Ett resultat som framkommer väldigt tydligt är hundens kravlösa bemötande. Elever känner ett lugn och en trygghet när de är tillsammans med hunden just för att den inte dömer eleven om det är en dålig dag. Stressen över att prestera finns inte tillsammans med hunden, om något blir fel så är det ingen som dömer. Hunden visar alltid glädje och ger kärlek oavsett vad som har hänt tidigare, hunden är alltid här och nu. Specialpedagog 4 menar att i yrkesrollen har hon ett ansvar att skapa trygghet för de elever som av olika anledningar inte har det inom sig själv. Trygghet är en förutsättning för att kunna lära sig någonting, och hunden kan vara ett sätt att skapa detta, anser hon. I resultatet framgår det att bara genom att hunden finns i rummet blir det en lugnare stämning, detta gör att elever får lättare att prata om saker som tynger dem, eller göra saker som är jobbiga.
När man då har hittat tryggheten [med hunden] någonstans på skolan så är det lättare att flytta med den [till resten av skolan]. (Hundförare 2)
Man måste släppa allt som pedagog och bara vara här och nu och avläsa hela situationen, däri ligger svårigheten. Men för barnet är det ingen svårighet, det är bara ett plus. Barn är bara här och nu. (Hundförare 3)
För det gör så oerhört stor skillnad att bara kunna få vara nära och klappa lite, titta på de här bruna ögonen som bara... och som verkligen avgudar en oavsett hur du ser ut, hur du uppför dig, hur du luktar eller hur du pratar. [Saker] som kanske hos oss tvåbenta ställer till problem, så tycker ändå hunden att du är the shit, wow alltså. Det gör så mycket! (Hundförare 4)
Alla respondenterna menar att det kan vara en stor fördel för vissa elever att periodvis kunna ha sin undervisning utanför klassrummet, elever med NPF-diagnoser (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) nämns i detta sammanhang. Möjligheten att kunna ta med sig hunden på en promenad ger ett tillfälle till att hitta lugn och skapa relationer på egen hand, både elev-hund och elev-hundförare. Denna typ av pauser gynnar relationsskapandet. Den fysiska kontakt och närhet som eleverna har med hunden uppmärksammas av flera respondenter, den uppfattas som väldigt viktigt i relationsskapandet med hunden. Uppfattningen är att de flesta elever på kort tid skapar väldigt nära relationer med hunden.
Man pratar ju mycket idag om att barn inte ska gå iväg [från klassrummet], men för vissa barn är det bra att gå iväg. (Hundförare 1)
Jag kan bli nästan ledsen när jag märker hur direktiven stramas åt och [kommunen] ska inte ha några grupper för barn, mindre undervisningsgrupper, utan de lägger man ner. (Specialpedagog 4)
Två respondenter berättar att tillsammans med hunden kan eleverna aldrig göra fel (det finns inget rätt eller fel med en hund), hunden kan varken läsa, räkna eller skriva utan allt eleven gör är bra i hundens ögon. I resultatet framkommer att hunden används som ett sätt att få eleverna att förklara och visa sina förmågor i olika ämnen och på olika sätt. Hundförarna använder på olika sätt hunden som en mellanhand i kommunikationen med eleverna, bl.a. så använder en respondent hunden i rollspel vid konfliktlösningar. Det blir ett konkret sätt att påvisa att det inte är okej att vara elak mot hunden och att detsamma gäller mot andra människor. Det ska inte vara någon skillnad i bemötandet oavsett vem som är mittemot dig. Överlag så menar respondenterna att elever visar hunden enormt mycket respekt och omtänksamhet. Många gånger lyssnar eleverna mer på hunden och dess behov och önskemål än på människors.
Vet du att hunden har helt glömt bort vad den här boken handlar om, så vad var det vi pratade om förra gången, vad handlade den om egentligen? Det får vi ta reda på, annars kommer hon att tjata på mig hela kvällen där hemma. (Hundförare 4)
Då hade vi en elev som kom in och skulle läsa, och sådär, nu kör vi igång, upp och sätt er. Och hon [hunden] gör ju ingenting som jag säger. Han [eleven] går ju in och sätter sig, tar fram boken, men hon ska inte göra någonting. Då börjar hon spela död, hoppa högt, sitta, vinka och gör alla sina tricks för honom. Varpå han till slut skrattar, och när han skrattar då är hon nöjd, då går hon upp och lägger sig. Det visar sig sen att han mådde dåligt den dagen, det hade hänt fruktansvärda saker i hemmet på morgonen. Jag hann inte läsa av hans ansikte, men hon gjorde det. (Hundförare 2)
Analys
Utifrån resultatet i temat “Relationen mellan hund-elev-hundförare” utläses de grundläggande tankarna från det relationella perspektivet kring relationers betydelse för elevers lärande (Aspelin, 2013). Balansen mellan kravfyllda och kravlösa skoluppgifter gynnar relationsskapandet enligt Aspelin (2013). Elever behöver lärare som har en fysisk närvaro såväl som mental närvaro, en förmåga att kunna vara här och nu för att möta varje elev där den befinner sig (Aspelin, 2013). Detta beskrivs av Vygotskij (1978) som den proximala utvecklingszonen, där lärare både ser kunskapen som har mognat och kunskaper som är på väg att utvecklas. Illeris (2009) påpekar att flexibilitet hos lärare är viktigt, att ha förmågan att se
elevers personlighet och kunna hitta rätt arbetssätt så att alla elever når upp till skolans kunskapsmål. Imsen (2000) betonar att känslor kan påverka drivkraften hos elever, hunden har där en stor förmåga att påverka elevers emotionella status. Beetz (2017), Friesen (2010), Jalongo (2005), Kropp och Shupp (2017) och Lane och Zavada (2013) betonar att hunden kan skapa lugn, trygghet samt minska stress hos elever. Hos de elever som inte bemästrar den ordinarie undervisningen kan hunden enligt Friesen (2010) och Lane och Zavada (2013) bli en vän för eleven, och den vänskapsrelationen bidrar till att eleven får en bättre självkänsla. En större tilltro till sin egen förmåga är ett sätt att öka elevers motivation enligt Hedegaard Hein (2009) och Imsen (2000). Allt detta hänger samman, förbättrade relationer ger bättre självkänsla, som ger ökad motivation, som ger bättre skolresultat.