Resultatet visar att beslut rörande vilka elever som ska får stödinsatser med hund sker i skolans elevhälsoteam, EHT, detta menar hundförarna är rätt väg att gå för beslut. Specialpedagog 4 poängterar att arbetet med hund blir en riktad insats och alla elever som vill ha stöd av hunden kan inte få det bara för att de tycker om hundar. Det framkommer att lärare ofta tar den inledande kontakten med hundförare eller specialpedagog för att sedan gå vidare till EHT. Rektor, biträdande rektor, specialpedagog, psykolog, kurator, och skolsköterska är yrkeskategorier som återfinns i EHT på två av skolorna. En av de andra skolorna har EHT som består av rektor, biträdande rektor, socionom och specialpedagog. Endast hundförare 3 har erfarenhet av att delta i beslutsprocesser inom EHT. Övriga respondenter kan komma med förslag till EHT om elever som de upplever har behov av insatser, men de arbetar endast med eleverna om eller när EHT har fattat beslut om detta.
Sen är det ju så att jag har ju även direktkontakt med pedagogerna. Så de kommer ju gärna och säger att jag har en elev här [som skulle behöva stöd av hunden], och då brukar jag säga “gå via EHT”, så man får rätt insats till rätt elev. (Hundförare 2)
Om vi har barn som behöver särskilda insatser, som kanske är lite utöver det vanliga så går det ofta genom elevhälsan. (Specialpedagog 4)
Hundförarna menar att dialogen med specialpedagogerna är viktig för att eleverna ska få rätt insatser. Dock framgår i intervjun med hundförare 1 att specialpedagogerna kan ge förslag på
arbetssätt men ej är insatta i på vilket sätt hunden kan bli en del av detta. Specialpedagog 4 har en önskan att kunna vara en konkret del i arbetet med hunden, men inser att arbetsbördan hon har redan är ganska stor.
Sen det här med specialpedagogen, de är inte så insatta i vad vi gör. Alltså jag berättar ju och frågar ibland specialpedagogen hur kan jag och hunden jobba med det här? Och då kan de ju tipsa, ja du kan göra såhär, sen får jag ju koppla på hur hunden skulle kunna vara en del av det. (Hundförare 1)
I intervjuerna med hundförare 1 och 3 framkommer det att hunden som resurs har varit en del i elevers åtgärdsprogram. Dessa två respondenter belyser också att denna dokumentation ligger till grund för hundteamets fortsatta arbete med eleverna.
Han [hunden] har varit med mig som en del i utredningar, och har sen varit en del av ett åtgärdsprogram. (Hundförare 3)
I resultatet framkommer även att hundförare 3 hela tiden använder sina specialpedagogiska kunskaper när hon strukturerar arbetet med hunden. Hon försöker att hela tiden ha ett specialpedagogiskt tänk med det hon gör tillsammans med hunden. Hon använder bildstöd, har en tydlig tidsstruktur, ett välkomnande som följer ett visst mönster samt rutiner (15 minuters läsning och 10 minuter fysisk aktivitet med hunden). Hon har även präglat sin hund på handrörelser, att han ska uppmärksamma kroppsspråk, detta för att elever med verbala svårigheter ska kunna kommunicera med hunden. Hon menar att både människa och hund avläser varandra via kroppsspråket till stora delar. Även de övriga respondenterna berättar om liknande rutiner vid arbetet med hund, men de använder inte uttrycket “specialpedagogiskt tänk”. Resultatet visar att medvetenheten är stor hos alla hundförare när det gäller att se elevers olikheter och deras olika behov. De ger uttryck för att skolans utformning inte fungerar för alla elever och att hunden i många fall är ett alternativt sätt att nå fram till elever. Specialpedagog 4 stämmer in i dessa funderingar och påpekar att skolan måste bli bättre på att vara öppen för olika sätt som elever tar till sig kunskap. Hon menar att skolan inte få stagnera utan måste hela tiden vara flexibel och öppen för nya intryck och nya arbetsmetoder.
Man föds ju så olika, med olika förutsättningar, med olika behov och på något sätt så handlar det om att hitta tryggheten i ett annat system, än att allt ska vara lika. (Specialpedagog 4)
Vi ser ju också den variation av barn som finns i skolan idag, vi har inte bara en typ av personlighet som ska lära sig i skolan, utan vi har hela spektrumet av barn och då tänker jag att jag har blivit mer öppen för hur man kan lära barnen på bästa sätt utifrån den person som de är.
Jag tänker så här att man inte får vara för instängd, vi har så pass mycket att jobba med i skolan, vi kan inte tro att vi har lösningen på allt, utan vi måste se nya vägar. (Specialpedagog 4)
Analys
Utifrån resultatet i temat “Specialpedagogens roll” framkommer kommunikationens betydelse för ett fungerande samarbete i EHT och mellan skolans yrkesgrupper, detta för att elever ska få rätt insatser. Specialpedagogens förmåga att se helheten i elevers skolsituation är en tillgång i en grupp med olika yrkesroller. Enligt Säljö (2014) och Aspelin (2013) måste specialpedagoger förstå hur oskrivna regler och kommunikationstraditioner, sociala samspel samt utformningen av undervisningen kan påverka eleven positivt eller negativt. Illeris (2009) betonar också vikten av en god relation mellan den som ska lära och omgivningen som agerar lärare. Zavada och Lane (2013) beskriver att hunden har förmågan att skapa den relation som behövs för att elever ska kunna bli motiverad till skolarbete. Detta alternativa arbetssätt är en tillgång för specialpedagoger men kan även vara väldig betydelsefull för lärare. Arbete med hund som ett alternativt arbetssätt är ett sätt att nå de elever som med skolans metoder inte når kunskapsmålen, menar Aspelin (2013).