Bakgrund

Populationen är sammantaget 195 studenter inskrivna på termin två, fyra och sex räknat från starten på vårterminen 2021 och av dem deltog 85 studenter i studien. Detta visar en svarsfrekvens på 43,5 procent. Diagrammet nedan visar antalet respondenter som deltog i studien från respektive termin.

Där går det att utläsa att antalet respondenter från termin två är 25 av 73 studenter (34%), från termin fyra 20 av 59 studenter (33%) och från termin sex 39 av 63 studenter (61%). Att en övervägande del av respondenterna går sjätte terminen kan bero på att de känt ett större ansvar och motivation att delta i studien eftersom de är våra klasskamrater.

Figur 1: Respondenterna från respektive termin visat i antal.

28

Våra respondenter är födda mellan årtalen 1970 och 2000 där de som är födda mellan årtalen 1980–

1989 utgör en liten majoritet. För att tydligare mäta samband mellan ålder som bakgrundsvariabel och andra variabler valde vi att dela upp ålder i två olika kategorier; äldre och yngre. Kategorin äldre utgörs av 52 respondenter födda mellan 1970–1989 och kategorin yngre utgörs av 32 respondenter födda mellan 1990–2000. På socionomprogrammet går det en övervägande andel kvinnor vilket stämmer överens med vårt resultat där vi kan se att kvinnor utgör den största delen av respondenterna på 78,8 procent respektive 20 procent män med ett internt bortfall på 1,2 procent. Ingen av

respondenterna anger sig vara icke-binär. Av respondenterna bor 81,9 procent tillsammans med en eller flera personer över 18 år medan 18,1 procent bor ensamma. En majoritet (80%) arbetar vid sidan av studierna där timanställda (45,9%) är det mest förekommande och heltidsanställda (2,4%) är det som förekommer minst. Av respondenterna uppger 23,5 procent att de varit konstaterat sjuka i covid-19 och 81,2 procent svarar att de har en närstående som varit konstaterat sjuk i covid-covid-19. Under frågan om de känner rädsla inför att de själva eller att någon av deras närstående ska drabbas av covid-19 svarar 62,4 procent “Ja”.

Figur 2: I hur stor utsträckning respondenterna väljer att isolera sig från andra människor och sociala sammanhang under pandemin visat i procent.

Diagrammet ovan visar i hur stor utsträckning respondenterna väljer att isolera sig från andra

människor och sociala sammanhang under pandemin där merparten delger att de väljer att isolera sig i ganska stor respektive stor utsträckning. Genom en bivariat analys kan vi urskilja att det inte finns något samband mellan hur respondenten väljer att isolera sig med om respondenten själv varit sjuk eller har någon närstående som varit sjuk. Emellertid finns det ett samband mellan respondentens oro för smittan och dennes vilja att isolera sig. Det betyder att det inte bara är restriktionerna i sig som är den främsta orsaken till att respondenterna väljer att isolera sig utan att oron för smittan också är en bidragande faktor.

29

5.2 Betydelsen av studenternas relationer

De flesta av respondenterna (74,1%) anser att det är viktigt för dem att tillhöra en grupp som exempelvis ett idrottslag, vänskapskrets eller klasskamrater. Att tillhöra en grupp ger individen ett sammanhang där känslan av delaktighet och mening förhoppningsvis uppfylls.

Diagrammet nedan visar vilka personer som respondenterna väljer att vända sig till när de är i behov av stöd. På frågan kunde respondenterna välja att kryssa i flera svarsalternativ. Resultatet visar att de personer som respondenterna helst väljer att vända sig till är familjemedlemmar, partners och vänner medan en minoritet väljer att vända sig till en klasskamrat. Det tyder på att relationerna till studenternas primära nätverk är starkare än relationerna till det sekundära nätverket.

Figur 3. Vem respondenterna väljer att vända sig till i behov av stöd visat i procent.

För att få en bild av respondenternas närmsta nätverk, det vill säga hur många av de olika

svarsalternativen respondenterna väljer att vända sig till valde vi att räkna ut medelvärdet. Vi kodade om varje svarsalternativ som respondenterna kryssat i till siffran ett och varje svarsalternativ som inte blev ikryssat till siffran noll. Det högsta värdet respondenterna kunde få var fyra och det lägsta var noll där medelvärdet för analysen blev 2,37. Det betyder alltså att respondenterna i genomsnitt väljer att vända sig till cirka två av de olika svarsalternativen. Detta styrks genom att en majoritet av

respondenterna uppger att de har en eller flera personer i sin närhet som de kan prata om privata saker med, be om hjälp och vända sig till när de är nedstämda.

En majoritet av respondenterna (98,8%) anser att de har tre eller flera primära gruppmedlemmar i sin närhet som de är angelägna att upprätthålla kontakt med och de flesta (80%) har en stor motivation till att uppnå detta. De allra flesta av respondenterna anser sig kunna prata om privata saker med sitt primära nätverk vilket stärker resultatet i figur tre. Vi kan även se att de flesta av respondenterna får ett bra stöd från familjemedlemmar och vänner om de ber om hjälp samt att en övervägande del anser att det är viktigt att själva ge detta stöd tillbaka vilket visas i diagrammet nedan. Det blir därav tydligt i resultatet att respondenterna har flera stabila och meningsfulla relationer till sitt primära nätverk där deras grundläggande behov blir tillgodosedda.

30

Figur 4. Respondenternas upplevelse om att få och ge stöd åt familjemedlemmar och vänner visat i procent.

Mer än hälften (57,1%) av respondenterna anser att det är viktigt att ha kontakt med sina klasskamrater men respondenternas motivation till att uppnå detta är betydligt mindre (28,2%).

Hälften av respondenterna upplever att de kan prata om privata saker med en klasskamrat medan det finns en variation i hur respondenterna svarar på frågan om de kan be någon i sin klass om icke-studierelaterat hjälp och stöd. Däremot visar resultatet att en majoritet av respondenterna kan be sina klasskamrater om stöd när det handlar om studierna. Det här visar att respondenternas relationer till sitt sekundära nätverk är relativt stabila och goda, däremot prioriteras inte relationerna till

klasskamrater i lika stor utsträckning som relationerna till familjemedlemmar och vänner. I diagrammet nedan visas detta resultat.

Figur 5. Om respondenterna kan prata om privata saker, be om studierelaterat hjälp och stöd samt icke-studierelaterat hjälp och stöd av en klasskamrat. Detta visas i procent.

31 5.2.1 Studietidens relevans

För att ta reda på om det finns någon betydelse i hur länge respondenterna studerat tillsammans har vi valt att använda oss av bivariata analyser där vi jämfört svaren från respondenterna på respektive termin. Genom detta kan vi se att det är mest viktigt för respondenter på termin två (84%) att ha god kontakt med sina klasskamrater för att sedan bli mindre viktigt för de på termin fyra (60%) och minst viktigt för respondenter på termin sex (38,5%). Likaså kan vi se att motivationen att upprätthålla en god kontakt med klasskamrater minskar ju längre respondenterna från respektive termin studerat tillsammans. Detta tyder på att goda relationer till klasskamrater är viktigare för respondenterna under studietiden medan det blir mindre viktigt för dem ju närmare de kommer slutet på studierna.

Tabell 2. Om respondenterna upplever att de kan prata om privata saker med, be om studierelaterat och icke-studierelaterat hjälp och stöd av en klasskamrat.

Terminer

Vad respondenten kan göra med sin klasskamrat Termin 2 Termin 4 Termin 6

Prata om privata saker ^{Ja 37,5 70 55,6}

I tabellen ovan ser vi tre bivariata analyser där vi jämfört om respondenter från respektive termin anser att de kan prata om privata saker med en klasskamrat och be en klasskamrat om studierelaterat och icke-studierelaterat hjälp och stöd. Att prata om privata saker och be om icke-studierelaterat hjälp och stöd kan sammanfalla då de innefattar en mer privat relation mellan respondenterna. Likväl kan privata saker menas med att klasskamraten endast lyssnar på respondentens privatliv medan att be om icke-studierelaterat hjälp och stöd kräver att respondenten kan be den andra om en specifik handling.

Därför har vi valt att ställa dessa två frågor enskilt för att se om det finns någon skillnad i hur

respondenterna väljer att svara vilket bekräftas i tabellen ovan. Detta kan bero på att det krävs mer av en relation för att våga be om hjälp och stöd än att prata om sitt privatliv.

Vi kan se att respondenter på termin sex och fyra upplever att de kan prata om privata saker i större

32

utsträckning än respondenter på termin två. Likväl ser vi att respondenter på termin två upplever att de kan be en klasskamrat om icke-studierelaterat hjälp och stöd i mindre utsträckning än respondenter på de andra terminerna. Huruvida respondenterna kan be om studierelaterad hjälp och stöd svarade termin fyra och termin sex som haft studier på plats innan pandemin samt studerat längre tillsammans

“Ja” i större utsträckning än termin två. Termin fyra var de enda som inte hade några respondenter som svarade “Nej”. De respondenter som studerat längre tillsammans upplever alltså att de kan vända sig till sina klasskamrater vid behov av hjälp och stöd samt prata om privata saker i högre utsträckning än de som nyligen påbörjat sin utbildning. Dock är det respondenter på termin fyra som anser sig ha bäst kontakt med sina studiekamrater vilket motsäger att studietidens längd är den främsta faktorn till att relationen är starkast. Däremot kan resultatet tolkas som att det är mest viktigt för respondenter att upprätthålla relationer till sina klasskamrater när de är mitt uppe i studierna och att det blir mindre viktigt för dem vars studier lider mot sitt slut.

5.3 Ska vi träffas fysiskt eller digitalt?

Respondenterna tillfrågades ungefär hur ofta de fysisk träffat och haft digital kontakt med en vän eller familjemedlem som inte ingår i deras hushåll de senaste tre månaderna. I diagrammet nedan visar resultatet att de flesta av respondenterna regelbundet har fysisk och digital kontakt med

familjemedlemmar och vänner. Trots att tidigare resultat visat att respondenterna väljer att isolera sig i stor utsträckning visar detta att respondenterna ofta träffar personer ur sitt primära nätverk. Det går dock inte att dra några direkta slutsatser kring detta då resultatet inte visar hur många fysiska möten respondenterna har. Vi kan därför anta att de flesta isolerar sig i stor utsträckning men att de också väljer att fysiskt träffa ett fåtal betydelsefulla personer i sitt nätverk. Ungefär lika många av respondenterna anser att den digitala kontakten med familj och vänner fungerar bra respektive inte bra. Detta kan tolkas som att behovet av att ha fysisk kontakt med det primära nätverket är stort.

Figur 6: Hur ofta respondenterna fysiskt träffat och haft digital kontakt med vänner eller familjemedlemmar de senaste tre månaderna vilket visas i procent.

33

Vi har frågat hur ofta respondenterna träffat en klasskamrat fysiskt och haft digital kontakt (ej inräknat seminarium och föreläsningar) de senaste tre månaderna. Resultatet visar att en majoritet av respondenterna (60%) sällan eller aldrig träffat en klasskamrat fysiskt under de senaste tre månaderna men att huvudparten (72,9%) av respondenterna har haft digital kontakt med en klasskamrat en eller mer än en gång i veckan.

Tabell 3.Hur ofta respondenterna från varje termin träffat en klasskamrat fysiskt.

Sällan eller aldrig En gång i månaden En eller mer än en gång i veckan

Termin Antal Procent Antal Procent Antal Procent Totalt antal

Termin 2 17 68 6 24 2 8 25

Termin 4 15 75 4 20 1 5 20

Termin 6 19 48,7 15 38,5 5 12,8 39

Totalt 51 25 8 84

I tabell 3 och 4 visas bivariata analyser där vi jämfört respondenter på respektive termin med hur ofta de fysiskt träffat eller haft digital kontakt (ej seminarium och föreläsning) med en klasskamrat under de senaste tre månaderna. Resultatet visar att merparten av respondenterna inte fysiskt träffat en klasskamrat under de senaste tre månaderna oberoende av vilken termin de går på. Emellertid är den digitala kontakten mer regelbunden för respondenterna på respektive termin då vi kan se att de ofta träffar sina klasskamrater via digitala medel. Respondenter på termin två utgör ändå en majoritet av de som träffas digitalt, vilket bekräftar vårt tidigare resultat som visar att det är dessa respondenter som anser det mest viktigt att upprätthålla kontakt med sina studiekamrater.

Tabell 4. Hur ofta respondenterna från varje termin har haft digital kontakt med en klasskamrat.

Sällan eller aldrig En gång i månaden En eller mer än en gång i veckan

Termin Antal Procent Antal Procent Antal Procent Totalt antal

Termin 2 1 4 1 4 23 92 25

Termin 4 2 10 4 20 14 70 20

Termin 6 8 20,5 6 15,4 25 64,1 39

Total 11 11 62 84

I och med omställningen till distansstudier har undervisningen och kontakten klasskamrater emellan till större delen ställts om från fysiskt till digitalt. Resultatet visar att de flesta av respondenterna tycker att det fungerar bra att ha digital kontakt med klasskamrater vilket kan bero på att behovet av

34

den fysiska kontakten till det sekundära nätverket inte är så stor. Vi kan också utläsa att 44 procent av respondenterna svarar att de vill fortsätta med distansstudier jämfört med 44 procent som vill ha studier på plats. Ett bortfall på 12 procent av respondenterna valde att svara “Annat/vet ej” vilket vi kan se beror på att dessa respondenter valt att utveckla sina svar i den öppna frågan.

Tabell 5. Huruvida respondenter på respektive termin vill ha studier på plats eller distansstudier.

Distansstudier Studier på plats Annat/Vet ej

Termin Antal Procent Antal Procent Antal Procent Totalt antal

Termin 2 6 24 15 60 4 16 25

Termin 4 9 45 7 35 4 20 20

Termin 6 22 56,4 15 38,5 2 5,1 39

Total 37 37 10 84

I tabellen ovan jämför vi hur respondenter på respektive termin svarar på frågan om de vill ha studier på plats eller digitalt och resultatet visar att majoriteten av respondenter på termin två vill ha studier på plats i högre utsträckning än de som går på de andra terminerna. Detta kan bero på att respondenter på termin två har ett större intresse av att knyta kontakter med klasskamrater då deras behov av hjälp och stöd troligtvis är större i början av studierna. Förmodligen ger inte digitala kanaler en likvärdig möjlighet till det spontana och naturliga mötet ansikte mot ansikte. Att termin sex vill ha

distansstudier i hög grad kan bero på att de i slutet av utbildningen redan har fått en fot in i yrkeslivet och på så vis både i tanke och handling är på väg ut. En anledning kan också vara att respondenter på termin sex redan etablerat goda kontakter med studiekamrater samt att de fått tillräcklig kunskap för att själva kunna navigera sig i studievärlden och därför inte är i lika stort behov av hjälp och stöd från sin klass.

Vi såg även att de som bor med andra (47,8%) i högre utsträckning vill ha studier på plats än de som bor ensamma (26,7%). Detta kan bero på att tillgängligheten att studera ostört är begränsad när respondenten bor med andra. Vi gjorde en bivariat analys för att se om det fanns någon skillnad mellan hur många som ingår i respondentens hushåll och hur ofta de träffar någon i sin klass.

Resultatet visar att de som bor ensamma (20%) träffar någon i klassen en eller mer än en gång i veckan i större utsträckning än de som bor med en eller fler (7,4%). Att det är så kan bero på att respondenterna väljer att följa samhällets restriktioner om att inte träffa andra än de som ingår i deras hushåll men att de som bor ensamma anser sig ha rätt att träffa någon annan i viss utsträckning.

Det öppna svarsalternativet saknar statistisk signifikans och därför kan vi inte dra några slutsatser av materialet. Emellertid kan vi utifrån svaren se att det finns ett övergripande tema; flexibilitet i studierna. Av de 18 respondenter som svarat på den öppna frågan har en majoritet av svaren handlat om att respondenterna velat utveckla sina svar angående önskan om distansundervisning eller att ha

35

studier på plats. Sammanfattningsvis ser vi att respondenterna som svarat på den öppna frågan vill ha en kombination av distansundervisning och studier på plats.

5.4 Social distansering och psykisk ohälsa

5.4.1 Innan pandemins utbrott

Figur 7.Respondenternas upplevda problematik med sitt psykiska mående innan pandemins utbrott visat i procent.

I diagrammet ovan visas resultatet av respondenternas svar på frågan om de haft någon tidigare problematik med sitt psykiska mående innan pandemins utbrott. Vi kan utläsa att 30 respondenter uppger att de inte haft någon tidigare problematik medan 52 respondenter svarar att de haft det.

Tabell 6. Respondenter från respektive termin och deras upplevda tidigare problematik med psykiskt mående.

Ja Nej

Termin Antal Procent Antal Procent Totalt antal

Termin 2 17 70,8 7 29,2 24

Termin 4 16 80 4 20 20

Termin 6 19 50 19 50 28

Total 52 30 82

I tabellen ovan visas en korstabell där vi kan utläsa att en majoritet av respondenter på termin två och fyra har haft en tidigare problematik med sitt psykiska mående innan pandemin. Termin sex skiljer sig från de andra terminerna genom att hälften av respondenterna svarar att de haft en tidigare

problematik och hälften svarar att de inte har haft det. Ett chi2-test har utförts som visar att

signifikansen för analysen är 0,052 vilket stärker betydelsen av resultatet till viss del och gör att det på så vis skulle kunna generaliseras till vår målpopulation.

36

Tabell 7. Respondenternas kön respektive ålder och deras upplevda problematik med sitt psykiska mående innan pandemins utbrott.

Ja Nej

Kön och ålder

Antal Procent Antal Procent Totalt antal

Kvinna 44 68,8 60 31,3 74

Man 8 47,1 9 52,9 17

Totalt antal 52 29 81

1970–1989 30 58,8 21 41,2 51

1990–2000 22 71 9 29 31

Totalt antal 52 30 82

I tabellen ovan ser vi resultatet av respondenternas kön respektive ålder och deras upplevelse av tidigare problematik med sitt psykiska mående. För män ser vi en jämn fördelning mellan de som inte upplevt tidigare problematik och de som har det, medan fördelningen mellan kvinnor är större där fler kvinnor svarar att de upplevt tidigare problematik med sitt psykiska mående gentemot de som inte har upplevt det. Respondenter i ålderskategorin yngre uppger att de haft en tidigare problematik med sitt psykiska mående innan pandemin i något större utsträckning jämfört med respondenterna i

ålderskategorin äldre.

5.4.2 Efter pandemins utbrott

Figur 8. Om respondenternas upplevda psykiska hälsa, ensamhet och ekonomisk stress är god idag. Visat i procent.

37

I diagrammet ovan visas resultatet för respondenternas upplevda psykiska hälsa, ensamhet och ekonomiska stress. Vi kan se att de flesta av respondenterna upplever att de har en god psykisk hälsa idag samt att upplevelsen av ensamhet inte är så utbredd. En god psykisk hälsa bland respondenterna är större idag jämfört med det resultat som vi tidigare redovisat där majoriteten av respondenterna upplevt en psykisk problematik innan pandemins utbrott. Att den upplevda ensamheten inte är så stor hos respondenterna kan bero på att de flesta har goda och stabila kontakter i sitt nätverk samt att de tillhör ett sammanhang i och med sin utbildning. Emellertid finns det en tendens till ekonomisk stress bland respondenterna då mer än hälften antyder detta. Troligtvis beror det på att studiemedlet inte är kompatibelt med respondentens utgifter vilket vi också kan se genom att 80 procent av

respondenterna svarat att de arbetar vid sidan av studierna.

Tabell 8. Respondenter från respektive termin och deras upplevda psykiska hälsa idag.

Inte bra Någorlunda bra Bra/mycket bra

Termin Antal Procent Antal Procent Antal Procent Totalt antal

Termin 2 10 40 3 12 12 48 25

Termin 4 3 15 4 20 13 65 20

Termin 6 3 7,7 5 12,8 31 79,5 39

Total 16 12 56 84

I tabellen ovan presenteras resultatet av den psykiska hälsan idag hos respondenter på respektive termin. Resultatet visar att respondenter på termin sex har en god psykisk hälsa idag vilket är en ökning på 29,5 procent från hur de upplevde sin psykiska problematik innan pandemin. Hos både respondenter på termin två och fyra har det psykiska måendet visats sig vara sämre än hur de upplevde att deras psykiska mående var innan pandemin.

Tabell 9. Respondenternas kön respektive ålder och deras upplevda psykiska hälsa idag.

Inte bra Någorlunda bra Bra/mycket bra Kön och

ålder

Antal Procent Antal Procent Antal Procent Totalt antal

Kvinna 13 19,4 10 14,9 44 65,7 67

Man 3 17,6 2 11,8 12 70,6 17

Totalt antal 16 12 56 84

1970–1989 8 15,4 7 13,5 37 71,2 52

1990–2000 8 25 5 15,6 19 59,4 32

Totalt antal 16 12 56 84

38

I tabellen ovan visas respondenternas kön respektive ålder och deras upplevda psykiska hälsa idag.

När vi jämför den psykiska hälsan hos kvinnor och män idag ser vi ingen tydlig skillnad mellan könen. Jämfört med tidigare resultat var kvinnor överrepresenterade i frågan om tidigare psykisk problematik (se figur 10) men enligt detta resultat kan vi se att kvinnors goda psykiska hälsa har ökat

När vi jämför den psykiska hälsan hos kvinnor och män idag ser vi ingen tydlig skillnad mellan könen. Jämfört med tidigare resultat var kvinnor överrepresenterade i frågan om tidigare psykisk problematik (se figur 10) men enligt detta resultat kan vi se att kvinnors goda psykiska hälsa har ökat