagersaldot är kritiskt prioriteras i samband med körplanering i kombination med att de artiklar som har störst årsvolymer

sekvenseras först ger förutsättningar att utnyttja verktygen så effektivt som möjligt samt att de för kunden viktigaste artiklarna tillverkas i första hand. Vid en analys av

säkerhetslagret syns också att det är uteslutande A-artiklar som har verkligt kritiska lagersaldon. Genom att de mest kritiska artiklarna och verktygen prioriteras i samband med sekvenseringen minskar risken att akuta omplaneringar behöver göras vilket reducerar det överarbete som finns kopplat till körplanering och omplaneringar.

Genom att optimera kapacitetsutnyttjandet med hjälp av linjär programmering

säkerställs att den kapacitet som finns tillgänglig kan utnyttjas så effektivt som möjligt för att minska påverkan från de begränsningar som finns hos maskinernas kapacitet idag. Den linjära programmeringen ger en tydlig plan för hur de olika artiklarnas produktionsorder ska fördelas mellan de olika maskinerna för att så många som möjligt ska kunna tillverkas i rätt tid. Genom att det är förutbestämt i vilken maskin de olika artiklarna ska tillverkas kan rutinerna för sekvensering standardiseras enklare och mängden överarbete kan reduceras, då omflyttningar mellan maskiner reduceras och även moment med extra kontroller av körplaneringen bör kunna reduceras. Dessutom kan de maskiner som har för lite kapacitet identifieras, vilket ger förutsättningar för att kunna göra en plan för hur underkapaciteten ska hanteras i framtiden. Kännedom om hos vilka maskiner kapacitet saknas förbättrar förutsättningarna att kunna hantera problem med att bibehålla tillräcklig nivå på säkerhetslagret. Genom att svårigheterna identifieras i tid kan informationen från den linjära programmeringen tillsammans med ABC-klassificeringen ge en god beslutsgrund för att kunna prioritera de mest kritiska artiklarna i de maskiner som har begränsningar i sin kapacitet, vilket hjälper för att reducera inkorrekta processer och överarbete i form av extra kontroller av

körplaneringen och justeringar av densamma.

Genom att tillämpa anpassade batchstorlekar kommer de ställ som görs kunna fördelas jämnare över tiden, vilket utjämnar arbetsbelastningen hos ställare. En utjämnad

att de standardiserade arbetsrutiner som finns tillämpas och därmed reducera risken för verktygshaverier orsakade av den mänskliga faktorn. De verktyg med flest reparationer (se diagram 1) hör i de flesta fall ihop med artiklar med relativt stora årsvolymer, om dessa verktyg som behöver repareras oftare körs med mindre batcher skulle de

oplanerade reparationerna kunna reduceras, vilket även reducerar väntan i samband med oplanerade ställ samt onödiga transporter för verktyg till och från reparation. En

oplanerad reparation av verktyg har föregåtts av att en kvalitetsbrist har identifierats i samband med en kvalitetskontroll, vilket gör att om de oplanerade reparationerna reduceras kommer även antalet defekter hos avdelning 10 kunna reduceras vilket också minskar överarbete kopplat till kvalitetsbrister och oplanerade omställningar.

Frystid kan tillämpas för att hantera den osäkerhet som finns hos MPS idag, vilket gör

även körplaneringen ostabil. Genom att använda frystid i modellen får tillverkningen ett stabilt mål att arbeta mot och överarbete kopplat till omplaneringar kan reduceras till ett minimum. Dessutom kan risken för överlager reduceras om tillverkningen inte drar till sig tillverkningsorder som ligger längre fram i körplanen. Andelen inkorrekta processer reduceras också genom att körplanen följs tillverkas rätt artiklar i rätt tid och behovet av kontroller och uppföljningar reduceras. Frystiden kan också möjliggöra för

produktionsplaneraren att göra körplanen mer precis i tidsplaneringen och därmed öka produktiviteten och förbättra möjligheten att uppfylla kundens förväntningar på säkerhetslager.

Modell för körplanering Hanterar begränsning Reducerar slöseri Prioriteringsordning ABC-klassificering − Begränsad kapacitet − Överarbete. Sekvenseringsmetod

Prioverktyg med A- och B-artiklar som prio.

− Begränsad kapacitet hos tillverkningen. − Ostabilt MPS/Körplanering. − Överarbete. Optimera kapacitetsutnyttjandet − Maskiner-begränsad kapacitet. − Inkorrekta processer. − Överarbete Anpassad batchstorlek − Verktyg-haverier − Väntan.

− Onödiga transporter. − Defekter − överarbete Frystid − Ostabilt MPS/körplanering − Överarbete (i samband med omplaneringar) − Inkorrekta processer. − Överlager.

6 Slutsats

Kapitlet inleds med att studiens resultat för respektive forskningsfråga presenteras. Därefter fortsätter kapitlet med att beskriva studiens teoretiska, praktiska och samhälleliga bidrag. Avslutningsvis framförs kritik till eget arbete samt förslag till vidare forskning.